sigge nilsson ...

.... aldrig i mitt femtiosexåriga liv att jag har haft en kattunge mer kelen än lille sigge nilsson!

Hela nätterna ligger han hos pv .., på baksidan av hans rygg ..., eller vid.

Annars uppe på soffan, nära elementet.

Och aldrig har jag haft en kattunge som är mer självständig.

Ibland går sigge och lägger sig uppe i hallen, alldeles ensam.

Eller i mörka pannrummet, bland ved och skräp.

Men .., det är klart .. har man vuxit upp i en jättestor syskonskara, då kanske en liten kattherre uppskattar lite ensamhet?

Så kan det också vara.

Första brevet från sigge nilsson ...

Det är jag som är på bilden. Lite snygg är jag väl?
Om jag får säga det själv.


"Hej!

Det här är sigge nilsson som skriver, ja, jag har sett hur pElle gör och nu har jag lärt mig, så nu ska jag berätta hur jag har det här i landet som heter Halland.

Jag har det bra.

Förut bodde jag tillsammans med nio andra kattungar och så tre vuxna, men så blev jag hämtad av pv och bloggmadamen och vi åkte i nåt som heter bil, till det gula huset på kullen.

Här bor också en stor, svartvit katt som heter pElle.

Från början var han bara jättesur och arg och vresig på mig, men nu har han blivit snäll och ibland händer det att han leker med mig.

Den bästa leken är när jag får jaga hans svans, då, när han viftar med den .. men den leken tycker inte pElle är så himla kul, nej, det brukar sluta med att han morrar åt mig.

Och så har jag fått börja gå ut lite.

Det är mest pv (han kallas så, pensionatsvärden) som släpper ut mig och då säger matte (vi kan kalla henne för det) att "ja, ja, du får skylla dig själv om nån rovfågel tar honom och tänk, om han ....!", men sånt bryr sig pv inte om .., utan han låter mig komma ut på gräsmattan och jag får följa honom och hämta ved och sånt.

En gång gömde jag mig under altanen och då blev pv ganska skraj och ropade på mig jättemycket, jag tror att han tänkte på vad matte skulle säga om jag var borta, det är vad jag tror.

Ibland får jag vara ute på altanen.
Den är jättestor och där finns mycket att titta på, det gillar jag.

Men allra, allra mest tycker jag om att ligga ovanpå soffan Ektorp, så där nära fönstret .., för där är det så varmt från elementet.

I eftermiddag har vi legat där alla fyra . matte, pv .., pElle och jag själv.

Pv läste en bok, men matte hon nästan sov.

Hejdå alla!

Från sigge nilsson."

Medan ....

.... pensionatsvärden sitter i fåtöljen (den som jag livligt uppmuntrar sigge nilsson att använda som klösbräda ...) och spelar på sin gitarr .., bläddrar bloggmadamen i DN.

Längst ner på sidan 44 finns en liten minnesruna .., en bild på en mamma, pappa och två små lintottar .., som alla är borta.

Säkerligen tsunamin ...? tänker jag.

Allt medan söndagslivet fortsätter.

Fru Ordförande ...

Ja .., ni vet, i pensionatvärdens fanclub, när det gäller detta med Vasaloppet ..,. hon förärade den mannen en egenhändigt stickad mössa, ämnad att bäras den första söndagen i mars.

Då, när det är dags för starten i Berga By.



"Vasaloppet 2010" står det i mitten .,. och så finns där en liten norsk och en svensk flagga på ömse sidor om texten.

När pensionatsvärden tar på sig mössan, ser han ut precis som en sån här man som har rastaflätor och sedan nästan har tuperat håret .., och jag blir så full i skratt.

Men mössan är helt underbar!

Tack Fru Ordförande Bente!

Intresserad ...?


Någon som vill låna Bodil Malmstens senaste bok ..."De från norr kommande leoparderna" ?

Jag har läst ut den och den ligger här på bordet och bara väntar.

Hör av dig med postadress i så fall, så skickar jag den.

Mera förmiddag ..

... och pElle .., han bara trampar och trampar.

Enkelhet ...

På soffan Ektorp ligger bloggmadamen och läser DN från första till sista sidan .., eller i alla fall det som hon tycker är intressant.

Om bra matställen i Kuala Lumpur, till exempel.

Sånt är intressant.

Och alla dödsannonserna.

Man undrar vad som har hänt alla människorna som inte längre finns?

Under tiden sitter pensionatsvärden och spelar lite på pianot ..., pelle, han trampar och trampar på en mjuk kudde ..., och sigge nilsson, han är en sån förfärligt morgontrött liten kattunge .., ååå, han ligger och sover på fönsterbrädan .., just ovanför elementet.

Varmt och gott är det.

Och söndagmorgon.

Livet känns bra.

Om någon ....

... hade förärat mig den allra mest dyrbara julklapp, kanske guld & glitter & diamanter så det gnistrar om det hela.., eller något annat som man Borde Ha för att vara en modern människa ...

så hade jag inte blivit så glad

som när jag öppnar paketen från barnbarnen

och i det ena hittar en liten guldig ljusstake - made by Kapten Lintott -

och i det andra: ett inramat fotografi av Emma Elisabet.

Just så är det.

Bara för att ....

... jag längtar efter just detta .., så får det bli ett fönster från den här madamens torp.

Ett reprisfönster .., men visst blir man glad bara vid åsynen av allt det gröna, sköna!

Glöm inte att klicka på bilden!

Två sena kvällsfönster från ...

.... Hedgrenskan, madamen i Trelleborg .., hon som ska komma hit på besök i veckan!

Å, så trevligt det ska bli!



Och ett fönster från min rara kusin Barbro.

Hon som på frågan vad hon helst vill ha på julbordet .., inte svarade med någon maträtt .., utan just röda tulpaner.

Minns ni ...?


Jag minns.

Och beundrade honom redan i min barndom.


(Jag minns andra också: Ib Thaning som ofta illustrerade i t.ex. Femina. Men han var annorlunda.)

Stjärnorna på slottet .....


Levde verkligen havskräftorna när kniven sattes i dem ...?

(Men man dräper ju nyfångad fisk på samma vis så ....., så här kommer kanske dubbelmoralen insmygande ...?)

Det ena man säger ...

Igårkväll när vi hade lagt oss, låg vi och lyssnade till ett pratprogram i P4.

Programledaren var mäkta upprörd och tyckte att alla mobbare borde tas ut från skolan, "fy faaaan dom jävla asen ska plockas bort!" sa han och berättade om en 11-årig pojke som hade tagit sitt liv, just för att skolkamraterna (kamraterna ...?) fördärvat hans liv.

Men sen ..., skulle pratarna berätta om julmusik som dom tyckte om och då tyckte herr relationscoachen som var inbjuden att vara med i programmet, jo, han tyckte att Carola faktiskt var värd att lyssna till.

Då sade den tidigare så upprörde programledaren att "fy faaaan, nä, inte Carola .., jag ska berätta nånting om henne när skivan spelas, så kommer ni att förstå!"

Så sade han.

Så där så att då skulle ingen tycka om Carola.

Och så spelades skivan.

Och jag tänkte att kanske Carolas son lyssnar till det här programmet och hur var det nu med det där med mobbing?

Det var vad jag tänkte på.

På agendan ...


Det är så himla roligt med bredbandsuppkoppling .., så jag vill bara meddela bloggvännerna så där i all hast .., att nu tar vi kvällsfika.

Skinka på Gene Tunnbröd .., superstark senap (Jonnys) och äppelmos (bloggmadamen), medan pv också tar ett likadant bröd, skinka förstås ..., men vanlig Slottssenap (liknar första bajset hos nyfödda .., ja, i färg och konsistens ..) och absolut inget äppelmos.

sigge nilsson leker med ett rött julklappssnöre och snart börjar stjärnorna på slottet.

Har intresseföreningen noterat ...?

Insikt nr 181 ...


Ja, tur att man bor i landet Halland.

När det åskar, alltså.

Så här kan det gå om man har fått för sig att det är mycket mer lajbans att bo i Australien.

Om man är min syster, vill säga.

Och hamnar i Riktig Tv.

Med solglasögonen på och allt.

Jo, jo.

Ännu mera grattis!

Icke allenast mågen Micke fyller år idag, nej, det gör även pensionatvärdens brorsdotter Kajsa!

Det är henne ni ser på bilden här ovanför.

Kajsa är en glad madame och en riktig tuffing .., hon tillhör dem som har utfört Klassikern, ni vet, Vasaloppet, Lidingöloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet!

Och så spelar hon trumpet så det står härliga efter!


Födelsedagsbarnets hand i mitten i den övre raden.

I hennes lilla friggebod-stuga ute på landet i Småland, där trängdes hur många bilder som helst av kungafamiljen och vi vore rörande eniga om att när det där Bröllopet ska äga rum i sommar, då ska i alla fall vi titta på tv.

Vi torde vara ensamma i den Göranssonska släkten om den saken.

På den övre bilden sitter Kajsa och pratar med den i Småland vikarierande kantorn, han som kommer från London.

Hon såg honom cykla ute på landsvägen och plötsligt rusade Kajsa upp från bordet och ut över lägdan och i fatt honom ..... och vips, blev han inbjuden på fika.

En härlig tjugoårig madame är hon, Kajsa Göransson!

Stort grattis från mig!


// Ja, pElle, sigge nilsson och pv hälsar förstås också.

Halleluja ....!


Detta är första inlägget med Telia Bredband här på pensionatet.

Vi bara g a p a r.

"Va ...? Fixade vi detta ...?"

Tydligen.

Annandagen ...

På elskåpet i stan.


Och plötsligt är julen överstökad.

Vi tar sigge nilsson med oss - han får gömma sig under pensionatsvärdens röda jacka .., just vid halsen - och så vi går ner till havet.

Första promenaden dit ner, utan kryckor.

Det går framåt.

Sedan en vecka tillbaka används aldrig kylpåsarna .., kryckorna får för det mesta luta sig mot hallväggen ..., och när jag promenerar på slätt mark, syns det knappt att en ny knäled har gjort debut.

Mellan varven övar jag mig att stå på ett ben.

"Kolla! Nu kan jag!" hojtar jag lyckligt till pensionatsvärden .., då, när jag lyckas stå på högerbenet och samtidigt blunda.

Sådant som man förut tog för givet, förvandlas nu till små vardagsmirakel.

Efter promenaden, när vi kommer till backen vid det gula huset, får sigge nilsson springa som han vill.

Åååå, så spännande det är ...., och han skyndar sig efter matte och husse och när han kommer till altanen smyger han där under och kommer fram på andra sidan och ser man på .., där ju pElle .., ååå, ännu roligare .., men nu vill sigge nilsson komma in och få lägga sig på stolen närmast elementet .., hjälp, vilket äventyr detta har varit!

Och pv och bloggmadamen ägnar sig åt att installera Telia Bredband - med varierande resultat - .., på spisen kokar potatis .., och från cd-spelaren hörs den här musiken.

Det är så vackert så man vill nästan gråta.

Och ...

Fredrik. Kräfta. Har omåttligt håriga armar.


... detta är näst sista kvällen som systersonen från Australien är tillsammans med kusinerna och med sin morbror - kusinernas pappa - som han tycker så mycket om.

I kusinens liv är frisksportande eller en slags frihetskänsla .., nästan det viktigaste av allt.

Mitt i Det Vanliga Livet med karriär och hus och allt sånt, tog han tjänstledigt under ett års tid och gav sig av till Canada där han arbetade vid en skidanläggning.

Och så blev det Mexico (läs: surfande ..) och när tjänstledighetsåret var slut, återvände han till södra Australien.

Nu har han tillbringat ett år på ön Isle of White .., men om man har vuxit upp med sol och perfekta surfvågor .., då blir det eviga regnandet i England en orsak till att vilja vända om.

"Det regnar ju jämt där borta .., till och med på sommaren!" förklarar han.

Så han tar sikte på det som är hans plats på jorden .., på Australien.

Jobbet, som han sade upp, har han fått tillbaka .., nu gäller det att hitta bostad i Portland och börja om igen.

Förra gången jag träffade systersonen och han skulle åka från Ystad till Malmö fvb till Kastrup och iväg .., rann tårarna på honom när vi stod där vid pågatågsstationen.

"Det känns så bra att ha fått en större familj .., och att få träffa kusinerna och så ...", sade han tyst.

Det var säkert inte enklare idag.

Kapten Lintott och hans morbror ...

Man kan göra nästan vad som helst när man är tillsammans och moster .., hon undrar verkligen vad som pågår.

Lägg märke till den blivande konstapelns dialekt.

Endast sju år var han vid flytten från Västerbotten till Skåne och han har hela tiden haft ystadpojkar som lekkamrater .., men hör man någon skånska i hans prat ...?

Inte mycket inte.

För att inte säga ingenting alls.