Det ena ger det tredje ...

Är man sjukskriven på grund av ett aningen krånglande knä, kan man ägna morgonen åt en hel massa saker.

Man kan läsa Göteborgs Posten från första till sista sidan och där upptäcka att sångaren Brolle egentligen heter Kjell, tänk, det visste jag inte ..., och bland alla bilannonserna finns en som är annorlunda än de övriga .., det är Jannessons Bil som säger sig köpa välvårdade och servade bilar, även äldre kortmilare.

Ovanför texten finns en bild av en äldre, rätt oansenlig man med glasögon; det är förmodligen herr Jannesson själv.

Det slår aldrig fel: var morgon faller min blick på herr Jannesson och se där, nu har han nått sitt mål .., här sitter jag nu och skriver om hans bilfirma!

På sidan 7 finns en liten notis som berättar om den kissande polishunden som fick annat att tänka på när den plötsligt nosade upp en isklump och markerade för husse.

Isklumpen visade sig innehålla en pistol med kaliber 22.

Och när man har lagt tidningen ifrån sig och busat lite med sigge nilsson, så där så man har fått rivsår på höger hand, då kan man titta på tv.

SVT.

Gomorron-tv.

Där samtalar Kristian Luuk med deckarförfattaren Åsa Larsson, ni vet, hon som är uppvuxen i Kiruna.

Herr Luuk läser de första raderna ur hennes senaste bok.

Å, vilken läcker inledning!

Och .., då kan det där lite förströdda lyssnandet rendera i att man på stört beslutar sig för att inhandla just den där boken.

Så det är vad jag ska göra.

I eftermiddag.

Insikt nr 214 ....


Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, begriper jag inte hur vårt rättsväsende fungerar?

Eller hur man tänker?

Och när jag läser detta, då blir jag - om möjligt - än mer fundersam.

Morgon i ett gult hus i landet Halland ..

Just det, stickesockar eller fårskinnstofflor är vad som gäller.
Foten tillhör lilla Ebba.

Femton grader varmt i köket.

Eller kallt.

Eld i pannan!

Ett ägg som kokar.

Och snart är kaffet klart.

Och så här tyckte vi ....

Rutan sa...

Men vad skulle hon säga? Skulle hon plötsligt svänga om och meddela att nu gäller en annan ordning än vad hovet bestämt för länge sedan? Hon försöker i inslaget säga på ett diplomatiskt sätt att hon inte styr tilltalet utan att den som tilltalar henne använder det som för den känns bekvämt.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att man använder titel. Det är bara att spela med. I officiella sammanhang spelar hon alltid sin kronprinsesseroll. Varför skulle jag ta ifrån henne den?

cruella sa...

Det skulle hon väl i och för sig kunna antyda eller låta förstå. Att när jag blir drottning går kvasten över ett och annat.

Nu blev det bara halvbakat och faktiskt rätt oförskämt, trots att hon eventuellt menade att vara diplomatisk. Men så generös är inte jag. Jag tilltror dem inga särskilda sociala färdigheter efter en så skruvad uppväxt (och avel;-).

Hedgren sa...

Ja, jag skulle inte sakna kungahuset en sekund...

cruella kom på ännu mera ...

Härregud. Men jag är inte förvånad. Och vad listigt hon bollar över ansvaret för tilltalet till den som talar med henne. Är du så tölpig så du inte hajar vad som passar sig får du väl säga vad du vill. Men skuggan faller på dig själv.

annannan sa...

Senkommen kommentar från landet som firar republikens hundraårsjubileum i år och från staden där det hela tog sin början. Ja, inte urrepubliken förstås, men den portugisiska.

Det där med tilltal diskuteras ju hos Magdalena Ribbing titt som tätt. Du eller ni och unga generationers sätt att försöka ta till sig ett ni. Jag har fått lära om som vuxen, till ett språk och sätt som aldrig lagt av med ni och min fru och herr Oliveira.

Och lite lite grann saknar jag det i Sverige. Det känns inte längre självklart naturligt att säga du till en mycket äldre människa som jag aldrig träffat förut.

Men dit jag ville komma är att just eftersom vi faktiskt aldrig annars använder titlar eller andra tilltalsord än du i Sverige så ter sig kungandet och drottningandet och kronprinsessandet mycket märkligt. Det var en del i det normala när man också magistrade och systrade osv, men så är det ju inte längre.

cruella sa...

Kloka röster här, jag gjorde slag i saken och gick med i Republikanska föreningen som en principmarkering på förlovningsdagen. Maken till svassande, svansande och infantilt fjäsk - rysligt.

Och pilutta alla monarkister att en avfälling som jag får fira födelsedag ihop med kungliga bröllop stup i kvarten vart trettiofjärde år. Jag kommer att ha annat att göra den 19 juni:-)

anna of sweden sa...

Jag röstar för "du". Är inte så mycket för det där med att ers majestäta hit och dit. ;)

gunnar i vaplan sa...

Så klart, utan tvekan så är det "du" som gäller!
I övrigt så tycker jag att kungahuset ska avskaffas omedelbart.
Kolla sidan:
http://republik.nu/index.php

Turtlegirl sa...

Du så klart!

Japp

Monet sa...

Jag såg det där också. Och tycker, att hur "modern" Victoria än är, så HÄR är hon indoktrinerad av gamla mossiga hovrutiner. Kronprinsessa mig hit och dit, vad är det för trams egentligen? I hennes kompiskretsar är det förstås du hela tiden, som mellan alla ungdomar idag.

Jag tror att Silvia ligger bakom mycket av det här. Tyvärr. Jag var förr en stor beundrare av henne, idag tycker jag hon är stel, formell, inställsamt mjuk och en person utan personlighet längre. Och jag tror att det är hon, mera än knugen (förlåt) som ligger bakom de här förlegade stelheterna. Som det kan bli när man kommer upp sig.

Måtte Victoria slippa gå den vägen och bli en riktigt modern monark när det nu blir. Och slippa sitta där med sina fnissande syskon och försöka få en reporter att känna sig bortgjord. Inte bra!

Love, literature and gardening sa...

Ha - himlen ramlar ner i huvet på en om man säger DU till en kunglighet - ajabaja.

Min äldsta väninna har t ex aldrig duat sina föräldrar utan alltid kallat dem mor och far. Det blir många omskrivningar men hon och hennes systrar är vana vid det och det faller sig helt naturligt.

Men jag har ju följaktlgen aldrig kunnat dua hennes föräldrar heller fast jag känt dem sen jag var 7 år. Och hur skulle jag tilltala dem då var det tänkt?

PV sa...

Kan bara hålla med, Gunnar.

Ett sånt barnsligt trams borde vi göra oss av med snarast.

Inte för att spara pengar men för att det är gammalt och förlegat.

PV

Bert sa...

Ner med monarkin.

Ner med fjäsket.

Vilket totalt fjams!

Det säger jag.

smulan sa...

Ja, suck... håller med alla här. Det är riktigt pinsamt med Viktorias argumenation för att kallas kronprinsessan. Så ärkekonservativt!!

Riktigt pinsamt att se. Skamligt också av en ung människa.

Nej, bort med monarkin! Alla i kungafamiljen är förlegade statyetter. Det är verkligen dags att avskaffa monarkin!!

Elisabet sa...

Jag håller med Monet och sa precis det till pv .., "tänk på att hennes mamma är tyska (förlåt Tuvstarr, jag räknar inte in dig ...) och där är det viktigt med titlar har jag förstått, jag menar, man säger inte du hur som helst.

Jag tycker att inslaget var PINSAMT och den som har humor är ju den yngsta damen.

Alldeles tydligt tycker ju V inte alls om att bli duad.

Det läggs hela tiden till ett "väl" .., ja, man får väl säga det som känns bäst, men helst kronprinsessan.

Så besviken jag blir!

Det skulle ALDRIG falla mig in att säga Kronprinsessan och inte Kungen till kungen heller.

Möjligen att jag hade gjort det till gammelkungen, men då mer av någon slags respekt för att han var född i en annan tid.

Kungahuset är förstås helt förlegat, men jag kan lova att jag ska titta på bröllopet!

Dagens fönster ...

Från södra Frankrike kommer flera kyrkfönster.

Det här är det första .., och så här skriver avsändaren, madame Monet.


"Detta är den stora basilikan i St. Maximin de la Sainte Baume som ligger några mil norr om vår by

Här finns en berömd krypta med Maria Magdalenas kranium också.

Ljuset faller mycket vackert från de stora kyrkfönstren uppe i taket."

Ja, vad säger man egentligen ...?


Ers Majestät?

Kronprinsessan?

Eller rentav du?

Vad tycker ni?

Väldigt intressant inlägg finns här.

Blomkruka

Pensionatsvärden har massor av ytterkrukor, såna som jag minns från min barndom.

Till en början tänkte jag "nej!"

Nu börjar jag vänja mig.

Eftermiddag ...

Egentligen hade jag skrivit "på väg till busshållsplatsen" som rubrik.

Men så blev jag osäker.

Pensionatsvärden uttalar det som busshållplats och jag busshållsplats.

Och plötsligt visste jag inte vad som var rätt.

Och ni ...?

Och så bestämmer jag mig ...

... för att ta en promenad och möta pensionatsvärden vid bussen.

Solen på väg ned.

Total tystnad.

Och jag passerar öde sommarhus och villor där det ryker ur skorstenarna.

Vid busshållsplatsen är det tomt.

Kanske är jag för tidig, rent av alldeles för tidig?

Så jag bara fortsätter längs gamla kustvägen ., promenerar i lagom takt .., hör något enstaka litet fågelkvitter .., och ser spår av harar nästan överallt.

Och där är segelbåten som väntar på sommar och där är det gula huset på kullen.

Då är jag hemma.

Oväntat besök ..

Tulpaner har dom med sig också.
"Ja, hälften av dem är till pv som skottade vårt altantak ...", säger Gösta.


Och så knackar det på dörren helt plötsligt och där står Sonja och Gösta och med sig har dom två påsar med semlor .., en till oss var, och den fjärde får vänta tills den semleälskande pensionatsvärden kommer hem från stan.

I någon timmes tid eller mera blir herrskapet Pehrson här.

Åååå, som det pratas!

Åååå, som jag pratar!

Som en kulspruta är jag .., som det allra värsta maskingevär .., och jag inser att här finns nog ett uppdämt surrbehov.

Och nu ska jag - i total tysthet -, ägna mig åt att renskriva Göstas på band inspelade memoarer.

Det ni.

Tanken var ...

... att jag skulle ta bilen och köra en sväng .., kanske till Steninge eller Falkenberg.

Inte för någon särskild anledning, mer som bara för att komma ut.

Men pensionatsvärden har glömt struntade blankt i att backa ner Saaben till vägen och jag skrapar rutorna noga och föser bort vassa snökanter .., ty jag vill inte att det ska bli som sist, när jag fastnade i snödrivan, så där halvvägs vid målet.

Och så sätter jag mig i bilen, startar motorn och vänder mig om för att ha koll.

Då inser jag vad som är problemet!

Volvon, den var låg baktill och hade stor bakruta = inga som helst problem att backa nerför en slänt.

Saab 9.5 är som en ankstjärt baktill och när jag vänder mig om, ser jag bara en blå himmel.

Ja, men sidospeglarna då ..? tänker ni förstås.

Jovisst, men allt är vitt .., jag får inga tydliga konturer och minst av allt har jag lust att vara med om att bilen tippar på sidan och hamnar nere i slänt-svackan.

På sidan.

Så .., det blir ingen utflykt till vare sig Falkenberg eller Steninge.

Jag blir hemmavid.

Brygger en kopp kaffe och sätter mig ute på stentrappan och vänder ansiktet mot solen.

Det går det med.

(För övrigt skickar solfångarna in 110-gradigt vatten i tankarna. Nu blir nog pv glad!)

På bordet ...

Talgoxepjut utanför fönstret ... och pElle som sitter på bordet och putsar pälsen.

Lokal utsikt ....

Bild: skuggor på Ven.


Morgon på pensionatet.

Tolv minusgrader ute betyder ett idogt eldande.

Och rimfrostiga träd.

Jag kurar på soffan Ektorp och tittar på nyheter hit och dit.

Det finns ett ämne i skolans värld som heter "Svensk-Engelska" och ett antal elever intervjuas och alla säger att under dessa lektioner behöver man i princip inte göra just någonting.

Det pratas i mobiler ., två flickor delar hörlurar och sitter sammanlänkade likt siamesiska tvillingar .., andra klottrar förstrött i kollegieblock.

Jahaja .., tänker jag ...., och minns min egen skoltid.

Allt förändras.

Och i Grekland råder ekonomiskt kaos och landet har en "gigantisk statsskuld", berättar nyhetsuppläserskan.


Herr Lefteris.

Då går tanken till ägaren av hotellet där vi bodde, den alltid så vänlige herr Lefteris, och man undrar hur han och hans familjs tillvaro påverkas av krisen.

Och kvinnan i restaturangen alldeles intill hotellet, hon som så generöst gav mig canadensiska "painkillers" mot den förfärliga tandvärken ..., hur har hon det?

Sen blir det OS-prat - alpina skidåkerskan Lindsay Vonn har ont i ett smalben, men hoppas ändå på start - och sigge nilsson har krupit under täcket och ligger med huvudet mot mitt högra ben ..., ibland tittar han ut, liksom för att se hur matte har det och jo, hon har det bra .., hon ska bara lägga på mera ved och därefter vankas frukost och såklart en ostskiva till lille sigge och från rummet intill hörs pElles trygga snarkande och solen är på väg upp och tänk ..,.på flera dagar har jag inte sett skymten av lille herr Rödhake.

Kanske har han frusit ihjäl?

Ungefär så är det.

Torsdagsfönstret ...

Vad tänker hon på, kvinnan vid bordet?


... är ett caféfönster och finns i Portugal.

Avsändare är madamen med alla n:en.

annannan

Jag får alltid räkna antalet n när jag skriver det ordet.

Bara krångel ...

Anslagstavlan i Skipås.

Det visar sig att båda fjärrkontrollerna till pensionatets tv-apparat har avlidit.

Samtidigt.

Och som pricken över i ringer pensionatvärdens morbror - Gösta - och berättar lyriskt om sin gode vän som i fredags fick ett nytt knä och som nu är uppe och springer.

Den nyopererade mannen är dryga sjuttio år.

Kanske sjuttiofem?

Det förvånar mig inte om han åker Vasaloppet om några veckor.

"Men du vet Bettan, det är ju så olika det där hur läkningen går ...", säger Gösta som till tröst.

Godnatt vänner!

Nä, duvor matar hon nog inte ...?

Ebba, hon fyller 103 och tycker om att åka i öppen sportbil.

Minns ni kommentaren där vi fick veta att min kusin Maria var över sig av lycka den dagen familjen fick inomhustoalett?

Ebba, hon minns minsann också.

Irland, Samos ... och kanske Norge.

Genom bilrutan åker kameran upp.
Irland ..., det vackraste av vackra.
Och vilka vänliga människor!


Bild från nätet.

Nu pratar vi om sommarsemester i Norge.
Atlanthavsvejen, till exempel.


Och likadant med denna.

Och Geiranger .., där har pensionatsvärden aldrig åkt bil.

Det har jag.

Och jag är höjdrädd ....

Hur smarrigt som helst ...

Bilden togs på ön Kefalonia i Grekland.


Flera gånger i veckan bjuder pensionatet på världens godaste sallad.

Och så enkel!

Bara att strimla vitkål - hur mycket som helst - och lägga i en bunke/salladsskål.

Häll på en skvätt olivolja, lite vitvinsvinäger .., massor med grovmalen svartpeppar och lite salt.

Och så smakar man av och känns det bra, får alltsamman stå en stund och dra.

Billig vardagssallad och nyttig, inte minst.

(Ibland blandar vi med rårivna morötter .., då blir den ju lite mera färgglad).

Hoppsan ...!


Medan jag står vid spisen och föder barn steker lever, råkar jag lyssna till en trailer med Elin Grelsson i Radio Sjuhärad.

Eva på Frösöns dotter.

Se där .., nästan som en bekant känns det som.

Såja.


Nu har jag reprislyssnat till Karlavagnen från häromkvällen, då temat var "Mitt livs viktigaste beslut".

Hur intressant som helst!

Och medan jag ligger på soffan Ektorp och vickar på tårna .., funderar jag över mina egna beslut.

Dom som har varit och dom som väntar.