Long time, no see ....Ja, nu ser ni att bloggmadamen minsann kan vara som en alldeles vanlig människa! Och tänka sig att man klarar detta också (jag behöver ju inte berätta att jag har blivit mästerlig på att lägga patiens på datorn i stället ..-)
Har ni läst det föregående inlägget, så vet ni vad som har hänt.
Förut hade vi Optimal Telecom på pensionatet och då var vi utan telefon i fem dagar.
Så bytte vi till Telia (halleluja, gamla hederliga Telia!) och det är klart, det är väl samma kabel som allt löper genom och nu har vi varit utan kontakt med yttervärlden sedan i onsdags, frånsett att vi kan ta emot och sända sms.
Ja, det går det med.
Irritationsrekordet nåddes dock igårkväll, då pv suttit hos grannen 200 meter bort och väntat och väntat och väntat i tre olika köer och just som han äntligen kommit till rätt person, bröts samtalet!
Då gav vi upp och gick hem i snöovädret.
Idag har han dock fått prata med ett antal människor hos Telia och resultatet blir att "kanske på måndag, eventuellt på tisdag?"
Så vet ni det.
Själv har jag idag kört bil från landet Halland till det underbara landet Skåne och till Hässleholms sjukhus.
Ååå, så roligt!
Här pratades det friskt och alla hälsar och hejar på varanda i väntrummet .., ja, det blir det där härliga småpratet som jag tycker så mycket om.
Det pratas om nyrenoverade höfter och knän och där är någon som
ska få nytt och andra som
har fått.
Efter röntgen (då jag, på egen begäran, fick se röntgenbilden av mitt knä - hur intressant som helst ! -, stundar en hel timmes väntan innan det är dags för träff med doktor Sören Larsen.
Ni anar inte hur vänlig den mannen är! "Ja, men å Elisabet, du må ha tränat riktigt bra .., titta så fint och rörligt ditt knä är och röntgenbilden visar att det här helt perfekt, nu ska du bara ta det lugnt den här tiden som är kvar av din sjukskrivning och inte ta i för mycket när du börjar arbeta, det är det vanliga och då kommer du att bli trött, men tro mig, det går över!" säger herr Larsen och ler som vårsolen, den som verkligen inte syns till, nej, tvärtom, utanför fönstret till undersökningsrummet råder full SNÖSTORM och jag som ska köra hem strax!
Men det går bra.
Efter lite krånglande för att hitta ut ur Hässleholm, kommer jag upp på väg 24 och passerar sedan samhällen med filuriga namn .., där är "Mala" (känner jag mig hemma .., som f.d. Malå-bo) och där är "Skogen" (var bor du ? Jo, i Skogen ...) och det är Örkelljunga (skyttecentrum-skylten pekar till höger .. själv tänker jag på skyttepaviljongen) och nu kan jag den här vägen .., det är snömoddigt och alla, utom en militärbil, tar det lugnt.
Och nu ..,. sitter jag vid en lånad dator och skriver detta.
Till er som orkat läsa hit ner: nej, jag tänker verkligen inte byta tandläkare! Hon är helt UNDERBAR och att jag ligger och spänner mig för att nerven inte ska vara död, det är inte hennes fel! Att det ibland gör ont när man rotfyller, kan också bero på att tanden är så inflammerad (fråga mig) att bedövningen inte tar riktigt.
Nu får ni ha en skön helg.
Vill det sig väl (eller illa, välj själv ..), får vi igång pv:s bärbara dator som också har insomnat och då kommer här världens vackraste och härligaste fönster från Sri Lanka.
Stor kram till er alla! från bloggmadamen.
