Halleluja!

Fem tusen kronor sparade idag (minst), då pv efter att ha klickat sig fram till "åter till fabriksinställning" fick igång tv:n, med ljud och allting!

Sicken glädje.

Och tack för benäget bistånd och tack Anitha för din hjälp-bilaga!

// Vi är inte ensamma om att ha bekymmer med det tekniska. Så här skriver någon på en sida som tar upp detta med förlorat ljud och lite annat.

"Hej!

Maken har provat att "juckla" med alla sladdar, har tagit ur dem och satt i dem igen. Har inte kommit på något. En sladd är trasig, frågan är bara vilken.

Fick just en föreläsning om hur det är kopplat.

Boxern är kopplad med en liten sladd till en router. En scartkabel är kopplad till videon. Videon och DVD:n är kopplade till en liten silvrig omkopplare. Omkopplaren sitter i scartkontakten i TV:n. Vi har två stycken ihopkopplade joysticks med 35 inbyggda spel, de har en gul och vit 3,5mm kontakt som går till en lös scartkontakt.

För att se på TV eller video ska boxen vara på, videon på i AV1 och TV:n på i AV1. Ska vi se på DVD får vi sätta på DVD-spelaren och trycka på omkopplaren. Ska vi spela TV-spel får vi dra bort scart-kontakten till omkopplaren och sätta i den scartkontakt som TV-spelet är inkopplat till och sätta på TV:n i AV2-läge.

Mycket sladdar. Dessutom har vi en stereo stående bredvid TV:n. CD-spelare, LP-spelare, dubbelkassettdäck och radio är inkopplat på en förstärkare. Vi har en receiver (eller vad det heter, där man ändrar bas, diskant m.m.) som maken inte har lyckats koppla in. Om vi vill kan vi koppla stereohögtalarna till TV:n och på så sätt få bra ljud när vi ser på TV till exempel. Fast jag tycker det är sånt bök att flytta sladdar så det blir aldrig av. "

Jag - oteknisk bloggmadam - säger bara en sak: det var bättre förr, ju förr desto bättre!

Litet brev från sigge nilsson ...

"Tja!

Det är jag, sigge nilsson, som skriver nu.

Jag ska bara berätta för er att idag har jag för första gången i mitt liv varit och lekt på på nånting som heter altanen. Det var skitkul!

Jag hittade flera torra kvistar och en kruka med nåt torrt i - matte sa att det var fjärilslavendel från förra sommaren - och under en vit plaststol droppade det hela tiden och jag försökte fånga dropparna, men då blev jag våt på ryggen och då var det liksom inte så himla kul längre.

Matte och pensionatsvärden satt i var sin vit stol och drack kaffe och pratade hela tiden om sommaren och matte sa att hon skulle köpa trädgårsmöbler av trä och ett parasoll också och då hummade mest pv och plötsligt skulle han börja skotta altanen fri från all snö, men då gick matte in.

Häromdagen var jag borta i fem timmar!

Ni må tro att dom var skraja, men jag har inte berättat vad jag var med om och tänker inte göra det heller.

Hej då!

Nu ska jag se om jag hittar pElle, så jag kan reta honom lite!

Vi hörs!

sigge nilsson. "

På väg hem från stan ...

sigge har hittat en solstråle och där lägger han sig ..

... upptäcker vi att det är som om våren plötsligt har tittat fram!

Överallt ser vi människor som promenerar och nästan alla har uppknäppta jackor och det är äldre damer med stavar och det är unga kvinnor som slänger med armarna så där som man ska göra för att få ritktig fart på hjärtat ..., och längs cykelbanan innan Haverdal ser vi mannen som tydligen inte gör annat än cyklar fram och åter mellan stan och norrut och med sig har han som vanligt sin släpkärra och som vi undrar vad denne man sysslar med?

Väl hemkomna kan vi konstatera att solen har smält en hel del av snön på altanen (nu blir det kaffe ute i solskenet, termometern visar på sex plusgrader och tio i solen ...) och inne i det gula huset ligger, till vår förvåning, sigge nilsson och pElle tillsammans på soffan Ektorp!

Apropå att tv-ljudet försvinner


... så skriver Kerstin från Svedjan (hemifrån) så här och jag looooog från öra till öra när jag läste hennes kommentar.

"Det har jag råkat ut för också, men det var roligare.

Jag såg på Västerbottensnytt, men ljudet kom från Nordnytt.

En gång pratade de om en hemsk våldtäktsman på Nordnytt och bilderna visade landstingsrådet i Västerbotten.

Då mailade jag till Boxer och Tv och fick rådet att ominsatllera alla kanaler. Det lyckades."

Inte en enda ...

... LP-skiva har jag kvar i min ägo.

Det har däremot pensionatsvärden.

Där är två smockfyllda hyllplan och allt prydligt sorterat i bokstavsordning.

En djupdykning visar på ett antal Bob Dylan .., där är flera Beatlesskivor., där finns även Eagles .., Pugh Rogefelt, Rolling Stones .., Kaj Hansson, Roffe Wiktström .., Mikael Wiehe , Tom Waits, Mats Ronander, Björn Afzelius, Stefan Nilsson, Povel Ramel och en massa annat.

Och vad hade bloggmadamen för skivor, då, på den tiden det begav sig?

Jo, Lill Lindfors "Du är den ende" .., ("den ende" hette Tommy och blev så småningom pappa till mina tre barn ..), och gitarrmusik med John Williams och där var en skiva med Mamas & The Papas .., (med mama Cass, som så småningom skulle sätta en matbit i halsen och kvävas!) och där var en högt älskad LP med José Feliciano ..., (spelades i princip nonstop ...) ja, det är väl vad jag kommer ihåg från slutet av 1969 då det mesta av studiebidraget spenderades på just skivor.

Med matinköp var det mindre viktigt.

Men så hade jag storlek 34 på min byxor också.

Någon som vet ...?


Plötsligt igårkväll försvann ljudet från SVT 1.

Det var precis när Melodifestivalen skulle börja, så det blev radioljud och tv-bild och naturligtvis osynkat och efter en stund blev man på gränsen till illamående.

Ingen förändring idag, med ljudet, alltså.

Alla andra kanaler fungerar som dom ska.

Och jag sliter mitt hår!

"Ja, ja, det här med tv är väl ändå överreklamerat ...?" säger pv filurleende.

Själv tänker jag på hockeymatchen ikväll och på en hel del annat som är trevligt att titta på ..., med ljud till,

Hur går detta till?

Namnsdagsgrattis till ...

.. först och främst "Dr Böhlander", denna min förstödda dotter.

Hon heter nämligen Maria.

När någon av hennes barn skulle beskriva henne för sin fröken, hade hon eller han skrivit att "mamma tycker om att promenera, äta ägg, sola och så tycker hon om sin mormor!"

Och på jobbet finns två såå rara arbetskamrater med samma namn; Maria Jönsson (cowboy-maria) och Maria Hansson.

Och från semesterresan till Kefalonia kommer jag ihåg den rara Maria Young, och denna före detta norrbottensmadame, hon bor numera i Sheffield och i Västergötland hittar man Mian, grattis till dig också!

Och Maria i Oslo .., hon som idkar yoga, hon har minsann också namnsdag, precis som såväl min, som pensionatvärdens kusin.

Här kommer ett stort grattis till er alla!

Söndagsfönstret ...

... finns i Haverdal, nio kilometer från pensionatet.

På bilden syns den rara Sonja.

Det är Sonja, före detta jordnära distriktssköterska, som har flyttat in till stan, till härlig lägenhet med storslagen utsikt över Nissan.

Ändå .., händer det att Sonja står där vid fönstret och den bedårande utsikten och tänker på våren som ska komma och på tulpanerna i det som en gång var hennes rabatt.

And here are the results from the Pensionat-Jury ....


Ten points goes to .... *tadaaa*: Anna Bergendahl!

Vilken röst den tösen har!

På förlossningen ...


Och ååå, så lycklig man blir av dom här bilderna!

Vad var det nu som fanns i Wikings garage?

Vid köksbordet i Haverdal pratas det om allt möjligt.

Vi pratar om detta med att såväl kakförsäljaren Kennet som bloggmadamen finner skåningar och smålänningar så mycket mera lättsamma än halmstadborna och då berättar pensionatsvärden om den kände ståupparen, tillika hallänningen, som till någon god vän på besök i Halmstad sagt att ..."du får x-antal kronor om du möter en enda en som ler mot dig!"

Men det pratas också om bensinransoneringen på 70-talet (ja, hur kom vi in på detta?)

Pv:s mamma, Gunvor, tyckte då att familjen borde hamstra lite bensin, ja, utifall att.

Det är om detta pv berättar i filmen.

Liten utflykt ...

Brudklänningen.

Mitt på dagen åker vi till Haverdal för att hjälpa pensionatvärdens morbror och moster med snöskottning. Från tak, alltså.

Deras hus är i det närmaste tömt på sitt innehåll, ty nu bor Sonja och hennes man i stan, i stor lägenhet med utsikt över Nissan.

Alldeles enkelt är det inte att byta liv.

Sonja, som älskar att pyssla i rabatterna och bli jordig om fingrarna, tycker väl att det är så där måttligt intressant att stå där och njuta av den fantastiska utsikten i stan.

Medan pensionatvärden ägnar sig åt snöskottandet, sitter jag i vardagsrummet och tittar på reprisen av vinsten i curling, något som visar sig bli en evighetsmatch.

Sonja plockar lite bland lösöret som finns kvar.

"Titta här .., här är en brudklänning som en av våra döttrar har haft!" säger hon och håller upp och visar.



På kylskåpsdörren ...



Kennet, är också där och hjälper till.

Han är en sån där människa som är utrustad med den s.k. glimten i ögat och inte ett dugg förvånar det mig att den mannen, långt innan han gick i pension, har arbetat som försäljare åt Delicato och gjort det med den äran.

Det är precis såna säljare som man tycker om, ja, när man själv arbetar i butik!

Och medan familjen Pehrson bjuder på de obligatoriska semlorna och såklart nybryggt kaffe, berättar Kennet om när han första gången kom till Big Bengt, ni vet, han som byggde upp High Chaparall i Småland.

Bengt fick smaka på chokladbollarna som då kallades för något helt annat och frågade efter priset förstås och så undrade han hur många chokladbollar Kennet hade i sin Delicato-bil?

"Åttiotusen", svarade Kennet.

"Då köper jag allesammans!" sade Bengt.

"Ni kan tro att han tjänade bra på dom chokladbollarna...!" säger Kennet och ler vid minnet.

Innan herrarna återgår till snöskottandet frågar jag den forne storsäljaren om han är lillebror, för det är vad jag tror och jo, det är han verkligen.

Kennet är yngst i syskonskaran, med tre äldre systrar.

"Och är man så himla kreativ .., då har du nog höger tumme upp också?" fortsätter jag.

Och ser man på .., det har han!

"Nämen lilla vän ...!" utbrister Sonja häpet.

Ni kan tro att det blir glada skratt vid köksbordet.

Tjaaa, måhända skulle man ta anställning som sierska? hälsar bloggmadamen, numera tämligen mätt på semlor.

Annorlunda almanacka ...

Kalenderflickor eller kalenderpojkar ..?

Ja, Jutis byaförening - i eller utanför Arjeplog -, har i alla fall givit ut en almanacka och där ser man inte skymten av någon bystig eller lättklädd madame, nä, där är det norrbottensherrar i parti och minut.

Det här är, om jag har förstått det rätt, februaribilden.

Mannen som så avslappnad står där i snön, tycks heta Lars.

Tack till Agneta som skickade bilderna!

(Ja, på måndag blir det ju ny månad och ny man.)

Och så är allt som vanligt ...

"Vad håller du på med matte? Får du inte igång datorskärmen ..?"


Någon timme tar det, sedan är sigge nilsson sig lik igen.

Och som vi undrar vad han har varit med om?

Vad var det för ett äventyr?

Och nu är det lördagmorgon och sigge nilsson är en morgontrött liten kisse och orkar inte hitta på så mycket bus.

Ännu.

Lördagsfönstret ...

... finns i ett väntrum i Helsingborg.

Där sitter man och bläddrar i reselektyr eller tittar på "Dentivisionens" filmer om lockande resmål ..., patienter - såväl danskar som svenskar - kommer och går .., och från receptionen hörs en ringande telefon.

I Folktandvårdens väntrum i Ystad, där finns också en liten tv, men där informeras patienterna i stället om prostatacancer och erektionsproblem.

Inte en enda gång har jag sett någon manlig patient lyfta blicken för att titta på just den sist nämnda filmen.

Ikväll ...

Grattis Norge och framför allt herr Björndalen till skidskyttestafettgulden!

Och Mattias som sköt bort Sverige ..., det gör inget.

Jag lider med dig.

På Savannen ...


Det är som igårkväll .., elden brinner .. syrsor spelar.

Lugnt och stilla.

Rofyllt.

Under det stora trädet är vi samlade .., det är bara att komma.

Någon har redan somnat .., andra småpratar .., en tredje tar eldvakten.

Allt känns tryggt.

Ingen är ensam.

Fredagkväll ...

Båtturen till Kåseberga; en av de bästa stunderna i mitt liv.

.... och det blir telefonsurr med först kapten Lintott och sedan Emma.

Vanligt småprat bara, så där om vad ska hända i helgen (Let´s dance - Emma håller på Molly och Mattias -, fotbollsträning och i morgon födelsedagskalas hos bästa vännerna ..) och lite surr om Vasaloppstider och förstås om sigge nilssons försvinnande och återkomst.

Kapten Lintott är mer svårpratad, han svarar mest ja eller nej eller "va?", men med Emma är det öppna spjäll.

Jag tänker att den där resan till Kefalonia, två veckor tillsammans, bara Emma och hennes mormor som är jag, den kom, åtminstone för mormor, att betyda så oerhört mycket.

Och nu har pensionatsvärden åkt för att hämta sin dotter och hennes pojkvän vid bussen i Skipås och här ska strax bli middag och sigge nilsson har redan satt pElle på plats och allt är alltså precis som vanligt.

Ååååå, han är tillbaka!


Jag stod och stekte kycklinfilébitar och höll gråten, när jag tänkte att jag ropar igen!

Öppnade altandörren och där kommer sigge nilsson svischande förbi mina ben och gissa, hur glada

vi blev!!!!

Men v a d vi undrar var han har varit!


// Rädd är han .., skyggar lite och går på helspänn nu när han är här inne.

Nånting har han varit med om ...?

Ett kvällsflönster från ...

... från södra Frankrike.