pElle är nöjd ...

Och glöm reklamen på pv:s tröja.

Från tanke till handling ...

"Har du aldrig funderat på att isolera den inglasade altanen, ja, men tänk vilket härligt stort rum det skulle bli med utsikt åt andra hållet och så mycket större huset skulle upplevas ...?" säger jag till pensionatsvärden.

Det var för ett par månader sedan.

Så där kan jag ofta säga .., ja, man sitter och filurtänker och plötsligt har man en idé och man berättar om den där tanken och sedan kanske man rentav glömmer bort den.

Det finns ju så många idéer.

Men med pv är det lite annorlunda.

Tjopp, sa det, så började han på allvar att planera för det där härliga rummet och nu, innan man ens har hunnit tänka tanken klar, ska själva takplåten upp (ser ut som rött tegel och taket syns inte från vägen, så det är helt okej ..., annars är i alla fall bloggmadamen allergisk mot plåttak .., inget är så vackert som tegelpannor!) och mellan varven står vi och tittar på hur det tar sig ut och pratar om hur mycket jobb det blir.

Isolera väggarna ..,måla dem vita .., byta ut fönstren .., kanske blir det hel vägg in mot vardagsrumme, ja, där det nu finns ett fönster, (halleluja! jag skymtar därmed en möjlig plats för min bokhylla ...,-) , ja, det tar liksom aldrig slut.

Och jag förundras över hur praktiskt påhittig han är, pv.

Lösningsinriktad, skulle man också kunna säga.

Och nu blir det kvällskaffe.

Idag .....

... har det blivit en hel del utomhusarbete.

Jag har räfsat så gott som hela tomten, burit ris och kvistar och röjt så där rent allmänt.

Pensionatsvärden kämpar med yttertaket.

"Du har skrivit fel, det är inte innertaket jag håller på med ...!" säger han.

Så nu vet ni.


På Plantagen köper jag små penséer som planteras så snart vi kommer hem.
Och Fröken Pelargonia som har stått på köksbänken, får nu komma ut och lufta sig.


Mitt på dagen tar vi bil och släp och svänger förbi Gunvors sommarhus; det som så småningom ska säljas.

Åååå, där finns hur mycket som helst att fylla släpen med .., det är gamla trädgårdsdynor och gud-vet-allt och det kommer att ta lång tid innan bröderna har tömt såväl själva sommarhuset som Friggeboden och diverse små bodar och skrymslen!

I rabatten blommar krokus och snödroppar.

Och tänk, på altanen står Gunvors vita träskor, så där som hade hon bara nyss klivit ur dem.

Plus sjutton i solen ...

I flera dagar har pv kämpat med takbygget.
Då blir det skönt med paus.

Pensionatvärden spikar innertak och jag räfsar och räfsar.

Solen värmer.

Luggen blir lockig.

Och på altanen ligger sigge nilsson och pElle och gonar sig i solstrålarna .., grannarna bjuder på elvakaffe och vi hör bofinken flöjta.

Morgon i broccolidjungeln ...

Det är nog dags att låta dom små stänglarna få eget boende, tror jag.

Onsdagsfönstret ...

.... visar utsikten från Anitha och Per-Eriks köksfönster.

Det var igår det.

Och i landet Halland är det helt snöfritt.

Kanske dags för 112 .....


Pensionatsvärden visar sig vara förkyld och snorar och har sig.

Jaha, ja.

"Ja, jag ska ta med dig i testamentet ...!" ropar han bedrövat från sängkammaren.

Det är nära-döden-upplevelser, som ni förstår.

Lika så gott man tar med sig kvällslektyr till sänggåendet.

Tåg mot Malmö, var god ...

Snart stundar avfärd till landet Halland.

Framme vid åtta och sedan en hel natt, en hel dag och ytterligare en hel natt i det gula huset på kullen.

Vad gör man på den tiden?

Jo, jag ska plantera buskar vid altanen och kanske på något fler ställe.

Göra fint, helt enkelt.

Och jag ska sitta i fåtöljen och ha pElle mot mitt bröst och jag ska ligga intill pensionatsvärden om natten och ha fönstret på glänt, så där så koltrastflöjtandet hörs in i sängkammaren och kanske också herr Stares sångkonster?

Och jag ska äta frukost nere i köket och ge sigge nilsson några ostbitar så där som vanligt.

Det är vad jag ska göra.

Och idag har jag haft besök av älsklingssonen, han den ende sonen jag har, och där stod han i affären och berättade om hur det var att vittna i en rättegång och tack Eva på Frösön ...., för att du var med igårkväll när jag bad om hjälp!

Och om elva minuter lyfter planet till Stockholm och med sonen som passagerare och om femtio minuter sitter jag själv på tåget till Malmö.

Livet är rikt.

Livet är så o ä n d l i g t rikt.

Det är vad jag tänker.

Dags för charmkurs, kanske ....?

Secondhand-affären har fått ny ägare.

Och nu står hon där, den nya, och pysslar med nånting vid disken.

Jag har upptäckt en linnetunika som jag vill ha och frågar vad den kostar?

Då sneglar kvinnan på mig och säger att ..."men den är ganska liten i storleken ...".

Jaså, på det viset.

Det var ju en trevlig upplysning.

Nej, men är det inte ...!

Idag när jag står i kassan och som bäst berättar för en kund om hur oerhört nyttigt granatäpplet är, ja, jag har minsann läst en artikel på nätet och sett en film på Youtube som visar hur man bäst skalar/delar/äter ett dylikt äpple .., ser jag i ögonvrån en kvinna som väntar på sin tur.

Hon står lite till vänster om kassan.

Och när jag har pratat klart om granatäpplenas hälsobringande effekt, då ..., upptäcker jag vem det är, ja, fast jag aldrig har sett henne i levande livet!

Åååå, det är en såååå söt madame med varma och glada ögon!

En bloggerska!

Vem?

Jo, den här madamen!

Sååå roligt att du tittade in!

Och så ett soligt fönster från Torestorp ...

Från pensionatvärdens brorsdotter Joanna, hon som bor på Irland, kommer det här fönstret.

Och i det medföljandet mailet, berättar hon om något som rör vid mitt hjärta.

Så här skriver Joanna:

"Var uppe en sväng i Torestorp, utanför Kinna, mellan Varberg och Borås och hälsade på min fina vän Klara. Tog den här fönsterbilden då.

Klara, jag och Miriam bodde ihop hela gymnasiet och dom är mina allra allra bästa finaste vänner. Det är vi tre mot resten ungefär.

Vi bor ju alla ganska utspritt så vi försöker ses en helg två gånger om året, i våras var i i Stockholm hos Miriam.

Det var Klaras mamma Inger som gick bort i oktober, och samma dag dom gravsatte urnan så får Klara bekräftat att hon är gravid.

Livets cirkel i ett nötskal!

Hon och sambon Alex har tagit över föräldrarnas hus, Klaras barndomshem, Fönhult Lövhaga, och fönsterbilden tog jag på morgonen när jag och Miriam skulle hem, på självaste påskafton.

Om du tittar ser du både påskmust och påskliljor på bordet :-)

Och strålande solsken utanför!

Kramar!

Joanna."

Morgon i landet Skåne ...

Blå himmel.
Lite väl mörkt blå, kanske.

Och solstrålar från öster mot husväggen mitt emot.

Jo, men det känns bra.

Och i eftermiddag reser jag utomlands.


Till landet Halland.

Tisdagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett vackert fönster - ett riktigt Gudinnefönster - beläget i Veberöd, på Mossagården, där man i helgen kunde beskåda fantastiska målningar av Sveriges första graffittikonstnär Johan Liljemark, och hans fru Stina Areschoug, som bland annat ställde ut med sina Gudinnebilder.

Hon har en speciell teknik där hon blandar foto och digital konst.

Fantastiska bilder!

Hälsningar från Torun."

Ja, inte i min bokhylla, i varje fall ..

I min bokhylla finns titlar som "Europas fåglar" och "Blombok" av Sune Jonsson.
Ingen erotisk litteratur så långt ögat når.


På eftermiddagen ringer pensionatsvärden och berättar att hela dagen har varit fylld av röjningsarbete, ja, i hans föräldrars sommarhus i landet Halland.

Alla tre bröderna har hjälpts åt.

Den yngste - musikern - har kommit från Lund .., den äldste - energispararen nummer 1 - har kört från Fallnaveka utanför Ljungby och herr pv själv bor ju alldeles i närheten.

I höst ska sommarhuset säljas och nu finns precis hur mycket som helst att ta hand om och vad ska vara kvar och vad ska slängas?

Och bokhyllor töms och ser man på .,. bland alla böckerna hittar bröderna ett vältummat och förfärligt slitet exemplar av en välläst bok, ja, det visar sig att alla tre bröderna har ägnat just den här boken ett osedvanligt stort intresse, i alla fall när dom var yngre, typ ..., i tonåren.

Ja, det är knappt att den håller ihop.

Man kanske inbillar sig att tre småländska arbetarklasspojkar ska ligga i sitt rum och med allra största intresse sträckläsa skönlitteratur av Vilhelm Moberg eller Ivar Lo-Johansson, men icke.

Nej, den vällästa bokens titel är "Mitt liv i lust" och visar sig vara en erotisk skildring av en ung mans fantasier.

"Du förstår, att vi alla tre har läst den i smyyyyg!" säger pensionatsvärden och skrattar så innerligt gott.

Jo, jo.

Jag undrar jag var den hamnar till slut ....?

Ett kvällsfönster från Norrbotten ..

"Hej Elisabet!

Solnedgången efter en strålande vacker Påskdag speglar sig i fönsterrutan till stugan vid Storavan.

Hälsningar från Jom."

I tv-rutan.


"Tusentals tjejer slåss om rollen som Julia", säger den kvinnliga spekaerrösten.

Och så ser man männen som tydligen ska utse henne, ja, till musicalen.

Morgan .., Måns och herr Wester.

Jaha, ja.

Nu gäller det att bli v a l d.

Det är inte långt ifrån att jag blir illamående.

En annan liten pojke.


Fyra år, kanske?

Han sitter i kundvagnen och jag småpratar lite med honom.

Och så tittar han på mig med allvarsam blick och säger ..."jag kan räkna till ö."

"Nej, det heter inte att räkna till ö ...!" tillrättavisar pappan aningen generat.

Jag säger att det går hur bra som, man kan visst räkna till ö om man vill.

Precis lika lätt är det, ja, som att lilla Alicia nu i april vill ha pepparkakeklänningen, den hon hade i julas.

"Fast det får hon inte ...", säger hennes pappa som för övrigt kommer från Norrbotten och är sambo med Sigge Nilssons före detta matte.

Då frågar jag honom var den lagen finns .., pepparkakeklänningslagen?

Men se, det vet han inte.

Avtryck ....

Han sitter i kundvagnen och tittar på mig, den lille gossen.

Jag lägger huvudet på sned och försöker uppskatta hans ålder.

"Hmm ..,. jag tror nog att du är ..., kanske tre år ...?" säger jag.

Näää, det är han inte alls.

"Jag är så här många år!" säger lillkillen och håller upp tre fingrar.

Just det.

Tre fingrar.

Och jag frågar vad han heter?

"Jag heter Love ...", svarar han.

Och så undrar jag om han har någon katt?

Jodå, han har en katt.

"Den heter Tiger och är randig."

En gång hade Love en annan katt, som hette Panter.

"Men den är uppe i luften ...,", förklarar han bedrövat.

Och mamman ler och jag ler och jag tänker att småttingarna, åååå, dom är minsann dom allra, allra bästa kunderna.

Och nu ....

... bär det iväg mot jobb, igen.

Sju till fem.

Vid halvfyratiden nu på morgonen, vaknade jag av herr Koltrasts flöjtande.

Så helt ljuvligt var det och jag låg där under täcket och tänkte att nog är livet generöst som låter en lyssna till sånt här, alldeles gratis, dessutom.

Och jag somnade om och drömde att min mamma och pappa återuppstod från de döda och mamma berättade att jag hade tumörer i min mage och jag blev rosenrasande på henne för att hon inte hade sagt nånting förut ...., och pappa - som jag inte har drömt om på evigheter - han stod där trygg och varm som förr om åren, då, i ett annat liv.

Och plötsligt befinner jag mig vid en hög mur och pensionatsvärden är där och håller i sigge nilsson och vi klättrar upp för en stege och längst där uppe kurar en uteliggare som helt sonika blir skjuten.

Det är väl ungefär då som jag vaknar och tänker att det är lika så gott att man stiger upp.

Så det gör jag.

Och nu iväg på cykeln.

Ajöken, sa fröken.

Annandagpåskfönstret ....

.... fångades av madame Hedgren under sin vistelse i Dublin.

Det var i förra veckan det.