Sonja får också en filt om axlarna.
En blå en.
Och köttsoppan blir godkänd och alla, utom pv, tycker att klimp är gott.
Till efterrätt blir det rabarberpaj med vispad grädde.
Vi sitter ute på altanen, den som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio.
Eftermiddagssolen är varm ..., men Gösta fryser och får en grön filt om axlarna.
Innan gästerna kommer plockar jag tre buketter med blommor.
En med enbart vitsippor, en annan med påskliljor, pärlhyacinter och en enda tulpan.
Och en med mynta, pärlhyacint och en rosa liten blomma som påminner om nunneört.
"Titta, har Thomas hittat fotografiet från min realexamen .., ja, ni förstår hur stolt jag var!" säger Gösta och håller ömsint bilden mellan sina händer.
Det är eländigt med Gösta numera.
Han har problem med lungorna och röker förstås alldeles för mycket.
Men denne man fascinerar mig.
Han har, i hela sitt liv, varit helt obegripligt driftig och han har aldrig varit rädd för utmaningar.
Och han är skärpt och har ett fenomenalt minne.
Den senaste tiden har Gösta haft närkontakt med den psykiatriska vården.
Om detta pratar vi länge, eller det är Gösta som berättar och vi lyssnar.
Han berättar om vårdpersonal som är som änglar och ger taktil massage med olja och vad det betyder .., han berättar om hur han själv har suttit i allrummet och spelat piano och en annan manlig patient som står intill och sjunger ..., men han berättar också om personal som, enligt honom, borde ha valt ett annat arbete, ja, vid ett löpande band, till exempel.
En härlig försommarkväll blir det.
Och på tv-antennen sitter herr Stare och lockar och lockar.
Ingen fru har han fått sig ännu.
