Ett kvällsfönster från ...

... innergården.

Och jag bestämmer mig för att varje kväll, innan jag går och lägger mig, så ska jag ta en liten promenad bara för att skölja bort allt som har hänt under dagen.

Alla intryck.

Sånt.

Eller kanske inte skölja bort, utan mer ..., ja, att alla intrycken får lägga sig till ro .,. fint nedbäddade i någon av minnets alla byrålådor.

Så där, ja.

Kjelles båt - Tre Viljor -.

Från Kållered till Kuba!


Och qi .., du hade alldeles rätt!

Så här skriver Sjörövar-Kjelle:

"qi gissar rätt Havanna cuba - håller visserligen på att helrenoveras till toppskick a 1957, men än finns det några justa kvarter kvar."

Angående tårtan som var så god ...

Så här skriver tårtmakerskan/kunden i affären:


"Hej Bisse!

Läste om receptet du fick av mig.

Ja, du skall ha hälften av hallongrädden emellan och hälften över.

Hälsningar Ulla-Stina."

När läslustan slår till ...

Att bo i korsningen Regementsgatan/Mariagatan och plötsligt bli våldsamt lässugen .., så där så man äntrar cykeln och susar iväg till biblioteket, det tar kanske 1 minut.

Max.

Blåser det våldsam motvind, kan man kanske lägga på en halvminut.

Möjligen.

Och när jag träder in i biblioteksentrén och ser Barbro Bäckströms underbara kvinnofigur som svävar i taket, känns det hemtamt.

Boken som jag har tänkt låna, det var denna, men den visade sig minsann vara utlånad.

Måhända till någon som, likt undertecknad, tittade på Gokväll och fick tips om denna pärla.

Jahapp.

I stället hamnar P C Jersild i min cykelkorg.

Eller rättare sagt .., hans roman "Edens bakgård".

Och den har ju inte fått så lysande recensioner överallt.

Ser jag.

På menyn ....


Stekt renskav med skedpalt.

Rårörd lingonsylt

Bregott.

I glaset: kall standardmjölk.

Halleluja.

Upphittat ....

Det är mycket just nu .., känns det som ...

... så jag ringer till Christoffer som inte har arbetat så länge hos oss och frågar om han har lust att ta mina sista fyra timmar för dagen, från ett till fem?

"Du behöver inte känna någon press, bara om du har tid och lust ..?" säger jag.

Efter en liten stund ringer han upp och säger att det är okej och jag meddelar arbetskamraterna att idag förvandlas jag till en ung man eller tvärtom och det där måndagsmötet blir jag inte med på och tack och hej och åååå, så härligt att få gå hem lite tidigare!

För övrigt är allt upp och ner just idag.

Tidigt på morgonen ringer pensionatsvärden och alldeles övertygad är jag att han försöker lura mig, när han säger att det är måndag.

Måndag?

För mig är det söndag och jag har minst en timme till att vila på.

Det blir en stressig början på dagen.

Och nu är jag hemma hos mig och på bordet står en bukett syréner och kanske tar jag tåget till Helsingborg, bara för att tanken slog mig och kanske blir jag hemma och städar och kanske tittar jag in på Ejdern eller cyklar ner till Marinan och kollar om där finns plats tills på fredagkväll eller så får det bli nånting annat.

Det är en slags inuti-oro som jag måste stilla.

Bilden visar älsklingstavlan.
Det är Isaac Grünewald som har målat den och det är förstås ett tryck.
Inköpt på loppis för 20 kronor.

Dagens fönster ....

.... finns i Köpingebro, utanför Ystad.

Upphittat ...

Smörsång ....

Tja, jag är förmodligen ensam i Sverige som tycker att den här låten var och är helt underbar, men någon ska ju vara det också.

Ensam om den saken, menar jag .-)

(Och pv kan skatta sig lycklig som befinner sig i Halland. Jag har nog spelat den hundra gånger rakt av ...)

Söndag på jobbet ...

Och detta är utsikten från "min" kassa.
Mitt emot sitter just då den alltid så rara Hanna, ännu solbränd och tjusig efter en vecka i Turkiet.



På anslagstavlan på lagret ......
Hjärtat blir varmt.
Det är Emelie som har skrivit och ritat.



Och hur glad blir man inte när Olof - Alfons Åberg - har anmält sig.
Olof har slutat och arbetar nu i Malmö som någon slags programmerare.

Det var denne charmör som, när man ropade på hjälp i kassan, alltid svarade: "Pizzeria Capri!" och när jag sa ..."haha .., jag har kö, kan du komma ..?", så svarade han (man hörde smajlet genom luren och tänk er nu Zlatan-svenska ....) "ja, tio minoter, en kvart!"



En annan raring är Fredrik Englund.
Han har också slutat och arbetar även han i Malmö, jämsides med att han pluggar.

Fredrik är storvuxen och går med gungande steg .., såå tryggt var det att ha honom i affären på kvällarna.

Nu har han tittat in och lämnat en hälsning på anslagstavlan.



En stamkund vill att vi tar hem timjanolja, men Rickard, som ansvarar för kolonial, är inte så värst sugen på den saken.
"Helst inte ...", har han svarat.
Alla kunder som ber att man ska ta just deras vara, tänker inte alltid på att då är det oftast någon annan vara som ska plockas bort ur sortimentet.
Allt ryms inte!


Men den som vidarebefordrade kundens önskemål .., gull-ber.
"Snälla ..., stamkund vill ha ...".

Och det hjälper.

"Ok, tar det vid nästa beställning ...", svarar Rickard.


Alldeles idealisk hjärngympa är det att försöka lära sig så många plu-nummer som möjligt.

Den dagen för två, tre år sedan då jag fick totalt hjärnsläpp och inte kom ihåg nånting annat än telefonnumret till mina barns pappa (som var så snäll och kom och hämtade den förvirrade madamen och agerade taxichaufför till akuten ...), då, när jag satt där i undersökningsrummet .., då försökte jag ihärdigt att locka på alla plu-numren.

Efter några timmar kom dom tillbaka .., så där som små segelbåtar som närmar sig natthamn.


Plu-numren är inte alltid logiska.
Titta på broccoli, till exempel.
Den som har hittat på det numret, hade nog också tillfällig härdsmälta i hjärnkontoret.

Dagens fönster ...

Ja, var finns dom?

Ingen aning.

Det är seglar-Kjelle som har tagit bilden.

Jag gissar på ..., någonstans i Västindien.

Och tack till alla raringar, ni som riktar kameran uppåt och fångar fönster!

Mors Dag ...

Brev från mamma till Anders.


Och idag är det Mors Dag.

Jag hoppas att du har det bra mamma, var du än befinner dig.

Och du ska veta att jag tänker på dig nästan varje dag.

Ibland tittar jag in på Ejdern och ser hur dom har det.

Till en början översköljdes jag av rörelse var gång jag såg det som var ditt rum, nu går det bra.

Nu kan jag stå där och surra med Eva-Lena och Marie och dom övriga och det känns okej.

Alldeles för sällan besöker jag minneslunden där du ligger i en ask av papper, under själva gräsmattan.

Jag försöker verkligen att känna efter om du är där, men det lyckas aldrig.

Ofta önskar jag att vi hade lagt dig i en helt vanlig grav, så där så jag hade kunnat plantera blommor och göra fint och småprata lite med dig.

Nu känner jag mig bara vilsen när jag står där på kyrkogården.

I morgon ska Anna tävla med sin häst Taurus.

Hon pratade om dig via facebooks chatt ikväll.

Ha det nu så bra mamma.

Stor kram från mig och träffar du pappa, så hälsa till honom och säg att Anders blir färdig polis om två veckor!

Eliza.

Lördagkväll ....


Fylleskrål och gråt här utanför.

Och näktergalen.

Några kvällsfönster ...

... finns där man köper världens godaste (jodå, det är ingen överdrift ...!) wienerbröd, nämligen på Fritidsbaren i Ystad.

Alldeles nära havet.

Ja, så var det, ju!

Bilden från Nostalgiboken.


Peter sa...

"Åhh...Cassatapuck var min favorit. Vanligtvis fick jag dock välja någon till vilken de i fickan skramlande mynten räckte.
Växlade gjorde jag då mellan Igloo Cola och Super Jet...och någon gång den du hade som favorit.

Jag sitter dock och funderar över om prislistan inte är betydligt äldre än jag är, för inte kan väl en glass ha kostat 1.25, och en ispinne 75 öre?!
Så inser jag plötsligt att det faktiskt är så. Jag minns nämligen tydligt när glassen Flirt kom, och på listan står det ju nyhet.

När jag samtidigt tänker på att glassen jag häromdagen köpte på macken, kostade 26:-, inser jag med fasa hur gammal jag är.
Var sjutton tog tiden mellan 1.25:- och 26:- vägen...?

Märkligt dock vad nostalgiska bilder kan göra...nästan så jag kan känna dofterna av både Jenka och Bugg. Föredrog Bugg då, och det skulle jag nog fortfarande göra...om möjligheten att välja fanns.

Tänker lite på burken med O´boy...och vidare till kaffeburkar av samma slag. De hade en rund markering där man skulle sticka hål för att släppa in luft innan man drog i lockets ögla.
Gjorde man inte det, stack hål innan, då sprutade det kaffebönor vida omkring.

Och tro mig, när kaffepulvret hamnade på golv och hyllor i en butik såg det ut att vara väldigt mycket mer än ett 1/2 kilo.

Jo, med viss skam kan jag säga att jag tyckte det var roligt. Det gjorde däremot inte min mormor...då.
Många år senare skrattade vi dock åt detta tämligen harmlösa pojkstreck.

Tack för resan i nostalgins tecken! Boken ska jag absolut köpa.

Numera lugn och sansad herr fotograf hälsar varmt."

Kommentar från herr Fotograf, angående "Nostalgiboken".

På väg hem från jobbet ...

Och vid Bilprovningen pågår flygövningar.

Det är råkornas småttingar som nu skrikflyger och åååå, så spännande det är .., där är ju höga träd och lyktstolpar och en telemast och långt där nere kör bilar åt alla håll och där går en kvinna med lilafärgad jacka och vit sjal runt halsen och vad gör hon nu då ..., ååå, hon tar fram nånting ur sin ficka och aldrig att man vet vad det är .., och nu håller hon den där underliga blanka saken mot himlen och bäst att skriiika högt så mamma eller pappa kommer till undsättning!

Ett nytt liv.

Foto: Eva på Frösön.

... men nu ska dom i alla fall skiljas, säger kvinnan.

Och hon berättar om mannen som aldrig gör ett handtag hemma .., som bara en enda gång under alla åren har kört en tvätt i maskinen.

"Jag väntade medvetet .., tänkte att få se nu om han gör det, ja, jag var ju sjuk .,. hade legat på sjukhuset och kom hem och var trött och slut på ..., men näää, till slut frågade han varför jag inte hade tvättat och jag sa som det var .., då gjorde han det, men tog bara sin smutstvätt .., en tröja eller om det var en skjorta ..? Och inte en enda gång att han har frågat hur jag mår sedan jag kom hem ...", säger hon.

Ja, det var ju såklart inte bara smutstvätten det handlade om.

Så mycket annat.

Nu är det över.

Det är som om mannen är förvånad.

Och kvinnan säger att nästa vecka ska hon titta på lägenhet, till sig och dottern.

Födelsedagskalas ...

60-tal.

... fast flera månader för sent, blev det idag.

Överraskningsfödelsedagskalas, kanske man kan kalla det?

Från landet utanför Hörby kom nämligen min störstasyster och hennes dotter och med sig hade dom, till min oerhörda förvåning, presenter till min födelsedag, den som var i januari!

Stor glädje och många skratt blev det.



Systerdottern, alltid lika påhittig, hade köpt "Nostalgiboken" - om godis och glass -.

Och titta, där ser man ju min älsklingsglass Igloo Apelsin!!

Å, så jag saknar den glassen!


Nathalie.
Låååång.
Rödhårig.
Den absolut lugnaste människa jag vet.

Systerdotterns dotter, Nathalie, går en serietecknarlinje i Malmö och nu har hon och klasskamraterna låtit ge ut en bok med samlade verk.

Så här presenterar Nathalie sig själv:

N. Nilsson är en förrymd litteraturstudent som är förtjust i fantasy, rollspel och det övernaturliga. Hon är bosatt i Lund och en av fem serieskapare i Think Ink.


Och här en liten smygtitt på hennes alster.


Efter presentutdelningen åkte vi raka spåret till legendariska Fritidsbaren.

Var sitt wienerbröd ..., kaffe och te.

Ack, ljufva värld!



"Två låtar för 5 kronor!"

Jag valde.

En av de två var den här.

Insikt ... eller utsikt.


Idag satte chefen upp sommarschemat, fram t.om. vecka 27.

Min sista vecka i affären.

Jag avslutar med ett söndagspass från 7 - 14.

Undrar hur det kommer att kännas att lämna tillbaka den röda jobbartröjan, byxorna ..., lås-upp-mojängen och att tömma skåpet?

Att sätta punkt.

.

Spännande, det är vad jag tror.