Nu står även mitt namn på postlådan.
Elisabet Nilsson.
Ja, det känns bra.
Idag kom med posten ännu-en-gång-ifyllda-arbetsgivarintygspapper från f.d. chefen i landet Skåne.
Åååå, så glad jag blev och ååå, så snabb han var med svaret!
Att det är krångligt med a-kassehandlingar när man - som anställd -har varit sjukskriven, det är en sak, men frågan är om det inte är snäppet värre att vara arbetsgivare?
Oj, oj, oj vilka uppgifter som han eller hon ska plocka fram!
Nu bifogade jag ett brev till a-kassedamen i Jämtland där jag berättade om känslan när man får myndighetsbrev som påminner om tonen, ja, den där barska, som fröken Hedvig hade i småskolan.
Har man, i hela sitt vuxna liv, troget betalat sin a-kasseavgift, så tycker jag att man borde bli bemött med vänlighet, rent av med respekt.
Det borde finnas ett annat tonläge när brev skickas till sökande.
Känslan är att man står med mössan i handen och bockar och ber.
Så tycker jag inte att det ska vara.
Och grannens vackra spaljé som blåste sönder för en tid sedan, den är nu reparerad.
Helt övertygad är jag att herr och fru Granne är södra Sveriges mest energiska människor.
På väg ner till postlådan kände jag värmen från solen och även om det blåser friskt, är det som ett annat liv när det är högtryck.
Grannens tomt.
Gräsmattan är som en golfbana.
Regn och grå himmel, skickar i alla fall mig, rakt ner i backen.
Bodde jag i ett land med regnperiod, då hamnade jag nog på psyket.
Nu ska jag sjunga vidare med dom schangdobla herrarna.
Sånt gör mig glad.
Lycklig, rent av.
Och jag tänker på Anna som på mormors begravning, när vi hade sjungit "De komma från öst och väst" - bara för mamma - gullbad ...,"kan vi inte ta den en gång till?!"
Det var precis vad vi gjorde.
Vi sjöng den en gång till .., ännu högre!
Och nu ska jag sjunga med här.
Ni från Malå som tittar in här och läser, tycker ni inte att mannen näst längst till höger av sångarna. påminner om den rare Greger Lycksell?
