Dagens fönster ...

.... finns i Malmö och man kan ju testa och se om det fungerar att skriva på det här viset, nähäpp, då flyttar sig bilden allt eftersom .

Ett kvällsfönster från Storavan ..

Och den som tog bilden var Ulrika. 

 

Här är beviset.

Och gott blev det.

Sallad på rivna morötter, fetaost, egna små pyttetomater, strimlad vitkål/isbergssallt.

Plus potatisen som vi köpte från en Gårdsbutik häromdagen.

Den hette Solist, potatisen alltså.

Jättegod.

Och titta, nu halkar första raden uppe till höger!

Testar lite mera ..

Om jag nu vill ha en text från höger till vänster, hur ska jag då bära mig åt?

Om jag klickar på enter, då hoppar den bara till mitten.

Äntligen!

Mina barns pappa brukade säga att det spelade ingen roll, nä, för vad jag än hade sagt att det skulle bli för middag, så stämde det  a l d r i g.

Det blev alltid nånting annat.

Jag hade helt enkelt ångrat mig.

"Och jag som har gått och längtat efter ...!" kunde han säga.

Precis likadant är det nu.

I nästan en veckas tid har jag utlovat färsfyllda paprikor till middag.

Om vi har ätit just detta?

Absolut inte.

Och pv har försmäktat.

Men se idag ..., då blev han allt förvånad när han kom hem.

Jo, jo.

Krångel hit och dit.

Ja, alldeles enkelt är det inte att lära sig använda ett nytt bloggverktyg.

Nu har jag ändrat bloggmall också.

Och har huvudvärk.

Om jag nu vill skriva och få texten till vänster, då glider bilden till höger.

Men vad är nu detta ..

Nu vill jag skriva en bildtext som hamnar rätt.
Men hur i fanders gör jag då?

Med posten ...

... kom igår ett brunt vadderat kuvert med det allra mest härliga innehåll!

Att Frank Mc Court är min favoritförfattare nummer ett, det vet tydligen den här rara damen.

Och hon hade noterat att i bokhyllan i gästrummet, där stod två av hans tre böcker.
(Där finns tydligen fyra, men tre har jag läst.)

En fattades.

Den här - Lyckans land -.

Man kan fundera över vad det är som gör att man, så där pladask, faller för viss sorts litteratur.

När det gäller Mc Court, vet jag precis.

Han skriver om vardagligheter .., där är inga dollarstinna miljonärer med 4o-rumsvillor .., nej, det handlar om hans uppväxt i ett fattigt Irland och hur han tog sig vidare över havet, till Amerika och ett annat sorts liv.

Ett inte alls luxuöst liv som lärare.

Och så tycker jag om själva rytmen i hans texter.

Så här t.ex.

"Andra kvällar när jag har hår på huvudet och inga pengar kommer jag att kunna gå runt på Manhattan. Det gör mig inte ett dugg, för det är lika mycket liv på gatorna som i en film på biografen Playhouse på Sixty-eight Street.
Det kommer alltid någon brandbil ylande runt ett gathörn eller en ambulans eller en polisbil, och ibland kommer de ylande tillsammans och man förstår att det brinner någonstans. Folk kikar alltid efter brandbilen för att se var den saktar in, för det visar vilket kvarter man ska bege sig till och var man ska titta efter rök och eld.
Om någon står i ett fönster beredd att hoppa gör det saken ännu mer spännande. Ambulansen väntar med blinkande ljus och poliserna beordrar alla att flytta sig bakåt. Det är New Yorkpolisernas viktigaste uppgift, att beordra alla att flytta sig bakåt.
De är mäktiga med sina revolvrar och batonger, men den riktige hjälten är brandmannen, särskilt om han klättrar uppför en stege och räddar en liten flicka ur ett fönster. Han skulle kunna rädda en gammal gubbe med kryckor och inget annat på sig än en nattskjorta, men det är en helt annan sak när det är en liten flicka som suger på tummen och stöder det lockiga håret ot brandmannens breda axel.
Det är då vi alla hurrar och ser på varandra och känner att vi är glada över samma sak.
Och det är det som får oss att titta i Daily News nästa dag för att se om vi möjligen är är med på bilden av den modige brandmannen och den lilla lockiga flickan."

Jag tycker faktiskt att det finns en bloggare som skriver med en liknande rytm.

Och det är den här mannen.

Mer att läsa om Mc Court finns här.

Och en ABC-intervju med honom från 1997, hittar du här.

En vacker bok ...

Och nya Blogger.

Hur är det tänkt att det ska fungera?
Ett elände är det att få texten på rätt ställe!
Jag vill ju ha all text till vänster.
Men hur gör man då?
Och runt hela inlägget blir det som en ram.
Skriver man för långt, hamnar bilden till höger.

En vacker bok ...

Alldeles snurrig blir jag när testar att använda nya Blogger.
Det här är den gamla varianten och det är så jag vill ha den.



Boken, som är så vacker, låg i en av lådorna som Mian och Jan kom med.



Allt är vackert i den!

Typsnittet och sättet den är upplagd på.



Ett exlibris finns också på pärmens insida.

Vem var Olov Fr. Holm?

Det sitter jag och funderar på medan tåget susar söderut.

Guldpärlor ...

Igår, just som jag stod utanför Centralen i Malmö och väntade på sonen, upptäckte jag ett bekant ansikte.

Ett "ljudbekant" ansikte.

Och när jag såg honom , tänkte jag direkt på alla avslutningar han har haft.

Typ ..., "Kjell-Albin Abrahamsson, Warszawa".

Och så tänkte jag vidare, på andra som fastnat i minnesnätet.

Alla vi som växte upp på 60-talet minns väl ...

"Arne Thorén, FN-högkvarteret New York".

"Arne Thorén, Washington".

"Arne Thorén, Dallas".

Så snart man (eller i alla fall jag) hörde herr Thoréns röst, trodde man att världskrig hade utbrutit.

Det fanns någon som var stationerad i Bonn, men hans namn kommer jag inte ihåg?

Och där var .., "Bo Järborg, London"!

För att inte tala om "Knut Ståhlberg, Paris."

Ingen kan väl ha glömt hur han lät?

Om så är fallet, finns den här.

Nu på morgonen låg jag i sängen och lyssnade till Ekot.
Där pratade en annan, helt fantastisk korrespondent.

Ja, har du missat det, så lyssna till Cecilia Uddéns lysande reportage!'

På samma sida kan man finna Nils Horners skildring från förberedelserna för Samväldesspelen i Indien.

Nils Horner har blandat intervjuer med sitt eget prat .., det är mycket prat inklippt och jag älskar det sättet att berätta på!

Summa summarum: vilka suveräna medarbetare Sveriges Radio har!

Ord & Bild från en resa till Malmö.

Dagens fönster ...

... finns i Malmö.

Bilden togs från loftgången till den lägenhet där sonen bor.

Det påminde alldeles oehört om .., just det: Ystad.

Mamma, titta .., även våran blomlåda är fin ...!" säger sonen malligt.



På loftgången hänger kanske fem, sex såna här lådor, fyllda med likadana pelargonior.

Och sonen ber mig titta på den som sitter utanför deras dörr.

"Ja, helt ärligt var väl den här inte den finaste i sommar, men se .,. nu har den kommit ikapp dom andra, ja, nu har vi skött den bra!"säger han leende.

Och här kommer Tristan!

När jag nu på morgonen tittar i brevlådan, vad hittar jag då om inte ett mail från USA!

Från Houston.

Och när ni har läst om Tristan & Sally .., då tycker jag att ni ska klicka på filmlänken som Cecilia har skickat ., för jag satt här och loooooog så mungiporna nästan möttes i nacken!

T a c k snälla rara!

Så här skriver Cecilia:

"Hej Elisabeth!

Det var länge sedan jag skickade bilder från Houston (om du ens minns att jag gjort det :-)).

När jag såg filmen på Sigge i ladan så kom jag på att jag kan ju skicka en bild på min Tristan i en låda (annars ar det honkatten Sally som mest gillar lådor).

Under gårdagens surfrunda så hittade jag dessutom en liten reklamfilm for IKEA i England som du nog gillar (finns också en "behind-the-scenes" pa YouTube).

Minns inte var jag hittade den — hoppas att det inte var hos dig!

Hälsningar från Cecilia i ett varmt Houston (34 C)."

Inte bara Tristan i lådan skickar hon med, utan tre filmer.

U N D E R B A R A!

Och här här är länken.

Så här gick det till att göra filmen.

Och här är ytterligare en film som värmer hjärtat.

Malmö ....

En alldeles underbar dag har jag haft i Malmö idag, men är så totalt slut på, så det får bli morgondagens arbete att lägga in bilderna.

Vi har promenerat i t i m m a r .., det har varit högsommarvärme och man hade lätt kunna gå barfota i sandaler, men det hade jag naturligtvis inte alls tänkt på.

Å andra sidan mötte jag en flicka som kom cyklade i stickemössa och halsduk, - hon var klädd efter almanackan - och det var säkert långt över tjugo grader varmt i skuggan!



Detta orkar jag i alla fall lägga in.



Jag looog för mig själv när jag såg alla hundratals cyklar.

Inte var det många som stod i något cykelställ inte.

Och när jag var klar med fotograferandet, såg jag en äldre herre som hade sett vad jag pysslade med och mannen log och log igen och jag förstod att vi delade tankar om detta med civil olydnad.

Det är härligt på nåt vis.

Ibland.

Alla som har katt ...

... drar nog på munnen.

För det är ju precis så här det är!

Finns en tomkartong på golvet .., eller en prasslig påse .., åå, sicken lycka för en liten kisse!

Och här har sigge nilsson krupit ner i räkningskorgen.

Hurra, hurra!

Idag fyller nämligen herr Nilsson år!

Bilden har han tagit och här finns många andra!

Christer är en duktig fotograf, tycker jag.

Och glöm inte att klicka på bilderna!

Lilla rummet ...

Nu börjar det ta sig .., nu är det nästan färdigt.
Korgstolen är inköpt på loppis i Ystad.


Stackars herr Prickigt Djur är fortfarande ensam.
Längst t.h. på översta hyllan, en figur från Ulrika/Ellis.
Ovanför spegeln en fisk i trä, som ska få egen plats på väggen.
På pallen, en skål av trä som min pappa har gjort.

Och tänk, att man kan bli så glad över en bokhylla!

"Men önska dig nånting i födelsedagspresent!" sa helsingborgaren för flera år sedan.

Och jag önskade att han skulle hjälpa mig att ordna en sån här hylla.

Att få upp den på väggen, alltså.

Nu har hyllplanen - som förut var betsade och omöjliga att hålla dammfria - blivit målade.

Och en snäll pensionatsvärd har satt upp dem!

Å, så glad jag är!



En loppistavla, inköpt för 10 kr, fick hamna ovanför sänglampan.

Idag ...

... ska jag ta tåget söderut och träffa den här rare mannen.

Han, som när han skriver mail, alltid börjar dem med "Kära Mor".

Sååå roligt det ska bli!



Och för mamman är han ju förstås fortfarande - och kommer måhända alltid att vara - den där lille eftersläntraren.

Ättapjötten.

Lillkillen.

Han som blev längst alla i familjen.

Kanske får jag bjuda honom på lunch och så hoppas jag hinna med ett besök på Möllevångstorget och lite till.

Kamerabatteriet har legat på laddning.

Mobilen också.

Och nu blir det frukost.