Äntligen!
Mina barns pappa brukade säga att det spelade ingen roll, nä, för vad jag än hade sagt att det skulle bli för middag, så stämde det a l d r i g.
Det blev alltid nånting annat.
Jag hade helt enkelt ångrat mig.
"Och jag som har gått och längtat efter ...!" kunde han säga.
Precis likadant är det nu.
I nästan en veckas tid har jag utlovat färsfyllda paprikor till middag.
Om vi har ätit just detta?
Absolut inte.
Och pv har försmäktat.
Men se idag ..., då blev han allt förvånad när han kom hem.
Jo, jo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar