tisdag 4 januari 2011
En vanlig dag ...
Och pensionatsvärden är hostig och kraxig och ligger på soffan Ektorp.
Vi tittar på tv, - på det fantastiska programmet där man får följa sex finländare som fotvandrar till Santiago de Compostela i Spanien - och vi får ta del av deras tankar och känslor och jag tänker att Pentti, en av vandrarna, han som har haft såna problem med sitt ben, verkar vara en sån varm människa.
I en bildsekvens sitter Juha och Keija vid en bäck och pratar om förlåtelse och i vattnet kryper en kräfta och mitt eget minne susar baklänges och jag kommer ihåg ett prassligt par-avion-brev med små, textade bokstäver i blyerts .., ett brev från en god vän från evigheter tillbaka och hur han beskrev en bussresa i Irland och hur han, en dag, slår sig ner på en gammal, välvd stenbro och sitter där och tittar ner mot den lilla bäcken och hur han ser krabbor krypa omkring där på botten.
Det är konstigt, det där vad man minns.
Och medan vi nu sitter här i ett gult hus på en kulle i landet Halland och följer sex finländare på deras sjuttiofem mil långa vandring, kurar pElle ihop sig på pv:s ben.
Som en liten boll ligger han där.
Allt känns bra.
Dagens fönster ...
... finns i
Så himla läckert!
Den som höll i kameran, ja, det är mannen som - lätt som en plätt - skulle kunna få arbete hos Allt om Mat.
Just det.
Mr Bodin.
måndag 3 januari 2011
Kvällsfika ...
Under nästan hela december ..
... har vi skippat isbergssallad eller salladskål och i stället ätit hyvlad rödkål.
Ibland blandar vi röd, - och vitkål, andra gånger har vi bara den förstnämnda.
Så himla gott är det!
Lite olivolja .., en skvätt vitvinsvinäger .., lite salt och peppar och ofta pressad citron ovanpå .., åå, jag lovar att det blir hur gott som helst!
Eivor Jonsson i Adak sa ...
Elisabeth!
Till jul har vi alltid rödkål på julbordet, inget krångligt bara finhackad rödkål tillsammans med finhackade bananer. Jättegott!
Strimlad rödkål med bitar av apelsin i fick jag till julmaten hos syrran, det var såå gott!
Eva kom på nåt ...
Creme fraiche är väl lite magrare än grädde? Jag är också en gräddälskare (syns) men ibland försöker jag mig på en sundare stil (ca 2 dagar), tar då creme fraiche o blandar i lite vanillinsocker (till fruktsalladen alltså). Gott är det men går inte upp mot grädde.
Turtlan sa...
Tack för tipset. Jag är tyvärr alldeles för insnöad på att köpa isbergssallad eller ruccola. Dags att skapa en ny vana!
Du får ett annat tips tillbaka: Grekisk (eller Turkisk) yoghurt är jättegott till fruktsallad istället för grädde. Lite syrlig och en touch av Grekland.
Eva sa...
Samma här. Nästan bara vit- eller rödkål denna årstid. Och ibland rivna morötter. Jag brukar koka upp en skvätt solrosolja, vitvinsvinäger, salt, svartpeppar, lite vatten och en gnutta socker. Häller den varma lagen över kålen. Mycket gott och hållbart. Blandar i pumpafrön eller hackade valnötter. I julas gjorde jag en annan blandning: stekte strimlad rödkål i olivolja och skalet av en apelsin (rivet), blandade i hackade valnötter, lite salt och russin. Åt det sen kallt. Mkt gott!
Kesu sa...
Här har du ett rödkålsfan till.
Vi blandar med äpple ibland (som du skrev), lite purjo, kinakål. russin och valnötter om vi är på det humöret. Rapsolja och vinäger (ibland balsam). Klart!
B skrattar och skrockar när jag drar fram storkniven för att sätta den i huvudet - det röda alltså. Han vet att det här är min absoluta favoritsallad. Liksom fruktsallad. Gissa vad vi ska ha till efterrätt i dag igen? ;)
Idag ...
Klockan 11.00 i SVT 1.
Då visas det femte avsnittet som handlar om finländarna som vandrar i Spanien.
Det ska inte missas.
// Och det slår mig hur få finska (ja, även norska) program vi får ta del av! Själv har jag alltid känt mig besjälad med finländare och ryssar .., kanske är det det där aningen kärva ("tjärva") och ibland bondaktiga .., jo, jag tror det.
Då visas det femte avsnittet som handlar om finländarna som vandrar i Spanien.
Det ska inte missas.
// Och det slår mig hur få finska (ja, även norska) program vi får ta del av! Själv har jag alltid känt mig besjälad med finländare och ryssar .., kanske är det det där aningen kärva ("tjärva") och ibland bondaktiga .., jo, jag tror det.
Måndagsfönstret ...
I Portugal .., där finns madamen som mellan varven har fönsterhåven med sig.
Det hade hon, den där dagen.
Och längst nere i håven, fanns detta.
söndag 2 januari 2011
Här och nu ...
Söndageftermiddag vid tretiden.
pv brukar säga att havsisen är helt annorlunda än insjöis.
"Det är som om vågorna fryser till på ett ögonblick, ja, i själva rörelsen ...", förklarar han.
Nu förstår jag vad han menar.
Och av familjen Svan syns inte skymten.
"Ja, men dom har väl vingar ...?" säger min storasyster som är av det mer praktiska slaget.
Nån slags insikt ...
Under valrörelsen fanns skyltar från moderaterna, där det i princip bara stod ..."trefikat".
Typ.
Man skulle således få en tanke på hur roligt det är att sitta tillsammans med arbetskamraterna i ett fikarum och ta eftermiddagskaffe.
På Ica i Ystad, där fanns aldrig något trefika.
Vi bjöds - ytterst generöst - på frukost, men något kaffe längre fram på dagen blev det aldrig, alltså ingen paus för kaffe/te eller vad man nu tänker sig och jag saknade verkligen den biten.
Inte kaffet i sig, men att få slå sig ner i fem minuter och andas ut.
(Nu var jag den helt klart äldsta i gänget och det är klart, är man tjugofem år kanske man inte alls känner nåt behov av rast? Ibland funderade jag på att börja röka, för då kan ju med gott samvete stå på lastbryggan och ta ett bloss en fyra, fem gånger per dag och varje cigarett tar kanske ..., tre, fyra minuter - minst .., hade jag satt mig på en stol på lagret och läst Svensk Damtidning i tio minuter - på arbetstid - hade jag garanterat fått uppläxning av chefen.)
Idag när jag sitter i soffan Ektorp och tänker att nu är det faktiskt bara två veckor kvar tills jag ska börja arbeta och få träffa kunder och ge service och känna mig som en i ett arbetslag .., då grips jag av våldsam längtan efter det där "trefikat", det som jag nästan aldrig har varit med om.
Inte fikat i sig, utan just känslan att ha arbetskamrater!
I sex månader har jag varit arbetslös, även om det var jag själv som tog steget från fast arbete till ett "utanförskap".
Jag har älskat nästan varje minut av den här tiden.
Men tänk .., nu känner jag mig som en häst inför starten på Solvalla .., ja, men det ska bli så himla roligt att "åka till jobbet"!
Just så är det.
Under valrörelsen fanns skyltar från moderaterna, där det i princip bara stod ..."trefikat".
Typ.
Man skulle således få en tanke på hur roligt det är att sitta tillsammans med arbetskamraterna i ett fikarum och ta eftermiddagskaffe.
På Ica i Ystad, där fanns aldrig något trefika.
Vi bjöds - ytterst generöst - på frukost, men något kaffe längre fram på dagen blev det aldrig, alltså ingen paus för kaffe/te eller vad man nu tänker sig och jag saknade verkligen den biten.
Inte kaffet i sig, men att få slå sig ner i fem minuter och andas ut.
(Nu var jag den helt klart äldsta i gänget och det är klart, är man tjugofem år kanske man inte alls känner nåt behov av rast? Ibland funderade jag på att börja röka, för då kan ju med gott samvete stå på lastbryggan och ta ett bloss en fyra, fem gånger per dag och varje cigarett tar kanske ..., tre, fyra minuter - minst .., hade jag satt mig på en stol på lagret och läst Svensk Damtidning i tio minuter - på arbetstid - hade jag garanterat fått uppläxning av chefen.)
Idag när jag sitter i soffan Ektorp och tänker att nu är det faktiskt bara två veckor kvar tills jag ska börja arbeta och få träffa kunder och ge service och känna mig som en i ett arbetslag .., då grips jag av våldsam längtan efter det där "trefikat", det som jag nästan aldrig har varit med om.
Inte fikat i sig, utan just känslan att ha arbetskamrater!
I sex månader har jag varit arbetslös, även om det var jag själv som tog steget från fast arbete till ett "utanförskap".
Jag har älskat nästan varje minut av den här tiden.
Men tänk .., nu känner jag mig som en häst inför starten på Solvalla .., ja, men det ska bli så himla roligt att "åka till jobbet"!
Just så är det.
Yipppiee ...!
Ren och skär lycka är det att i dagens GP läsa om Sara Wennerström, 36, som har förverkligat en dröm och nu har ett eget bageri i Slöinge, bara en mil härifrån.
"Bakning har alltid varit ett av mina stora intressen, särskilt surdegsbröd och prinsesstårtor. På Solhaga finns ett stort uthus med en gammal stenugn som vi inte trodde gick att använda. Men så kom sotaren på besök i september förra året och sa att det i princip bara vara att tuta och köra."
Ni som varit med här ett tag, ni vet att jag ä l s k a r bröd med tuggmotstånd .., sånt där som Söderberg & Sara i Ystad bakar .., och det har hänt att jag drömt mig tillbaka till lediga onsdagar då jag promenerade längs Regementsgatan och köpte mig ett "pain levain" och så hem igen .., fixa kaffe ., göra sig en härlig macka av det där vidunderligt goda brödet .., ja, det var ren och skär vardagsglädje det!
Nu .., vet jag var jag ska ta vägen.
Till Solhaga bageri.
lördag 1 januari 2011
Efteråt ...
... efter stavpromenaden längs havet, blir det storstädning.
pv drabbas av ett underligt ryck och börjar plötsligt - utan förvarning - knäskura golven i köket, hallen och badrummet!
"Du mår väl inte dåligt på nåt vis ..?" frågar jag.
Nej, det gör han inte.
Själv tittar jag på ett SVT-program som handlar om Daniel och Victoria (ja, så eländigt är det)och så tvärstädar jag vardagsrummet, lillhallen och trappan (den jag älskar) och ser man på .., då är det ännu ett program .., nu repris från konserten kvällen innan bröllopet!
Mellan två sångnummer steker jag renfilén som legat i marinad ett dygn och potatisgratängen från igår är ännu godare idag .., vi hittar ett vin som är gott (men för kallt) och nu ska jag fortsätta att titta på konserten och pv är nöjd, han har varit ute och sprungit.
Noterat ...?
Nyårsdagen ...
Och vi lämnar soffan Ektorp och loppisfåtöljen, tar stavarna med oss och ger oss ut på promenad.
Det är glashalt på slingervägarna!
Sen ..., har vi solen i ansiktet och det känns som vår i luften.
Isen har nu lagt flera hundra meter ut från land.
Hur går det för svanarna ...? undrar vi.
Går en annan sväg .., nu har vi lilla båthamnen på vänster sida om oss.
Uppe på krönet skymtar byggkranen och Fabrikör Johanssons husbygge.
En kvarglömd båt ligger fastfrusen i isen.
Och jag slår mig ner på en trädgårdsbänk, allt medan pv testar isen.
Himmelskt, är det.
Nyårsdagsfönstret ...
... finns i västra delen av vårt land.
Den som hade håven med sig, arbetar inom sjukvården .., ibland natt .., älskar att resa .., har ett stort hjärta och är ömsint och känslig.
Tror jag.
Så här skriver hon:
"Fångad på väg till Clas O idag på Nyårsaftons tidiga eftermiddag.
Oj så mycket speglingar det blev på bilden.
Fönstret finns på stadens antikvariat.
Ja det är nog inte så svårt att gissa med tanke på böckerna man ser....
Gott Nytt från mig :-)"
fredag 31 december 2010
Gott Nytt År ..
Och här i det gula huset på kullen, pågår stor nyårsaftonsfest.
Ja, stor och stor.
Det är pv, jag själv, sigge nilsson och pElle.
Vad vi gör?
Vi tittar på tv (skidåkning, ett program om kungahuset .., lite sånt) .., pv kokar knäck (ännu mera!) .., jag fixar potatisgratäng och sås på Karl-Johan-svamp .., sen blir det lättstekt renfilé och ett gott vin till.
Amaryllisen blommar .., skymningen faller .., ikväll ska det lösas korsord .., ja, det blir en helt perfekt nyårsafton för den som inte är nån festmänniska.
Lugn och ro.
Kanske lite bokläsande, eller mera tv-tittande.
Kura i soffan Ektorp.
Man nästan skäms att skriva det.
För mig är detta drömmen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)