Stora speldagen ...

På väg till affären i morse.
Klockan var kring tio.

Det blev precis som pv trodde .., en h o r d av spelsugna män (jo, mest män) som stod i kö i kassa 1 och Gud vare lovad så arbetade även Mattias, så den rara E och jag själv skötte kassorna och Mattias tog spelen och allt gick bra.

Lite annorlunda blev det idag .., mycket mejerijobb .., och jag har rensat i frukten, frontat vid juicer och ägg och annat och haft andrakassan mellan varven.

Allt har gått så bra!

E läser i vanliga fall på högskolan i Halmstad och var synnerligen analytisk och pedagogisk när hon visade hur allt skulle skötas på kvällen och vi var klara i tid.

H ä r l i g t!

Och sist av allt kom pv och hämtade mig och nu blir det snart stekt kolja till middag, ganska sen middag faktiskt.

Livet känns bra.

Det blir verkligen bättre och bättre för var dag.

Inte för en sekund trodde jag det dag 1.

Jobb från halv elva till sju ...


"Jaa .., idag är nog största speldagen på hästar och sånt ...", säger pv vid frukosten.

Oooops!

Där åkte den matlusten.

Dagens fönster ...

... finns i Växjö konsthall.

Där utanför står två kvinnofigurer - den ena anorektisk - , den andra gravt överviktig.

Minns jag inte fel, är det Marie-Louise Ekman (Bergenstråhle) som är skapare av dom här madamerna.

Bilden togs av mig själv i februari år 2007.

Ännu mera kväller ...

Turkiet, 2005.
Semester i en liten bergsby och var förmiddag kommer lilla kissen och tar siesta på solstolen.
Vid frukosten hoppar den upp i mitt knä och får små, små bitar av ost.
Och ungefär så där - som på bilden - har vår fredagkväll varit.


Och vi tittar på Skavlan och tänker att Stieg Larssons bror verkar rätt sympatisk, inte alls som den girige Joakim von Anka .., och alldeles totalt underbar är Hanne Vibeke Holst som har stjärnglans i ögonen och skrattrynkor och hon vittnar om vad förlåtelse kan betyda .., sen kommer en av mina favoriter - Björn Eidsvåg - och så Alex Schulman.

Herr Schulman och herr Larsson .., ja, tala om motpoler; den ene som klippt ur ett herrmagasin, den andre i jeans.

Sist av allt dyker den blonda Duffy från Wales upp och hennes ögon glittrar ännu mera och hon sjunger vackert och vid det laget har ljuset på bordet brunnit ner till hälften och såväl sigge nilsson som pElle sover på soffan Ektorp.

Det är fredagkväll i det gula huset på kullen.

fredagkväll ...


ja, så där ungefär kvart över sju

somnar såväl pv som jag själv

liggandes skavfötters på soffan ektorp

och med den grå ullfilten över oss

man är väl utmattad förstås

fyra dagars arbete sätter spår

och man undrar hur ska detta sluta ..?

Bankbyte ...

Efter bankbesöket tittar vi på kaminer - så här såg det ut på baksidan av kontoret.


... men så ångrar jag mig och vill prompt få fatt i en biljett till handbollsmatchen nästa vecka, den mellan Sverige och Danmark.

På tisdagkväll, i Malmö.

Och jag klickar in mig på ticnet.se och får verkligen tag i en biljett - om inte i Malmö arenas drömläge -, men ändå .., och jag klickar vidare och ska betala, men se, då tar det roliga slut.

Ty så är det nämligen, att Sparbanken Syds bankkort går i n t e att använda som betalning via nätet, för dom använder sig endast av bank-id.

Så där sitter jag och har biljetten i ena handen, men är oförmögen att betala den!

Väljer då att ringa upp ticnet och efter fyrtiofem minuters väntan, ger jag upp.

Just då står Sparbanken Syd inte särskilt högt i kurs hos mig.

(Ett annat aber är att man inte kan ta ut extrapengar om man betalar med kortet i butik!)

På eftermiddagen åker jag in till stan och innan det är dags att hämta pv, tittar jag in på Swedbanks kontor och sitter och småpratar med en äldre herre - det är många som väntar - och inom loppet av en kvart är det min tur och jag har fått en bankdosa (det bästa som finns!), samt ett nytt bankkonto med tiosiffrigt nummer som jag lär mig inom loppet av tio minuter och halleluja, nu ska man väl äntligen kunna boka biljetter på nätet och känna sig som en människa.

Arma Sparbankens Syds personal, för det är ju naturligtvis inte deras fel, men vem i hela fridens dagar kom på den urdåliga idén att bryta upp banken till en egen del och så händer allt detta!
(I deras kontor i Ystad hängde en hjärtdefibrillator på väggen och jag förstår varför ...).

Nu ska jag titta om där möjligen finns en enda ledig biljett kvar.

tröst till per ivar anders ...

En liten gosse som aldrig varit särskilt glad över namnet Ivar.
Och inte hann han träffa sin morfar heller, då hade det kanske varit annorlunda.


Namn som tagit sig in på topp 100-listorna år 2010 är: Tove, Minna, Majken, Annie, Juni, Hedvig och Novalie samt pojknamnen Frank, Ebbe, Elvin, Julian och Ivar.


Karl Gustav Ivar .... ja, till höger.

De som fått lämna listan är Malva, Victoria, Fanny, Alexandra, Rut, Miranda och Johanna respektive Dante, Mattias, Jesper, Dennis och Ruben.

Wokad padda till lunch ...


"Mamma, du m å s t e titta på det här!" hojtar äldsta dottern via ett mail.

Och nu tittar jag.

Väldigt annorlunda mot för den tidigare kinaserien med Fredrik Önnevall.

Om man säger så.

Men lika intressant.

i tv-soffan ....


eller i fåtöljen

sitter den i mina ögon suveräne Johan Norberg

han säger - upprört - att Fritidsresors reklam i tv

ni vet

den som säger att

livet är inte dagarna som går, utan dagarna du minns

"det där är ju ett jävla förakt för livet och människorna

för livet är ju också dagarna som går"

menar norberg

och han menar också

att man faktiskt inte alls behöver göra tusen saker

bara för att det är helg

hippa grejer och sånt som är så storstilat

"man kan sitta hemma och lägga patiens om man vill"

säger han

och jag ler och tänker på

när pv häromkvällen frågade om vi skulle gå på bio, ikväll fredag

och jag svarade ....

"njaaa .., jag vill nog hellre vara hemma och titta på på spåret"

och kände mig aningen tråkig

men så är det

att just nu

vill jag bara jorda mig

Grattis, grattis!

På väg hem.
En trött liten Emil längtar efter mamma och låter benen vila i Kents knä.


Idag fyller världens bäste Kent år.

Femtiofem!

Det var Kent som gjorde lintotten och mig sällskap till Samos i Grekland.

Vänner var vi, inte fästfolk, bara jättebra vänner.

Och det är precis vad Kent fortfarande är .., en alldeles underbart fin vän och eftersom jag vet att han - ibland - tittar in här, så kommer prick nu en stor grattiskram farande genom luften!

Hos terapeuten ...

Som att ta sig uppför en trappa ..., sakta börjar man skåda ljuset.
Just den här trappan finns i Ystad, just där jag brukar bada.


Varje natt, nästan exakt på slaget tre, vaknar jag.

Och så ligger jag där under täcket och arbetar alldeles gratis .., jag tar emot Lottokuponger som ska förnyas och det är hästspelskuponger och nu och då ett rekommenderat brev och det fantastiska är, att då blir det hela plötsligt begripligt .., jaha, det är ju därför man gör så här .., ja, men självklart är det viktigt att den där lilla kupongen läggs i lådan, den blir ju ett kvitto!

Precis så här fungerade min hjärna när jag skulle ansvara för kassorna och bokföringen i Ystad. Då blev det kaos i hjärnan, jag låg hemma i två dagar och var urdålig ("stackars dig, magsjuke!" sa den gotländske chefen, "nej, mental härdsmälta!" svarade jag ...) och där, på soffan Ektorp, gjorde jag precis samma sak .., redde ut det hela i lugn och ro.

Nu ska jag göra mig en egen liten manual, som jag har i fickan.

Vi pratade om det igår, chefens fru och jag, detta med att allt (ofta) går så mycket lättare, om man får sätta egna ord på det.

"Just det, precis så är det för mig!" utbrast jag.

Jo, hon förstod.

Och idag lyser solen, men nu bara med sin frånvaro.

Grått och kyligt är det.

Eld i pannan.

Lediga-dags-fönstret ..

"Detta fönster tillhör en ladugård i Månsträsk.

Det är säkert länge sedan någon ko råmade här inne."

Fönsterfångare ..., jo, den här mannen.

heja sverige friskt humör!!!


Det är klart, om man hänger i en lina uppe på K2 eller kastar sig utför en våldsamt brusande älv och nästan tippar ur båten .., jo, jag inser att det finns annat här i livet som är spännande .. men en handbollsmatch mellan Polen och Sverige - som den ikväll - inte kan det finnas mycket som slår detta ...?

Vilken s t ä m n i n g!

(pv tycker inte att man måste ha volymen på max, men det tycker jag ... och då kommer jag ihåg när någon av döttrarnas kompisar ville se fotbolllandskap hos oss, - i malå - just för den sakens skull, att man fick ha på ljudet högt ...).

Och heja Kim Andersson, denne alltid så trevlige kund i kassan i Ystad!

(Kim var kompis med min arbetskamrat Patryk, jo, med y).

// Stort plus till speakern i Göteborg - suveränt bra -! Och publiken, inte att förglömma.

Tretton till nitton ....


Det var mitt pass idag - sex timmar - och nog hade jag aningen ångest när jag körde in till Haverdal, men tänk, den här dagen har - förutom ett stort strul vid sextiden - gått sååå bra!

Och idag har det inte varit några som helst problem med att fixa paketbiten och t.om. att jag har klarat av hästeländet ett par gånger (männen som spelar vet mycket mer än jag själv och står där och smajlar och säger vad som ska göras ..) och det har känts b r a.

Underbara kunder hela dagen!
Två kände jag igen sedan förut och då blir det förstås extra roligt.

Efter stängning, på väg till bilen, tvär-kramade jag om arbetskamraten Carina som hjälpte mig att reda ut strulet, och jag sa hur oerhört mycket det betyder att hon inte (i alla inte fall synligen) blev irriterad, utan är så rar och stöttande.

Peter var också på väg hem.
Han arbetar i charken och är hur duktig som helst, fast inte alls gammal, kanske tjugofyra?

Medan jag stod där och skrapade bilrutorna, kom han fram och sa ..."men Elisabet, du vet, det känns inte som om du bara har varit hos oss i fyra dagar, det känns som om du har varit där mycket längre ..." och jag hade god lust att ge även honom en kram.

När jag kom hem (körde hem LEENDE), stod en nygräddad paj på köksbordet och där var ett glas gott vin och jag tänkte att sicken underbar sambo man ändå har!

I morgon är jag ledig.

Och livet känns så gott, så gott.

Och å, så härligt det är med arbetskamrater igen!

Och tänk ...

... vad ett högtryck kan göra för själen!

Jag säger bara det.

På recptet ...

... stod även "friskvård".

Så nu har jag stavgått i drygt en timmes tid.

Först med solen i ryggen .., därefter rakt i ansiktet .., och allt eftersom jag balanserade på livsfarligt glashala stigar, plockades vantar, mössa och halsduk av.

Och kappan knäpptes upp och fick fladdra i draget.

Nästan hemma (se bilden), satte jag mig ner på en solvarm klipphäll.

Solen mot kinden.

Från täta enbärssnår hördes fågelkvitter.

Det var inte långt ifrån att jag började gråta.

Torsdagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

I det bruna skåpet - där glaset sitter och där fönstret speglar sig - står en gammal skivspelare, en med arm och stift och knasterljudet just när man sätter på skivan, är underbart!

Den gröna högresta blomman är en avocadoplanta.

Ännu mera efteråt ...

Idag blev det fem timmars arbete, från två till sju och förutom en rast, och hela tiden i kassan.

Innan jag tog bilen och körde iväg, låg jag på soffan Ektorp och jag gjorde det som väl många tycker är höjden av naivitiet, ja, jag knäppte händerna och bad till den Gud jag så ofta glömmer bort, att "snälla, ge mig lugn och styrka!"

Och hjärtat pickade på som en liten kanariefågel som letar mat, men det gick bra.

Jag har fixat säkert tio paket som hämtats ut .., jag har börjat begripa systemet med kassorna, jag har inte längre tunnelseende, utan ser nu allt det andra som behöver göras: högen av varukorgar som ska dras ut i entrén .., och detta att förbereda för den som ska skriva in tidningarna och jag har pratat med en liten Amanda som var nyss fyllda sju år och mannen bakom i kön sa - leende - att han minsann var trettiosju, men i mars skulle han fylla trettioåtta.

När han kom och hämtade ett paket senare på kvällen, så sa jag .., "jaha, här kommer trettiosjuåringen som blir trettioåtta i mars, hej på dig du ...!" och han höll på att ramla baklänges, så förvånad blev han .,. och där var en underbart rar kvinna som sa ..."men vilken vacker dialekt du har!" och där var en liten pojke som hade en spindelmannenmössa och som ramlat av pulkan idag och fått skrapsår på näsan och alla kunder har varit sååå vänliga och rara.

Den stora fasan är V75 och Svenska Spel.

Där kommer män och lämnar in kuponger för hästar och när man klickar på skärmen står det att "häst nr 3 är struken" och då ropar mannen att man ska fixa nåt annat och jag, som aldrig spelat på hästar, vet inte alls hur man ska göra!

Och man kan förlänga spelsystem och man ska betala ut vinster och det är ett enda virrvarr av möjligheter!

Det var meningen att jag skulle arbeta fyra timmar i morgon, nu blir det ett till kvart över sju.

Kassan mest då också, tror jag.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan.

Tittar på .....


... gomorron-sverige och intervju med Stina Lundberg Dabrowski.

Vilken härlig kvinna, som generöst bjuder på sina svagheter här i livet.

Och styrkor.

Och delar med sig av berömmet.

Och ännu en (Liv Ullman är den andra som jag kommer att tänka på) som inte har låtit skalpellen härja i ansiktet.

Fylld av beundran är jag.

Kropp & Själ ....


Om jag säger som så att blodtrycket igårkväll var skyhögt, så är det ingen underdrift.

Och lilla hjärtat pickade i rekordfart!

Tack och lov hade jag kvar några piller och om den gjorde någon som helst verkan, har jag ingen aning om, men nu på morgonen var trycket helt okej.

Det kan ju också bero på att pv - innan jag somnade - masserade min rygg med lavendelolja och låg nära hela natten.

Nu väntar jag på att bli uppringd från vårdcentralen, det blir nog till att börja om med medicinen.

Ack, att man inte vore en sån människa där själens oro genast ger utslag på den inre seismografen!