Glädjen i att arbeta ...


Det var ju så här, att jag tänkte att aldrig, nej aldrig, kommer det att finnas så rara kunder som i Ystad, på Supermarket.

Det tänkte jag när vi flyttade till Ystad också och jag grät i tretton mil rakt av .., av nån slags sorg att lämna alla människor i Malå, dom som jag tyckte så mycket om.

Nu, efter två veckor på Hemköp i Haverdal, är det samma sak.

Men ååå, v i l k a rara kunder!

Och idag hade jag herr Johansson från Kiruna, men sedan länge hallänning, i kassan.

"Hur glad blir jag inte av att höra hemlandstoner ..!" sa herr Johansson och log varmt.

Ingen stressar.

Det är mycket småprat.

Och vi har eftermiddagskaffe och får ta paus och jag vill gråta av glädje.

Ja, just så är det.

platt fall ...


blir det på glashala gräsmattan

nu sitter någon

- dvs jag -

med bandagerad vänsterhand

och hoppas att tummen höll

Ojdå, kära nån ...


Tio över nio ringer telefonen.

"Hej Elisabet, det är Bodil på Hemköp ..", hör jag i andra änden av luren.

Genast reser sig nackhåren.

Jovisst, jag har läst fel på schemat och ska inte alls börja klockan två, utan kvart i nio ..., det blir heldag i stället för fem timmar!

"Ja, jag tänkte .., det här är inte likt Elisabet, du brukar vara här i så god tid ...", fortsätter Bodil snällt.

Sen går allt av bara farten!

Elden får brinna i pannan .., katterna fortsätta att sova .., och så iväg!

Behån slängs i baksätet och den tar jag på mig på jobbet.

Och nu är det lunch och jag har åkt hem och stängt pannan och ska snart tillbaka.

Idag har det varit som bäst - hittills -.

Jag har fixat hästar och lotto och rek.paket/brev och mellan varven haft UNDERBARA kunder!

Vilka rara människor här är!

Och ni anar inte hur mycket värme som kan komma skuttande över en kassadisk!

Nu önskar jag er alla en trevlig fredageftermiddag!

Ajöken, sa fröken.

Nuet ....

På tåget mellan Dublin och Galway.
Två småflickor sminkar varandra.
Lever i nuet


Det är klart att man vet hur det är.

Ändå ..., är det så lätt att man glömmer det hela.

Att man slarvar med det finaste vi har - själva livet -.

Dagens fönster ...

.... finns i Falkenberg, på en liten gata nedanför "Storgatan", som kanske heter nånting annat.

Falkenberg förvånar mig; här finns många små - lite annorlunda - butiker och överallt har jag blivit så vänligt bemött.

Det är som om människors leenden ligger lite mera på lur här, än i närbelägna Halmstad.

Svårt att komma ihåg bankkoden ...?

Karina, på mitt förra jobb, hon är fenomenal.

Lätt som en plätt lär hon sig ean-koden på paketet med semlor.

Så här ser den ut, koden:

7 3 9 2 6 2 8 0 5 1 3 2 2

bara så ni vet ...


om knappt tjugo veckor

så vänder det

då går vi mot mörkare tider

"Goddag, goddag alla bloggvänner ..!"

Visst är han go som gull, Lilla Gubben!

Nåja, lite rufsig i håret, men ändå.

På jobbet ...

Närmare bestämt i omklädningsrummet (där det, bland hemköpskläderna även trängs luciaskjortor, adventsstakar, pennor, sprättknivar och förkläden), där sitter dom här två skyltarna på väggen.

"Men så himla bra textat!" utbrast jag.



Chefens fru berättade att textare var någon f.d. anställd, troligen under tiden detta var en Vivo-butik.

Sånt här imponerar storligen på mig.

Vilken känsla!

Och all den här kunskapen, den har ju tappats bort i och med att alla skyltar nu är maskinskrivna.

För övrigt har jag ägnat nästan hela arbetsdagen åt att sköta mejeriavdelningen. Det är tungt.
Inga rullvagnar här inte, utan tunga backar med mjölk av alla de slag.

Här finns lokala Wapnömjölken (produceras bara någon mil bort), och så är det förstås Arla och där finns även ett visst sortiment av Skånemejeriers produkter (hej du LindaLotta! då tänker jag på dig ..) och Garant, hemköps eget märke.

Och så var det att ta hand om all youghurt, alla juicer, ostar .. ja, och ta emot brödleveransen, grädda bröd - och såklart ta reda på gårdagens överblivna -, göra mejeribeställningen inför morgondagen, samt lösa av den underbara Lena i kassan när det var dags för fika.

Jag var på plats en timme i förväg i morse och behövde således inte stressa med mejeribeställningen .., den låg som en mara över mig.

Nu känns det bra och jag tänker att det jag inte kan nu (mycket med posten ..), det lär jag väl mig efterhand .., hästarna går riktigt bra att ordna nu och igårkväll spelade Lena och jag själv för 100 kronor totalt, dock utan vinst.

Jo, det känns bra.

Härligt, härligt!

Och i stan ....

.... och inte bara där, råder den mest förfärliga halka!

Vi bor ju på en liten kulle och igår flög jag omkull, landade mjukt på vänster skinka .., och kanade därefter nerför hela backen!

Livsfarligt, är bara förnamnet.

Den övre bilden visar gräsmattan vid parkeringsplatsen inne i Halmstad, den intill slottet.

Och solen på väg ned ...



En bit längre in mot centrum, ser det ut så här.

Det är nog tur att man bor på landet, långt ifrån affärer och allehanda frestelser.

Nu hade jag en timmes väntan på pv och då passade jag på att aktivera bankkortet och därefter en stillsam promenad längs gågatan.

Jag köpte te i Köpmansgården (citrongräs/ingefära .., jag försöker hitta tillbaka till den där guldstunden i Hyde Park, då, när jag satt med te och en bulle och mobilpratade med vännen bettankax och kände mig som den rikaste människan i världen, trots att jag verkligen inte hade mycket pengar på kontot .., men själva k ä n s l a n!) .., en liten vacker (mian-grön) teburk, samt en lagrad liten korv (i butiken intill) som inte smakar så värst mycket.

Ungefär så.

På agendan ...

Bilden från resan till Irland.


Arbete till två .., därefter hämtning av pv i stan .., fixa nya bankkortet (farväl Sparbanken Syd!) ..., handla och så hem igen.

Har man tur, hinns en promenad i Haverdal också med, ja, innan stadsrundan.

Just nu elva minusgrader och becksvart ute.

Klockan är kvart över sex på morgonen.

Dagens fönster ...

"Det här är ångtåget som man sommartid kan åka t/r till Slagnäs med.

En jättemysig resa i juli. Känns inte lika lockande i januari..."

Så skriver Ulrika i Arvidsjaur.

Mera friskvård ...

En och en halv timmes promenad vid havet och livet bara forsar rakt in i hjärtat!

Mellan varven slår jag mig ner på någon nästan-solvarm-klipphäll och spanar ut mot havet.

En enda svan ser jag .., lite längre ut skymtar något som skulle kunna vara ejdrar, men helt säker är jag inte och ångrar bittert att inte kikaren fick följa med!

I lilla båthamnen sprakar det under isen ..., det liksom dånar.

Småfåglar kvittrar.

I väntan på handbollen ....


.... slötittar jag på programmet "Halv åtta hos mig" i TV 4.

Nån slags matprogram.

Men maken till töntig speaker, har jag aldrig hört!

Såg jag inte bilderna, skulle jag tro att detta vore ett barnprogram.

Spår av liv ...

Tittar in hos hemtidningen och hamnar på familjesidan.

Läser lite .., och faller pladask.

Ett barnbarn har här skrivit om sin mormor som inte längre finns.

Vilken underbar text .., vilken underbar mormor och vilket barnbarn!

Här ett litet axplock från minnestexten .., det handlar om Inga Asplund, som - i en ålder av 95 år - slutade sina dagar på Miklagård i Malå.

Så här skriver barnbarnet:

"Min älskade lilla mormor har somnat in. Ett långt liv är slut.

När jag ska berätta om henne är det första jag tänker på hennes humor; alltid glimten i ögonvrån och buset ständigt lurande!

Hon älskade att munhuggas och skoja.
Humorn var en egenskap hon bevarade ända in i det sista. Ett exempel är när hon på ålderns höst skulle åka bil med min man och han böjde sig fram för att hjälpa henne med bilbältet. Snabbt gav hon honom en stor puss mitt på munnen med förklaringen att jag är så gammal att det gäller att passa på när tillfälle ges Så likt henne!

Det andra jag tänker på är hennes stora sociala förmåga.
Hon älskade att ha mycket folk omkring sig och hon försatte aldrig en chans att bjuda in folk på fika och en pratstund. Till och med kommunens sop-gubbar visste att de måste göra paus och gå in och fika när de kom till Zinkvägen 3!

Min mormor var en människa full av livslust. En självständig, färgstark och känslosam kvinna! Hon var lättrörd, engagerad och generös. Hon älskade blommor och trivdes med att påta i sitt trädgårdsland och sedan få se resultatet av mödan. Katter hade alltid en speciell plats i henne hjärta.

Jag är så glad för att jag har fått ha just henne som min mormor! Hon är en del av mig eller kanske är det jag som är en del av henne. Det är jag stolt över."

Sexochetthalvtfönster och tre balkonger ...

Och vill man se dem på riktigt, kan man promenera till Norra Station i Halmstad.

Där finns dom.

Eller i alla fall alldeles intill.

(Titta, så finurliga blomlådearrangemang!)

Long time, no see ...

I snödrivan ...., och ja, semlorna är makalöst goda.
Obs. "kom inom och testa ...".


Ja, den som tycker att den här blogginnehaverskan uppdaterar på tok för ofta - det finns väl dom som tror att hon inte har något rikigt liv -, kan härmed känna sig lugna ..., så här kan det bli nu när Utanförskapet är ett minne blott.

Ett enda inlägg under hela dagen och nej, jag är inte sjuk!

Egentligen var det meningen att jag skulle arbeta från kvart i nio till tolv.

Rena drömmen!

Så jag tog bilen och susade iväg, men väl där såg chefen aningen frågande ut och då förstod jag ., ahaaaa .., jag hade glömt att schemat ändrats och den verkliga arbetstiden skulle vara från tre till kvart över sju!

Nu krånglade den ena frysen, så det ju passade bra att någon hoppade in lite extra och den så härligt korta dagen, blev i stället väldigt lång.

Nåja, det gick bra det med!

Vid tolvtiden körde jag in till stan med bilen där pv hade läskback och annat inför körens fest ikväll och så blev det buss tillbaka till Haverdal (gick fram och tackade chauffören, maken till att köra mjukt och fint har jag aldrig varit med om .., jag tänkte att han nog var eller är en underbar älskare den mannen ..., jo, det var precis vad jag tänkte!) och jag funderade lite över hur jag skulle ta mig hem .., bussen går lite över åtta och det innebär att jag skulle få stå och vänta i nästan en timmes tid ute i mörkret.

"Jag skjutsar hem dig Elisabet ...", sa den rare Peter i charken, han som bor i Halmstad och i så fall skulle få en lång omväg hem.

"Nej, du får låna vår bil .., du kommer ju i morgoneftermiddag!" sa chefen.

Och så blev det.

Vilka underbara arbetskamrater!!

Fem öppna fönster ...

... i Köpenhamn!

Kan man gissa att bilden är tagen vid Nyhavn, kanske?

Fönsterfångerska var den här madamen.

Tisdagsvädret i landet Halland ...

Bilden är från Ystad.


Smatter mot fönsterblecket och kolsvart mörker där ute.

Nåja.

Klockan är bara sju ännu, det kan ju bli bättre.

men sen gick det över ...


vi diskuterar arbetslöshet

och arbetsmarknadspolitik

eller bristen på sådan

efteråt ...

konstaterar vi

- inte särskilt förvånande -

att mitt blodtryck höjdes med ungefär tio streck

när diskussionens vågor gick som allra högst

sigge nilsson

som låg på soffan ektorp intill mig

han sov sig dock igenom det hela