... speglar sig i en gammal väggklocka, allt uti landet Halland.
lördag 5 februari 2011
fredag 4 februari 2011
I hagen ....
Titta! Som bomullstussar är det som flyter på vattnet!
Och så tar jag på mig anoraken - den så innerligt älskade - och jag har klänning under och kalasbyxor och halsduk virad om halsen och så ut i vinden och solen!
Det är såna gånger man är tacksam för att man bor på landet.
En enda människa möter jag och det är en joggande man med glasartad blick, måhända tror han att jag är ett spöke?
Idag svänger jag av ner mot havet till.
Grusvägen är i det närmaste bar och det frasplaskar under skorna.
Broddarna är hemma, men stavarna är med.
Åkrarna ser ut som mindre sjöar.
Det knoppas i buskarna.
I lilla båthamnen rör sig isen ..., det sprakar och har sig.
Fiskmåsar skriker.
Sista biten genom hagen, där är stigen delvis istäckt och jag får kryssa över klipphällar och ljung och jag fastnar i taggiga björnbärssnår och trampar i hästlorthögar från i höstas ..., men åh, nu känner jag mig hemma här, jag känner igen mig och vet genvägarna,och just här, där vågorna slår så häftigt mot land, stannar jag till och jag tänker att det är nästan ofattbart hur kärvt vackert här är och hjärtat fylls av en sån ofattbar tacksamhet och jag vet att man blir less att läsa om lyckliga människor, men det hjälps inte, detta är för mig inget annat än paradiset.
Och nu är kinderna varma av solvärmen och jag ska göra mig en kopp kaffe och vila vänsterhanden som värker av och till.
Ungefär så,
Igår ....
... tittade jag in i ett av stadens bagerier och nästan som en frälsningsupplevelse blev det ju, ja, när jag upptäckte ett "levain"-bröd, ett som liknade mitt favoritbröd från Söderberg & Sara i Ystad.
Bums, köpte jag ett sådant!
(Plus en semla till pv ...)
Men ack, inte det minsta smakar det som ystadbrödet!!
Buuuuuuhu.
Det var väl detta jag drömde om.
(Kolla in glimten-i-ögatbagaren .....).
Här en annan metod, med musik till.
Och här, med fågelkvitter!
Recept från Ystad ....
missis p sa...
Å du underbara bettan!! SÅ glada vi va på jobb o läsa brevet från dej.
(Den där raden har ju sannerligen inte mycket med själva receptet att göra, men den är ju så himla trevlig, så den får allt stå kvar, hälsar Bettan ...).
Ja färsk fisk är jag själv uppvuxen med.
Minns när vi hyrde samma hus år efter år på danska ön Läsö, ja där blev ju mina föräldrar bästisar med fiskarna.
Så varje morgon stod där en korg ed div nyfångad rödspätta o´piggvar ja o en massa HAVSKRÄFTOR, så denna underbara kost är jag uppvuxen med.
O, jag saknar även detta med att kunna handla av fiskarn själv eller i en RIKTIG fiskaffär eftersom vi bodde vid Västerhavet på Jylland i 3 år.
Ja fisk är det underbaraste man kan äta!!!
Ett gott recept:
4 personer
1 st laxsida
2 st BIGGANS BÖCKLINGPASTEJ
1-2 st DILLkrukor finhackad
ca 5 dl VISPGRÄDDE o spädes
med mjölk el dyl så det blir en sås som räcker till varje person.
Blanda böcklingpastej, finhackad dill o peppar o salt efter smak.
Lägg laxen i en ugnsfast form o häll över såsen. In i ugnen.
Koka ris till, ett gott vin o en god grönsallad..........
Dagens fönster ....
....speglar sig i ett fotografi på Strandgatan i Halmstad.
Kvinnan på bilden, hon med det breda leendet, är en före detta distriktssköterska, uppvuxen i Småland och sedan länge moster till pv.
Hon heter Sonja och jag bara älskar henne!
torsdag 3 februari 2011
Man kanske skulle börja låtsas ...
Först var det så här.
Och nu minsann ..., har hon blivit som en ny människa.
(Första gången jag träffade Hilda, stod hon här i köket och streeetchade så där världsvant och jag tänkte att hjälp, hon är lika hurtig som sin far. Det visade sig att så inte var fallet. Och jag pustade ut. Men nu ....).
"Jete-snela mamma åk pappa ..."
Ni som varit med länge i mitt bloggande, så där en fem, sex år, ni minns kanske när jag bad er skicka in kylskåpsdörrbilder; först var det utsidan och sedan öppnade vi dörrarna (det var Ulrika/Ellis ide) och visade vad som dolde sig där inne.
Det var för fem år sedan.
Idag fångade jag ännu en utsida - den här ovanför -.
På pv:s kylskåpsdörr.
En kylskåpsdörr säger rätt mycket om ägaren.
På den översta finns mest bilder av barn och barnbarn och där finns också en liten magnet med texten ... "Mothers are angels in training."
Peters kylskåp, med Röda Ulven surströmming på toppen.
Jag minns att Rexxie hade gott om dryckjom i sitt kylskåp, och Peter i Helsingborg, hans kylskåp var i det närmaste en våt dröm, så mycket läckert fanns där!
Och den för mig okända Lena på Värmdön, hennes kylskåpsdörr såg ut så här.
Min egen dörr, i Ystad.
Lilla Freja ägnade en hel helg åt att plocka blommor.
Det var i Havblikk på Jylland.
Bilden till höger visar utsikten från vårt vardagsrum i Malå.
Sjön .., och bergen där på andra sidan.
Och så är där även en liten teckning från Emma.
Å, så kul jag tycker sånt här är!
Och intressant!
Morgondagens middag ...
... blir panerad och stekt kolja.
Den köpte jag hos den alltid så vänlige fiskhandlaren i stan och det är den mannen ni ser på lilla filmen.
Lyssna noga ..., det här är riktig halländska!
(Men pv tror inte att det är halländska, så nu måste jag fråga fiskhandlaren var han egentligen kommer ifrån).
Herr & Fru Kolja.
Det är Sonja och Gösta som ska äta middag med oss och det ska bli trevligt.
Att ha tillgång till färsk fisk, det är livskvalitet tycker jag.
"Och tänk i vår, då kan vi själva lägga ut nät ...!" säger pv lyriskt.
Ja, fast först ska där finnas en väl fungerande motor, tänker jag.
Kundglädje ....
Ja, det vet ni ju redan ..., att detta att vara affärsbiträde, det kan verkligen vara världens bästa yrke!
Med posten igår kom en hälsning från den rara Solbritt, kund i affären i Ystad.
Vet ni hur glad man blir?
Jo, alldeles oerhört glad!
Guldstund på burk ....
Det är eftermiddag i London i slutet av november.
I flera timmar har jag promenerat i Hyde Park och nu är jag trött i benen och upptäcker en servering och jag köper en kopp te - vars smak jag alltid ska komma ihåg - och själva ögonblicket etsar sig fast i mitt hjärta.
Så här skrev jag då:
"Oeverallt springer hundar och leker med varandra .., maen och kvinnor joggar och flaasar .., naagon s t r e t c h a r ..., smaabarn busar .., ja, det aer saa ..., ja, saa haerligt, helt enkelt.
Tog en ginger/lemon/tea och en bulle i hoernet av parken .., satt i solskenet .., duvor flaxade omkring benen och gick paa bordet (taenkte omedelbart paa LindaLotta ...) talade med Bettankax och Torun och kaende mig glad .., tog sedan tunnelbana till Covent Garden .., strosade omkring .., vilade benen i den vackra S:t Andrews in the Fields .., daer det just daa paagick en kantonesisk gudstjaenst, ja, det spelade ingen roll .., det var varmt och skoent och flera hemloesa och saa jag och de kantonesiska saellskapet."
Långt senare, väl hemma igen, ska jag försöka få fatt i just det här teet, utan att lyckas.
Jag tänker att det kanske är själva känslan jag vill åt - och det är det förstås -.
Men så ..., i Köpmansgården i Halmstad ..., berättar jag för expediten om den där stunden i Hyde Park och hon står där bakom disken och ler så vänligt och så säger hon: "ja, men jag tror att det här kanske kan vara ...?"
Tänk, att så är det!
Och i en liten grön burk finns nu minnet av den där ljuvliga stunden.
Teet heter "Savannen" och är en blandning av citrongräs och ingefära.
onsdag 2 februari 2011
Trött i benen ...
Har idag från två till åtta, agerat taco-värdinna i affären.
Det var kundkortskväll med massor av extrapriser och rolig tipsrunda och smakprover (t.ex Breton-kex med brieost & fikonmarmelad ..., hjääälp, så smaarrigt!) och så stod jag vid bordet med tacotillbehören (varm färs och allt det andra) och å, så trevligt det var!
Massor med småprat med kunderna och rara småttingar som ville ha mera och drösvis med frågor om den gipsade högerhanden.
Det var mest att stå där och småprata och bjuda, allt medan den rara Emmeline fyllde på med färs och annat.
Men nu är det färdigjobbat.
Nästa fredag ska gipsen tas bort och så blir det ny röntgen.
Nu mot sängen, allt medan arma människor i Queensland hukar för cyklonen.
Är det inte skyfall och översvämning, så är det andra oväder.
Har idag från två till åtta, agerat taco-värdinna i affären.
Det var kundkortskväll med massor av extrapriser och rolig tipsrunda och smakprover (t.ex Breton-kex med brieost & fikonmarmelad ..., hjääälp, så smaarrigt!) och så stod jag vid bordet med tacotillbehören (varm färs och allt det andra) och å, så trevligt det var!
Massor med småprat med kunderna och rara småttingar som ville ha mera och drösvis med frågor om den gipsade högerhanden.
Det var mest att stå där och småprata och bjuda, allt medan den rara Emmeline fyllde på med färs och annat.
Men nu är det färdigjobbat.
Nästa fredag ska gipsen tas bort och så blir det ny röntgen.
Nu mot sängen, allt medan arma människor i Queensland hukar för cyklonen.
Är det inte skyfall och översvämning, så är det andra oväder.
Snarstucken ....
Telefonen ringer.
"Hej Elisabet, det är från telefonbolaget X ...,. jag skulle vilja tala med den som är ansvarig för det här med telefoni ...", säger ung dam.
"Ja, men han är på arbetet och igår ringde en man från ditt företag och jag tackade nej då och gör det nu också ...", svarar jag.
"Hmmm, hur kan det komma sig, varför tackade du nej?" fortsätter damen i närmast förnärmad ton.
Är det nånting som irriterar mig, så är det när jag avkrävs en förklaring, ja, närapå ursäkt, för att jag har gjort ett - enligt säljaren - felaktigt val.
"Jo, för att vi är helt nöjda med det nuvarande och tänker inte byta ...", säger jag.
"Ja, men Eliiisabet, vill du inte ha ett billigare abonnemang, vill du inte spara lite pengar var månad, för vårt alternativ är billigare ...", kontrar säljdamen.
Då blir jag less och tänker att nu ska hon väl ändå ....
"Nä, här behövs minsann inte sparas ...", säger jag raljerande, men hinner inte längre förrän säljdamen knappar bort mig.
Tjopp, bara.
Tomt i luren!
Jo, jo .., någon blev visst putt ...?
Telefonen ringer.
"Hej Elisabet, det är från telefonbolaget X ...,. jag skulle vilja tala med den som är ansvarig för det här med telefoni ...", säger ung dam.
"Ja, men han är på arbetet och igår ringde en man från ditt företag och jag tackade nej då och gör det nu också ...", svarar jag.
"Hmmm, hur kan det komma sig, varför tackade du nej?" fortsätter damen i närmast förnärmad ton.
Är det nånting som irriterar mig, så är det när jag avkrävs en förklaring, ja, närapå ursäkt, för att jag har gjort ett - enligt säljaren - felaktigt val.
"Jo, för att vi är helt nöjda med det nuvarande och tänker inte byta ...", säger jag.
"Ja, men Eliiisabet, vill du inte ha ett billigare abonnemang, vill du inte spara lite pengar var månad, för vårt alternativ är billigare ...", kontrar säljdamen.
Då blir jag less och tänker att nu ska hon väl ändå ....
"Nä, här behövs minsann inte sparas ...", säger jag raljerande, men hinner inte längre förrän säljdamen knappar bort mig.
Tjopp, bara.
Tomt i luren!
Jo, jo .., någon blev visst putt ...?
Friskvård ....
Femtio minuters promenad med stavar.
Alldeles för varmt klädd är jag och broddarna tas av så snart jag kommer ut på kustvägen.
Bilar passerar .., och bussen till och från Falkenberg.
Här vänder jag.
Slask och plask!
Och å, så jag längtar tills det blir barmark, ja, så där så man kan gå över ljungheden vid havet!
tisdag 1 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)