Dagens fönster

Från mannen som är på resande fot och vars tangentbord tappar den ena bokstaven efter den fjärde, kommer den här bilden.

Så här skriver han på sin blogg.

"Datorn påverkas också av kylan och fukten.
Idag är det fyra tangenter som inte fungerar.
Nytt rekord och problemet följer vädret.
I Hoi An där solen sken var det bara en tangent som krånglade.
Jag hoppas att vädret är bättre och att tangentordet också fungerar bättre när jag kommer tillbaka till Thailand om en vecka."

Bilden visar en husfasad från Vietnam.

Ett "kvällsfönster" som handlar om Ville ...

"Hej!

Här kommer ett par bilder på barnbarnet Ville som är fotad genom bilrutan på morfars Saab V4.

Ville är 4 år och älskar bilar, bilar, bilar, helst rallybilar.

Han har tittat på rallyfilmer hemma hos morfar sen han blev född.



När Ville var två år åkte han runt med sin "bobbycar", även ute.
Men det var lite konstigt för han var mer nere i diket och rullade runt än på vägen.

Vi kom till slut på att han gjorde ju som rallybilarna på filmerna.
Åkte av vägen, snurrade runt m.m..

När han var 2 och ett halvt år visade han fröknarna på förskolan att man kan titta på rally på Youtube på datorn.

När han ska sova har han alla sina älskade rallybilar med sig i sängen, uppradade längs kanten.

Ha de så bra, kram."

// Och dom underbara bilderna kommer från Villes mormor, Erja.

Tack och bock! säger jag.

Mästarnas mästare ....

Nu är söndagkvällarna räddade!

Heja Stenmark!

Heja Evy Palm!

Struktur var det .. ja.

Senare, när pv piggnade till lite, idkade vi hyggesrensning.
Sly och annat som inte var så nödvändigt, togs bort.
pv sågade - jag kånkade.
Så småningom ska jag räfsa i slänten och komposten ska flyttas och omgärdas av trä.

Precis som inomhus, flyttar jag högar runt, runt även ute på tomten.

Här, i mitten av den övre bilden, har stått en ranglig sågbock, en säng som ska sågas upp i bitar, plus massor av kvistar, grenar, hö (just det, som rådjuren aldrig ville ha ...) och vedträn!

Så när pv idag är borta och ligger under husgrunden i Steninge, beslutar jag mig för att röja på framsidan av gården.

I timmar drar jag alla kvistarna (värst är slån med sina långa taggar och jag tänker på Jesus på korset och törnekronan, allt medan jag försöker att i n t e sticka mig) och jag bär dem till kortsidan av huset, där det sedan förut ligger kvistar som ska eldas upp.

Hos pv förfars intet.


Och den breder ut sig åt andra hållet, ner mot vägen.
Där arbetas det för fullt med att isolera och bygga till på ett mindre hus.

Så här ser högen ut efter två timmars idogt kämpande.

Som en stor majbrasa!


Pilarna = rat.
Aldrig är pElle så sprallig som när vi - pv och jag själv - är ute tillsammans.
Nu springer pElle upp och ner i slänten .., sätter sig på en stubbe och tittar på oss arbetare .., skuttar vidare upp i äppelträdet och tycks på det hela taget alldeles upprymd.

Senare, när pv kommer hem - trött och slut på -, är jag fylld av energi.

Det är inte han.

"Men du .., om jag hyr en släp på jobbet, då kan vi forsla bort allt skrot som finns här ..., ja, vad säger du om tisdag, nej, torsdag kanske .., eller rent av i morgon .., ja, jag drar fram allt som ska slängas och så kommer du med släpen och vi hjälps åt att fylla den och sen är det klart, det är väl hur bra som helst ...!" säger jag entusiastiskt.

Efter middag och lite övertalning ., så enas vi om att på onsdag när pv slutar tidigt (men inte jag), då ska allt rat vara borta.

Detta är "före-bilderna".

(Ja, vad menar jag med rubriken? Jo, min chef Bodil sa en dag att ..."Elisabet, jag tycker att du är så strukturerad, skulle du kunna tänka dig att ..?" Aldrig har jag sett mig som strukturerad, inte förrän idag ,-)

Inuti ...

Sommartid ...

Och pElle och sigge nilsson vet vad ordet "vilodag" innebär.


"Men vad ska nu matte göra ...? Ta en bild av pElle ..?
Då får man vakna till lite ...".


Och pElle, som nog är en fjorton år nu, minst, han sover och sover.

Mest hela dagarna ligger han där i solstrålevärmen.

Nästan döv är han.

Vad drömmer han om?

Gamla tider på landet utanför Ystad ..?

Tänker han kanske på sin bror Henke ..., och på alla kattmadamer som blev förälskade i den stilige pElle och alla småttingar han blev pappa till?

Liten glädje ...

... är också glädje.

förflyttning


från det ena stället till det andra

flyttar jag kvistar och grenar

blir svettig och snorig

och sätter mig mellan varven på trappan av sten

pustar ut

från havet kommer isvindar

Morgon i landet Halland ...

Från vänster pv (jungfru, mattelärare, mellanbarn), Pelle (jungfru, mattelärare, lillebror med stort skutt till sin storasyster, så egentligen blir han som ett endabarn) och så Uffe (skorpion, yngst av tre bröder och musiker).
Alla tre har vänster tumme upp.
När jag på lördagkvällen frågar pv vad som kännetecknar Pelle, svarar han ..., "han är pålitlig .., jag vet att han alltid ställer upp om jag skulle behöva hjälp".


Söndagmorgon, då blir det frukost vid niotiden, fast klockan egentligen bara är åtta.

Kvällen innan har det pratats i timmar.

Här finns då - förutom pv och jag själv -, hans kompis Pelle som har kommit med buss från Halmstad, och så lillebrorsan, han musikern som har världens rufsigaste hår och ibland (men bara ibland) påminner om Robert de Niro; ja, det är Ulf det.

Vi sitter i vardagsrummet och surrar om allt och inget och om Bob Dylan som ska uppträda i Dalarna i höst och jag är föga intresserad och tycker att pv kan ta med sig några likasinnade kompisar och åka norrut och stå där och lyssna till mr Dylan, som visserligen är bra, men jag skulle hellre föredra att sitta bland tusentals andra i Hyde Park och sjunga allsång vid "Last night of the Proms" och en gång ska jag också göra det.

Tänk, att få sjunga detta!

Men nu är det morgon och koltrastarna har fått sina äppelskivor och pElle är trött och seg och sigge nilsson har varit ute sedan fyratiden och vi sitter vid köksbordet och äter valnötsbröd och dinkelbröd och beklagar oss över kaffebryggaren som inte lyckas frambringa riktigt hett kaffe .., och dom två bröderna, som idag - återigen -, ska kämpa under husgrunden i Steninge, suckar och pustar och säger att ..."ja, tur att det nog blir klart idag, fy fasen, det är ingen höjdare att krypa där under i fukten och den råa kylan!"

Själv tar jag fram kameran och förevigar ett litet ögonblick från livet en morgon i mars.

Tre vänsterhänder .., en halv citron och kallrökt skinka på en sprucken tallrik.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett litet, litet gult hus nedanför en kulle, allt uti landet Halland.

Två kvällsfönster från ....

... Skåne, närmare bestämt från Landskrona.

Och inte visste jag att Landskrona är så vackert!

Å andra sidan är det mycket man inte vet här i livet.

Fönsterfångerska var stickmadamen Ulrika.


//Ps. Glöm inte att ställa fram klockan i natt! Ds.

kväller ...

solljus genom knappt genomskinliga fönsterrutor

snödroppar i en vas på bordet

och tv-sportens jan svanlund finns inte längre

tänk

det känns som om en nära bekant har försvunnit

Städtajm ...

Så här fint blir det på matbordet när alla pappershögar har tagits bort.

Vi är två som hjälps åt .., ja, att lägga dit papper, alltså.


Här hamnar pappershögarna, i väntan på en mer rejäl sortering.

I den grå byttan trängs julkort och andra hälsningar, tillsammans med en hårborste.
En turisthandbok om London skymtar också.

På den högra sidan, ovanpå skrivaren, ligger ännu mera papper.

Det är räkningar (pv:s - mina är betalda -, jag är en sån som betalar mina samma dag lönen kommer) och där finns också ångestframkallande pensionspapper ..., två album och två klippböcker.


Observera att även mamma använder ordet "underbar"!
Det är således genetiskt!

I det ena albumet berättar mamma om en resa genom Sverige och Norge.
Året är 1950, ett år innan hon gifte sig med pappa.

Här har hon besökt Ystad.
Så här skriver hon:

"Vi ha haft vackert väder. Rent så att jag fått riktig solbränna i mitt ansikte.
(Jag har ju annars tagit fram en konstgjord solbränna varje gång de retats om Ystad - varför vet jag inte -.)
Fullt så känsligt är det nämligen inte."

Mamma rodnade ofta .., nu funderar jag på vem hon egentligen träffade just i Ystad?
Vad var det för man?


I ett blått album är det mest bilder från Dikanäs med omnejd.
Mamma längst till höger.
Det hade lika gärna kunnat vara AP.
Så ofattbart lik sin mormor, är hon!


Och jag bläddrar även i en av mina klippböcker.

Under några års tid hade jag en krönika (ja, det hette kåseri på den tiden) var lördag i hemtidningen Norra Västerbotten.

Helt fri var jag att välja ämne.

Här har jag varit på barndop i Rådhuskirken i Århus, Danmark.

Och tydligen var jag lika lycklig även då .., det är ju för bedrövligt så enjängd man är.

Upphittat ....

Någon planerar mycket noga.

Tre butiker ska besökas.



Någon ska göra paj ....



Någon annan övar sig på olika sje-ljud.

Inte kan det vara lätt för t.ex invandrare att begripa sig på denna härva av olikheter.

Förmiddag i landet Halland ..

Strålande sol och klarblå himmel!

På tv-antennen sitter herr Stare och låtsassjunger, ja, han härmar någon annan fågel.

"Sitt där du och ha det skönt ...!" säger jag med snällaste rösten.

Koltrastarna, som jag matat med äppelskivor precis hela vintern (även nu), tackar matmor genom att flytta någon annanstans och sitter väl där och flöjtar så vackert.



Lille sigge nilsson, denne egensinnige katt som är en sån ensamvarg.

"Nä, nu ska jag ut och kolla lite ...", kanske han tänker.

På marken ligger avklippta roskvistar - vassa och taggiga -.

"Varför kan du a l d r i g bära bort sånt här på direkten ...!" säger jag till pv.

(Det är sånt man säger när man har varit tillsammans ett par år.)


Tulpanerna tar sig ...



Och här bor grannen,, just nedanför det gula huset på kullen.

Tre lördagsfönster från Stockholm ...

"I väntan på våren - här en stuga med ovanligt söta fönster i koloniområdet vid Karlberg, anlagt 1909.

Bakom kolonistugorna i bergssluttningen på Kungsholmen finns stora tråkiga kontorsbyggnader med många fönster, men de här är finast!"

Vem som var ute med fönsterhåven?

Jo, Annika Bryn.

(Annika blir irriterad när jag länkar till nånting som man inte vet vad det är - själv tycker jag att det är så himla spännande -, men bara för hennes skull, så ska jag nu göra som hon vill. Se där .., jag är liiiite läraktig!)

efteråt ...

tio timmar på jobb

då orkar man inte så mycket mera

vittjar posten

- blir glad åt handskrivna rader -

äter middag

och lägger mig sedan raklång på soffan ektorp

tittar på så ska det låta

en massa flams

tycker att herr programledaren är jobbig

men det kanske beror på mig

att jag är trött och slut på

på min mage ligger pElle

han är glad att matte är hemma

sigge har gått en trappa upp och lagt sig

ensamvarg som han är

och i morgon har livet återvänt

så är det

Födelsedag ...

Bilden från Söder i Stockholm, där Sven hade vernissage i höstas.


Idag fyller Sven år.

Jag vet nästan ingen som skriver så ..., filurigt, med så mycket glimten i ögat, som just Sven.

Och ingen som tar ner världhändelser på så väldigt lokal nivå.

Porsö-nivå.

Ja, Svens blogg är helt enkelt underbar!

Dessutom tycks detta vara en himla sympatisk människa.

Stort grattis från mig!

(Idag skulle även min pappa ha fyllt år, kommer jag plötsligt ihåg.
101 år, om han hade fått vara i livet!)

Idag ....

... är längsta dagen på jobbet.

Kvart i nio (blir kvart över åtta, jag vill vara i god tid och inte stressa) till kvart över sju.

Mesta delen i kassan, bland ATG, Lotto, Keno, semlor (plu 635), Hallands Nyheter och Göteborgs Posten .., lösviktsgodis (plu 5325) och mängder av påskliljor i kruka ( 3 för 30:-, plu 405).

Och så har jag äntligen lärt mig ett plu-nummer som varit hopplöst att komma ihåg, nämligen 4351.

"Okej, jag tänker på att 43 är ett år innan min australiensyster föddes och 51 är året innan mina barns pappa kom till världen, det blir lätt som en plätt!"

Problemet är bara att nu kommer jag inte ihåg vad det v a r som hade det numret.

Fredagsfönstret ...

"Hej du lilla pärla i landet Halland.

Sänder dig ett foto från mitt köksfönster där solen flödar in varje morgon.

Kan ibland bli meditativ när jag tittar ut.

Så underbart med ljuset...."

Avsändare - tillika fönsterfångerska - var den här madamen.