Så här fint blir det på matbordet när alla pappershögar har tagits bort.
Vi är två som hjälps åt .., ja, att lägga dit papper, alltså.
Här hamnar pappershögarna, i väntan på en mer rejäl sortering.
I den grå byttan trängs julkort och andra hälsningar, tillsammans med en hårborste.
En turisthandbok om London skymtar också.
På den högra sidan, ovanpå skrivaren, ligger ännu mera papper.
Det är räkningar (pv:s - mina är betalda -, jag är en sån som betalar mina samma dag lönen kommer) och där finns också ångestframkallande pensionspapper ..., två album och två klippböcker.
Observera att även mamma använder ordet "underbar"!
Det är således genetiskt!
I det ena albumet berättar mamma om en resa genom Sverige och Norge.
Året är 1950, ett år innan hon gifte sig med pappa.
Här har hon besökt Ystad.
Så här skriver hon:
"Vi ha haft vackert väder. Rent så att jag fått riktig solbränna i mitt ansikte.
(Jag har ju annars tagit fram en konstgjord solbränna varje gång de retats om Ystad - varför vet jag inte -.)
Fullt så känsligt är det nämligen inte."
Mamma rodnade ofta .., nu funderar jag på vem hon egentligen träffade just i Ystad?
Vad var det för man?
I ett blått album är det mest bilder från Dikanäs med omnejd.
Mamma längst till höger.
Det hade lika gärna kunnat vara AP.
Så ofattbart lik sin mormor, är hon!
Och jag bläddrar även i en av mina klippböcker.
Under några års tid hade jag en krönika (ja, det hette kåseri på den tiden) var lördag i hemtidningen Norra Västerbotten.
Helt fri var jag att välja ämne.
Här har jag varit på barndop i Rådhuskirken i Århus, Danmark.
Och tydligen var jag lika lycklig även då .., det är ju för bedrövligt så enjängd man är.
5 kommentarer:
Du får gärna vara enjängd.
Dom där kåserierna i Norran minns jag mycket väl och saknade dem när de tog slut. Så nu vet du det! De där pappershögarna är intressanta. De finns få vårt köksbord också. Skulle vi inte bli mera "papperslösa" med datorernas intåg i livet? Det har jag då inte märkt i så fall. Inte på jobbet heller. ellem
Cecilia N: det var generöst av dig! t a c k ,-)
ellem: å, det är evigheter sedan det där .., nästan tjugo år!
Jag minns när jag hade faxat ett privat brev till Inger på Norran.
Det visade sig att på hennes stol satt en vikarie och trodde att detta var veckans kåseri .., jag höll på att svimma när min Anna - våldsamt upprörd - ringde till Ystad och frågade om jag hade tappat förståndet!!
I kåseriet - som inte var menat som ett sådant - hade jag berättat om hur jag drömt att min dåvarande man hade en älskarinna och hur han viftade med hennes röda spetstrosor ,-)
När Norran kom på måndagen, slängde jag den - osedd - i soptunnan ,-)
ellem igen: inger berättade att Olle kom in med tidningen den där lördagmorgonen och sa ..."men nu har Elisabet verkligen förnyat sig .., hon har skrivit på ett helt nytt sätt!"
Åååå, så hemskt!
Det där kåseriet minns jag inte....
Däremot kan jag berätta att här är minsann tulpanspjuten också på väg upp. Trots minst en halvmeter snö på gräsmattan, så har det tinat bort intill väggen. Och där har det nog växt ett tag under snön för påskliljebladen på väg upp är alldeles nervikta. Fantastiskt!! ellem
Skicka en kommentar