Ett eftermiddagsfönster ...

... från det gula huset på kullen i landet Halland.

Det är lille sigge nilsson som står där och spanar på den döda koltrasten som matte hittat.

Om ensamhet ....

.. skriver hon så fint.

Och vemodigt.

Här.

När man har kräsna gäster ...

Då duger det minsann inte med ensillage till frukost eller middag, nej, fy och usch!

Annat är det med spröda tulpanstjälkar .., ååå, det är ju som rena festmiddagen!

Tycker herr eller fru Rådjur.

Och pensionatsvärden surar och muttrar.

"Ja, ja .., men det är ju bara tulpaner ...", säger jag.


I köphelvetet Gekås i Ullared, inhandlades nya påslakan.

(Ja, jag vet .., varför åker man alls dit? Men jag var ju så nära och funderade på en vårjacka. En insikt: aldrig ser man så många rökare och aldrig så många matglada människor, som utanför Gekås. Det är sant.)

Jag vill ha släta och svala lakan .., såna där som känns lena mot huden.

"Satin ..., det blir som bäst!" tänkte jag och slog till.

Inte var dom särskilt billiga, men fina.

Vårliga.

När jag - glad i hågen - tog upp dem ur förpackningen, tyckte jag att det doftade ... bensin!

"Känn här ...!" sa jag till pv.

"Njaaaa .., inte bensin direkt .. men ...?" svarade han.

Jo, så var det.

Det doftade kemikalier och bensinstation.



Men på förpackningen fanns den här lilla deklarationen.

Fler som har undrat .., kanske ...?

Nu hänger de vackra påslakanen på tork och fladdrar i aprilvinden.

Kyrkonytt .... (nu rusar besökarna till!)

Igår var ju - till min besvikelse - alla tre kyrkorna, (den här i Årstad), den lilla vita i Askome och kyrkan i Vessigebro, stängda.

Men titta så vacker den här i Årstad är inuti!


Och som ett pepparkakshus, kändes den.

Den påminde lite om kyrkan i London, den jag tittade in i.


Själva kyrkogården skrev jag om igår .., att den var så "kal".

"Det är nog för att gravarna är så gamla .., säkerligen är det här en bygd med stor utflyttning ..?" förklarade pv.

Så är det kanske.



Askome kyrka.

Det här är en kyrka helt i min smak.

Så ofattbart enkel.

Lite som min anorak.


Infarten till Vessigebro.

Och här växte alltså den här bloggerskan upp.


Vessige kyrka.

Det är nog själva läget som gör sitt till ...?

Ljudet av brusande vatten .., och den där första riktiga vårkänslan.

I ett träd satt herr och fru Kaja och vänslades.

Någon ledig helg (kanske i helgen?) ska jag försöka få se insidan av kyrkorna.

Tisdagsfönstret ...

... finns i det jag tror är församlingsexpeditionen i Vessigebro i Halland.

Bilden togs igår .., bland lärkdrill och humlesurr.

Lilla Humlan i Vessigebro, den som gjorde mitt hjärta så glatt.

gunnar i vaplan sa...

"Härligt med humlesurr bland krokusarna.

Humlan vaknar väldigt tidigt på våren och är den som pollinerar växterna först av alla så man ska vara rädd om humlorna.

Mina bin har varit ute och flugit en sväng för att göra en tarmrensning efter vinterns långa vistelse i kupan.

En del kraschlandade i snön och orkade inte upp igen, så dom starkaste bina återvänder och de gör att det blir ett så starkt samhälle som möjligt när blommorna så småningom kommer fram ur snödrivorna."

Torrlagt ..

En sak är säker: jag älskar såna här småutflykter med bilen!

Att stanna där man har lust .., att se En Annan Värld, om än aldrig så liten.

Vid Ätrafors blir det tvärstopp .., jag parkerar bilen på lövprasslig p-plats .., och går sedan ner till bron över den torrlagda delen av Ätran.



Precis som när jag skulle promenera över Korintkanalen, drabbas jag av svindel.

Nej, jag vågar inte gå ut på mitten av bron .., utan strääääcker fram kameran lite på måfå .., det är för högt .., känslan att jag ska sugas rakt ner i stenskravlet är för stark.

Höjdrädsla är minsann inte att leka med.

Stor och liten ...

En gammal sten ...



Och lille Jan.

Hur mycket sorg finns samlad på en kyrkogård, tänker jag.


Amanda Svensson.

Vem var hon?

Utflykt i landet Halland ...

Först kyrkan i Årstad där jag körde förbi i lördagskväll.

Nu parkerar jag utanför och spankulerar omkring på kyrkogården.

Där ligger förstås många lantbrukare .., en stationsman .., och en trotjänarinna som hette Bernadine. Och alla andra.



Börge Rosenkrans och hans mormor Anna Basse ligger där under jorden.

Det var på den tiden Halland tillhörde Danmark.

Och själva kyrkogården är ..., ja, annorlunda.

Där är inte många blommor .., det kanske är som pv senare säger, att detta är jordbruksbygder med många utflyttade.



Och jag tänker på vilket enormt arbete det måste ha varit att bygga den kyrkan!

Vilka stenblock!



Kör vidare mot Vessigebro .., och stannar till Askome.

En vit, liten kyrka mitt ute på slätten.



Hela tiden hör jag lärkan ...



Lugnt och fridfullt är det.



Ordning & Reda.



Och enormt gamla gravstenar som lutar sig mot stenmuren.

Kyrkan, såväl här som i Årstad, är låst.

Fortsätter och stannar till i Vessigebro.



Å, hjälp .., vilken vacker kyrka som ligger på en höjd med Ätran inte långt ifrån, men detta är nog församlingshemmet .., det är där jag ska möta herr eller fru Humla.

Till vänster om mig, där jag står och tar bilden, ligger kyrkan som en vit marängskapelse.



Fågelkvitter och ...... doft av vår.

En äldre man som gör fint på en grav .., herr och fru Kaja som bygger bo.



En liten flicka som lämnade jordelivet vid 9 års ålder .., det här är hennes plats.
Hennes namn var Rebecka.



Vid söderväggen vimlar det av krokusar!

Jag hör vårens första h u m l a.



Och blir lycklig av färgprakten!



Skarp sol .. , men ni förstår hur fint det var!



Nere mot slänten ligger ett litet rött hus och en katt tittar fram där inifrån.

När jag tar upp kameran, dyker en äldre kvinna upp intill katten.

Pinsamt, är ordet.

Jag vill bara försvinna.


Utsikten från kyrkogården.

Efteråt kör jag till Ullared, men får djävulskt ont i ryggen .., kan inte dra rejäla andetag och tänker tusen tankar .., (typ "propp i lungan") handlar två påslakan och lite påskgodis .., inser att stora shoppingcenter definitivt inte är nånting för mig .., vänder hemåt .., tar Strong Pills och får en hembakad semla när pv kommer hem.

Han är världens snällaste människa.

Nästan som Jussi ....

I flera dagar jag har hört den sjunga.

Sirlande .., så ofattbart vackert!

Och jag har önskat att Mian eller Jan hade varit här och kunnat säga ..., "ja, men det är ju lätt som en plätt .., det är ju ...!"

Men nu .., nu vet jag.

Ty .., medan jag räfsade lite på gräsmattan, upptäckte jag mästersångaren himself, sittandes på en bräda vid det lilla, lilla potatislandet.

Här är han.

Våren som kom av sig ...

... skrev jag om .., ja, det var väl igår eller förrgår, kanske?

Just nu (bäst att gardera sig ...) strålar solen från en ljust blå och aningen molntussig himmel, så det blir nog en fin ledig dag och just nu .., känns det väldigt mycket som vår i luften.

Trogna kommentatorsvännen Cecilia N (hon med världens bästa minne), skickar en bild som visar hur det v e r k l i g e n ser ut, ja, när våren dröjer.

Så här skriver hon:

"Den här bilden tog jag i gårmorse.

Sen har det iofs regnat lite och varit plusgrader, men ändå.

Nån barmark kan man ju inte tala om.

Bara där det är skottat. (Och nej, detta är inte någon skotte-vall. Vi föser ut allt på andra sidan gatan ..."

Cecilia/"

Dagens fönster ...

"Men ska du verkligen ha fönstret på glänt i natt ...?" frågar pv när vi drar täcket om oss.

Jag säger att det ska jag ... från och med nu och hela sommaren och en bit in på hösten.

Och jag vet också varför.

Det är för att få vara med om detta.

För så är det ju ....


... att allt verkligen är relativt.

Litet möte, eller stort ...

På väg in i på lagret, möter jag en äldre herre .., det är vid charkkylen.

"Förlåt .., kom du ...!" säger jag, som är nära att krocka med honom.

Mannen är i 80-årsåldern och har ett leende som verkligen kan smälta polarisar.

Jag frågar var han kommer ifrån?

"Från Västmanland ....", svarar han.

Och så får jag veta att han, i sin ungdom, har spelat fotboll tillsammans med Thore Skogman, ja, alltså .., inte i något känt lag, utan mer som bara på skoj.

"Du vet, när Thore dog, då kändes det verkligen här ...", säger mannen och pekar med högerhanden mot hjärttrakten.

Just så.

Resumé ...

Natten mot idag har pv (som aldrig annars kommer ihåg sina drömmar) drömt att han arbetat som civilspanare.

"Ja, jag läxade upp en fotograf och frågade vad i helvete han sysslade med .., och du må tro att han blev förskräckt!" berättar herr pensionatsvärden vid frukosten.

Historien var mycket längre än så och med i drömmen fanns även schackspelaren Bobby Fischer, men det var det där polisiära ingripandet som verkligen hade fastnat i minnet.

Ibland, när vi är ute och åker bil och pv sitter vid ratten, brukar han blinka med helljuset åt mötande bilister, ja, såna som han tycker kör som galningar .., och i backspegeln ser han då hur bromsljusen tänds hos den som har brått.

Då hummar pv belåtet .., "jo, jo .., se där .., nu tror dom att det är poliskontroll!" säger han, filurigt leende.

Alltså förstår jag att den här drömmen har varit ..., ja, rent av väldigt trevlig för honom .., och medan han gör sig en frukostmacka, berättar han om igen om hur lydig den där fotografen hade blivit, ja, han hade sträckt ut armarna så där som ..., "jag ger mig!"

Själv berättar jag om det - i mitt tycke - bästa aprilskämtet, allt medan jag gör mig redo för söndagsjobb.

Kvart i nio till kvart över fem.

Solen är på väg upp.

Utifrån hörs fågelkvitter.

Söndagsfönstret ...

.... kommer från Västmanland.

Och det är samma flitiga fönsterfångerska som nyss viftade med håven i Skåne.

Jepp.

Stickerskan.

Bara så ni vet ...

Så visade termometern på sjutton grader varmt idag, sade en kund.

Människor kom in och handlade grillkol och glass och många hade lämnat jackorna hemma.

Det tar sig.

I affären ....

I mejerikylen.
Att hålla ordning och fylla in och på varor där, är tungt.
Om jag har varit där i många timmar, brukar jag stretcha på kvällen.
Det tar på i låren och ja, i hela benet.

Ja, jag tänkte presentera er för några av arbetskamraterna i lilla affären.

Här ovanför ser ni Emmeline.

Med henne arbetar jag alltid helg; såväl lördag som söndag och under veckorna läser hon på Halmstad Högskola.

Emmeline är ett energiknippe av Guds nåde och glad och sprallig och rolig att jobba med.

Och så påminner hon om den rara Jenny Lund i Ystad, en före detta arbetskamrat som jag bara älskade!



Det här är Peter.

Peter - som alltid är så vänlig -, är stationerad i charken och gör helt fantastiska uppläggningar, ja, smörgåstårtor och fruktfat och allt möjligt!


Fruktfatet ....


Idag tillverkades tretton pajer .., det var uppläggningar till höger och vänster och till dessa gräddades stora baguetter, så allt var bara att hämta när det var dags.

Festfat för 50 personer görs av charkpersonalen och jag är fylld av beundran för hur kreativa dom är!



Det var knappt jag hann slänga av mig arbetskläderna vid halv åtta, förrän pv ringde och bad om hämtning i Vessigebro, nordöst om Stensjö.

För mig var det helt nya tassemarker och helt otroligt vackert .,. ett böljande jordbrukslandskap .., och i Årstad (en liten by bara) stod en jättestor kyrka på en kulle .., ja, den (kyrkan) påminde om katedralen i Marsvinsholm, inte långt från Bjäresjö där jag en gång bodde på landet. (Utanför Ystad).

Herr Pensionatsvärden har tappat sin mobil och nu blev det aningen förvirrat .., var skulle han hämtas upp egentligen?

Jag parkerade utanför kyrkan och satt där och väntade .., tog en bild av det vackra huset intill, men se då kom ägaren och hans fru ut och gick med väldigt bestämda steg mot bilen och frågade vad jag egentligen sysslade med ..!

Aj, aj, aj.

Det blev till att förklara sig och så var det hela ur världen.

Nu har vi kalasat på en ljuvlig räkmacka (hemgjord .., vi gräddar baguetter på jobbet, några är av fransk modell och lika goda som dem jag köpte i det lilla bageriet i Antibes i Frankrike!).

Såja.

Har intresseföreningen noterat ...?

En inköpslista från Karlskoga ...

Från en rar och omtänksam Eva i Värmland kommer följande rader.

"Var och handlade igår på Kronhallen Maxi i Karlskoga och hittade denna lapp.

Kan den vara från slutet av mars månad då lönen var slut och det saknades pengar?

Må så gott.

Hälsningar

Eva från Värmland."

/Fönsterbilder kommer ju bevisligen till bloggen, men det här är nog den allra första inköpslistan! Åååå, så glad jag blev!

Hittar ni någon lista/lapp, (dom brukar ligga nära kassalinjen, ofta instuckna vid chipspåsar och sånt .., då har människor handlat klart och slänger ifrån sig kom-ihåg-listan .., eller i kundkorgen/vagnen .., ja, då får ni mer än gärna ta en bild av listan och mejla den till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in den.

Numera har jag ett sånt begränsat sökområde för inköpslistor, då jag ju mest håller till här ute på landet.

Avresa ...

Såja.

Nu är anoraken (med generalstjärnan på bröstet) på plats .., plånbok, kamera, Isadora nr 77 ., norran-almanackan .., och allt det övriga på plats.

Även behån, den som åker av i samma stund som jag kommer in genom dörren.

Grannen tvättar sin bil.

Och jag ska arbeta från halv elva till kvart över sju.

Ajöken, sa fröken.