"Detta betyder att jag elskar dej ..."

Inte behöver väl detta någon förklaring?

Den som har följt med här på bloggen under en längre tid, vet vad jag tycker allra bäst om med mitt arbete - just det -, kontakten med alla rara småttingar!

Fortfarande blir jag varm i hjärtat när jag tänker på tösen i Ystad som lyckligt och brett smajlande visade sin lösa tand .., eller flickan som pekade på sina silvriga skor och berättade att hon skulle på kalas .., ja, det finns hur många exempel som helst!

Och nu, i landet Halland, har jag en dag en mamma och hennes dotter framför mig i kassan och det ska postas ett brev till den lilla tösens mormor och när jag ser kuvertet, ramlar jag nästan i små bitar .., åååå, det är så fint, så fint .,. med mormors adress skrivet längst uppe till vänster på kuvertet och nästan alla bokstäver är spegelvända och jag tänker på hur glad och lycklig tösens mormor ska bli när hon får posten och vad det kommer att betyda för henne.


"Detta betyder att jag älskar dig. Puss och kram."

Och så blir det prat om detta ljuvliga brev och jag säger att "ååå, att jag inte har kameran med mig .., tänk, att få visa det här fina!" och då blir det bestämt att mamman ska lämna ett kuvert med andra små hälsningar (från tösen till sin mamma och lite annat) från den skrivglada dottern.

Det är just vad som händer idag.


"Välkommen till Annies och Nomis massageställe", står det.
Det var en dag när flickorna lekte spa, förklarar mamman.

Och här är några av dem.

Blir man inte hjärteglad av sånt här ..., då vet inte jag!

Tisdagen den 25:e oktober ....


Vad har ni för er då?

Jaså, det vet ni inte ännu?

Men jag vet.

Vad som står på min agenda, alltså.

Detta.

Innan jobbet ...

Bädda sängen och dammsuga, diska undan, duscha, bära ut pelargoniorna, vattna blommorna och öppna fönstret så att sigge nilsson kan komma in och gotta sig åt den kokta fisken.

Den ligger på ett grönt keramikfat - fisken -, alltså.

Sen tackar sigge för sig och vill genast gå ut igen.

Och jag har förberett och har fint hemma, tänk, så skönt ikväll .., när jag vet att tre lediga dagar väntar och lockar!

I tv-soffan sitter två herrar och en dam.

En av herrarna är Stig Malm.

Det är säkert inte politiskt korrekt, men jag gillar honom.

S k a r p t.

Fredagsfönstret ...

Utsikt från tågkupén ... och landet Sverige susar förbi.

Bilden togs av vännen Ulrika.

En serviceteknikers vänstra hand ...

Fönsterbilder bruka komma susande genom rymden, men detta är nog första gången jag får en vänsterhand.

Innan den hamnar bland de övriga, får den visa upp sig här.

Så här skriver avsändaren om handens ägare:

Ålder: 50

Jobbar med/som: Servicetekniker

På en skala från 1-10, hur bra trivs du med ditt jobb? - 9

Och livet just nu? - 9
Om du skulle jobba med något annat, vad skulle det vara? - Vet ej, trivs för bra.
Stjärntecken: Fisk
Storebror eller lillebror? - Storebror
När du knäpper händer (som i bön), har du vänster eller höger tumme överst? - vänster

Extra info från handinnehavaren: "Jag är extremt högerhänt! Alla andra högerhänta spelar ju hockey "left", dvs vänster hand nertill på klubban och innebär då höger upptill. Jag gör tvärtom. Likaså med sopning/krattning = höger hand nertill på skaftet, för det är ju den jag jobbar med.
Jag klappar händerna som jag knäpper händerna, dvs jag slår vänster hand i höger kan man säga (vänster tumme överst) och alla jag vet (som är högerhänta) gör tvärtom på alla ovanstående sakerna.

Jahapp ...

Stenar måste införskaffas, annars susar jorden iväg.
Och så ska jag vidga det hela ..., och ta bort allt ogräs.
Rosenbräcka (rosa och vit) och Aubretia .., samsas med Kärleksört.

Det är när jag räfsar bort alla boklöven från slänten mot vägen, som jag får för mig att plantera lite stenpartiväxter.

Och här ska .., planteras, vill jag lova!

Herr pensionatsvärden vattnar blomstren.

Och suckar.

Mitt i alltihopa ...

... knackar det på dörren.

Det visar sig vara Anna-Lena, distriktssköterskan som bor inte så långt från det gula huset .., och nu har hon varit ute och stavgått och jag har sedan tidigare sagt "men titta gärna in om du går förbi!" och det är precis vad hon gör.

Just då är jag i färd med att duka fram till middag och jag frågar om hon vill äta med oss, men nätack, säger hon.

Och så slår hon sig ner och föser undan tidningshögen bara .., så där som hade hon alltid hälsat på och det är det bästa jag vet .., "främmande" som känner sig hemma .., och så blir vi sittande där vid köksbordet i någon timmes tid och surrar om allt och inget.

Om arbete, restless legs, kallbadhus, orientering (cruella: nu får vi veta allt om hur det fungerar med O-ringen och toaletter och vi gapskrattar åt hennes livfulla berättelse om en container bara dit deltagarna får klättra upp och så sitts det på brädor .., och hon berättar också om plastspannar bara - på rad - och vi förstår att Kina inte alls är så långt ifrån Sverige och det är bara att vänja sig och inte det minsta hemskt tycker hon att det är!) och det blir även prat om alkoholism och olika läkare.

Och nu är det kväller.

Här och nu ....

Slutar klockan två och åker raka spåret hem.
Klipper gräsmattan ..., kokar kyckling .., hänger upp tvätt ..., lyssnar förstrött till P1.

Och planterar ut Rosenbräcka och Aubretia i slänten.
Där ska bli ett anspråklöst stenparti, har jag tänkt.

Längs ena sidan av tomten växer små klungor av styvmorsviol.
När pv klipper, sparar han små öar av dessa ljuvligheter och jag gör likadant, även om jag mot slutet tänker att ja, ja, det finns violer så det räcker och blir över ..., några får hamna i komposten.

Det nyinköpta plommonträdet har ännu inte kommit på plats, utan bidar sin tid i godan ro.


Titta här, Mian!

Det var väl den här vi fick av dig/ er i fjolsomras?

Nu skjuter den i höjden så det knakar!


Till eken kommer fint främmande och förser sig med middag.

En hackspett.



Och sen, efter gräsklippandet och räfsningen .., lägger jag mig raklång i gräset.

Visserligen tänker jag lite på den där ormen som jag såg för några dagar sedan, den som slingrade sig över gärsgården - bara några meter bort - och visserligen tänker jag också på fästingar .., men allra mest tänker jag att ååååå, så skönt att ligga raklång i gröngräset och titta upp mot himlen!

Detta är vad jag ser.

En knastertorr fläder och en skymt av ett körsbärsträd.

"Men luftigt om rumpan är det ju ..."

Njaaa, jag hade väl kanske inga direkta planer på att beställa flygbiljett till Kina.

Men om jag hade haft det ..., så har jag härmed lagt dessa planer på is.

For ever.

Eller i varje fall för väldigt lång tid framåt.

Och allt är Christinas fel.

Tick-tack ...

Och på klockans botten ligger min mammas dödsannons.

Och nu är det dags att susa iväg till jobbet.

Full rulle blir det!

Grädda bröd, göra mejeribeställningen (hjälp mig, ack du milde Herre!) och brödet och lösa av Lena till frukost, kanske hinna med veckotidningarna och posten, men bara kanske.

Hem igen klockan 14.00.

Då ska jag plantera Rosenbräcka i slänten .., där ska bli sååå fint, som ett litet stenparti.

(Ja, den här bloggen börjar likna Gröna Rum, men så är det ..,. dit det bär, dit bär det.)

Dagens fönster ...

"Det är ju roligt det där med fönster.

Här kommer en takkupol, det är ju också ett slags fönster, från Glyptoteket i Köpenhamn.

Hälsningar Fru Hansson."


//Fler som vill vara visa sina fönster?

Å, ni är så välkomna med bidrag!

Maila fönstret till bisse151@gmail.com och berätta gärna var och när och hur och har du en blogg, så glöm inte länken till densamma.

Relativitetsteorin ....


När man är riktigt trött i benen efter dagens arbete, brukar jag tänka på kvinnorna i Indien.

Eller om det var i Kina.

Eller Pakistan.

Tolv timmar om dagen står dom i textilfabriken.

Tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan.

Efter arbetets slut går dom hem till sina skjul och idkar någon slags familjeliv.

Lagar mat och tar hand om barnen.

Semester är förstås inte att tänka på.

Sånt brukar jag tänka på.



Ibland räcker det med att jag hittar en sån här bild i någon av alla mapparna.

Då ler man lite för sig själv och glömmer för en stund bort den där tröttheten.

Något annat som gör mig glad, är en rolig historia.

Den här, till exempel.

"Den gamle mannen på sjukhuset får besök av en god vän.

Den gamle säger:

- Du kan tro att vi har en jäkligt bra doktor. Igår när dom gick ronden så sa han till systern: "Den gubben, han ser inte solen imorgon" och min själ har det inte varit mulet hela dagen också!

Ungefär klockan tio ...

Ytterst långsamt utvidgar jag mitt revir i landet Halland.

Idag är första gången som jag ger mig av lite längre söderut, längs havet .., längs stranden.


Blommande körsbärsträd längs vägen.


Någon har lämnat spår efter sig.

"V was here. Me too ...", står det skrivet i sanden.

Överallt ser jag små snäckor, tång och fågelfjädrar som ligger och vajar i vinden.


Och jag tar mig över staketet och hamnar bland en skock får och slår helt enkelt följe med dem ..,vinglar mig fram i redan upptrampade spår .., ser fårlortar i parti och minut, mest parti.

Mellan varven försvinner solen och kommer åter lika snabbt.


Jag ser rester av en slagen fågel .., ett fiskskelett .., ilandflutna petflaskor .., och överallt i de taggiga snåren sitter fårull .., man skulle lika gärna kunna tro att man befann sig på en bomullsplantage - just så ser det ut -.


Om man klickar på bilden kan man höra lärkan och småpratet från några ejdrar.
Man kan också känna doften av hav.

Hit kommer jag .., till en liten vik där jag aldrig tidigare har varit!

Inte den blekaste aning har jag hur jag ska ta mig upp till kustvägen och mitt bland klipphällar och ljunghed ligger ett rött litet hus - vilken utsikt! - tänker jag ..., och vänder så småningom om och tar samma väg tillbaka.

Sneglar på mobilens display .., 11.07 visar klockan.


Det är inte direkt ett salongsgolv man promenerar på .., men säkerligen hälsosamt för balansen och jag märker tydligt att jag har blivit starkare i mina ben och särskilt i mitt högra knä.

Jag är inte längre lika rädd för att ramla.


Och så nästan hemma.

Det har varit strandstädning och i små högar ligger ihopsamlat skräp.


Går ner till vattenbrynet .., till höger på bilden .., kupar händerna och blaskar mig i ansiktet.

Doft av t å n g och h a v.

Jag har sagt det förut och säger det igen: mer behövs inte.

Dagens långfilm ...

"pElle mornar sig på altanen", är den upphetsande titeln.

Det är ingen direkt actionrulle om ni tror det.

Ja, lite action, men bara lite.

Och betänk att detta är en åldrande kattherre på kanske fjorton år.

Litet brev från sigge nilsson ...

Här ligger jag på soffan och vilar ut. Men mest tycker jag om att ligga i ett eget rum.
Har man vuxit upp bland tretton kattkamrater, vill man nog gärna ha lugn & ro.
Ser ni att mina trampdynor är alldeles mörka?
Ibland brukar matte pussaochpussa på dom.
"Å, lilla gullesigge, vad du berikar vårt liv!" säger hon då.
Sånt gillar man.

"Hej alla vänner!

Jag hör av matte att ni undrar hur jag mår?
Jo, men det ska jag berätta.

Först blev ju pElle sjuk och började nysa och hosta nåt hemskt och efter kanske en vecka eller så, var det min tur. Åååå, så jag nyste! Och jag blev förfärligt snorig och det rann ur mina ögon och pElle, som då var frisk igen, han brydde sig inte det minsta .., och husse - pv - han såg knappt att jag inte var som vanligt, han bara ägnade sig åt att gräva på tomten!

Men matte, hon såg.

"Vad är det med sigge som ligger i sin lilla koja mest hela tiden ..?" hörde jag hur hon sa och pv menade att jag väl bara ville ha det lugnt och skönt, men se det trodde inte matte på.

Så hon tog in mig och höll mig i famnen och sa snälla saker.

"Stackars lille sigge .., är du sjuk .., du har ju feber?!" sa hon.

Och hon strök mig över pälsen och hämtade en tesked och tvingade i mig vatten.

Å, det var läskigt!

"Sigge, lugn och fin nu ..., matte har gått vårdbiträdesutbildning, ja, visserligen är det länge sedan, men vätska är viktigt att få i sig ..", sa hon och vårdade vidare.

Ibland blötte hon ner min päls, så där så att jag skulle bli lite mindre het.

Ja, ni ska veta att hon skötte om mig på allra bästa sätt!

Och tänk .., jag blev verkligen frisk!

Kanske berodde det på att matte köpte hem fisk som hon kokade och då blev jag så himla glad, ja, jag blev nästan pigg på en enda gång och jag började att spinna (man hade nästan glömt bort hur det går till ...) och matte blev så lycklig och på kvällen höll pv mig i famnen och sa ..."åååå, lille sigge nilsson vad vi tycker om dig!"

Det var då som pElle hoppade ner från soffan, han tyckte nog att det blev för mycket pjåsk bara för att jag är så mycket yngre, men det tycker inte jag.

Nu mår jag i alla fall jättebra!

Igårkväll låg jag en liten stund hos matte i sängen, men bara en liiiiten stund, för matte skär tänder, fy så hemskt!

Nu vet ni hur jag mår och nu ska jag ut och fånga en liten mus!

Jam-jam till alla! från er vän sigge nilsson."

Onsdagsfönstret ...

"Hej!

Här kommer en liten anspråkslös bild från fönstret från lillbåten som vi körde från Näske upp till ön på ett härligt blånade hav i fredags.

Kram från kusinen."

Om Emil och musik som gör en glad ...

Musikrecensioner läser jag sällan .., men idag blev ett undantag.

Det är pv:s dotter Hilda som har recenserat och gjort det med den äran.

Pojkvännen Patrik tog bilderna.

Bakom kassan ...

Så här ser det ut när postburen kommer någon gång vid halv två.

Alla paket plockas upp och så drar man med en läsare över streckkoden som finns på resp. paket.

Varje paket får inte väga mer än ..., jag tror att det är 20 kilo och tur är ju det.

Var kommer det mesta ifrån?

Jo, Jotex, Gymexperten, Ellos och La Redoute.


Så där ja .., sedan läggs paketet på en ledig plats och då drar man med läsaren på koden på just den platsen, t.ex. som på bilden - streckkoden vid D 01 -.

Då har man alltså bundit samman paketet med hyllplatsen.

Avin som kunden får, har samma streckkod som det som finns på paketet.

När så kunden kommer drar man med en annan läsare på avin (alternativt slår in den kod som kunden har fått via sms) då tjoppar namnet upp på datorskärmen, t.ex. Linda Jönsson och så D 01.
Perfekt!
Då vet man precis var paketet är, eller i alla fall på vilket hyllplan.

Rek och brevpostförskott finns på andra ställen.

Det finns kunder som inte har vare sig kod eller avi med sig och som tycker att vi väl inte har annat för oss än att leta igen alla hyllorna, "ja, det är väl inte så märkvärdigt ..?" säger dom.



Detta är ATG-maskinen som var min stora fasa i början.
Här spelas det på hästar.
Ibland kommer det upp en "flash" där det stor "häst nr 2 struken".
Ack, vilken fasa detta var!


Nästan än värre var det när någon ville ha en Lotto och inte vilken som helst, nej, det ska vara Kung Keno och gud-vet-allt och system hit och dit.

Det är då kallsvetten kan komma farande.



Så här kan det se ut.
Och ajabaja, om man råkar göra fel .., inom sig kan man se rubriken i Expressen:

"Jag förlorade mångmiljonvinsten på grund av klantig kassörska! Mitt liv är i spillror!"


Medan jag står i kassan, tar Johanna hand om tidningarna.
Tisdag och torsdag kommer veckotidningarna och det tar tid.


Och så ska man vara apotekare också och svara på frågor om vilken medicin som lämpar sig bäst till en allergiker och "har ni möjligen något slemlösande?"

Sånt är kul!

Ja, så kan det se ut i affären där jag arbetar.

Då och nu ....

På gågatan i Ystad möter jag Lolita och det blir lite småprat.
Och en bild av hennes ben.


I Ystad var det så att när man promenerade till Möllers eller Söderberg & Sara, gatans två bagerier, blev det hela tiden ett ständigt hejande.

"Hej, hej !"

Alltid mötte man bekanta eller kunder från tiden i kvartersbutiken eller från den stora Ica och nej, det var inget viktig prat .., mest om väder och vind och om man var ledig eller skulle arbeta och prat om pelargoniorna i fönstret.

Sånt.

Oviktigheter, men en slags oändlig inutivärme blev det.

Nu bor jag sedan snart ett år tillbaka i landet Halland och här har knappt någon hälsat så där spontant och det har varit ont om småprat och vinkningar.

Men inte nu längre.

När jag kör hem med bilen, möter jag en kvinna som vinkar så glatt .., ååå, det är ju den rara kunden i affären!

Och i själva affären kommer pv:s kusin Maria och hyr en släpvagn ("men hej, jobbar du idag!") och där är grannen, den vänliga distriktssköterskan Anna-Lena (som tog bort mina agraffer) ..., och där är Stig och Margareta, grannar från Steninge där pv:s mamma hade sitt sommarhus .., och ser man på, där är Bosse och Harriet ..., och där kommer kvinnan som passerar här nedanför med sin whippet och som berättade att hon var aningen mörkrädd och där är ju lilla Tyra som har lärt sig att handla själv!

Och inte att förglömma: fiskhandlaren Kalle som är från Öckerö (men vars fru kommer från Hönö) och talar sån bred göteborgska.

Eller kanske bohusländska.

Det är då, när man liksom börjar ana sammanhangen, som man känner sig lite mera .. hemma.

Det är när man blir en bit av ett pussel .., även om det bara är den lilla, lilla hörnbiten längst där nere, som allt förändras.

Och det är då man inser hur mycket allt småprat och hejande betyder.

Etthundraåttio minuter ...

"Jaså Bettan .., du är ledig tre timmar nu ...?" säger Peter.

Egentligen ska jag börja klockan 15.00 på tisdagar, men idag blir det annorlunda.

Först är där ett pass mellan kvart i nio och tolv, därefter tre timmar fritt .., och så min ordinarie tid, mellan tre och kvart över sju.

Det går det med.

"Vem är jag nu då ..?" säger jag till Bodil, som sitter inne på kontoret och ordnar med följesedlar.

"Dom här tre timmarna, ja, då är du Carina ...", svarar hon leende.

Ojdå.

Att vara Carina är inte enkelt .., den kvinnan har raketbränsle i sin lilla kropp och pilar likt en iller mellan mejeri, bröd, ost och juicer.

Jag börjar med att grädda bröd.

Det blir baguetter av olika slag, örtbröd, olika varianter av ciabatta, det är Lovis och Mattis och Olles ljusa bröd och Bosses rågbröd och wienerbröd och vaniljhjärtan (som ska pudras med florsocker efter gräddningen) och rosenbröd och säkert nånting annat också och sedan ska mejerivarorna tas om hand .., det är från Wapnö och så Arla förstås och det är tungt, men kul.

Och så tar jag hand om brödet från Östras Bageri; kanske tio orangefärgade backar.

Sist av allt - frånsett kaffepaus och avlösning av Lena som förstås också vill ha kaffe (just då kommer posten med säcken fylld med postförskott och rek.brev, plus brev som är skrymmande och måste hämtas ut, allt sorteras och läggs på respektive plats) -, så tar jag mig an juicer och yoghurt och kollar datum och gör mejieriordern för i morgon och när jag kommer tillbaka, blir det även order till Östras Bageri.

Två minuter över tolv är jag klar och ställer mig vid charkdisken och funderar på lunchmat.

Den alltid så vänlige Peter kommer och expedierar ., vår egen hemlagade potatisgratäng får göra mig sällskap, plus en blandfärsbiff (även den hemlagad).

Nu återstår precis etthundratjugominuters ledighet, innan det är dags att vända om igen.

(Och då har postburen kommit och med den veckotidningarna som ska in .., och returerna ska göras och postpaketen ska skickas klockan 15.00 och säcken med brev klockan 18.00 och vid fyra börjar eftermiddagsrusningen och det är Johanna och jag själv som har kassorna och jag får inte glömma att hålla koll på mejeriet och brödet. Det är med andra ord inte en enda lugn stund i den affären och jag kan lova er att tiden susar iväg!)