Siesta ....

Här delar vi ut bonusar!

Lördagmorgon och ledig helg.

Tre och halv ledig dag, egentligen.

Det är som att plaska omkring i ett lyckohav.

Så jag säger till pv att jag tar bilen och kör till Slöinge och köper frukt, - och nötbröd, ja, det är vad jag tänker göra varannan helg, mer som för fira att tiden inte är utmätt, i alla fall inte av ett arbetsschema.

Om det finns något som verkligen kan göra oss på-gränsen-till-osams .., så är det synen på hur bilen används.

För mig är detta att köra de tio kilometerna (enkel väg) till Slöinge ingenting .., jag ser det som en utflykt .., ett underbart sätt att starta en lördagmorgon.

Pensionatsvärden ser det helt annorlunda och jag kan, till väl - till viss del -, förstå honom.

Visst, det finns kvar av Östras skivade limpa här hemma, men det är torrt och inget som lockar och nej, jag vill - när jag har ledig helg - njuta av ett ljuvligt bröd.

Efter någon minuts hetsig diskussion, så åker jag.

Och väl framme (längs den slingrande vägen passerar jag gröna åkrar och ängar .., blommande slån ..., små harpaltar som skuttar i raketfart över allt det gröna .. en flicka som rider sin häst vid sidan av vägen och jag tänker på AP som för trettiofem år sedan ännu i tre dagar skulle vila i min mage ....) berättar jag för bagerskan i det lilla bageriet att ..."ja, det här brödet blir väl skilsmässoorsak i det gula huset .." och kvinnan smajlar och det visar sig att hon har gott om humor.



Jo, för i en liten påse lägger hon två ljumma och nybakade wienerbröd och ovanpå påsen skriver hon en hälsning till den förgrymmade pensionatsvärden.

"2-milabonus till pv ..., kram, Sara på Solhaga", står det.

Två gratiswienerbröd!



Och jag kör hem - smajlande - och av bara farten får även Den Supereffektive Grannen och hans hustru ett frukt,- och nötbröd och nu har vi ätit frukost ute i solskenet och tänk, pv smakar av brödet .... !

Japp.

Så kan livet vara en lördagmorgon i början av maj, i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Lördagsfönstret ...

... speglar sig i träknoppen, den som sitter längst nere i trappan, just utanför det som en gång - närmare bestämt i sju års tid - var min lägenhet i Ystad.

På Ystad och ystadborna tänker jag ofta.

Och jag gläder mig redan åt helgen i augusti då det är Tattoo och då vi har bokat rum på hotellet nära havet och bara detta att promenera på Regementsgatan och träffa före detta arbetskamrater, å, det ska bli så roligt!

Och kanske Åbergs Trädgård och Söderberg & Sara och middag på Marinan.

En slags l y c k a.

Är vad det är.

Faktiskt.

Ledig lördag ...

Bilden togs på Ven, utanför Landskrona.


Då vaknar man förstås klockan fyra.

Och kan omöjlien somna om.

Gunillas vänstra hand ...

I charken i den lilla affären (som för övrigt inte är så liten ....), arbetar Gunilla.

Hon är inte bara duktig med allt som har med vanligt charkarbete att göra, hon är en otrolig säljare.

På en kurs som jag en gång deltog i, frågade kursledaren hur många av oss som såg oss som just säljare?

Det var inte många händer som sträcktes mot skyn, kan jag lova, men säljare är ju vad vi är.

Egentligen.

Gunilla, som har arbetat i butik i nära trettio år, är verkligen medveten om den saken och visar sig också vara en mästerlig försäljare.

Och mera?

Jo, hon är pratglad, fräknig, tycker väldigt mycket om äldre människor ("vad då .., om jag inte hade arbetat i butik ...? ja, du .., då hade jag gärna varit hemsamarit, det hette ju så förr och det ordet tycker jag om .., det skulle jag nog ha trivts med), och att vandra i naturen ("inte för att plocka svamp eller så .., bara att v a r a där ..:!" förklarar hon) och hon njuter av att befinna sig nära havet och tänk, så gott hon trivs i hemmets vrå - "ja, det gör jag verkligen .., vet du att jag hade ju dagbarn en tid i livet ?" säger hon leende.

När jag frågar henne om hennes mest typiska egenskap, så funderar hon en stund.

"Tja .., jag försöker i alla fall att vara positiv ...", säger hon.

Gunilla är lillasyster, Vattuman och har för övrigt höger tumme upp, vilket jag gissade rätt på.

"Detta betyder att jag elskar dej ..."

Inte behöver väl detta någon förklaring?

Den som har följt med här på bloggen under en längre tid, vet vad jag tycker allra bäst om med mitt arbete - just det -, kontakten med alla rara småttingar!

Fortfarande blir jag varm i hjärtat när jag tänker på tösen i Ystad som lyckligt och brett smajlande visade sin lösa tand .., eller flickan som pekade på sina silvriga skor och berättade att hon skulle på kalas .., ja, det finns hur många exempel som helst!

Och nu, i landet Halland, har jag en dag en mamma och hennes dotter framför mig i kassan och det ska postas ett brev till den lilla tösens mormor och när jag ser kuvertet, ramlar jag nästan i små bitar .., åååå, det är så fint, så fint .,. med mormors adress skrivet längst uppe till vänster på kuvertet och nästan alla bokstäver är spegelvända och jag tänker på hur glad och lycklig tösens mormor ska bli när hon får posten och vad det kommer att betyda för henne.


"Detta betyder att jag älskar dig. Puss och kram."

Och så blir det prat om detta ljuvliga brev och jag säger att "ååå, att jag inte har kameran med mig .., tänk, att få visa det här fina!" och då blir det bestämt att mamman ska lämna ett kuvert med andra små hälsningar (från tösen till sin mamma och lite annat) från den skrivglada dottern.

Det är just vad som händer idag.


"Välkommen till Annies och Nomis massageställe", står det.
Det var en dag när flickorna lekte spa, förklarar mamman.

Och här är några av dem.

Blir man inte hjärteglad av sånt här ..., då vet inte jag!

Tisdagen den 25:e oktober ....


Vad har ni för er då?

Jaså, det vet ni inte ännu?

Men jag vet.

Vad som står på min agenda, alltså.

Detta.

Innan jobbet ...

Bädda sängen och dammsuga, diska undan, duscha, bära ut pelargoniorna, vattna blommorna och öppna fönstret så att sigge nilsson kan komma in och gotta sig åt den kokta fisken.

Den ligger på ett grönt keramikfat - fisken -, alltså.

Sen tackar sigge för sig och vill genast gå ut igen.

Och jag har förberett och har fint hemma, tänk, så skönt ikväll .., när jag vet att tre lediga dagar väntar och lockar!

I tv-soffan sitter två herrar och en dam.

En av herrarna är Stig Malm.

Det är säkert inte politiskt korrekt, men jag gillar honom.

S k a r p t.

Fredagsfönstret ...

Utsikt från tågkupén ... och landet Sverige susar förbi.

Bilden togs av vännen Ulrika.

En serviceteknikers vänstra hand ...

Fönsterbilder bruka komma susande genom rymden, men detta är nog första gången jag får en vänsterhand.

Innan den hamnar bland de övriga, får den visa upp sig här.

Så här skriver avsändaren om handens ägare:

Ålder: 50

Jobbar med/som: Servicetekniker

På en skala från 1-10, hur bra trivs du med ditt jobb? - 9

Och livet just nu? - 9
Om du skulle jobba med något annat, vad skulle det vara? - Vet ej, trivs för bra.
Stjärntecken: Fisk
Storebror eller lillebror? - Storebror
När du knäpper händer (som i bön), har du vänster eller höger tumme överst? - vänster

Extra info från handinnehavaren: "Jag är extremt högerhänt! Alla andra högerhänta spelar ju hockey "left", dvs vänster hand nertill på klubban och innebär då höger upptill. Jag gör tvärtom. Likaså med sopning/krattning = höger hand nertill på skaftet, för det är ju den jag jobbar med.
Jag klappar händerna som jag knäpper händerna, dvs jag slår vänster hand i höger kan man säga (vänster tumme överst) och alla jag vet (som är högerhänta) gör tvärtom på alla ovanstående sakerna.

Jahapp ...

Stenar måste införskaffas, annars susar jorden iväg.
Och så ska jag vidga det hela ..., och ta bort allt ogräs.
Rosenbräcka (rosa och vit) och Aubretia .., samsas med Kärleksört.

Det är när jag räfsar bort alla boklöven från slänten mot vägen, som jag får för mig att plantera lite stenpartiväxter.

Och här ska .., planteras, vill jag lova!

Herr pensionatsvärden vattnar blomstren.

Och suckar.

Mitt i alltihopa ...

... knackar det på dörren.

Det visar sig vara Anna-Lena, distriktssköterskan som bor inte så långt från det gula huset .., och nu har hon varit ute och stavgått och jag har sedan tidigare sagt "men titta gärna in om du går förbi!" och det är precis vad hon gör.

Just då är jag i färd med att duka fram till middag och jag frågar om hon vill äta med oss, men nätack, säger hon.

Och så slår hon sig ner och föser undan tidningshögen bara .., så där som hade hon alltid hälsat på och det är det bästa jag vet .., "främmande" som känner sig hemma .., och så blir vi sittande där vid köksbordet i någon timmes tid och surrar om allt och inget.

Om arbete, restless legs, kallbadhus, orientering (cruella: nu får vi veta allt om hur det fungerar med O-ringen och toaletter och vi gapskrattar åt hennes livfulla berättelse om en container bara dit deltagarna får klättra upp och så sitts det på brädor .., och hon berättar också om plastspannar bara - på rad - och vi förstår att Kina inte alls är så långt ifrån Sverige och det är bara att vänja sig och inte det minsta hemskt tycker hon att det är!) och det blir även prat om alkoholism och olika läkare.

Och nu är det kväller.

Här och nu ....

Slutar klockan två och åker raka spåret hem.
Klipper gräsmattan ..., kokar kyckling .., hänger upp tvätt ..., lyssnar förstrött till P1.

Och planterar ut Rosenbräcka och Aubretia i slänten.
Där ska bli ett anspråklöst stenparti, har jag tänkt.

Längs ena sidan av tomten växer små klungor av styvmorsviol.
När pv klipper, sparar han små öar av dessa ljuvligheter och jag gör likadant, även om jag mot slutet tänker att ja, ja, det finns violer så det räcker och blir över ..., några får hamna i komposten.

Det nyinköpta plommonträdet har ännu inte kommit på plats, utan bidar sin tid i godan ro.


Titta här, Mian!

Det var väl den här vi fick av dig/ er i fjolsomras?

Nu skjuter den i höjden så det knakar!


Till eken kommer fint främmande och förser sig med middag.

En hackspett.



Och sen, efter gräsklippandet och räfsningen .., lägger jag mig raklång i gräset.

Visserligen tänker jag lite på den där ormen som jag såg för några dagar sedan, den som slingrade sig över gärsgården - bara några meter bort - och visserligen tänker jag också på fästingar .., men allra mest tänker jag att ååååå, så skönt att ligga raklång i gröngräset och titta upp mot himlen!

Detta är vad jag ser.

En knastertorr fläder och en skymt av ett körsbärsträd.

"Men luftigt om rumpan är det ju ..."

Njaaa, jag hade väl kanske inga direkta planer på att beställa flygbiljett till Kina.

Men om jag hade haft det ..., så har jag härmed lagt dessa planer på is.

For ever.

Eller i varje fall för väldigt lång tid framåt.

Och allt är Christinas fel.

Tick-tack ...

Och på klockans botten ligger min mammas dödsannons.

Och nu är det dags att susa iväg till jobbet.

Full rulle blir det!

Grädda bröd, göra mejeribeställningen (hjälp mig, ack du milde Herre!) och brödet och lösa av Lena till frukost, kanske hinna med veckotidningarna och posten, men bara kanske.

Hem igen klockan 14.00.

Då ska jag plantera Rosenbräcka i slänten .., där ska bli sååå fint, som ett litet stenparti.

(Ja, den här bloggen börjar likna Gröna Rum, men så är det ..,. dit det bär, dit bär det.)

Dagens fönster ...

"Det är ju roligt det där med fönster.

Här kommer en takkupol, det är ju också ett slags fönster, från Glyptoteket i Köpenhamn.

Hälsningar Fru Hansson."


//Fler som vill vara visa sina fönster?

Å, ni är så välkomna med bidrag!

Maila fönstret till bisse151@gmail.com och berätta gärna var och när och hur och har du en blogg, så glöm inte länken till densamma.

Relativitetsteorin ....


När man är riktigt trött i benen efter dagens arbete, brukar jag tänka på kvinnorna i Indien.

Eller om det var i Kina.

Eller Pakistan.

Tolv timmar om dagen står dom i textilfabriken.

Tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan.

Efter arbetets slut går dom hem till sina skjul och idkar någon slags familjeliv.

Lagar mat och tar hand om barnen.

Semester är förstås inte att tänka på.

Sånt brukar jag tänka på.



Ibland räcker det med att jag hittar en sån här bild i någon av alla mapparna.

Då ler man lite för sig själv och glömmer för en stund bort den där tröttheten.

Något annat som gör mig glad, är en rolig historia.

Den här, till exempel.

"Den gamle mannen på sjukhuset får besök av en god vän.

Den gamle säger:

- Du kan tro att vi har en jäkligt bra doktor. Igår när dom gick ronden så sa han till systern: "Den gubben, han ser inte solen imorgon" och min själ har det inte varit mulet hela dagen också!

Ungefär klockan tio ...

Ytterst långsamt utvidgar jag mitt revir i landet Halland.

Idag är första gången som jag ger mig av lite längre söderut, längs havet .., längs stranden.


Blommande körsbärsträd längs vägen.


Någon har lämnat spår efter sig.

"V was here. Me too ...", står det skrivet i sanden.

Överallt ser jag små snäckor, tång och fågelfjädrar som ligger och vajar i vinden.


Och jag tar mig över staketet och hamnar bland en skock får och slår helt enkelt följe med dem ..,vinglar mig fram i redan upptrampade spår .., ser fårlortar i parti och minut, mest parti.

Mellan varven försvinner solen och kommer åter lika snabbt.


Jag ser rester av en slagen fågel .., ett fiskskelett .., ilandflutna petflaskor .., och överallt i de taggiga snåren sitter fårull .., man skulle lika gärna kunna tro att man befann sig på en bomullsplantage - just så ser det ut -.


Om man klickar på bilden kan man höra lärkan och småpratet från några ejdrar.
Man kan också känna doften av hav.

Hit kommer jag .., till en liten vik där jag aldrig tidigare har varit!

Inte den blekaste aning har jag hur jag ska ta mig upp till kustvägen och mitt bland klipphällar och ljunghed ligger ett rött litet hus - vilken utsikt! - tänker jag ..., och vänder så småningom om och tar samma väg tillbaka.

Sneglar på mobilens display .., 11.07 visar klockan.


Det är inte direkt ett salongsgolv man promenerar på .., men säkerligen hälsosamt för balansen och jag märker tydligt att jag har blivit starkare i mina ben och särskilt i mitt högra knä.

Jag är inte längre lika rädd för att ramla.


Och så nästan hemma.

Det har varit strandstädning och i små högar ligger ihopsamlat skräp.


Går ner till vattenbrynet .., till höger på bilden .., kupar händerna och blaskar mig i ansiktet.

Doft av t å n g och h a v.

Jag har sagt det förut och säger det igen: mer behövs inte.

Dagens långfilm ...

"pElle mornar sig på altanen", är den upphetsande titeln.

Det är ingen direkt actionrulle om ni tror det.

Ja, lite action, men bara lite.

Och betänk att detta är en åldrande kattherre på kanske fjorton år.

Litet brev från sigge nilsson ...

Här ligger jag på soffan och vilar ut. Men mest tycker jag om att ligga i ett eget rum.
Har man vuxit upp bland tretton kattkamrater, vill man nog gärna ha lugn & ro.
Ser ni att mina trampdynor är alldeles mörka?
Ibland brukar matte pussaochpussa på dom.
"Å, lilla gullesigge, vad du berikar vårt liv!" säger hon då.
Sånt gillar man.

"Hej alla vänner!

Jag hör av matte att ni undrar hur jag mår?
Jo, men det ska jag berätta.

Först blev ju pElle sjuk och började nysa och hosta nåt hemskt och efter kanske en vecka eller så, var det min tur. Åååå, så jag nyste! Och jag blev förfärligt snorig och det rann ur mina ögon och pElle, som då var frisk igen, han brydde sig inte det minsta .., och husse - pv - han såg knappt att jag inte var som vanligt, han bara ägnade sig åt att gräva på tomten!

Men matte, hon såg.

"Vad är det med sigge som ligger i sin lilla koja mest hela tiden ..?" hörde jag hur hon sa och pv menade att jag väl bara ville ha det lugnt och skönt, men se det trodde inte matte på.

Så hon tog in mig och höll mig i famnen och sa snälla saker.

"Stackars lille sigge .., är du sjuk .., du har ju feber?!" sa hon.

Och hon strök mig över pälsen och hämtade en tesked och tvingade i mig vatten.

Å, det var läskigt!

"Sigge, lugn och fin nu ..., matte har gått vårdbiträdesutbildning, ja, visserligen är det länge sedan, men vätska är viktigt att få i sig ..", sa hon och vårdade vidare.

Ibland blötte hon ner min päls, så där så att jag skulle bli lite mindre het.

Ja, ni ska veta att hon skötte om mig på allra bästa sätt!

Och tänk .., jag blev verkligen frisk!

Kanske berodde det på att matte köpte hem fisk som hon kokade och då blev jag så himla glad, ja, jag blev nästan pigg på en enda gång och jag började att spinna (man hade nästan glömt bort hur det går till ...) och matte blev så lycklig och på kvällen höll pv mig i famnen och sa ..."åååå, lille sigge nilsson vad vi tycker om dig!"

Det var då som pElle hoppade ner från soffan, han tyckte nog att det blev för mycket pjåsk bara för att jag är så mycket yngre, men det tycker inte jag.

Nu mår jag i alla fall jättebra!

Igårkväll låg jag en liten stund hos matte i sängen, men bara en liiiiten stund, för matte skär tänder, fy så hemskt!

Nu vet ni hur jag mår och nu ska jag ut och fånga en liten mus!

Jam-jam till alla! från er vän sigge nilsson."