Och ja, jag blev faktiskt rent ut sagt "jävligt trött" på dig du gamle man som satt på andra sidan mittgången i tåget och som konstant luftade ditt missnöje över
precis allting, från starten i Göteborg tills ni klev av i Varberg.
Allt hann du med.
Att dörren till den andra kupén smällde hårt var gång någon passerade .., att det var otäckt varmt i vagnen och att alla politiker och alla inom SJ var och är totalt okompetenta, att socialdemokraterna raserat vårt land under trettio års styre och att allt elever nu för tiden tänker på är att skynda sig hem och sitta och glo på facebook
(det kan jag i och för sig tro är sant ..) och att ungdomar numera saknar allt vad hyfs heter och att innebandyungdomar i Varberg "pissar i bastun" och att din dotter motade ut en känd skånsk sångare från en kyrka när den kände sångraren varit upprörd över en taxiresa, ja, det tyckte du var
väldigt bra gjort .., och sen beklagade du dig över din synskada och över vårt lands samlade ingenjörskår .., och att du numera alltid får gå på helspänn och du bad din fru eller ledsagarinna att
än en gång säga till tågvärden om dörren som smällde så hemskt och när den vänlige tågvärden förklarade att detta beror på att passagerarna bara släpper dörren rakt av .., så sa du ironiskt att ..."ja, ja ...,
alltid är det någon annans fel".
Din fru sade under den femtio minuter korta eller långa resan
inte ett knyst, utan satt djupt försjunken i en bok.
Jag tänkte att hade jag varit i hennes kläder, hade jag rest mig upp och gått därifrån.
Jo, det ska du veta, att dig blev jag jäkligt less på.
Brunnsparken Göteborg.
Jag sitter på en bänk och skriver vykort .., bakom min rygg slåss duvor om brödbitar .., en ung flicka äter en glass .., från gatan mitt emot hörs spårvagnsskrammel.
Och jag hade tänkt säga att "hördu, herr viktigpetter, I couldn´t care less" om smällandet i dörren, för några timmar tidigare, så där vid ettiden, besöker jag min före detta svåger som ligger på Östra Sjukhuset, nyligen opererad och med slangar hit och dit och påse på magen och väldigt bräcklig, och i sängen intill ligger Kjell, 76 år, - han har tillbringat sex månader i den salen och har insjunkna kinder men är så
innerligt glad åt att i morgon,
äntligen .., få lämna sjukhuset -.
Utanför salsfönstret flaxar fiskmåsar.
Och på svågerns sängbord tronar en burk med Knorr Köttsoppa.
Oöppnad.
"Det är vad jag har längtat efter .., du kan inte a n a så jag har längtat efter köttsoppa!" säger han - svagt leende -.
Efter sjukhusbesöket tar jag buss nr 514 till Centralstationen och jag tittar på det som en gång var gamla posten och där jag sommaren 1973 brukade posta vykort hem till mamma och pappa .., och ibland, när jag väntade på spårvagnen, satt jag på posttrappan och åt glass.
Då var jag sjutton år och sommarjobbade i en Konsumbutik på Hisingen .., och den nu nyopererade svågern, var en charmig liten kille på nio år.Nu är allt annorlunda.Och dagen till ära bjuder Göteborg på subtropisk värme och när klockan är 16.12 - pip -, tar jag tåget till Falkenberg.
Och nu är jag hemma.
