igår ....

ramlar DI-bilagan ut på kassabandet

bilagan handlar om västerbotten

och jag ser genast en rubrik som handlar om Malå!

idag

i riksdagsdebatten

nämner Olofssonskan såväl Malå som Norsjö

- det handlade om driftiga kvinnor -

inte illa

tänker jag

I närområdet ...

Ägnar delar av den lediga dagen till att testa nya lillkameran.

Jo, men den är helt okej.

Tar en sväng förbi rabatten längs söderväggen.

Liljor är sannerligen inte my cup of tea, men pv:s.

Min förhoppning är att dom snart är utblommade ...

(Ja, jag är hemsk!)

Kattmyntan däremot ., å, så jag tycker om den!



På bloggträffen i Steninge för två år sedan, förärades vi ett fikonträd, modell mindre.

Det planterades ute på gården, men tycktes inte ta sig.

Vare sig pv eller jag själv kommer ihåg att vi därefter satte plantan i rabatten, men det har vi uppenbarligen gjort .., för visst är detta ett fikonträd i vardande?

Eller är det något annat?

Ja, det är det.

Det är förstås en s t o c k r o s!!


Någon som vet ...?

Svar: jag visste själv.



Kommer ni ihåg att jag från danska firman Vivara köpte en liten påse med vildblommor?

Så här ser dom ut.

Det kan jag säga er, att den fröpåsen var ett onödigt köp.

Jag tror helt ärligt att detta är rena ogräset.



Och ja, jag tycker inte om orangefärgade liljor, men detta .., jo, så läckert!



Till Bert: här är Kattmyntan .., som efter lite hönsgödsel i rabatten sköt iväg som en raket!

prat-prat-prat

lyssnar till riksdagsdebatt.

en enda talare sticker ut

en enda talar så att jag blir b e r ö r d

nämligen

gustav fridolin

(Noterar att herr Juholt i debatten inte säger "herr Statsminister" utan kort och gott Fredrik. Varför tycker jag att det låter .... respektlöst? Ja, det kan man fråga sig. Det är väl helt enkelt så att jag är störtreaktionär.)

Lite senare: Cruella, som vet vad det handlar om, ger ett klarläggande i sin kommentar. Det tackar jag för!

Nästan som julafton ...

Med posten kom en avi.

Ett paket på 10.4 kg låg och väntade på Matöppet i Slöinge.

"Men jag har inget beställt!" sa jag till pv.

Jag kunde inte fatta vad detta handlade om.

Nu vet jag.

I det tio kilo tunga paketet låg tjugoen böcker, plus en hälsning där det stod: "Trevlig sommarläsning! Hoppas att du inte läst allt!"

Så kan det gå när man har en väninna som recenserar böcker och därtill har ett stort hjärta och är så otroligt omtänksam!

(Och kameran gör mig så glad! Den här bilden togs i lillhallen som är mörk och inte en chans att föregångaren fixat detta utan blixt! Och ja, jag använder a l d r i g blixt, jag tycker bilderna blir iskalla).

Kaos ...

Anna & Emma.

... råder i Grekland.

Jag undrar jag hur det går för den alltid så vänliga kassörskan Anna, hon som arbetade dag ut och dag in i den lilla affären på Kefalonia?



Och hur går det för hotellägaren på Samos, herr Leftidis?

Det är han som sitter här till vänster på bilden.

Herr Leftidis, som var morgon kom med frukostbrickan och ställde den utanför hotellrumsdörren.


Emil utanför det lilla, lilla hotellet.

Herr Leftidis som så varsamt strök Emil över det nästan kritvita håret.

Och jag tänker .., hur påverkas deras tillvaro av den ekonomiska gungbrädan som Grekland befinner sig i?

Sånt kan man fundera över en gråmulen förmiddag i mitten av juni.

Lediga-dags-fönstret ...

Tänk, vad jag älskar er, alla ni som är på väg någonstans och ser ett fönster och plötsligt hivar upp kameran och tänker si så där att ..."ja, men det kan hon ju få, hon som tycker så mycket om dem!"

Under årens lopp har fönster kommit från Kina och Vietnam och Frankrike och Tyskland .., från Japan och Sri Lanka och från Danmark .., från Turkiet, Portugal och England ..., och från Åsträsk i Västerbotten till Krakow i Polen (ni minns väl Magnus i Amsterdam .., vart tog han vägen ...?) och där har kommit fönster från Arvidsjaur, från det fagra Jämtland ..., från Skellefteå, Island, Lund, Malmö och från Värmland ..., från Kefalonia i Grekland .., från Västmanland, Närke, Norge, Skottland .., och från Ystad, Samos ..., och Västindien .., ja, från när och fjärran!

Och så är det verkligen .., ni är komplett UNDERBARA!

Dagens fönster kom seglande via en stationstoalett i Ångermanland, och hamnade här.

Vännen Ulrika höll i kameran!

Och kom ihåg att fönsterbilder tas alltid emot med glädje!

Maila den bara till bisse151@gmail.com.

Och så ett kvällsfönster från ...

... hotell Svea i Simrishamn!

Där befann sig nämligen Fru Grå - rar kund från affären i Ystad - och tänk, att hon kom ihåg att ta med fönsterhåven i packningen!

Tack snälla rara! säger jag.

I kundkorgen ...

BB-nytt ...

Idag kom en liten ny kamera till familjen.

Eller till mig.

En liten kamera som - precis som sin föregångare - alltid får följa med i fickan.

En Canon Ixus 130.

Ful färg - rostbrun, på gränsen till orange -, men nu är det så här att jag tänker köpa mig en riktig systemkamera också, så det blir nog bra.

Bilden togs med nytillskottet .., väl mycket blåstick i det gröna, men det får väl gå.

Konsten att vara ledig ...

Vad det handlar om är förstås att hitta nyckeln till ett .., förhållningssätt.
Att inte alltid tänka på arbetet.
Att lära sig sudda ut alla såna tankar när man är ledig.
Det är vad det handlar om.
Nyckeln på bilden hängde i en hall i ett litet vitt hus i Tommarp, på Österlen.
Jag var där tillsammans med Husletarmannen, han som letade och verkligen fann ett hus.
Det var då det.


I vanliga fall är jag alltid ledig måndagar, men nu, med nya sommarschemat, har mycket ändrats. Nu, i alla fall den här veckan, är det onsdag som gäller.

Och lite underligt känns det ..., det blir liksom nya rutiner på jobbet.

Det är lugnare än vanligt och jag passar på att fråga Lena om olika situtationer som kan uppstå när det gäller posthanteringen och jag beställer hem Postogrammen (som höll mig vaken vid fyratiden i natt), frimärken och förfrankerade paket, batterier och det som glömdes bort bland läkemedlen.

Och lär mig skriva ut små etiketter!

Andra har fullt upp!

Mattias tömmer stora grönsaksdisken och rengör den från topp till tå .., allt tas ut och sedan blir det ommöblering och riktigt fint .., och efteråt fika och då upptäcker vi att den rara Emmeline bjuder på hemgjord rabarberpaj (som är himmelskt god!) och klockan ett kommer Johanna nr 2 (av fyra), en sprallig och pratglad tös från Göteborg som direkt tar ett skutt in i mitt hjärta och jag tänker, när jag kör hemåt, att det är inte klokt så många fina arbetskamrater där är!

Och nu är det eftermiddag och jag har en helt ledig dag framför mig!

Men var är pElle ....?

Han, som alltid brukar möta mig när jag kommer hem, lyser helt med sin frånvaro.

Gud gifve att jag kunde koppla bort jobbet ....


Klockan 04.11 ligger jag i sängen och funderar.

På Postogram.

Hjälp, dom glömde jag ju att beställa!

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Skåne, ja, från ett café på Österlen.

Den som tog bilden är nog hon som är allra, allra flitigast med att ta fram håven.

Ja, hon som redan som lillflicka tyckte att "Kalle-Anka-fönster" - (såna som man öppnar genom att hissa dem upp och ner, som i tecknade kalle-anka-tidningar) -, vore höjden av lycka att ha.

Det är den här madamen.

Nämligen.

Stor glädje!

Nej, bilden hör inte samman med texten, men kameran är nu verkligen död.
I morgon ska jag åka in till stan och skaffa mig en ny.
Så länge blir det mina gamla bilder som får komma tillbaka.


Gissa, hur glad man blir, när man bland köande kunder upptäcker malåbor!

Ja, eller före detta!

Åååå, två varma kramar blev det och stor glädje!

Under mina tretton år på Ica i Malå hade jag frun i familjen som kund, nästan varje dag.

Ibland, men inte ofta, gjorde hennes man henne sällskap.

"Han är den absolut bäste chef jag någonsin har haft!" vet jag många som har sagt.

"Och hon var helt underbar som lärare!" vet jag andra som sa.

Och precis som hemifrån-Ingela, tycks familjen äta konserveringsmedel till frukost och middag, kanske även till kvällsmål, för så är det, att dom åldras inte!

Precis som förut ser dom ut!

Här är mannen i famljen.

Vi säljer jordgubbar ...

Inte med en min förråder jag mina tankar, då, när kunden som har köpt en låda jordgubbar för 40 kronor och fyllt den till mer än bristningsgränsen .., ja, och plockat ut och sorterat från andra lådor så det svämmar över i den egna .., och röda jordgubbar ramlar på bandet och vi måste ta en plastpåse runt om, för att hålla allt på plats.

Ingenting säger jag.

Inte ett ord om habegär och att bara se till sitt.

Men jag tänker desto mera.

Gårdagsbilder ...

Att komma hem från jobbet .., äta middag ute i det gröna .., och sedan ta en tur med lilla segelbåten, det är som att hänga ut en trött liten själ på tork .., så där så den får fladdra lite i vinden.

Inte blev det något fiskande inte, mest en test av båtmotorn som inte fungerar .., och så bara detta att sitta i båten och lyssna till alla fiskmåsarna som har ungar ute på fågelön .., prat om jobb och om sommaren och lite annat.

Den som har följt med här ett längre tag, vet att pv:s åsikt om mig som båtmänniska är att jag "har givit kassaskåpet ett ansikte".

Särskilt vig och graciös är jag således inte.

Men igår ..., då sa han ..."se där, det tar sig!",. när jag - utan att riskera liv och lem - tog mig ombord på den lilla båten.



I grannbåten upptäckte jag sjöstjärnor!


Och när vi kom hem igen, kunde vi konstatera att klematisen (klematis recta) som den här damen kom med, den blommar nu för första gången!

Ni anar inte hur ljuvligt den doftar!

Dagens fönster ..

... med underbart vackra rosor i förgrunden, kommer från Frankrike.

Och då anar ni kanske .., just det, det är den här madamen som varit i farten med håven!

Kväller ...

På väg in i lilla hamnen igen ....
Pv tar ner seglen, jag sitter vid rodret.


Nej, något fiske blir det inte.

Det är "gammal sjö", dåligt med vind och finns den alls, är det motvind när vi går ut till havs.

"Den här båten går bra i medvind, men är eländig att kryssa med ...", säger pv.

Så det blir mest att sitta där i solstrålehavet och lyssna till fiskmåseskrik och småprata.

När vi vänder hemåt igen - i medvind -, går båten som ett spjut!



Efteråt, medan pv pysslar med båten, går jag till hästarna i hagen.

Tre minuter kvar ...

... inte mera, sen är jag färdig för att sätta mig på moppen och susa hemöver.

Ja, när bilden tas, alltså.

Då är vi - Emmeline och jag själv -, klara för dagen.

Vi har turats om att lämna kassan .., hon har gräddat bröd och tagit hand om mejeriet, jag har rensat och fyllt på i frukten, samt beställt hem läkemedel, rakblad, batterier och allt godiset runt kassan. Riktigt roligt är det!

Mellan varven tittar chefen in.

Det är han som är på bilden, som står intill Emmeline.

Tillsammans med Anders Ohlsson - som jag hade som chef i lilla kvartersbutiken i Ystad - är Magnus den chef som helt klart tillbringar mest tid i butiken, såväl i kassan som på golvet.

Det är för övrigt vad jag tycker att alla butikschefer borde göra!



Allra mest tycker jag om Anna-Lisa, som är mamma till chefen och som, tillsammans med sin man Roland, har drivit affären Ankaret.

Anna-Lisa är u n d e r b a r!

Och den här kvinnan som minsann inte är pur-ung, hon kommer in om kvällarna och hjälper till med allt möjligt .., hon drar in blommor, sopar golv .., håller rent .. ja, hon är inget annat än en pärla.

Och så är hon skrockfull och blir förskräckt när jag lägger hennes nyckelknippa på bordet i personalrummet!

Nu ska vi ut och fiska!

Förmiddag i landet Halland ...

Herr pensionatsvärden tar det lugnt .., sitter ute i morgonsolen och läser tidningen ..., tydligen en artikel om hur man blir förmögen.

Själv ska jag nu ta på mig arbetskläderna och göra mig redo för jobb.

Ett tidigt besök fick vi av den lilla grå katten.

Hon fick mat och när allt var uppätet, kom pElle sakta spatserande.

Oj, oj, så uppläxad han blev av den grå, men pElle hetsar ju inte upp sig i första taget, utan satt alldeles stilla och tittade på främlingen, som - efter en stunds morrrrjaaamande -, fann det för gott att lämna matserveringen.

För fyra år sedan ...

Helene och Lasse på Ica Supermarket i Ystad visar hur det ska gå till.
"Jaaaa, kära Bettan .., absolut kära Bettan!"


Handlade det om att visa vördnad för äldre arbetskamrater.

Typ för Bettan.

Och jag ler för mig själv när jag ser bilden.

Just det, så bör det förstås vara!