torsdag 28 juli 2011
Dagens fönster ...
"Hej igen!
Skickar dig mitt sommarfönster.
Utsikten när jag sitter vid mitt gamla vitmålade skrivbord.
Jag älskar att följa vad som händer i rabatten.
Alltid någon ny blomma som har slagit ut.
Ett fönster på glänt mot sommaren.
Kram Eva."
// Och tänka sig, att där har man varit och övernattat och haft det så trevligt! hälsar Elisabet.
Någon fler som vill bidra med en fönsterbild?
Ååå, maila den i så fall till bisse151@gmail.com och berätta gärna var fönstret finns, så lägger jag in det - om än inte samma dag - så vad det lider.
onsdag 27 juli 2011
Tidig morgon ...
Och jag tror att jag svimmar .., ty plötsligt ser jag blå himmel och en morgonpigg sol!
Nu väntar arbete till klockan tre och sen är jag ledig till två på fredag, ack, hur härligt är inte det!
Steg upp kvart i sex .., öppnade dörren till en morgontrött Harry som kissade på två röda och sedan sprang upp och lade sig hos husse igen.
Vilket härligt liv det är, detta att ha återigen ha blivit "matte"!
Seså, nu mot moppen framåt marsch!
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet.
Jag har precis kommit hem från en härlig resa i Skåne och Österlen.
Vi bodde på Talldungens B&B i Brösarp.
Fönstret på bilden fanns i vårt rum och utanför kunde vi se "Skiftbytet i Bregottfabriken"
Jag kan verkligen rekommendera Talldungens B&B om man besöker Skåne.
Allt var så fint och hemtrevligt.
God frukostbuffé.
Trevliga värdpar som för bara en månad sedan tagit över.
Härliga sommarhälsningar (även om det regnar idag) Marianne Ekwall."
tisdag 26 juli 2011
På jobbet ...
Många rara och trevliga kunder i kassan idag.
"Är du alltid så här glad?" frågade en äldre herre.
"Nej, absolut inte .., du skulle bara veta ...!" svarade jag.
Och så kom vi att prata om (någon frågade) vad mannen hade arbetat med.
"Ja, du .., jag har varit arkitekt", sa mannen och log.
Och ååå, så han hade trivts med sitt värv.
När jag undrade vilka byggnader han var ansvarig för, berättade han om ett sjukhus, en kyrka och mängder av byggnader i Lund.
En av dem var denna; S:t Hans kyrka.
"Vad är du allra, allra mest stolt över när det gäller ditt arbete ...?" frågade jag.
Jo, det visade sig vara en byggnad som används av neurosedynskadade, berättade mannen, men jag hann inte uppfatta riktigt vad det rörde sig om.
En annan kund skulle resa upp till "mina hemtrakter" nästa vecka.
"Jaså, ska du dit på semester ...?" undrade jag.
Det visade sig att mannen hade varit flygplatschef på Falkmark utanför Skellefteå och sedemera även chef för flygplatsen i Halmstad, men nu skulle han minsann upp och hälsa på gamla bekanta.
En annan man skulle också norröver, ja, han skulle fiska i trakten av Dorotea och hade inte ord nog för att berömma människorna där uppe.
Och så fick jag av den rara Johanna J minsann veta att Göteborg inte alls ligger i Bohuslän, utan i Västra Götaland, ja, Johanna hade läst på min blogg och sa att ..."ja, jag blev nästan upprörd Elisabet...", och så looog hon.
Nu vet jag att Bohuslän ligger norr om Göteborg, men ingår väl även detta i det nya fåniga namnet, Västra Götaland.
Kan ni tänka er den här sången, men med titeln "Inbjudan till Västra Götaland"?
Det kan inte jag.
Ungefär så var den här dagen.
En alldeles vanlig dag ..
Börjar man arbeta klockan två, finns tid över för att göra ... ingenting.
Eller att promenera längs havet.
Aldrig har jag sett så många blåklockor som i sommar!
Och jag minns dikesrenen hemma i Malå .., just vid Domänverket växte massor med blåklockor!
Och gulmåra .., denna underbara - men inte särskilt vackra - blomma!
Den doften finns i massor när man går ner till havet vid Mossbystrand, utanför Ystad.
Fabrikör Johanssons villa börjar nu bli klar.
Till höger skymtar garaget.
Och för en liten hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.
Bakom en grind på glänt, väntar världen.
pElle visar vem som bestämmer ...
Hit-och-dit-tankar ...
Världens längsta katt - sigge nilsson - han tänker nog att det var bättre förr.
Ja, innan den där hunden anlände till det gula huset på kullen.
Med kaffekoppen framför mig och en rostad macka i ena handen, sitter jag och tänker.
Jag tänker på hur bra jag tycker att SVT:s Anna Hedenmo har skött programledarrollen i Aktuellt de senaste kvällarna och jag tänker också på den unge semestervikarien (?) som på fredageftermiddag kanske trodde att han skulle åka till studion för att rapportera om blixtnedslag på Gotland .., och i stället hamnade i k a o s och hela tiden kom nya fasansfulla uppgifter i hörsnäckorna, men ändå skötte han det - efter förutsättningarna - så bra.
Och jag tänker på den något äldre kvinnliga reportern som rapporterade från Oslo och som gjorde det med en sådan oerhörd värme i rösten.
Hon var helt p e r f e k t!
Ibland ..., tänker jag också på SÄPO:S expert som mer än en gång har befunnit sig i studion och säkerligen har vettiga saker att säga angående jakten på terrorister, men hela tiden gör det med ett snett leende i mungipan.
Det är som om orden och kroppen inte är synkroniserade.
Det blir fel.
Och igår tänkte jag på den kvinnliga representanten från tidningen Aftonbladet som i en radio-telefondebatt hela tiden bara pratade-pratade-pratade och snäsigt och ytterst arrogant körde över andra som hade ordet och tanken slog mig att jag aldrig mera i livet skulle köpa den tidningen, vilket jag ändå aldrig gör, men ändå.
Sånt kan man tänka på.
Och nu har jag tänkt klart.
Tisdagsfönstret ...
"Hej!
Här kommer ett fönster från mitt föräldrahem i Vessigebro.
Det är min pappa som byggt båtarna man skymtar.
Hälsningar LillaB."
måndag 25 juli 2011
Någon som kommer ihåg ...?
Läser hos mossfolk och kommer plötsligt ihåg den här tv-serien.
Åååå, så bra jag tyckte att den var!
Lily Harper´s dröm, hette den på svenska, tror jag.
På vift ...
På eftermiddagen går vi ner till havet.
Harry får lulla på i egen takt och springer, skuttar och nooooosar mest hela tiden.
Å, se där är människor som kommer promenerande!
Och där är en brun-vithund som matte säger är en springer spaniel!
Och vid vattnet syns och hörs fiskmåsar och i sanden ligger ett ilandflutet rep som man kan bita i och kasta och slänga med!
Ja, för en tio veckor ung hund är hela tillvaron ett enda stort äventyr.
Vi sätter oss i slänten och bara njuter .., luften är comfortmjuk och ljummen.
Harry är glad och sprittig och vet, att i husses byxficka finns godis.
Efteråt somnar han på pv:s mage.
I en solstol ligger pElle och vilar sig och sigge nilsson vägrar komma in från altanen.
Och i postlådan hittar jag ett brev med följande innehåll ...
På baksidan av kortet finns en bild av smultron på ett strå.
Ååå, du underbart rara SolBritt från Ystad!
T a c k!
(Och så rätt du har ...!)
Nya tider ...
Så är den första arbetsdagen är avklarad och det gick bra, ja, rent av bättre än förväntat.
Rara och fina arbetskamrater och duktiga är dom också.
Mattias är tillbaka från semestern och å, det känns bra!
Många semestrande kunder och tidivs långa köer.
En av kunderna har jag haft i kassan tidigare i sommar och jag har funderat och tänkt att ..., "men det måste ju vara hon ...?"
Idag frågade jag rent ut.
Jodå, jag hade rätt.
Vänlig och rar verkar hon och berättade att hon har tillbringat sina barndoms somrar i Haverdal, men egentligen är hon från Härnösand!
Se där, ja.
När jag kom hem var hallen förändrad.
Hatthyllan hade förvandlats till en skohylla.
Jag log.
Ska man tro att detta har med en viss Harry att göra ...?
Svar: ja, det ska man.
Litet möte. Eller stort.
pElle är kung och har p o n d u s.
Så det gäller att vifta på svansen, så där så att han (pElle) förstår att man inte är ett hot.
Och Harry har lärt sig att ta sig uppför trappan till sängkammaren.
Men se ner ..., det går inte!
Huuuuu, så hemskt!
Slut i rutan ...
Måndagsfönstret ...
"Skåne, 17:e juli.
Hejsan!
När jag tittade ut genom fönstret i hallen i morse - då var fyra stora skördetröskor från Findus på gång och började skörda ärtorna på åkern intill.
Pampigt värre!
Pampigt värre!
Kram Lena."
söndag 24 juli 2011
Om Norge ...
Min mamma berättade en gång om en upplevelse som hon aldrig skulle glömma.
Hon gick elev som sjuksköterska och en kväll kom två unga män in till akuten, dom hade varit med om en bilolycka.
Den ene unge mannen var död vid ankomsten, men den andre skulle komma att leva ytterligare några timmar.
"Hela natten skrek han att "vi kör åt helvete, vi kör åt helvete!!", sa mamma.
Minst tre stycken sköterskor/biträden hade fått hjälpas åt att hålla den ångestfyllde mannen, som inte tog sig ur denna panik, innan han på morgonkvisten dog.
Mamma sa att hon aldrig hade varit med om något så fasansfullt.
Just det tänker jag på när det gäller ungdomarna i Norge.
Att ha förlorat sitt barn är ju hemskt nog, men att förlora ett barn och veta att sista minuterna/timmen i livet har varit fyllt av s k r ä c k och fasa .., något värre än detta kan jag inte tänka mig.
Just så.
Min mamma berättade en gång om en upplevelse som hon aldrig skulle glömma.
Hon gick elev som sjuksköterska och en kväll kom två unga män in till akuten, dom hade varit med om en bilolycka.
Den ene unge mannen var död vid ankomsten, men den andre skulle komma att leva ytterligare några timmar.
"Hela natten skrek han att "vi kör åt helvete, vi kör åt helvete!!", sa mamma.
Minst tre stycken sköterskor/biträden hade fått hjälpas åt att hålla den ångestfyllde mannen, som inte tog sig ur denna panik, innan han på morgonkvisten dog.
Mamma sa att hon aldrig hade varit med om något så fasansfullt.
Just det tänker jag på när det gäller ungdomarna i Norge.
Att ha förlorat sitt barn är ju hemskt nog, men att förlora ett barn och veta att sista minuterna/timmen i livet har varit fyllt av s k r ä c k och fasa .., något värre än detta kan jag inte tänka mig.
Just så.
Tre underbara skånska fönster ..
"... som hör ihop.
Vi stannar till i Vikens hamn när regnet öser ner och havet har vita gäss.
Ingen uteväder alls. Möllan har öppet när vi passerar så vi tittar in.
Spännande hur man malde sitt mjöl.
Första gången malde man 1838 fram till 1940 hör jag någon säga.
Eller om det var till 1991...
Samma fönster två gånger.
En gång när vingarna passerar i dagens blåst.
En utan vingar där man ser blåsten och regnet utanför hoppas jag.
En liten besökande hoppar upp på en pall och tittar ut på vingarna som ökar i hastighet.
Snabbt upp med telefonen och fångade det hela.
Telefonbilder Turtlan i nordvästra Skåne idag.."
//Och det kan jag ju säga .., att fönstret längst ner .., det kommer att bli ett av alla mina favoritfönster! hälsar Elisabet.
Främmandeglädje ...
Från Jämtland har Gunnar tagit med sig honung från sina egna bin.
Nyslungad och med den allra ljufvligaste färg och smak!
Och etiketten har han designat och gjort alldeles själv!!
Present från västgötarna.
"Nu minsann kan ni lära er allt om fågelläten ...!" säger Mian leende.
En present som kommer att bli till s t o r glädje!
Nu ska har lyssnas och läras.
Och pElle, han trivs i Gunnars knä ....
"Drar publik, tolv bokstäver ..."
Lördagsbilder ...
Å, så roligt med bloggbesök!
Här är fågel, - och blomexperten Jan .., alltid stillsamt och filurigt leende.
"Nä, men vilken mage!" utbrister Jan när han ser bilden.
"Nå, herr kock, är rödspättan klar snart ...?!" undrar Gunnar.
Där inne står pv och steker fisk på löpande band.
(Och hans sambo har ordnat med broccoli, blomkål, sparris och zucchini som ligger i ugnen och väntar på att läggas på fat .., potatisen är kokt .., såsen fixad = leina, vi älskar den såsen!).
Senare på kvällen ska Mian och pv ge sig ut på segeltur.
Islandshästarna kommer springande längs havet ... domp-domp-domp!
Och efter en stunds seglats vräker regnet ner och kaffet och gifflarna som vi har med oss - "så trevligt med kvällsfika vid havet!" - ..., tas med hem igen.
Men kul tyckte hon att det var, ja, tills regnet kom.
Hemma på kullen igen.
Mian och Harry.
Den alltid så glade och svansviftande Harry.
Och Mian som väntar på "uppklarnande väder".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)