Fredagsfönstret ...

"Hej, här kommer en bild på S:t Nicolai-ruinen i Visby när den fångar solens allra sista strålar en augustikväll.

Vi har just kommit tillbaka efter en Gotlandsvecka hos barn och barnbarn.

Inte mycket till badväder, men inte värre än att vi kunnat åka runt en hel del.

Oftast när vi hälsar på är det över en helg och då hinner vi bara umgås med familjen och inte se så mycket av ön.

Hälsningar Anna-Lena."


//Tack snälla! säger jag. Till min förvåning hade jag inte ens lagt in ett fönster i förväg .., och så öppnar jag min mail (bisse151@gmail.com) och ser man på .., där ligger ett fönster från Gotland och väntar så snällt!

Nu kan jag tala om ...

....att jag har en man i huset som skriker av smärta!!

Jag har ringt sjukvårdsupplysningen och fått tala med en rekordlig sköterska.

I soffan ligger pv och kviiiider och stönar.

"Heeeelvettessss så ont det gör!!!" säger han om och om igen.

Detta hände honom.

Uppdaterat:

Ja, nu vill han bikta sig ("jag har syndat!" säger han allvarsamt .., oj, det här blir spännande ...) och det är väl bara en tidsfråga innan sista smörjelsen är i faggorna?

När han tror att jag inte ser eller hör honom, lämnar han sjukbädden och går till min dator och kollar på lidingoloppet.se .., så jag undrar jag hur illa ställt det är.

Dr Böhlander ringde nyss och berättade att hon var förkyld.

Eller är.

"Förkyld! Här står liemannen och viftar med lien bakom min rygg och du pratar om en ynka förkylning!!" utbrast den stungne patienten uppbragt.

Då förstår ni.

Kväller, den fjärde dagen ...

Och nu, när klockan snart är sju, har pv åkt iväg för att lägga ut nät.

Efter en mulen förmiddag, kommer solen tillbaka!

Nu blir det varmt och på gränsen till kvavt.

Vi tar harry med oss och går ner till stranden ., turas om att gå i från klipporna (vattnet är precis lagom svalt ...) och han med den evigt viftande svansen får också bada.

Åååå, så han plaskar och har sig!

Och vi kommer att prata med några turister som visar sig komma från trakten av Lycksele (men numera boendes i Sollentuna, ja i Viby ...) och båda männen känner till min före detta svärfar, men framför allt kommer en av dem ihåg svärfars pappa, Oskar Johansson från Vormträsk.

"Jo, men honom minns jag ., han brukade prata med hästar! En gång, vi var i skogen samtidigt, hörde jag hur Oskar kom körande med hästen och så sa han åt han att ..., nu du, nu ska vi snart ha lunch .., vi ska smörgås med ägg ...".

Helt ärligt finns det inte mycket som fascinerar mig så som det mänskliga minnet.

Tänka sig, att denne då unge man som då är i skogen och råkar lyssna till Oskar Johansson , att han femtio år senare .., kommer ihåg just dom här orden!

Det säger jag också till honom.

"Ja, men du förstår.., jag tror att det var det här med ägg och smörgås till hästen ...?", säger han leende.

Och så själva småpratet, förstås.

Av den mannens berättelse blir jag alldeles inutivarm!

Gladsprittig, rent av!

Och nu är det kväller .., genom öppet fönster hör jag skatorna tjattra och snart ska jag klippa harrys klor och roligare saker finns att syssla med, men det måste göras.

Just så har vi det.

Och plötsligt kommer solen ....

Det blir hur varmt som helst.

Efter middagen vankas kvällsdopp.

Bara fem inlägg idag!!!

Nä, jag är inte allvarligt sjuk.

Torget Falkenberg, kl. 10.27.

Fr.v. Sofie (Oxe), Tilda (Vattuman), Khanittha (Oxe, hon också) och Amanda (Tvilling).

Efter ett besök i bokhandeln, är jag på väg tillbaka till bilen.
(Bokhandeln i Falkenberg är precis som jag vill att en sådan ska vara! Det enda jag saknar är min älsklingsfavoritpenna .., den hittar jag inte.)

Vid övergångsstället står fyra töser och en av dem frågar om jag har lust att svara på några frågor?

"Ja, gärna!" säger jag.

Sånt tycker jag om.

"Jo, det är så här .., vi undrar .., har du varit på något event som du minns särskilt väl ..?"

"Event ....?" säger jag.

"Ja .., event .., ja, eva ..., evanemang då ..?"

"Jaha, ett evenemang .., jaaaa, då måste jag tänka efter lite .., tjaaa, det är ju jättelänge sedan, men jag minns en konsert i Anderstorpsaulan i Skellfteå, det var Stockholm All Stars som spelade och det minns jag mycket väl .., alldeles lycklig var jag när jag körde de tretton milen hem igen!"

En av flickorna skriver ner mitt svar.

Och jag frågar om dom har börjat gymnasiet och det har dom, dom går en turisminriktad linje.



Liiiite förvånade blir nog töserna när jag frågar om jag får ta några bilder?

"Jaaa .., ja, det går bra."

Och av skorna också?

"Våra skor ...? Jo, jaaa .., det är okej!" säger dom och ställer sig i ring.

Blir man glad eller blir man glad?

Det blir man.

Här och då ...

Det där fönstret som jag så ofta fotograferar ..,. det som ni ser här ovanför ..., det tillhör Ecke som är från Ystad.

Ecke, som talar en utpräglad ystaddialekt, vilken gör mig så glad.


Och så här ser hela huset ut.

Litet och fint.

Fönstret är det som sitter på gaveln.

Härifrån och till det gula huset, är det kanske femtio meter.

I väntan på ....

Turkiet .., hösten 2005.

Utanför slaktarens butik sitter ett sällskap jaaaaamande katter.

En hund finns där också .., han ligger vid den röda pilen.

Det vankas kvällsmat och det här är alltså gästerna.

Victoria gravid ...

Ja, här sitter jag och smajlar ....

Det är förstås så tramsigt och fånigt, men jag blir så glad.

Jag tycker att den tösen och hennes man är så himla sympatiska.

Igår i Ring P1 ....

En äldre man från Umeå ringer in till programmet.

Mannen är upprörd över att journalistförbundet - i radiosändning, som jag förstod det - , har uppmanat det svenska folket att bidra med pengar till advokatkostnader, ja, för de två svenska journalisterna som sitter fängslade i Etiopien.

(Mannen menar att om hans bror vore anklagad för t.ex narkotikabrott, skulle han - den inringande -, då kunna utnyttja SR och gå ut och tigga om pengar till broderns advokatkostnader? Gäller olika regler för olika yrkesgrupper?)

"Vilka journalister?" säger då programledaren.

Det blir nästan tyst i luren.

Och mannen från Umeå förklarar.

"Ja, men dom svenska journalisterna .., det pratas ju om detta nästan dagligen?" säger han.

Nä, något sådant har programledaren inte hört talas om.

I bakgrunden hörs hur producenten eller någon annan viskar till programledaren .., och hon gissar nu vilt.

"Du menar dom i Kenya ...?"

Mannen i Umeå är alldeles häpen.

"Men läser du aldrig nyheterna ...?" säger han förvånad.

Det är för övrigt jag med.

Förvånad.

"Jaha ..., du menar .., ja, i Etiopien ..?" fortsätter programledaren, ja, nu har någon äntligen kunnat hjälpa henne.

Pinsamt är ordet!

Uppdaterat: Stationsvakt som är på sin vakt .., minsann, han har kollat på SR:s sida och se där .., där har man, på reprisen av programmet, helt enkelt tagit bort programledarens okunskap .., nu tycks det som om hon på en gång begriper vad mannen menar.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Ett fönster taget i helgen på Aspö i Karlskronas skärgård.

De finns på Drottningskärs kastell.

Hälsar Lundafarmor."

Och så ett kvällsfönster ...

... från samma fönsterfångerska som tidigare idag, Ulrika alltså.

Hon närmar sig världsmästartiteln i fönsterfångande, den saken är säker.

Kväller, den tredje dagen ....

Bilden är klickbar.

Och från Skrea Camping kommer den rara f.d. svägerskan (född 1944 och ser inte ut att vara en dag äldre än femtio! "Måtte man få hennes gener ...", sa AP och loooog, det var förra sommaren .., ja, den fastern går inte av för hackor ...) och hennes vänner Tage och Kerstin och så de två småhundarna.

Det blir middag och efterrätt och sen promenad ner till småbåtshamnen.

Solen på väg ner .., hästarna lite längre ut på klipporna.

Alltid när det ser ut så här, tänker jag på Irland.

Eller Skottland.

Och jag tänker på det där älsklingsfönstret som jag ofta har visat .., taget genom ett köksfönster och med två hästar som går och betar där utanför.


I timmar leker Harry och 1-åringen Charlie!!

Ååå, så dom springer och Harry har inte en chans .., Charlie är snabb som en hundrameterslöpare och tvärstannar lika plötsligt och då kanar antingen Harry iväg eller snubblar på sina älgben eller ramlar omkull och när han väl kommer igång igen, är Charlie långt borta.

Och så börjar allt om igen.

Dino är åtta år och har minsann ingen lust att leka.

Sånt är för småttingar.

När vi kommer hem försöker den snabbfotade hunden att mopsa sig mot pElle.

Det skulle han inte ha gjort.

Då talade vänstertassen .., och sen var det slutmopsat.

Biskop Caroline och jag ...

I en veckas tid - och under mina hittills avverkade semesterdagar - har grannen i det fina, vita huset (inte dom alltid så energiska, detta är på andra sidan) ägnat sig åt trädgårdsarbete.

Det vill säga, det är en för ändamålet dithyrd firma som sköter arbetandet.

Och hjälp, s o m det arbetas!

Hela innergården består av kullersten och nu ska tydligen vartenda grässtrå som vågat sig upp mellan stenarna tas bort!

Således har ett viiiiinande ljud accompanjerat fågelkvittret.

Att sitta i tillbakalutad i trädgårdsstolen och lyssna till detta, ja, det känns ungefär som att befinna sig hos tandläkaren när det borras som värst.

Snart gör jag som biskop Caroline Krook, som för övrigt hade min fulla förståelse.

Dagens inköpslista ...

Ett semestrande holländskt par som jag hade i kassan och så glömdes inköpslistan - ååå - sicken lycka!

Detta var vad som skulle inhandlas.

Nu är hon bara tjugonio ...

I en av kvällstidningarnas bilagor, finns en artikel där tre kvinnor får möjligheten att föryngras.

Tio år yngre kan man bli, minsann!

En av kvinnorna är "dr Böhlander" - äldsta dottern - alltså.

Oj, oj, oj!

Hennes lillasyster brukar säga att .."mamma, du tycker bäst om när man är osminkad, ja, men det är bara för att då tycker du att man ser ut så där som när man var liten ...".

Lite så är det nog.

Och jag säger bara en sak: hade den väldigt unga "dr Böhlander" anat att hon en gång skulle bli "mejkad" i en kvällstidningsbilaga, då hade hon svimmat av lycka.

Mamman tycker för övrigt lika mycket om henne, oavsett föryngring eller inte!

(Och liiite ler jag åt före-bilderna .., där fotot på dem alla tre liknar fängelsebilder från USA. Allts som fattas är ett nummer.)

Hur som helst var det modigt gjort av dig, Maria!

Inte för tio tusen kronor hade jag vågat ställa upp!

Onsdagsfönstret ...

Vissa fönster känner jag igen direkt.

Eller mer så här: jag vet på en gång vem som har hållit i kameran.

Det här är ett sånt fönster.

Och ..., ja, just det .,. det är stickmadamen i Västmanland, hon som är så innerligt lycklig just nu och som plötsligt har en hel drös rallybilder på sin blogg .., det var hon som var avsändare.

Sånt som irriterar ...

Ja, bara lite, men ändå.

Det är när kommisarie Montalbano, iklädd pyjamas, lämnar sängen och pyjamasen är totalt skrynkelfri.

Eller när samme Montalbano alltid bär skjortor direkt tagna ur förpackningen.


Kommisarien med ganska skrynklig skjorta.
Bilden är till bettankax.

Pressvecket kvar på ärmarna, till och med.

Det här gäller såklart inte enbart herr Montalbano, utan i alla filmer där det är på det viset.

Tomma resväskor har jag redan berättat om.

Skådisar som "dricker kaffe" och det alldeles uppenbart är tomt i koppen!

Det är ju en struntsak att fixa allt detta och ändå .., alltid samma sak!

Eftermiddag den andra dagen ...

Aldrig har jag sett såna bulliga moln som nu i höst!
Tänk, om man hade haft en sån där modääärn sak med appar hit och dit, ja, som Ulrika har .., så molnen blir nästan som förtrollade .., det hade varit nåt!


Då kör jag till Falkenberg, för att där träffa f.d. svägerskan och hennes vänner .., alla tre från Alingsås och nu på veckolång (lågsäsong)-holiday i Falkenberg.

Dom har - tillsammans - hyrt en liten, liten stuga på en camping där det vimlar av likadana små stugor .., sexthonhundra inalles, säger Tage som nog har koll.

Tio kvadratmeter och så en liten veranda där man kan sitta om det duggar.

Två hundar finns också på plats .., en Papillon och en Phaléne och det är inga våldsamt sociala typer det där .., mest bjäbbskäller dom på harry och bevakar noga sina ägare.

Aja baja .., om han råkar komma för nära någons husse eller matte!


Citronkakan - nybakad och ännu varm - har fått följa med från landet Halland.

Och där sitter vi i solen och pratar om allt möjligt .., om skilsmässor och långa äktenskap, om för,- och nackdelar med lägenhetsbyte när man åker på semester .., vi pratar om Falkenberg och havet som är kallt, om bra och dåliga gruppboenden .., och om Harry förstås och om detta att pv har börjat att arbeta.

Mellan varven går solen i moln.

Då åker fleecejackorna fram.


Får man inte leka med dom där hundarna som är så suuura, ja, då kan man lika gärna lägga sig och sova! måhända han tänker.

På vägen till Falkenberg var det mest dregel från den lille svarte krabaten och jag tänkte att nu, kanske ..?

Men ack.

Det är inte mer än femton kilometer - max - från Skrea Strand till Stensjö, men på den korta tiden hem hinner harry kräkas rejält.

Arma stackare!

Och nu har vi tagit en lång promenad och luftat oss .., och det är varmt och skönt ute och när jag skriver detta ligger harry under bordet, ja, han ligger ihopkurad på en solstråle.

Från cd-spelaren hörs Leila Pineiro sjunga.

Ett fönster står öppet.

Och tänk .., det är bara den andra semesterdagen!

Halleluja ...

Tio fönsterrutor putsade .., disken avklarad .., dammsugaren har fått träda i tjänst .., badrummet städat .., tvättmaskinen surrar .., Ring P1 och blodtryckshöjande samtal .., och solen strålar och nu blir det promenad med den svansviftande krabaten.

Som för övrigt har bitit sönder sitt Flexi-koppel.

Så var det med den saken.