... kan man ju alltid studera dödsannonser.
Det har jag gjort så länge jag kan minnas.
Jo, jag tycker helt enkelt att det är hur intressant som helst!
Hemma var det lokaltidningen Norra Västerbotten som kom i postlådan och på den tiden var dödsannonserna oftast utformade på nästan exakt samma sätt: ett kors och så var där ett namn och någon fin vers och så var det inte mer med det.
Numera är det som att läsa en roman, eller i alla fall en novell, när man slår upp familjesidan .
I Dagens Nyheter är det en väldig variation på annonserna!
Där finns allt från vanliga svarta kors .., till hjärtan, ett ankare, en motorcykel, en eka i solnedgång (säkerligen var Lennart fiskare ...) , där är prästkragar, en uggla, en raggarbil till Janne .., där ett Djurgårdsemblem .., en liten talgoxe till Karin Carlsson, en koltrast, flygande gäss .., ett Hammarbymärke ., där är en sovande katt och en sittande katt och en man som ägnar sig åt flugfiske .., där är en papegoja, en cyklist, en taxibil, en fjäril, en röd gerbera, ett ånglok en cockerspaniel, där är liljekonvaljer, en ros och linnéor, där är kortspelsfigurer (säkerligen tyckte Ulla Åkerman om att spela kort ..?), och där är en liten röd stuga med flaggstång bakom huset .., det är till Eivor Sterner.
I GP är det segelbåtar och solnedgångar som gäller, ja, en kamera också för Thore Swenson från Kungälv. Måhända var han fotograf?
Ibland funderar jag på vad jag själv skulle vilja ha för symbol?
Ett fönster, kanske?
Ni vet det där .., fina fönstret från Skottland?
Eller Eva på Frösöns lilla humla som vill ut genom det stängda fönstret, eller varför inte en inköpslista? Tänk, vad människor skulle undra!
Ja, sånt kan man fundera på när man är ledig från jobbet och drar sig för att börja städa.
