Några timmar i frihet innan det är dags att åka till affären.
Det blir som vanligt lång promenad med harry.
("Hundägare håller sig friskare!" läste jag på någon löpsedel igår. Jag håller det inte helt otroligt, för oj, så mycket mera utomhusliv det blir och oj, så mycket mera motion!)
Det är som den allra bästa av höstdagar när vi ger oss av.
Knallblå himmel.
Ulliga moln.
Molntussar.
Inte en endaste svala eller tornseglare hör jag .., ingen lärka.
De senaste dagarnas ihärdiga regnande har gjort marken vattensank!
Så här ser det ut på en av åkrarna.
I drygt sex veckor har harry varit hos oss .., nu vet han
precis vägen!
Och ännu .., har han inte givit upp hoppet om att kunna fånga en liten fjäril.
"Det kommer att bli svårt att få till bra skidspår här i vinter, halmstubben är så pass hög ...", konstaterade pv för en tid sedan.
För det är här, ute på stora åkern, som han har sitt inför-vasaloppet-träningsspår.
På väg ner till inhägnade området (som är jättelikt) träffar vi ett äldre par som är ute och rastar sin boarder-terrier.
Det visar sig att mannen har arbetat som jurist åt ett skogsbolag i Sundsvall
("jo, vi trivdes jättebra, men jag är ju från Göteborg och min fru från Falkenberg, så det kändes bra att flytta hit, till Halland, vi bor nere i det röda huset nära havet", säger han) och kvinnan har varit allt från sekreterare till hushållslärare.
Aldrig har jag pratat sååå mycket med grannar och sommarboende som sedan harry kom i huset!
Och nästan hemma möter jag ännu ett par och mannen böjer sig ner och klappar den ivrigt svansviftande valpen och säger ...,
"men så fin han är, vad är det för ras ..? å, vet du inte riktigt .., haha .., men han kommer att bli så vacker!" och då blir jag förstås alldeles till mig av nån slags stolthet som inte är det
minsta befogad.
Men säg ..., glädje då?
Och överallt syns ljung och här och var hittar jag några kvarglömda björnbär som är syrliga och ljuvligt goda och nu är himlen gråmulen och
vänta bara .., det ska nog hinna regna rejält innan jag ger mig av på min Hooper!