Vid halv nio tar vi harry och går på långprommis.
Morgonsol.
Morgonljus.Fågelkvitter!
Och kan ni begripa, men gräsmattan på gården intill, den är lika illandes grön ännu!!
På höger sida av vägen är höstsådden redan skirt grön .., och grisbonden - som äger det mesta av marken här omkring -, kommer körande i sin röda bil och svänger vänster vid svinstallet.
I sävdungen är det ovanligt tyst.
Halvvägs hemma - ja, ni känner nog igen er vid det här laget -?
Nu ska vi över staketet och sedan är det ljunghed hela vägen hem och mellan varven gömmer sig pv för harry som har blivit
mästerlig på att upptäcka när någon av oss försvinner och ååå, så glad han blir när husse är återfunnen!
Överallt ser vi hästlortar, men inga hästar.
Då är lilla båthamnen passerad och vi träffar ett äldre par som är ute och rastar sin dvärgschnauzer som är två månader äldre än harry och
sååå gärna vill leka, men hundens husse tycker att harry är så stor och njaaaa .., det kanske inte är så bra? menar han.
En liiiten stund får dom hålla på, och hit och dit springer dom och har så roligt!
Och jag tänker på jack-russeltikarna Nelly och Alice som är ungefär i den här hundens storlek, det gick hur bra som helst att leka med en större hund!
Aldrig har ju hundar så roligt som tillsammans med andra hundar.
Höst ..., och inte samma färgprakt som norröver, men fint ändå.
I stället för att ta grusvägen hem, svänger vi av och går uppför åsen, i riktning mot fabrikör Johanssons villa som snart är klar.
Nästan framme träffar vi Lennart som är ute och cyklar.
Lennart har tidigare varit ägare av en bondgård bara några hundra meter härifrån, ja, det var hans får som jag har som "header", men nu har han och hustrun avvecklat jordbruket, sålt huset och flyttat.
"Passa er, jag mötte en älgko med kalv, ja, här borta ...", säger Lennart och pekar mot fabrikörens hus till.
"Men ska du
verkligen cykla nerför här .., det är ju hur lerigt och halt som helst och ganska brant ...?" säger vi unisont, men det är precis vad han ska.
Egentligen är Lennart inte pensionsmässig, men han har beslutat sig för att tacka för sig redan nu .., för vad vet man?
"Min syster dog när hon var femtioåtta, ja, det var hon som hade det vita huset precis när er gata börjar .., och hon hade levt sunt och bra på alla sätt och vis och det har väl inte jag - hahaha -, men livet är ju inte alltid rättvist och nej, jag tänker njuta av den här tiden, säger Lennart leende och så äntrar han sin cykel och susar iväg ner mot havet.
Sa jag att det var en härlig promenad?
