Spridda skurar från året som gick ...

Den där auktionsklockan som jag föll pladask för, jo, det var i vintras.
Sen visar det sig att där finns ingen pendel, men två gånger per dygn går klockan rätt.
Klockan 18.00 och klockan 06.00.
Nå, må så vara.


Och vintern 2011 var inte att leka med.
Världen blev vit och tystnaden bredde ut sig.


Tänka sig, vid 56 års ålder erbjuds jag en tjänst i Hemköpsbutiken Ankaret i Haverdal.

Ett samfällt jubel utbryter vid samma tid hos handläggarna vid Handels A-kassa i Östersund.
Äntligen, äntligen .., slipper dom denna krångliga Elisabet Nilsson som har sådant sjå med att, via datorn, fylla i de rätta uppgifterna.
Och hon som har fått arbete, hon meddelar handläggaren att hon struntar i resterande ersättning, bara hon blir kvitt alla evinnerliga blanketter vilka kommer med posten i parti och minut.
Mest parti.


Vinsterstövlarna åkte fram ...


Och pv fixade krokarna i gästrummet!


På väg hem från Slöinge stannade jag till och småpratade med en prickig häst.


Och jag såg - vad jag trodde var - svältande rådjur ...


... och såg till att skaffa hem en ensillagebal och det blev en flera månader lång historia!
Balen kostade 350 kr, plus 50 kr för att få hem den.
Om rådjuren lät sig väl smaka?
Inte en endaste gång!


Förkylningarna stod som spön i backen!


Havet frös till is .., som blev till bråte vid stranden.
Det knakade och brakade.


Och efter en vecka på det nya jobbet, halkar jag utanför huset och får en spricka på båtbenet.
Halleluja!
Det var det bästa som kunde hända!
Nu lugnar jag ner mig .., låter hjärnan vila och när jag tre veckor senare återvänder till affären, känns allt så mycket bättre.


Kring fågelbordet samlades småfåglarna för frukost!


Och pv ägnar sig åt att rätta prov.
Ibland hörs han sucka bedrövat.


Första veckan i mars tillbringas i Sälen, tillsammans med alla tre barnen.
Några dagar är även Hilda och Patrik på besök.
Nu råder stor uppladdning inför stafettvasan på fredagen.
(Fast uppladdningen sker på lite olika sätt ...).


AP visar att hon är projektledare även privat, ja, hon är nämligen logistikansvarig.
Det blev många utropstecken och understrykningar .., här gällde det att vara lydig.


När allt är överståndet.
AP som nyss gått i mål (och som tävlat i längskidåkning i sin ungdom), vet minsann att man ska hålla upp skidorna just så här och pv tycks hysteriskt lycklig över det fina resultatet.

Fr.v. Maria, pv, AP, Micke och Anders.
Det visar sig bli en helt underbar historia, där alla kämpar på så bra!
Från Jämtland har vännen Gunnar dykt upp och hjälper till att heja vid målet!


Dr Böhlander som mest ägnat sig åt avkopplande dagar vid solväggen, får en varm, varm kram av pv.
"Det där gjorde du bra Maria!" säger han.
Och någon timme tidigare, när Maria (i sina eleganta solbrillor) skidar iväg från Oxberg, för att i Hökberg bli avlöst av lillasyster AP - som rödblommig och med våldsamma kämpatakter ska gå i mål i Mora -, då ringer jag till barnens pappa i Ystad och jag berättar om Micke och Anders som har åkt så bra och att nu är det döttrarnas tur .., och jag kan knappt hålla gråten stången och jag säger ..."tänk, om pappa hade fått leva och vara med om det här!"


Ibland, under det här året som gått, tänker jag på dom som inte längre finns.
Ja, så där som pappa och mamma.

Och jag tänker på Per-Erik från Adak som - helt plötsligt - somnade in för alltid en natt i början av januari .., och jag tänker också på pv:s kusin Ann som inte längre orkade leva.

Andra bloggvänner - såna i min egen ålder - blev föräldralösa, någon annan blev änka vid 53 års ålder.

Somliga förlorade sina fyrbenta vänner och alla som har djur, vet att dom blir som familjemedlemmar, jo, så är det verkligen.

Den här krabaten vilar nu under en syrén och här är en annan som inte längre är med.
Och Lurvig, som man nästan tyckte sig känna .., han som hade sånt besvär med klåda, finns inte heller längre.


Men livet går vidare.
Så banalt det låter - och ändå är det ju just så det är -.
Livet går verkligen vidare, men kanske på ett annat sätt.
Och helt ovetande om allt detta, vässar en katt som heter sigge nilsson klorna mot den lilla eken, den som för många år sedan planterades av pv och som troligen ska överleva oss alla.


Och fastän människor inte längre finns till, blir det vår igen.


På bloggen berättar några frivilliga om sin uppväxt och sina liv.
Ruta Ett - född i Malmö -är en av dem som så generöst delar med sig.
Det är hon som är på bilden och är så söt och go att man vill pussa henne rakt av!
På riktigt heter hon Ann och har, på "äldre dar" startat eget.


Och åkrarna dränks av smältvatten!


Någon ska ringa sin mamma och pappa.


I april köper jag en alldeles egen moped.
En e g e n m o p e d.
Det finns inte ord för den glädje som den här moppen skänker mig!
Frihet .., är bara förnamnet!
Och hela våren, sommaren och hösten ska jag köra till och från jobbet på min moped och jag ska känna doften av tång och hav och av bonden Stigs kor och av blommande syréner och schersmin och ibland möter jag kunder som handlar i affären och allt eftersom månaderna går vet dom vem det är som kommer körande på moppen och varje gång någon vinkar glatt till hälsning, blir mitt hjärta varmt.


Tulpaner på rumsbordet och jag är glad att vintern är förbi!


Vi eldar upp ensillageeländet ...


Och någon tappar sugen.
Ja, sugen att räfsa och räfsa och aldrig tar det slut.


En solig vårdag tar jag bilen och åker till Lilla B:s hemtrakter.


Till Vessige, några mil härifrån.
Jag promenerar omkring på kyrkogården och hör fågelkvitter och humlesurr.
En bit därifrån hörs porlet från Ätran
Det är en alldeles underbar vårdag!


I en söderrabatt växer blåsippor ...


Och hemma hittar jag snödroppar.


Överallt ligger upphittade inköpslistor.
Det är väl detta som kallas för ... mycket väsen för lite ull.


Vansbrosimningen går av stapeln i juli och pv har minsann skaffat sig en stilig våtdräkt.
Själva simningen går utmärkt och nu återstår bara Lidingöloppet i september, sen är Klassikern avklarad för denne hurtige 56-åring.


På jobbet går det allt bättre!
Första veckornas mardrömslika tillvaro då jag bara kände mig så d u m, förbyts i en enda stor glädje över att få köra till jobbet!
Till och med spel, - och postärenden känns upplyftande!


Nya listor hittas.


Och i slutet av augusti bor vi på hotell i Ystad och firar min storasysters 70-årsdag.
På hemvägen tittar vi in hos bloggvännen LindaLotta med familj.
Där är även bettankax.
Just innan vi åker, tas den här bilden - en bild som blir till en hjärtevärmarbild - för mig.


En annan dag tar jag bilen och susar iväg till Falkenberg.
Inte långt från parkeringen träffar jag några töser och jag frågar om jag får ta en bild av deras fötter?

Det får jag.

När jag efteråt tittar på bilden, då tänker jag att detta är väl - om något -, att gå i samlad tropp?


Nästan varje dag eller kväll, tar vi harry och går ner mot havet.
Islandshästarna gör oss sällskap och harry går mer än gärna omvägar förbi dem.


Lediga lördagmorgnar tar jag moppen och åker till Solhaga Bageri i Slöinge.
Blir glad inombords åt småtöserna som vinkar så glatt när jag ger mig av.


Och pv har köpt sig en liten segelbåt, en Askeladden, och med den åker han ut och fiskar.
Ibland gör jag honom sällskap.
Stekt spätta blir vardagsmat under sommaren.


Det är i mitten av juli som vännen Gunnar kommer på besök.
Ni vet .., han som bor på 63:e breddgraden.
Några helt underbara dagar blir det!


"Ja, jag tar emot tallrikarna!" säger Gunnar till pv.

Nu stundar stekt fisk - alldeles nyfångad dessutom -.


I samma veva ansluter även västgötarna Mian och Jan.
Åååå, sicken glädje!
Här sitter vi och löser korsord tillsammans.


Mian och Harry på gräsmattan.


Med harrys intåg i huset, får ordet "skohylla" en ny mening.
Eller ny plats.


Sommaren 2011 ... aldrig har jag sett så många blåklockor!


Ibland ligger vi på någon klipphäll ... badar och läser deckare, men inte samtidigt.
Harry intill oss.


Gothia Cup avslutas och en ny cup inleds i Helsingborg.
Stoooor lycka när Maria, Emma och Peter hälsar på i landet Halland.
Sista kvällen har vi räk/kräftfest nere vid stranden.


Och andra dagar, när ingen är här, sitter jag för mig själv ute på altanen.
Lyssnar till koltrast och till starens siiiiirlande.



Under hösten besöker vi återigen Ystad.
Bor på hotell och jag är sprickfärdig av lycka.
På natten är fönstret mot innergården öppet och i timmar kan jag lyssna till rödhakesång och till lurblåsaren och Mariakyrkans klockklang.


Efter moget övervägande säljer pv slutligen sin trogne följeslagare, den gamla Volvon, till Ernest Hemingway, nej, jag menar Erik.
Det var Erik som kramade på ett sånt .., ja, rejält sätt.

Om man säger så.


Bilen innan avfärd.


Lagom till Lidingöloppet hälsar vi på hos AP, Micke och Nelly ute på Ekerö.
Harry får gå på lydnadskurs (det får matte och husse också) och allt känns bra.


Mina barns farmor, Eva Eikedahl, går ur tiden på senhösten.
Om någon förknippas med Ordning & Reda, så är det hon.


Och harry har blivit stor och ryms knappt i fåtöljen längre.
Och så lyfter han på benet när han kissar.

Bara en sån sak.

Om barnens farmor hade varit i livet, skulle hon aldrig ha accepterat att han fått ligga i en fåtölj, nej, hon skulle ha utbrustit: "men gå på bädda!"

Till sist, till er som orkat ta er hit ner .., vill jag bara säga: tack för att ni finns .., tack för att ni tittar in då och då och tack till er som har bidragit med kommentarer och tack till er som inte vågar, men ändå är här!

Ett riktigt, riktigt gott nytt år önskar jag er från hela mitt hjärta!

Och imorgon ....

... dragning i Uppmuntringslotteriet igen!

Klockan 11.00 som vanligt.

På Spåret ikväll ...

... och vi kompletterade varandra bra, pv och jag själv.

Elizabeth Taylor kom jag på jättesnabbt och han var bra på Sheffield och gissa, om vi tänkte på Steel City Anna när vi såg bilderna från just Sheffield och gissa .., om vi sa (jag sa) att ..."å, men hjälp, så vackert, dit m å s t e vi åka!"

Paret Strömstedt är duktiga och sympatiska, däremot har jag såååå svårt för den kvinnliga parten i det andra laget, medan pv däremot tycker att hon är såååå härlig!

Tänk, att man kan tycka så olika!

Litet brev från harry ...

'

"Hej alla vänner till matte och husse!

Nu ska jag berätta vad jag har gjort idag.

Jo, i morse när husse tog mig med till stranden, då sprang jag allt jag kunde ner mot vattnet och där upptäckte jag en vit fågel och jag tog den i munnen och sprang runt och då ropade husse på mig, han trodde att det var en plastpåse, men det var det inte .., och jag blev tvungen att gapa och då flög fågeln iväg!

Ni kan tro att husse blev snopen.

Och så har jag fått följa husse ner till lilla hamnen och då hoppade han i segelbåten och efter en stund frågade han om jag ville komma ombord ..., och det ville jag - men först tvekade jag lite - och så fick jag sitta i det som kallas för aktern och det var ganska läskigt, men kul ändå.

Husse säger att han kanske ska lägga ut nät ikväll.

"Men tänk om du ramlar i, då är du ju dödens ..!" säger matte till honom, men husse säger att han har inte minsta lilla tanke på att ramla i.

Det är så roligt när husse har jullov.

Vi är tillsammans hela dagarna och ibland cyklar husse till hamnen och då får jag springa och skutta efter honom och det är det bästa jag vet!

När han säger "harry, ska vi ...?", då vet jag precis vad som är på gång och då brukar jag hoppa av glädje, ja, jag hoppar upp mot husse, fast jag inte får.

Nu ska jag kolla vad husse sysslar med .,. jag tror att han håller på att elda i pannan.

Matte, hon sitter som vanligt vid datorn, men jag tycker om henne ändå.

Hälsningar från er vän, harry."

Ps. Igår fick jag lasagne till middag. Det var mycket godare än Doggy Hundfoder. Ds.

I fikarummet ...

En bra dag på jobbet blev det!
Många kunder .., massor med nyårsinköp (entrecôte, oxfilé, nötstek, krabba, hummer ...) och alla rara och fina och önskade Gott Slut eller God Fortsättning.

Pratade med Elvis husse Mattias som sa att "jovisst, självklart kan vi ta Harry under er vecka i Sälen!" - om det behövs, alltså - och när jag var klar för dagen och hade fyllt kassen med lammstek och annat smarrigt (samt pv:s biljetter till Mikael-Wiehe-konserten, den jag tackade nej till, men han, Hilda och Patrik ska gå), stannade jag till en stund i fikarummet.

Där satt chefen Magnus, hans fru Bodil (räknar kassor, skriver scheman och kollar av fakturor och mycket annat), Anne-Marie (som gör så fina skyltar till charken, därtill charkansvarig), Mattias (all kolonial), samt den blivande meteorologen Annie.

"Berätta .., vad tycker ni allra bäst om att göra på er avdelning!" sa jag.

"Nja, inte är det då semlorna ....", sa A-M och looog.

Under en vinter kan det bli upp långt över tiotusen semlor som görs i charken, så det kan jag väl förstå att det inte lockar.

Annie, som hoppar in extra under loven - och mest i charken -, menade att det allra bästa, det är när klockan närmar sig någon minut före öppning på morgonen, särskilt på sommaren, och så har hon hunnit skiva MÄNGDER med pålägg och gjort fint i charkdisken och just när kunderna kommer in, då är allt klart och fint och färdigt!

Att räkna kassorna när dom stämmer .., det tyckte Bodil om och jag själv älskar jag ju att fylla upp och göra fint i tobaksskåpen ovanför kassorna och att ha en välfylld medicinavdelning.

Mattias tycker om arbetet med frukten på sommaren .., "ja, men så härligt det är att kunna beställa hem tjugo lådor med isbergssallad och veta att det är helt riskfritt .., allt kommer att säljas ..., och förut tyckte jag om att fylla in vissa varor, t.ex. krämer, det kändes bra, men njaaaa, nu vet jag inte riktigt längre ..!"

Om detta pratar vi en stund.

"Men nu är det väl ändå min tur .., visst vill du veta vad jag tycker om!" sa chefen och looog.

Jodå.

"Jo, jag tycker allra bäst om att göra jättestörtar, så där som när vi kör ut två pallar med jordgubbar på sommaren .., eller påskliljorna .., stooora mängder med nånting och man ser att det blir snyggt och vet att det säljer!"

Just den biten upphör jag aldrig att förvånas över, för Ica Supermarket i Ystad som ju är en mycket större butik, faktiskt lååååångt mycket större, är inte ens i närheten av dom "störtar" som finns på Ankaret, åtminstone sommartid.

Så där satt jag på stolen och lyssnade till arbetskamraternas tyckanden och jag tänkte att åååå, så jag trivs i den här lilla affären!

"Nu ska jag åka hem och skriva ner det här på bloggen ...", sa jag och Mattias tittade upp och frågade häpet om jag verkligen gick in och kollade bloggen varje dag?

Jaaaaa .., det får man nog säga att jag gör.

Sa jag.

Och looog.

Fredagsfönstret ...

Ååå, vilket underbart, grönskande fönster detta är! tänker jag, ja, när bilden kommer susande genom rymden och landar här i det gula huset på kullen.

Avsändare är "Lundafarmor" som har besökt Botaniska Trädgården i just Lund.

Vilken tur att du hade håven med dig! säger jag.

Resumé ...

Vad jag längtar efter .., lakan som torkat i vinden.

Idag har jag varit hemma från jobbet.

Krasslig natten mot idag och därefter allmänt hängig och risig.

Frusen.

Hurven.

Darrrrrig.

Men nu är det mycket bättre och i morgonbitti bär det av till affären och det känns jättebra!

Vi har inte blåst bort, men det är inte långt ifrån heller.

Och ikväll har vi suttit och tittat på programmet om kungafamiljen och jag säger bara en sak: nog är det tur att kungen har Silvia och sin äldsta dotter och måg .., för själv tycker jag faktiskt att han är en lättviktare och det är mest "självklart" och "skämt åsido" som kommer från hans mun.

Medan programmet pågick, pratade vi lite om detta med kungahus eller inte, pv och jag själv.
I alla år har jag varit en hängiven rojalist, det är jag inte längre.

Jag tycker synd om den lilla krabaten i Victorias mage, han eller hon som har ett redan utstakat liv och ska jagas av hetsiga fotografer från Se och Hör och Svensk Damtidning.

Tänk, om det hade varit jag själv som hamnat i den sitsen!
Jag, som vägrade att bära den rosa tyllklänningen från Amerika och pappa som var så påstridig ..., och jag som bytte kläder i kommunalhusets toalett när jag inte fick ha dom jeans som jag älskade så högt.

"Ja, och tänk när tv:s kommenatatorer skulle säga att ... där kommer prinsessan Elisabet i sin anorak, den har nu burit i sju års tid, det är ju inget annan än skandal!"säger pv leende.

Nej, tack och lov att man är kassörska!

Varav hjärtat är fullt ....

Torsdagsfönstret ...

... fanns och finns ännu på Regementsgatan i Ystad.

Hunden hette Jonna och stod ofta i second-handaffärens fönster och tittade ut lite förstrött.

Nästa dragning ....

Nyårsafton kl. 11.00 piiiip.

Vem ska nu vinna?

I lilla tillbringaren finns nu: Lifeblog, Eva på Frösön, Ulrika i Kopparberg, Fourmum, Gerd i Norsjö, Christina Berglund i Lycksele, bettankax i Lund, Per-Eriks Anitha i Bureå, Inga i Vännäsby, titti i haverdal, Monica i Skellefteå, Lena från Gävle, anna of sweden i skåne, bente från norge, ingela i Malå, Agnetha i Skellefteå, Motvillig blogg i Västergötland, Lundafarmor i Skåne förstås, Cecilia N som kommer ihåg allting, Lilla B i Västmanland (tack för chilipepparn!), Ruta Ett i Göteborg (fast från Malmö, egentligen), Annas mamma - dvs -, Monica (det var av dig jag fick idén! tack) i Sthlms-trakten .., Madame Rouge, Ica-Jessica i Västerås, Tankevågor i Stockholm, Gunilla som jag inte vet var hon bor, Biggan i .... var det Gävle?, samt Gunnar i Jämtland.

Ja, jysses .., vi får hålla på till nästa advent ,-)

Men alla ska få ett pris, det lovar jag!

Gunilla sa...

Gunilla bor i Linköping.
Inget hav så långt ögat kan nå och en hel drös hus och så sjön Roxen som ligger rätt nära.
Det är så spännande varje dragning och PV sköter sig perfekt.
Tack för att jag får vara med, det är en uppmuntran bara det.

Så här blev det ...

Förstaprisvinnaren i åttonde, sjätte, nej, sjunde (!!) omgången av uppmuntringslotteriet, det gick till Barbro (i bloggvärlden kallad för "Babsan") i Uppsala.

Barbro är uppvuxen i Norrbotten, närmare bestämt i Piteå, men har som så många andra norrlänningar dragit söderut.

Hon är rödhårig och har - åtminstone tidigare - varit en temperamentsfylld madame, men påstår nu att hon lugnat ner sig.

I valet mellan en bok och filmen "Barntjuven", valde hon bums filmen.

Å, jag hoppas verkligen att den faller dig i smaken, Barbro!

I april för fem år sedan, då körde vi filmlistor här på bloggen, eller egentligen på den gamla Elisabetbloggen.

Då .., såg det ut så här, när Barbro fick välja sina favoritfilmer.

En av dem, "As good as it gets", tillhör även mina favoriter.
("Livet från den ljusa sidan" var den svenska titeln).

Den som inte har sett den, kan ta sig en liten titt här.

Kommentarerna från filmlistedeltagarna var det roligaste av allt och titta noga en bit ner på listan., där finns även Babsans!

Stort grattis till förstapriset Barbro!!

Andrapriset gick till Mossfolk, dvs, Karin i Örebro.

Mossfolk har varit med länge, precis som Babsan, och hennes blogg besöker jag nog varje dag, ja, det har t.om blivit så ..., ja, att om jag vore på besök i "Karlskogaland" och skulle råka möta mossfolks föräldrar ute på stan, så skulle jag garanterat hälsa och tro att det vore några nära bekanta till mig själv!

På bloggträffen i Steninge, dit kom även Mossfolk.

Hon var den klart yngsta av alla besökare och jag beundrar henne för modet att ge sig i kast med alla oss bloggtanter (en och annan bloggfarbror fanns där förstås också) och hon gjorde det med den äran!

Stort grattis till dig också Karin och tillsammans med den tjusiga disktrasan finns även lite sand från Stensjö, ett värmeljus, samt några snäckor från Ringenäs, några kilometer härifrån.
Det kändes aningen fattigt enbart med disktrasan.

And the winner is ...

Obs! Skulle det inte fungera att se filmen här, kan man klicka sig fram här.

Till vinnaren: förstapriset är utbytbart mot boken "Tidningsankor", en liten bok där just sådana - tidningsankor - har bevarats.

Ja, det slog mig, när vi väl hade spelat in dragnings-filmen, att det jag själv finner så himla bra, kanske någon annan tycker är rent ut sagt förfärligt (ett exempel är filmen "Kokvinnorna").


Utdrag ur boken "Tidningsankor".

Andrapriset är dock inte utbytbart ,-)

En snutt av filmen (1:a-priset som man alltså kan byta ut) kan man se här.

Och lite mera om den kan man hitta här.

Idag har vi bara ....

... tråkigt rostebröd till frukosten.

Fiberrost, visserligen ..., men ändå.

När frukosten är avklarad, hittar jag den här filmen på nätet.

Onsdagsfönstret ...

I ett före detta hönshus, beläget på den stora tomten som jag kallar för "Polska Ambassaden", där.., finns det här fönstret.

Och så här såg det ut igår .., i flödande solsken och åtta graders värme!

Det stora huset till vänster på bilden, är "ambassaden".

I somras var där människor och gott om polskregistrerade bilar på infarten, men nu ser det helt tomt och öde ut, frånsett några lampor i fönstren.