Lotteri ....

När Uppmuntringslotteriet pågick som bäst .., ja, då kom från Frankrike och Monet ett par dvd-filmer vilka vi kunde ha som lotterivinster och det var ju hur generöst som helst!
Men filmerna har blivit liggande och äntligen har vi en ny dvd-spelare och ikväll har vi tittat på en av filmerna, nämligen "King´s speech" som handlar om Prins Charles morfar - eller om man så vill - drottning Elizabeths pappa, den svårt stammande Bertie - suveränt spelad av Colin Firth - (jungfru, har säkert höger tumme upp!)

Minst lika bra spelar talpedagogen (som är självlärd), mr Geoffrey Rush (kräfta, född i Australien) som är bara tre år äldre än undertecknad .., (född 1951) jag trodde nog att han var bra mycket mer till åren kommen!

Vilken enastående rollprestation han gör!

Filmen, som på ett sätt blir en historelektion, handlar alltså om detta med att stamma, men såklart om så mycket mera .., om vad som gör oss till dom vi är och vad som ibland erfordras för att öppna dörrar som länge varit stängda och vad som då kan hända.
Att jag är en stor fantast av brittiska filmer, det vet nog den som följt med här ett längre tag.
Den här utgjorde inget undantag - utsökt rollbesättning - men det är ju ett kännetecken för brittisk film, jo, det tycker jag verkligen.
Att Churchill spelades av Timothy Spall (fotograf i filmen Secret and Lies - på svenska Hemligheter och lögner - )  var en överraskning och han var nog den ende som jag inte tycker höll måttet.

På en skala 1 - 5 får filmen högsta betyg av mig.
Fotot och sättet den är filmad på - och klippt - får ännu högre betyg!
Ljussättningen är makalös!

För övrigt nominerades filmen  till hela 12 Oscars, men fick fyra - bästa film står det hos Wikipedia, men jag tror att mer på att det var bästa foto (best pictures), bästa regi, bästa manliga huvudroll och bästa originalmanus.

Regissör var Tom Hooper (samma namn som min moped ,-)

Och tack snälla Monet för den här glädjestunden och nu lottar vi ut den här i morgon någon gång .., du som inte har sett den, får alltså chansen.

Ni som vill vara med, ni meddelar det i en kommentar under det här inlägget och ni måste säga nåt i stil med ...,  "ja, jag vill vara med!" så jag verkligen förstår det ,-)

(Min AP tyckte att King´s Speech var ett perfekt sömnpiller .. ja, det finns förstås delade meningar om hur en film ska vara).

En smygtitt kan ni t er här .a..

Senaste anmälningstid är kl. 18.00 ikväll, söndag.

Glöm inte ljudet!

Så här lät det när jag öppnade fönstret i morse ...

Ibland känns det som om jag bor i djungeln.

Dagens fönster ...

 ... kommer från Frankrike.

Då förstår ni nog att det är madame Monet som har varit alert med håven.

Flera fönster fångades på en gång.

Det här är det första.

Pst ....! 

Och så glömmer ni väl inte det där med vad som gjorde er glada under veckan som gick!

Bara att mejla orden - och gärna bild, men bara om ni vill och har nån - till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt så där som förra helgen!

Tre vittnesmål har redan anlänt.
Ett av dem handlar om sångglädje.
Bland annat.

Och så glömmer ni väl inte att läsa den här bloggen! !
Tala om hullerombullerlivet i ett nötskal.

Fröken Nilsson ...

Det var Siv Halvarsson på B & W i Kungsängen som mer än någon annan lärde mig det här med yrkesstolthet. Vare sig man var överläkare, rymdforskare eller kassörska, skulle man göra ett så bra jobb som möjligt och man skulle känna att man hade dom kunskaper som behövdes.

Det kunde röra sig om till synes obetydliga saker .., att alltid ha sedlarna åt samma håll i kassalådan, att - när man överräcker sedlar till kunden - ja, att dom ligger åt samma håll även där .., ordning och reda, helt enkelt.

När jag långt senare i Ystad själv skulle lära upp sommarjobbare, hade jag allt det där i åtanke.
Plus att jag ville att dom skulle känna sig riktigt, riktigt säkra på sin sak .., och därför brukade jag - när vi satt mitt emot varandra - testa dem på plu-nummer som ofta användes.

Läskbackar, druvor i ask .., ja, kanske tio såna nummer och efter ett tag var dom så alerta och kunde allesammans och tänk, så enkelt det då var och så fort det gick i kassan!

Det där skrattade dom ofta åt .., men det funkade jättebra!

Igår hade jag än en gång Johanna hos mig .., ja, hon skulle för andra gången testa det här med kassan.
Senare ska hon såklart sitta själv och klara allt det som jag själv fasade för .., rekommenderade brev .., portoavgifter .., återsändning av paket .,. påminnelser som ska skickas ut .., Lotto, Matchen, Bomben, system hit och dit och spel på hästar .., kreditköp, återköp av varor .., uthyrning av släpvagnar och som om nu inte detta vore tillräckligt, ska hon och de övriga känna till allt som finns i frukt,-  och grönsaksdisken och det ska jag säga er, att det finns många kvinnor och män i min egen ålder som inte har en aning om hur en kålrabbi ser ut!

Så jag tog jag fram dom grönsaker som ni ser på bilden och så övade vi.
Jag berättade och frågade om och om igen och försökte länka ihop respektive grönsak med något ord .., att jordärtskockan ofta är jordig, t.ex.
Sånt.
Tro mig, innan timmen var tillända kunde hon dem allesammans!

Och nu har jag gjort den här bilden som ska skrivas ut på jobbet och så får alla dom nya ha den som liten lathund i kassan.
Om jag tycker att sånt här är roligt?
Ja, det kan jag lova er!
Och det allra bästa i kråksången är att jag ser hur den som ska bli kassörska växer inombords!
Ååå, hur väl vet jag inte hur det känns!!

Harry och sigge möts på altanen ...

Några ögonblick mitt i det som är livet ...

Den här "appen" som heter Hipstamatic .., den gör bilderna helt annorlunda.

Ja, jag vet att så här ser inte verkligheten ut, men vad är verklighet och inte ..., det kan man ju fundera över.

Jag tycker - helt ärligt - att det är läckert.

Det blir som en annan dimension.

Eftersom mobilskärmen är bedrövlig när det är skarpt solljus, så vet jag då inte vad jag ser för motiv .., utan får liksom höfta till bara.

Så här blev det i alla fall när vi var ute på promenad, harry och jag själv.

Vid det vita - relativt nybyggda huset - det som inte syns men som ligger alldeles på vänster sida - ungefär vid klockan 9.00 på bilden -, ser vi pensionären Christer arbeta med att lägga sten och vi blir stående en stund och surrar lite om allt möjligt.

I Den Vanliga Verkligheten ser det ut så här.

Christer är kund i affären och frågar om jag har läst artikeln i Hallands Posten från igår, den som handlade om just den här familjens sätt att slippa ogräs .., och nej, det har jag inte, men jag ska verkligen försöka få fatt i ett exemplar.

"Och titta här Elisabet.., titta, så mycket avenbok som har planterats, du vet avenbok, det är det senaste, alla vill ha det!" säger Christer.

Och Christer låter harry hälsa och klappar honom på huvudet .., - klapp-klapp-klapp -, och ja, lite så.

Längre fram längs vägen flyger tofsvipor av och an och skriiiiar så där som bara dom kan och jag har harry i koppel och tänker att dom nog har ägg eller ungar på gång, så det blir lite småprat även med dem.

"Ja, ja .., jag ska inte släppa honom .., ni kan vara alldeles lugna!" säger jag gång på gång.

Sen går vi hemåt igen.

Det var allltså den här artikeln som Christer pratade om.
Det unga paret som fick hur många gamla HP som helst (närmare bestämt 1800 exemplar) och som nu använder dem som en slags marktäckare - fast i det undre lagret - och längst uppe ligger en slags flis eller bark.

Dagens fönster ...

Fönster till Buddhisttemplet i Nong Bua, Kanchanaburi, Thailand.

Ett av de vackraste fönster jag sett.

Hälsningar Guy.

Ungefär så här ...

...  ser det ut här i landet Halland, i alla fall i trakten kring Stensjö.

Överallt prunkar stora sällskap med vitsippor! 

Just idag ösregnar det och himlen är gråmulen och för ovanlighetens skull får moppen vila i garaget. 

Igår - det regnade då också - var jag dyngsur när jag kom till affären och håret var lockigt och jag var rejält "hurven". 

Senare på kvällen - vid kvart över sju när jag moppade hemåt - var luften ljummen och även om något av duggandet fanns kvar, så var det alldeles ljuvligt ute och dofterna framträdde ännu mera och singlade sig rakt in i hjärtat! 

Det är nånting nu som doftar på ett alldeles särskilt sätt och jag blir inte klok på vad det är!

Ajöken, sa fröken ..,. nu är det dags att göra sig i ordning.

Glöm nu inte ....

... att fundera över vad som har skänkt er mest glädje den här veckan! 

Smått eller stort spelar ingen roll.

Gärna med bild till, men det går bra utan också.

Och så mejlar ni just "er glädje" till bisse151@gmail.com ..., så lägger jag in det till söndagkväll. 

(Det kan bli måndagkväll också, då jag arbetar i helgen).

Ett av bidragen förra veckan kom från Härs och Tvärs.

Så här skrev hon: 

"Jag träffade en person som för ett halvår sedan var hårt ansatt av verkligheten, prövad av livet, men som nu mår bra tack vare medmänniskor och villkorslös kärlek i ett tolvstegsprogram.  

Jag blev glad ända ner i tårna. 

 Och AP med familjens nytillskott Fieri, skrev om glädjen att se Micke gosa med det ystra stoet.

Agnetha i Skellefteå berättade om glädjen i att få träffa sitt barnbarn Alfons .., Barbro i Uppsala var tacksam över arbetskamrater som ställde upp när det behövdes och på så sätt underlättade Barbros arbete .., pensionatsvärden var lycklig över att få återvända till landet Halland .., Ingela i Malå - vars liv tyngs av sorg just nu - hade mött en medmänniska som skuttat ut ur sin bil och slutit henne i sin famn .., och inte blev det sagt så mycket, men detta skänkte henne sådan värme ..., Eva från Tyresö hade i en dikesren nära Asige upptäckt stenmurklor .. ja, sånt handlade det om.

Och den här veckan fick jag i min telefon ett fönster, fångat av Anders - han som på bilden skrattar så gott när han pratar med sin störstasyster -. 

Det var ett förhörsrumsfönster och texten ...  - klart man inte får missa dagens fönster ,-) - gjorde mamman såå lycklig! 

Så till er alla: varmt välkomna med bidrag!!

  

Dagens fönster ...

... är infågat av madamen som hade anordnat ett stickläger under helgen som var .., och då förstår ni, att det är  Ulrika som varit framme med håven.

Sen finns det nitton till ....

Ja, jag säger bara en sak .., nånting så uppfriskande och roligt som misstaget med att bjuda fel Margaretha Winberg på fin middag bland alla f.d. ministrar - och sättet som Lena Ek löste det hela på - det tycker jag var fantastiskt! 

Att den "felaktiga" Margaretha Winberg dessutom fick vara med på såväl middag som gruppfotot (hon sitter längst nere till höger och verkar ha trevligt ...)  vittnar om såväl humor som generositet hos Lena Ek! 

All heder åt en sådan härlig kvinna!

(Och gissa, hur många kunder som har skrattat gott åt detta idag!)

Den där relativitetsteorin ...

Kommer hem till spaghetti carbonara och det är så himmelskt gott, så det är inte klokt.

Trött är jag.

Har ont i benen.

Men nu är det fotboll på tv och harry har fått pastarester och är lycklig och ute regnar det och är grått.

Nåja. 

Vi är vid liv.

Det är ju egentligen det enda som räknas. 

Tänker jag.

Av någon obegriplig anledning ...

... saknar jag mamma mest när det blir vår.

Det är som den där gången när jag körde förbi dikesrenen med tusen, miljoner blommande vitsippor och kom hem till pv som satt på altanen och jag satte mig i trädgårdsstolen och sa inte ett pip, men tårarna rann och ingen sa nånting - han märkte det kanske inte ens - och aldrig hade jag saknat mamma mer.

Hon var åttiosju år och hade haft ett bra - för att inte säga underbart - liv och en helt naturlig död, ja, men skärp dig! tänker man.

Det hjälper inte så värst mycket. 

Nej, det är det där enkla man saknar.

Att kunna slå henne en signal och säga ..."men du, vill du ha en kopp kaffe, vi kan sitta ute vid husknuten?" och hon skulle vara alldeles frisk och utan Alzheimer och så snart hon druckit upp kaffet skulle hon ta räfsan och ge sig av ner mot vägen och kanske skulle hon kratta hela allmänningen och sen vaska våra golv och trappan upp till övervåningen, nej, sitta still skulle hon förstås inte göra.

Hon skulle garanterat ha tagit med sig en svart sopsäck och städat stranden; plockat upp danska mjölkförpackningar, ilandflutna whiskyflaskor och all annan bråte och när det den nittonde maj verkligen blir strandröjning av oss närboende, skulle alla bli häpna .., va, är stranden så fin, vad har nu hänt!

Kanske - eller inte kanske - jag skulle förstås visa henne hur bloggandet går till och det hade hon gillat.

Så länge får hon titta ut genom fönstret. 

På duggregnet och pElle som har slutat att knacka på fönsterrutan och nu fattar att han ska ta kattluckevägen.

Ungefär så.

Appar hit och dit ...

Snart kan man göra nästan allting med sin telefon.

Och inte vet jag hur jag dit nån blixt heller; jag som aldrig använder blixt.

Men gröna växter har vi, den saken är ju säker.

(Här testades appen Hipstamatic .., det var Ulrika som tipsade, efter tips av Christina Alvner).

Ungefär som rymdforskning ....

Igår på jobbet visade arbetskamraten mig sin telefon .., "titta här vad som har kommit från Malin!" sa hon och loooooog så här mycket.

På displayen kunde jag läsa: "Yipppie! Jag klarade posthelvetet!"

Ja, det är postcertifiering på gång i affären och vi som inte har deltagit i någon postutbildning och har fått lära oss - så där efterhand -, vi blir kallsvettiga när det dags för PROV.

Nu är nog alla klara.

Nu kan vi slappna av.

Alla dessa listor ...

Och somliga listor blir till igenkänning.

Här är en lista från Eva i Tyresö (flitig kommentator på sidan och för tillfället på besök i sommarhuset i Haverdal).

"Elisabet, här har du!" sa hon smajlande och sträckte fram listan, ja, det var när hon hade handlat i affären..

Häromkvällen hade vi Eva och hennes lagvigde på trivsamt litet besök och dom satt i soffan Ektorp och jag log för mig själv och tänkte .., här sitter tre akademiker och en kassörska och pratet går hit och dit .., det handlar om släktträffar, gamla fotografier, om alkoholism och statarliv .., om postcertifiering och kassaarbete och om Pythagoras sats och derivater.

Hullerombullerprat i ordets rätta bemärkelse.

 Och jag log åt kommentaren från gästen som varit lärare på KTH.

"Finns det några andra människor än lärare som bryr sig om Pythagoras sats!?"

Ja, en sak kan jag säga med bestämdhet: kassörskan Nilsson gör det inte!

Det finns andra sorters listor också.

Hemtjänstpersonalen får ibland såna här varianter av sina "brukare".

Ibland händer det att en äldre herre har med sig en liknande lista ..., ja, frun är väl orolig att han inte ska kunna läsa ordentligt ...

 

Och där finns listor som jag vet vem dom tillhör.

Det här är arbetskamratens.

Sand = kattsand, vilket inhandlas ofta.

Två katter och en hund finns i huset.

Kvällsmaten och tv-mat .., ja, just det .., det var den kvällen det var final i hockey och arbetskamraten skulle bjuda in grannarna och så skulle dom - tillsammans - följa finalen mellan Brynäs och Skellefteå.

"Lite gott får man ha då ...", sa hon leende.

Ett onsdagsfönster från London ...

Hej Elisabet!

Här sitter jag på högsta våningen i skolans bibliotek och insåg hur otroligt deprimerande utsikten är och att det enda rätta vore att ge dig glädjen av detta fula fönster. 

 

Det är grått och tråkigt här idag, till höger kan man (nog) se O2-arenan i norra Greenwich och mer till vänster, skyskraporna, det är Canary Wharf, businesskvarteren. 

Fönstrena är väldigt smutsiga. 

 

Ja, jag sitter och spurtpluggar inför inlämning på torsdag (och än en gång förbannar min dumhet, har haft en HEL TERMIN att skriva men börjar fyra dagar innan...), därav den lätt negativa tonen!

 

Hälsningar Joanna.

 

//Joanna är för övrigt brorsdotter till pv och tvillingsyster till Hannes, ni vet, fiskhandlarn i Malmö.

Två vänsterhänder från Västmanland ....

Ibland är det ju mer än underbart att ha bloggvänner som har varit med länge på sidan.
Såna som vet att jag har en sida med enbart vänsterhänder, men att det är dåligt med uppdateringen numera, då jag ju inte träffar ens en tiondel så många människor som när jag pendlade mellan Ystad och Helsingborg och senare, Ystad och Halmstad.

Ulrika är en sån som har varit med sedan 2005!
Och hon är ju helt fantastisk och mejlar mig några vänsterhänder - ja, utan att jag bett om det -, och alldeles på pricken vet hon vad jag vill fråga om också.


Så här skriver hon om handen här ovanför:


Linda är 38 år och har höger tumme upp, precis som sin storasyster (som är jag, Ulrika).
Yrke: sjuksköterska.
På frågan om hur hon trivs med sitt jobb på en skala från 1-10 svarar hon 8.
Hon är också nöjd med lönen, då hon ett år efter sin examen tjänar mer än det man kräver i det aktuella uppropet.
Hon har dessutom just startat garnbutik.
Drömjobb: att bo på en liten gård och ha får och höns och en liten garnbutik m.m.
När hon ska beskriva sig själv med 3 ord blir det: glad, energisk och generös.
Syrran instämmer helt, speciellt det där med energisk - jag skulle inte orka med hälften av hennes tillvaro. :-)

Den här handen tillhör Elias, som är 9 år och har vänster tumme upp.
Han är den yngste av 6 syskon, "sladdisen".
Drömjobb: Maskör
Favoritmat: Tacos
Längtar efter just nu: Paket (han har nyss fyllt år men inte grattats färdigt än)

Jag bad hans mamma beskriva honom med 3 ord: generös, klurig, lugn.

// Tack snälla Ulrika! säger jag .., och i morgon ska jag lägga in alltsammans på rätt blogg! Och en sak till: Elias och hans moster har exakt samma form på händerna!

Ögonblick....

... att sitta ute i solskenet, med lavendel och timjan i korgen alldeles intill .,. så där så man kan dra med fingerna genom allt det gröna som doftar så gott .., och harry vid sidan om och sigge nilsson under bordet och småfågelsång - rödhakedrill och gransångaren som är lika enjängd som jag själv - .., och småpratet från grannarna som jobbar i trädgården ... det är att bli själsligen jordad.

Om en timme ungefär är det dags för jobb.

Jag njuter så länge det är möjligt!