Manér på ett eller annat sätt ...

Annas mamma skriver om det här att överklassmän ofta kallas nånting helt annat än sitt riktiga namn.
Ja, ni kan själva läsa här.

Och i lilla affären där jag arbetar, där kommer nu semestrande storstadsmänniskor in i frottébadrock och tofflor och handlar.

Om Kalle eller Gustav som arbetat som jordbrukare gör detsamma?
Svar: nej.

Har jag någonsin i hela mitt liv sett en gruv, - eller skogsarbetare i Malå promenera in på Dungers konditori iklädd morgonrock och tofflor?

Svar: nej.

Är detta något att irritera sig på
Att haka upp sig på`
Är inte detta ett i-landsproblem, precis som att jag irriterar mig på människor som i affärer står och smygläser tidningar från första till sista sidan och sedan nonchalant ställer tillbaka tidningen, men andra får betala för samma vara?

Är det nånting att bry sig i?

Förlorar  j a g   på det?
Nej. 


Varför blir jag då putt på smygläsarmänniskor?
Jo, för att jag tycker att dom är snikna och det är det värsta jag vet.

Men badrocksmänniskorna, då?
Det är ju en bagatell, egentligen.
Who cares?

Ja, jag borde gå i nån slags terapi, tänker jag.

I torsdags ...

.. hade jag glömt min behå hemma (den hängde på kroken under hatthyllan!) och Svensk Behåleverans vägrade att leverera då firman inte fått "utlovad ersättning" för den tidigare leveransen, alltså fick jag gå hela eftermiddagen och kvällen med behagen fritt dinglande.

Å, det var helt  u n d e r b a r t, men kanske inte så elegant?

Idag utlovas i alla fall bättring.
Om en en kvart susar jag iväg till jobbet och nu ska allt vara på plats.

Behag och bysthållare.

Ajöken, sa fröken!

Om barndomsminnen ....

... berättar Anna i Sheffield här.

Läsvärt!

Och ni som vill berätta om veckans "det som gjorde mig glad ..:", glöm inte att mejla era glädjerader till
bisse151@gmail.com.

Om ....

... intresseföreningen undrar hur det går med jordgubbspyramiden, så är svaret: jodå, det går framåt!

Nu har tonåriga körsbärsträd börjat skugga lite väl mycket, så vi får se om dom får avsluta sina dagar, eller om det blir bra skörd ändå?

Såja.

Då vet ni.

Och underbara Vega Hultdin i Malå som undrade om måttet på det första varvet .., jo, det är ungefär 110 cm.

Lördagmorgon i slutet av maj ...

Klockan 06.00 ger sig pv av för att vittja näten.

En timme senare är han hemma igen.

Två små fiskar blev fångsten, plus en krabba som senare återbördades till sitt rätta element.

"Blev den glad?" sa jag när pv kom tillbaka.

"Jodå, den sa ..., så vänligt av er herr Göransson", svarade han.

Sen åt vi frukost ute på altanen .., sigge nilsson och pElle fick färsk fisk och efteråt fick harry slicka fatet.

Morgonträff ...

Dagens fönster ...

Ett fönster från Marcus familjs torp i Timansberg.

Vi var där igår kväll och njöt av de blommande äppelträden, göken och lugnet.

Underbart!

Hälsningar Ulrika.

Det som gjorde mig mest glad i veckan ...

Någon som vill vara med och berätta?

Mejla i så fall till bisse151@gmail.com och precis som förra veckan, så lottar jag bland bidragen ut ett stycke kylskåpsmagnet, designat av anne taintor - jag bara älskar dem -!

Har ni bild till, så tas det med största glädje emot!

Och den som har vunnit förut, är med även denna gång - men vinner man då -, då får man ett tröstpris.

(Bilden här ovanför visar glädjen hos en madame från Jämtland .. men hela bidraget kommer in på söndag.)

Och idag är det ledig dag ...

Det var aningen kylslaget i vattnet, men jag simmade under ytan några meter och klev upp och mötte harrys förvånade blick ..., sen satt vi på stranden en stund och jag höll om honom och kände nästan gråten välla upp ..., tänk, att en ledig dag kan börja på ett så underbart härligt sätt!

Och Eva från Tyresö ..., när ni kommer ner nästa gång och om vädret är fint .., kan vi inte ta och grilla nåt enkelt på stranden nån kväll?

Lediga-dags-fönstret ...

Eckes förstås.

Grannen där nere vid vägen.

Systersonen ...

.. han som är uppvuxen i Australien och har världens hårigaste armar, är en riktig friskus.

Åker han inte skidor nerför lodräta bergväggar, är det surfing blad hungriga hajar i havet, skejtande på hård asfalt .., eller så susar han fram med sin moutain-bike.

Född 1977, ett år yngre än kusinen AP.

Alldeles nyss läste jag ett mejl från systersonens mamma, min syster, där hon berättar att sonen vurpat med sin cykel och det hade gjort ont förstås och han åkte till akuten där det konstaterades att han brutit nyckelbenet och så fick han en "slinga" runt hals och arm och skickades hem.

Men svårt att andas hade han hela tiden.

Tillbaka till akuten dagen därpå, då ordinarie personal var på plats.

Då blev diagnosen en annan ...., så här skriver han på Facebook.

"Follow up doctors appointment; clavicle broken in 2 places, 5 broken ribs & a punctured lung.
No wonder I felt a bit winded after my bike stack!"

Kväll för en magister ...

Då sitter han ute under parasollet (som har gått sönder ..) och rättar nationella prov.

Två timmar tidigare i eftermiddag .., och så på´t igen.

Jag vet en som längtar efter sommarlov.

Och så ett kvällsfönster från Kaxholmen ...

"Hej Elisabet!

Sitter på balkongen och njuter av den fantastiskt ljumna kvällen. Det är ca 21 grader varmt här i Kaxholmen.

När jag tittade in genom fönstret (för att tjuvkika lite på ESC) så ser jag solnedgången spegla sig.

Helt ljuvligt är det."

Sportiga Jenny./

Innan jobbet ...

Ja, just så enahanda är mitt liv.

Det är till eller från jobbet eller efteråt och ömmande knän och ibland nån resa till Falkenberg eller Helsingborg.

Med fyra timmar kvar av frihet, går jag ner till stranden.

Harry får följa med och går för en gångs skull sååå lugnt och fint! 

Vid parkeringen möter vi en ung kvinna med två barn; två töser i likadana sommarklänningar.

Harry viftar på svansen.

Och det kan väl aldrig bli vackrare än just nu, i maj?

I dikesrenen växer förgät-mig-ej och maskrosor och vita blommor som jag inte presenterats för.

 

Igår var det isbitar i havet - idag är det ljummet -!

Två gånger badar jag .., dyker .., simmar ett par längder .., allt medan harry förvånat tittar åt mitt håll.

Va?

Vart tog matte vägen?

Efteråt går vi över ängen och följer stigen där jag i fjol såg en orm.

 Och nu blommar Eckes syrénhäck och fruktträdets blommor svävar som vita moln mot himlen!

Se där .,. där står Eckes fru Britt - hon som jag tycker är så ofattbart vacker - och ansar buskarna!
En stunds småprat ("menar du att det gick att bada idag ..!"säger hon häpet) och Ecke, som numera ser förfärligt dåligt, kommer lunkande och han har halmhatt på huvudet och harry blir rädd och vågar sig nästan inte fram .., "men kom nu lille harry, du är då den gladaste hund jag har träffat!" säger Ecke, men harry kryyyper försiktigt .. och gömmer sig bakom mattes ben.

Och nu är det precis en och en halv timme tills jag ska moppa iväg och i morgon är jag ledig och på söndag åker vi nog till Ystad och tittar in på Åbergs Trädgård och kanske lunch eller middag på Marinan .., ååå, så jag längtar!

En bild på sjukhuset ...

... var det tänkt att jag skulle hitta, men det blev den här i stället - en kruka på en trappa någonstans i Ystad

Sjukhusbesöket gick galant! 

Och nu förstår jag varför det var så svårt att hitta rätt förut .., det var när det dags för besök till ortopeden, då ska man nämligen krumelura sig mellan två byggnader och det var då jag mötte flera stycken som frågade mig hur man skulle komma sig till just ortopede

I alla fall ett tag.

Röntgenmottagningen ligger på plan 2 och dit tar man sig lätt som en plätt. 

Vi var tre kvinnor som satt i väntrummet och det tog inte mer än en minut, så hade alla ropats in .., ja, jag hann just ta upp en gammal, utnött Hemmets Journal, så var det min tur! 

Sjuksköterskan var rar och trevlig (från Småland, pratade tyst .., jag hade svårt att höra vad hon sa .., och hon frågade "är du från ..., ja, från Norrland ..?" och jag sa jo, det är jag, "från Västerbotten" .., och så fick jag vrida och vända mig och berätta om mitt knä och sköterskan sprang ut och in och tittade på bilderna och sa att den första blev bäst.

Jag kom ihåg när jag var liten och fick följa mamma till sjukstugan. 

Mamma kunde det här med röntgen och jag fick följa med i mörkrummet och titta på stoooora plåtar med skelettbilder på och plåtarna doppades i nån slags framkallningsvätska och hängdes sedan upp med hjälp av klämmor. Oj, så spännande det var! 

Nu, syns allt direkt i en dator! 

När klockan var tolv minuter över åtta, satt jag i bilen och körde hemåt. 

Överallt såg jag blommande körsbärsträd, kastanjer och syréner .., det doftade himmelskt! 

 

Mot nya djärva mål -(punkter).

Nu på morgonen ska jag befinna mig på röntgenavdelningen i Halmstad.

Klockan 8.00 pip, är det dags.

Förra våren skrev jag en insändare i Hallandsposten, där jag tipsade det svenska orienteringslandslaget att de hädanefter kunde förlägga sina träningsläger på just Halmstad sjukhus, där dom då kunde försöka att hitta till rätt avdelning!

Det så kallade målpunktssystemet är garanterat uppfunnet av någon nitisk läkare, ja, som har räknat ut att om man låter patienterna irra omkring tillräckligt länge i sjukhusets trappor, hissar, våningsplan .., så kommer dom att vara så utslagna, att när - eller om - dom alls hittat rätt, så orkar dom ändå inte med att bekymra sig så mycket om sina sjukdomar, eller så är dom är redan avlidna när det är dags för besöket hos läkaren.

Ajöken, sa fröken.

Tidig morgon (nästan natt) i Halland ...

Dagens fönster ....

.. har legat en stund och vilat i fönstermappen .., men här kommer dom!

Fönsterfångerska var Ulrika uti Västmanland, men jag tror att bilden togs i Dalarna.

Senare: nej, så var det inte alls .., det var här hon viftade med håven!

Sista akten ...

I maj månad är det inte bara jag som är trött efter arbetsdagens slut, även pv tappar fart.

"Ja, det är mycket nu .., rättning av nationella prov och utvecklingssamtal inte minst ..", säger han.

Han är mentalt trött, jag har ont i mina knän.

Från tv:n har vi lyssnat till mindre trevliga vittnesmål från Lundsbergs internatskola (det är alltså där framtidens ledare ska fostras ., bäva månde vi!) och senare: om den italienska maffian.

Cosa Nostra.
Död och Förintelse.
Sorg och Förtvivlan.

Tur att man inte bor på Sicilien, tänker jag.

Det är onsdagkväll i maj år 2012.

Genom söderfönstret som står helt öppet, hörs fågelkvitter.

en timme innan jobb ...

går jag ner till havet med harry

upptäcker en död plattfisk på stranden

och långt där borta - vita segel mot horisonten -

vattnet är iskallt

och det är förfärligt långgrunt

ett elände är det

i alla fall

för den som vill doppa sig snabbt!

efter femton meter vänder jag

ingen kommer ändå att säga "men å, vad du är modig!"

och harry bryr sig inte

han är mest intresserad av den döda fisken

hemma igen

går jag iklädd en blåturkos sarong från Thailand

insvept till midjehöjd är jag

- ja, om det nu hade funnits nån midja -

vill säga

brösten hänger fritt

det är så där som på bilder från Afrika

och starens ungar skriker högt, högt

när mamman kommer med mat