Och några kvällsfönster ...

Nu ska jag säga vad som gör en mamma glad: jo, det är när ens barn på pricken vet vad som behövs för att mamman ska bli lycklig!

Det är så där som när Anders smällde av en fönsterbild från ett förhörsrum på en polisstation i Malmö .., eller när äldsta dottern fångade en fönsterbild på en ö i Sthlms skärgård ..., och nu ikväll .., då firar AP midsommar tillsammans med Micke och goda vänner på andra sidan vattnet och där finns en häst som AP får sitta upp på och så blir det en ridtur i det fina vädret och mitt i alltihopa upptäcker hon en massa fina fönster och kommer då att tänka på sin mamma, hon som har så underliga glädjeämnen - inköpslistor och fönster - och kameran åker upp och senare skickas fönsterbilden iväg och singlar sig iväg genom ett soligt Sverige och hamnar slutligen i en dator, belägen i gult hus på en kulle i landet Halland - där för övrigt regnandet har upphört - och mamman får ett pling i sin fina telefon och hittar fyra bilder och blir överlycklig.

Ja, så kan det vara.

Svårare är det inte.

Här och nu ...

Genom det öppna fönstret ser jag att Göran har hissat flaggan.

Molnen hopar sig .., trängs snart på himlen.

Och pv har cykat till affären för att köpa det som blev glömt och han ringer och berättar om evighetslånga köer och jag tänker på töserna som jobbar och hur trötta dom ska vara efter tio timmar bakom kassan och jag tänker också på kollegan Lena som skulle ordna blomsterkransar till kassörskorna (och sig själv, förstås), sånt tycker jag om!

Gransångaren sjunger vidare.

Och när jag tidigare idag skulle hämta plantjord, skojade jag med pv om att där säkert skulle ligga en orm under den stora plantpåsen (han har ormfobi!) och döm om min förvåning när jag hasar åt mig den tunga påsen och det första jag ser är ..., just det!

Ja, nästan en orm, i alla fall.



Och nu är det så att jag nästan kräks när jag hör min egen dialekt och hur brett jag pratar.
Nåja, det är smällar man får ta.

"Törs du hålla i den?" säger jag, precis som om jag skulle våga, fastän den är helt ofarlig.

Grannsämja ...

Rara grannen Gun kommer med en skål fylld med olika sorters sallad och lite dill till potatisen.

I bakgrunden står harry och håller koll.

Midsommarafton ...

... och pionen har börjat blomma .., slänten är fylld med hundkäx och smörblommor och pv målar sängkammardörren.

Det är Midsommarafton.

Och i dagstidningen berättar intervjuade människor om hur den ska firas .., ja, självklart tillsammans med ett tjugofemtal vänner i skärgården - sill och nubbe och dans kring stången -, nån ska sitta på balkongen, en tredje ska ta tåget till Bohuslän.

Mina barndoms midsommaraftnar tillbringades på hembygdsgården i Malå.
Hembygdsgården ligger i början - eller slutet - av samhället, nära sjukstugan och där var alltid miljoners med mygg och knott och pappa som prompt skulle tvinga mig att dansa kring stången fast jag inte ville ., och mamma jobbade nästan jämt och när allt var överstökat, gick vi till sjukstugan till mamma som bjöd på kaffe och kaka i personalrummet vars fönster vette mot Tjamstanberget.
Och så fin hon var, min mamma .., i sköterskeuniform med förkläde och liten hätta på huvudet.

Och nu är jag femtioåtta år och ingen tvingar mig längre att dansa kring en midsommarstång och vi har ätit frukost ute på altanen, allt medan den ihärdiga Gransångaren närapå driver mig till vansinnets brant.

Från tidig-tidig-morgon till mörkrets intrång upprepar han sin sång, som är den mest enjängda jag någonsin lyssnat till  och bara någon enstaka sekund tar han paus!

Å, din lille, lille rackare .., behöver du inte semester snart!?

Stararna har sedan någon vecka tillbaka lämnat sitt bo under tegelpannan och nu flyger dom i stooora flockar av och an över bygden och det lär ska regna nonstop i nästan ett dygn; det är alltså precis som vanligt och här ska firas en vilsam Midsommarafton med tidningläsning och fotboll och lite sill och färskpotatis och pv ska säkert ta sig en nubbe eller två, men bångstyrig blir han inte, möjligen lite kärvänlig.

Ja, ungefär så.

Jag hoppas att ni får en fin dag, precis som ni vill ha den.

Midsommarfönstret ...

Semester och nu några dagar på sommarstugan vid en sjö i en skog.

Sjön ligger några korta steg från huset i härligt västerläge.
Fin att bada i och augusti finns det lite kräftor. En och annan gädda eller gös kan det bli ibland.

Stugan köpte min farmor och farfar någon gång på 40 talet.
Sen dess har den blivit lite utbyggd och lite moderniserad. Dusch o diskvatten kommer från sjön. Dricksvattnet från en kallkälla uppe i skogen.

Smakar lite skog men så ska det vara.

En stuga som är mig kär.

Turtlan.

Och det blir ...

Inköpslistan från Västerås .., den har legat i Jessicas bakficka, skriver hon.

.. förstås som jag trodde.

När det är dags att åka hem, då är man svimfärdig av trötthet.

Mängder med sommargäster har anlänt och alla har kassorna har varit bekvinnade och när jag åker hemåt på moppen smajlar jag för mig själv .., ååå, vilken glädje att få sluta två timmar innan stängning!

Annat som har varit till glädje: det här var första dagen på evigheter som jag kunde gå nästan som vanligt från sängen i morse .., och faktiskt hela dagen!

T ä n k ..., om det ville hålla i sig!

Annat; mindre roligt: igårkväll spelade jag Rumble mot sonen och på sista omgången fick jag in över 1400 poäng på en runda (den sista av tre i ett spel) och jag tänkte att nu ..., nu, spöar jag äntligen Anders!
Kollade genast när jag vaknade i morse och skrek högt!

"Nej, men ...!"

Tror ni inte att han slagit till med ytterligare etthundra poäng och därmed var vinsten hans.

Aj, aj, aj.

Norrut på nån timme eller lite mera ...

Och så tar jag bilen och kör till Falkenberg.
Det är varmt ute och luften står stilla i centrum.
På bänkar av trä sitter äldre människor och tittar ut över folklivet.

Utanför en invandrarägd liten servicebutik - på två stora bord - står mängder med jordgubbslådor och till min oerhörda förvåning ser jag människor i min ålder - något luggslitna kanske, men ändå -, helt ogenerat plocka åt sig dom största jordgubbarna från olika lådor och så spatserar dom iväg, nöjda och belåtna, och mumsar på denna delikatess.

Varför bryr jag mig?
Varför blir jag så irriterad?
Varför får jag lust att rycka dem i skjortärmarna och säga att .."så himla oförskämt av er!"

Tittar in på Handelsbanken.

En av de anställda tar sig an en äldre herre/kund som i sällskap har en man i min ålder och den äldre mannen bär på en svart, platt portfölj och säger "ja, nu kommer jag med problemen ..." och mannen som arbetar i banken, han hälsar dem välkomna och bjuder dem att stiga in till hans kontor .., han låter männen gå före och brer liksom ut högerarmen och hälsar dem välkomna .., "men det är ju så att problem är till för att lösas", säger han.

Jag tänker att så skulle jag vilja bli bemött om jag kom till banken med problem och jag tänker på kvinnan som arbetade på Sparbanken i Ystad och som bemötte mig så oerhört respektfullt när jag ansökte om ett lån - det var efter skilsmässan när jag var utan pengar och tänderna bara rämnade av all tandagnisslan -, hon hette Liz Stridh den där kvinnan, och efter stunds kontrollerande sa hon att lånet skulle beviljas.
"Du har skött dig så fint Elisabet, inga betalningsanmärkningar, ja, det är okej", och jag böjde mig fram över skrivbordet och kunde omöjligen hålla tillbaka tårarna.

Det var vad jag tänkte på där inne på Handelsbanken.

Sedan går jag raka spåret till blomsteraffären, glömmer att ta kölapp ..., men en vänlig kvinna säger att .."nej, nej, du var före mig" och jag tackar för vänligheten, köper två stora lavendelplantor och hinner sedan med en sväng på Ica Supermarket - en sån fin butik är det -, och kunderna fyller sina kundvagnar så där som om jordens undergång närmar sig.

Hinner med en sväng in i färgaffären och köper målartvätt och penslar till pv.

Sen hemåt.

Möter danska husvagnsbilister och överallt blommar hundkäx och smörblommor.

 Ser får och hästar och här och där lamm som snart är stora.

Slår av radion.

Himlen är knallblå.

När jag svänger in på lillvägen där vi bor, ser jag pv klippa gräset och harry sitter stilla intill husse, men blir sååå glad när han ser matte i bilen och jag möts av en ivrigt svansviftande krabat och nu är det snart jobb och förmodligen är jag svimfärdig när arbetsdagen är tillända, men just nu känns livet som bäst.

Dagens fönster ...

 

Ja, Ulrikas fönsterbilder känner ni nog igen.

Det är liksom hennes signum på bilderna. 

Lite av hennes dröm också.

En röd liten stuga i skogsbrynet.

Feng Shui - ja, men inte hos oss -.

På eftermiddagen uppträder kören Västanvind i Torups församlingshem.
Det är i den kören som pv är medlem.
På byrån i hallen - den som jag kämpar för att få fri från allehanda "rat" (vilket är dömt att misslyckas i det här huset ...) ligger sånglistan redo att följa med.
Klädkod är vit skjorta och jeans.

Där, på byrån, ligger också pv:s glasögon, min namnskylt till jobbet, sprättkniven, en penna, samt frömjöl från hundkäxen.
Lupinen har vissnat.
Till vänster om blomkrukan som agerar vas, ligger en liten platspåse med okänt innehåll.

En dag fylld med glädje ..

Först fikat på altanen tillsammans med väg-bule-byggarna, tillika grannarna .., och några timmar senare kommer Eva från Tyresö med sin man och det blir middag ute på altanen - stekt fisk - allt blir gott och vi sitter ute länge och Eva får låna min vita fleecejacka, för solen gömmer sig bakom Görans stora björkar.

Sen går vi Johanssonrundan och tittar på det annorlunda huset och så rakt ner mot havet och mot lilla hamnen till, där vi slår oss ner i inte alltför tjusiga trädgårdsmöbler, men sköna är dom .., och där kommer en bil körande med båt på släp (som sätts i sjön) och småtöserna försöker fånga fiskar ("får ni någon haj?" frågar jag), men det blir mest små, små räkor som hamnar i den illgröna håven, ja, lite tång också.

Det är en närapå magisk kväll.

"Vilken vacker färg på havet, just så här ska det se ut!" säger Eva när vi är på väg hem igen.

Jag säger att den finaste färgen på havet för mig, den ser man i Helsingborg .., där är det ofta som grönturkost, ja, jag såg den färgen på franska rivieran, just i utkanten av Antibes .., och jag såg den även utanför Rhodos, just nära vårt hotell som hette Nausika - där var vattnet mer turkosfärgat än grönt -.

Ikväll är vattnet blått som hemma i Malån.

Själva livet ....

Det är väl just så det är.

Och inget vet man.

Efteråt ...

 

... blir det kaffe och kokokskakor ute på altanen.

Några vänsterhänder dyker upp ..., en högerhand också som tillhör Göran .. och så ser man Guns högra hand där vid kaffekoppen.

"Göran! Det är ju den vänstra handen som hon brukar ta bilder på!" säger hans hustru Gun, men då har det redan klickat i kameran.

Fem lärar,-  och en kassörskehand på ett bord i landet Halland.

Och just då kom en Porsche ...

Så var det dags att sätta ut fartdämpningshindret igen.
Grannen Göran och pv har bestämt att klockan tio-noll-noll ska arbetet ta sin början och så blir det också.
Efter en stund ansluter Ecke, ja, han blir mer som en inspektör och kommer med goda råd.

Ja, sen får han allt hjälpa till.
Och där jobbar dom på .., tre lärare, varav två har gått i pension.

En är uppvuxen i Ystad (Ecke, längst t.v.), men är inte alltigenom skåning, nej, hans mamma var från Hälsingland .., och Göran är smålänning och pv har påbrå från såväl Ljungby (Småland), som norra Skåne.
Hon som filmar är rakt av från Västerbotten (påbrå från Kalvträsk, respektive Dikanäs i södra Lappland).
Ja, sånt är ju förfärligt viktigt att delge omvärlden.

Här finns samma sekvens, men med rörliga bilder.
Och lite prat.
Men bara lite.
Och svagt hörs Eckes förvåning över att Ryssland åkte ut i fotbolls-EM.
"Dom spelade så trevligt ...", säger han.

Och vinnarna blev ...

Kanske lika så gott att jag förtydligar det här med "lotteriet".

Den här svängen kör jag lotteri när andan faller på (ja, den kan minsann falla lite när som helst) och priserna kan variera också .., det är sånt som bloggvänner har sponsrat och det är sånt som jag ramlar på så där av en händelse.

Enkla saker för det mesta, helst lätta.

Ibland blir det tröstpriser - andra gånger inte -.

Jag bryr mig inte längre om någon vinner för andra eller tredje eller rent av femte gången.
Så var tanken från början - ja, det skulle bli såå rättvist - men jag vill inte att lotteriet ska bli nån slags byråkratisk historia, vill man vara med, så får man vara beredd på det mesta ,-)

Och med i lottdragningen är alla som berättar om "Det som gjorde mig mest glad under veckan som gick" och skickar in sin glädje och gärna med bild till.

Nu vet ni.

Och stort grattis till vinnarna och framför allt: tack som delar med er av er glädje!

Det som gjorde Turtlan glad ...

Hej!

Kanske ska detta vara med på denna veckas Veckans bästa eftersom det kanske är försent att skicka in för förra veckan? (Svar: nej då, inte alls .. det hände ju förra veckan, här är vi inte bundna av stränga regler!)

Hur som haver, här kommer ett bidrag och det var inte svårt att välja ut!

Lille H har nyss fyllt 11 år så vi firade det igår när jag var "barnvakt".

Innan mammas bästa kompis B kom hem så fixade jag och lilla E, sådär 7-8 år, tårtan.

Färska mosade jordgubbar och grädde i mellanlagren. Sen vispgrädde på det hela.

Sen kronan på verket.
E skulle skriva Grattis på tårtan och det gjorde hon med en sån bravur! Helt ärligt så tänkte jag att det blir nog tokigt men vad gör det. Men så fel jag hade.

Hon satte texten perfekt och sen på med jordgubbarna. Superbt!

- Trodde Du inte jag skulle klara det sa hon klurigt till mig...

Om den blev god?
Mer än tio poäng sa vi!

Få saker är bättre än mina kära små  vänner.
De och jordgubbstårta är det bästa!

Hälsningar Turtlan.

Elisabet säger: Tankevågor som undrade .., jag kör lite utlottning av sånt som blivit över ..., och sponsrats av bloggvänner och sånt som jag har själv och redan läst/sett ..., inga märkvärdigheter alls och bara på skoj!

Dagens fönster ...

... finns i Skåne och den som var framme med håven, det var Siv Lundmark, en gång Ringvägen-granne hemma i Malå, men numera boendes i Skåne.

Det där med "vi flytt int´...", det stämmer inte det minsta.

Är det några som verkligen vågar ge sig iväg, så är det just norrlänningar (eller norr, - och västerbottningar då, annars går väl Bert upp i falsett ,-).

Efteråt ..

Efter två, tre timmars vila i vågrätt läge kommer livet åter.

Ja, egentligen kommer livet susande nästan i samma veva som fotbollsmatchen mot Frankrike ska börja och pv är på körövning inför morgondagens uppträdande i Torups församlingshem (ja, han är ju ateist, om någon kommer ihåg det .., men sjunger mest andliga sånger ...) och jag gör en delikat middag bestående av en varm korv med Västervikssenap som pricken över i och sen känns allt bättre.

Dom svenska supportrarna är  u n d e r b a r a  och jag blir så himla rörd (Johanna J från jobbet har varit på plats .. lyckliga den tösen! ) och i första halvlek får jag sms från Malin i Ystad, min före detta arbetskamrat på Fridhems Livs .., och nu får jag veta att vi får besök av henne och hennes sambo någon gång i juli och det känns bra och Daniel Nannskog i tv-studion och hans kompanjon Johanna Frändén sköter sig så fantastiskt bra - heja SVT ! - och vid niotiden kommer pv hem och då sitter jag upprätt och dricker vatten och tänker att det ska bli ljuvligt med en helt ledig dag och tänk, ben och fötter börjar vakna.

Det känns okej.

Nu är klockan halv tolv.

Här utanför är mörkret  k o m  p a k t.

Lotteri - lottera ....

Eva på Frösön undrar om det är slut på lotteriet?

Nej, då.

Jag har bara haft så överdjävulskt ont i kroppen sedan jag kom hem från jobbet, så det får bli dragning i morgonförmiddag - då jag nu i ett par timmar har vilat nonstop - och pv ska iväg på körövning.

Kommer ni ihåg paret från Kanada ....?

Så här skriver sportigajenny ...

Hej Elisabet!

Kommer du ihåg mitt "veckans bästa" från i söndags?!.
Jag berättade om det där kanadensiska paret som bla skulle på Allsången i Gränna hamn...

I gårdagens JP (JönköpingsPosten) så är dem med på förstasidan!

Allsångsledaren Peje Johansson lyckades hitta dem där i publiken, och de fick sjunga Idas Sommarvisa tillsammans med Peje och övriga publiken!

Lite roligt tycker jag.

Hälsningar sportigajenny.

Dagens fönster ...

... (eller egentligen bilden .., den röda dörren, bilen och fönsterluckorna!) är bara så ljuvligt underbart!

Ingen behöver väl tveka om vilket land detta gäller ..:?

Madame Monet tog bilden.