Glädjerader från Eva från Tyresö som vet att någon tycker om små fågelfjädrar ....
Då tejpar hon fast en sån.
Och hon berättar om svampplockning och våfflor.
Och björnbär.
Jag läser och blir varm i hjärtat.
En vanlig tisdag innan det är dags att åka till affären, kan man titta på underbara Katherine Hepburn och likaledes lika underbare Spencer Tracy!
Vilken film!
Vilka skådespelare!
Innan man lämnar sängvärmen kan man läsa några sidor från låneboken och man tänker att med vissa författare är det så att man alltid känner sig hemmastadd.
Oavsett om det gäller Anna i Sheffield som berättar om sin ofta hektiska vardag - varvat med de allra mest ljuvliga promenader -, eller Monica i Frankrike som tar oss med på svindlande åkturer över Alperna eller låter oss följa med in i doktorns väntrum .., eller en annan Anna, en som bor i Portugal och som berättar om kampen för att få forskningsanslag, eller som idag: Guy från Arvidsjaur - numera Thailand - som har var varit och tittat på en soffa, så är det alltid lika intressant!
Och sista raden i Guys inlägg - ååå - den fick mig att le stort!
Nu blir det frukost och därefter hyrfilm.
Ja, det kan man ägna sig åt när man arbetar kväll.
DBIV för Ulrika i Västmanland ...
Veckans bästa är också det bästa på väldigt mycket
mer än en vecka: jag har varit på mina vänners bröllop. Bruden är en av
mina allra närmaste vänner, och brudgummen är även han en mycket kär
vän. Jag hade lyxen att få vara hos och med dem under hela helgen.
Bodde
hemma hos dem och hann umgås med dem och ett helt gäng andra underbara
människor även utanför själva bröllopet, så att säga.
Själva vigseln skedde i deras trädgård och sedan blev det middag
och fest i en lokal inte långt därifrån. Underbart underbart bröllop!
Annorlunda och till 100% alldeles väldigt L & T.
Och trots att
gästerna kom från alla möjliga olika "världar" så kändes det (och inte
bara för mig törs jag säkert påstå) som om vi alla känt varandra länge
-helt enkelt en fantastisk stämning!
En klar fördel är det att ha brorsöner som är utbildade till snickare, elektriker eller rörmokare.
Ja, i alla fall om man har ett hus som nu och då fordrar viss tillsyn.
Idag är rörmokaren Emil här och monterar nya element.
Sedan en tid tillbaka arbetar han, som så många andra ungdomar, i Norge, närmare bestämt i Bergen.
"Jag arbetar åt ett bemanningsföretag och det är mest irländare och svenskar .., irländarna är förresten himla trevliga ..., och haha , nej du .., jag är nog den mest rödhårige av dem", säger han.
Två veckors hårt arbete, därefter en veckas ledighet.
"Helt perfekt, det passar mig bra ...", säger rörmokaren.
Och på den här veckans ledighet åker han således på jobb hos sin farbror.
Emil är Stenbock .., nr 3 av 4 syskon, har vänster tumme upp och ett filurigt leende.
Och så är han singel.
När fyra element är på plats (det bakom soffan får justeras senare .., det blir inte riktigt i synk med fönsterbrädan, men jag säger att det spelar ingen roll .., vi har ju alltid soffan stående framför fönstret ...), tar herr rörmokare paus.
Det gör även harry, som har busat våldsamt med vallhunden Sverker som har gjort Emil sällskap och finns utanför bild. pElle bryr sig inte ett dugg i främmande hundar .., han bara ligger där som en kung, precis som alltid .., viftar lite med kloförsedd tass när Sverker blir för närgången, men för övrigt är det helt lugnt.
DBIV för annannan i Portugal ...
Hej Elisabeth,
Den här gången har jag lagt in en massa länkar.
Och så skickar jag med en något märklig bild på scenen iCasa de Músicainnan
kören kommer in.
Det är nämligen strängt förbjudet att fotografera
under själva konserten och jag satt dessutom av en händelse vid sidan om
en dam som går på samma yoga som jag och hade därför ingen lust att
sticka ut genom att bryta mot denna bestämmelse.
Den här veckan kan jag inte välja mellan det här och det här
och en ljuvlig stund i solen på lördagsförmiddagen när jag inte jobbade
(till skillnad från lördagseftermiddagen och söndagseftermiddagen och
förra helgen) och en mycket fin konsert med Musikhusets körsom sjöng renässansmusik a capella dirigerade av Paul Hillier (annan kör, annan kompositör men musik från samma epok).
Det var en bra vecka. Och den vecka som nu börjar har bara fyra arbetsdagar (fredag är helgdag här, till minne av att man den 5 oktober för 102 år sedan installerade republik i Portugal) och i morgon vid middagstid släpper jag greppet om en mycket krävande arbetsuppgift. Det blir också bra.
Man kan fundera över om män i allmänhet - ja, i Saduiarabien - är mer lättantändliga än andra .., ja, när kvinnorna i Ikeakatalogen helt enkelt har retuscherats bort - vips bara - så var dom försvunna från alla bilder! Oj, så enbarmligt dåligt!
I Dagens Nyheter kan man läsa att kastrerade män i genomsnitt lever fjorton år längre än män som fått behålla sitt heliga.
Se där.
Hmm ..., man kanske skulle höra med pv hur han ser på sin framtid ?
Sen kan man ju fundera över, ja, huruvida kastrerade män lättare skulle tåla att läsa en ickeretuscherad Ikeakatalog?
Söndagkvällar kl.21.50 är numera Helig Tid.
Då sänds nämligen brittiska tv-dokumentären Akuten och jag har sagt det förut och säger det igen: jag tycker att den är helt fantastisk!
Så mycket värme, humor, allvar, sorg, glädje ..., allt på en gång!
Missar man programmet, finns alltid SVT-play.
Orkar man inte titta på hela Akut-programmet, kan man få en kortversion av livet på en - nej, inte akutmottagning -, men väl på en vårdcentral, genom att klicka in sig här.
Den doktorn var ju nästan före sin tid.
DBIV för Agnetha i Skellefteå ...
Det bästa som hänt mig i veckan är att Emelie, min yngsta dotter, kom hem på besök från Uppsala och hade med sig sin lilla kattunge.
Plus ett besök i Obbola i lördags för att fira min äldsta dotters födelsedag.
DBIV för Turtlan i Karlstad ...
Det kanske är en upprepning men min bästa blir söndagens båttur! Årets sista tur.
Sol, vackra höstfärger och vår fina båt. Vad annat kan bli bättre?
Vi
åkte till min favoritö med den fina fyren. Pytt i panna med ägg som
båtlunch. Sen en promenad runt ön som inte är stor så vill man så tar
det högst 5-10 minuter. Men vi gick sakta runt över de fina klipporna
med varsin kamera. Det var lugnt och stilla med ett vackert ljus.
En fin dag som förgylldes med de här tre små fina sommarblommorna där på en ö ute i Vänern.
.... finns i Halmstad bibliotek och det ska jag säga er .., att har ni vägarna förbi Halmstad, då är ett besök i biblioteket ett "måste", i alla fall för den som är det minsta intresserad av arkitektur.
Vilken rymd där är!
Sååå vackert!
Där tittade jag in igår - det var när vi var på väg till Sonja och Gösta - och jag hyrde tre filmer och några böcker, så nu har jag nånting att syssla med under veckans lediga dagar.
Här är filmerna:
1. Adams revben.
Jag ÄLSKAR dom här skådespelarna och jag älskar filmen!
2. Brief Encounter - har jag mig veterligen inte sett tidigare -, 3 Oscarnomineringar fick den -.
3. Broderier - också helt ny för mig -. Verkar intressant.
Och denne åttioårige gentleman, tillika morbror till pv, är fylld av entusiasm!
Nu ska han minsann lära sig!
Ett mailkonto fixas ("lägg in din adress Elisabet, så kan jag skriva till dig och här är en till som vi ska ha med, han heter Ulf ...!" säger han upprymt) .., vi ordnar med bokmärken .., och med oförställd förtjusning läser han kommenterarna på bloggen där några bloggvänner kommenterar bilden av Gösta i hängslen.
Alldeles extraglad blir han över qi:s rader ,-)
Så här lyder kommentaren från den nyblivne lap-top-ägaren:
Anonym sa...
tack snälla alla för de vänliga
kommentarerna om mig!
hälsningar till alla i Elisabets
trevliga och goa bloggaregäng.
hälsningar morbror Gösta.
Men det är kämpigt ..., nej, inte alldeles enkelt och hur ska man nu skriva adressen och ...?
Igår, lördag, var jag och plockade tranbär tillsammans med min arbetskamrat
G.
Skönt väder även om det var mulet.
Massor av de sagolikt vackra bären. Som
röda pärlor uthällda i mossan!
På kvällen kom G och maken till oss och åt
middag.
Maken, som hade slaktat älg på dagen, hade med en stor påse köttben.
Så
nu kokas det ben till älgköttsoppa. Delikatess!
ellem
DBIV för Anne i Mantorp ...
Hej!
Den här veckan har jag varit på bio med min familj.
Vi var 7 stycken som bänkade oss på bion och såg barnfilmen Modig.
Alla tyckte filmen var bra, en del till och med jättebra.
För mig var ändå största behållningen att få göra något kul tillsammans med barn och barnbarn, så biobesöket får bli mitt bästa den här veckan.
Det tog mig flera år att ens tänka tanken att lämna Skåne.
Eller, rättare sagt: Ystad.
Nu tycker jag att det här - aningen kärva - landskapet, är helt underbart.
Och igår, på väg till bilen som stod parkerad nära stranden i Ugglarp, tänkte jag att det hela påminner om Irland.
DBIV för Kerstin i Trelleborg ....
Det bästa i veckan för mig var som vanligt döttrarna.
Telefonsamtal från
äldsta dottern där hon fullkomligt bubblar över när hon pratar om
gården som lilla familjen snart ska flytta till, hästarna de ska ha -
"Åh, mamma, en som ska hyra en box har en häst vi får rida hur mycket
som helst och den är PRECIS rätt till dig!!!" och sen IKEA-besök med
minstingen med påföljande myskväll. God mat, spännande film.
Och ett sms
från mellantjejen: "Mamma! Jag sitter och käkar rostade mackor med din
rabarbermarmelad! Nomnom!".
Harry sprang efter små kaniner och jag upptäckte en stege ner till havet från klippan längst ute.
Härligt!
Alzheimer ...
"Men ska du inte gå till skolan idag ..?" säger kvinnan som är närmare nittio.
Hennes dotter är snart sjuttio.
"Nej, men det är ju lördag idag ...!" svarar dottern.
"Ja, men då går ni väl halvdag ...?" fortsätter mamman som är orolig för dotterns skolgång.
Och frågan upprepas gång på gång.
På gång.
Hullerombullerlivet i ett nötskal.
DBIV för mig själv ...
Fem kilometer härifrån ligger Ugglarp och ändå är allt så annorlunda.
Där finns klippor. Bulliga, runda klippor och stranden är bred och helt olik den i Stensjö.
Dit åker vi, när regnet för ett ögonblick har upphört.
Vi går norrut, längs stranden, men vänder efter en stund om och går upp över kullen (varifrån man har utsikt över stranden söderut) och harry blir som galen och springer ut och in under vindpinade enbuskar som - totalt ogenomträngliga - ligger efter marken ..., och pv säger att jag måste vara försiktig när jag kasar mig ner för hala klippor och han räcker ut handen och säger "håll i här, jag vill inte att det händer dig nånting!"
På södersidan upptäcker vi två röda stugor.
Det här är en av dem.
Ack, vilken sinnlig lycka att sitta där och blicka ut över havet och stranden och kitesurfarna, vars segel åker upp och ner i skyn.
Vid stugknuten.
Rester av sommaren.
Motljusbilder blir mörka .., men ååå, så vackert där var!
Och det doftade .... hav.
Och porlade från det lilla deltat.
På norrsidan ser det ut så här.
På vissa ställen är sanden täckt av musslor och snäckor .., det krasar under fötterna när man går!
Och det var uppe på den här bumliga berghällen som vi tog oss och där, på toppen, växte mest enris!
Små och större harpaltar sprang hit och dit och retade nästan livet ur en allt mer flåsande harry.
