söndag 11 november 2012

Lördag och söndag i Skåne ...

Vaknar söndagmorgon och hela världen, ja, i alla fall världen runt Hörby och Västerstad, är dold i dimma.

Sååå mycket Skåne detta är för mig!
Och jorden är lerig och marken fuktig .., knappt en enda liten fågel hörs kvittra.

Kvällen innan har vi ätit gudomligt god gås (med en sås som var himmelsk) och ellem; lingon/chili/chutneyn som du skickade ner, den blev hur smarrig som helst till detta! T a c k!

Efter middagen sitter vi tillsammans i vardagsrummet och ägnar oss åt frågesport.

Systerdottern tillbringar så gott som varje söndageftermiddag i Lund på en krog där det är quiz med Kryddan Pettersson. På onsdagar är det en annan slags quiz, med mindre naturvetenskapliga frågor.

Nu ställer hon frågor till oss från föregående omgång och det är så himla roligt och vi klarar oss bra .., pv kan nästan på öret säga hur stor statskulden var ett visst år, Rigmor visar sig vara en hejare på Verner von Heidenstam .., själv klämmer jag i med riboflavin och tiamin innan någon annan hinner svara.

"Men moster!!!" utbrister systerdottern häpet.

Jo, jo.

Söndagmorgon.

Medan harry och husets dalmatiner leker ute på tomten - som är enorm, en hel lägda! - ("du skulle ju behöva åkgräsklippare!" säger jag till min syster och hon håller med), promenerar jag en liten sväng, mot ridhuset till.

Allt är tyst och stilla.

Sen blir det frukost.

Det är inte långt ifrån att jag börjar att gråta när jag upptäcker mammas virkade äggvärmare från 60-talet.
En är orangefägad, andra gröna eller blå och två har ryagarnshår, lite lockigt så där.

Åååå, gullemamma .., inte visste jag att du pysslat med sånt här inte!
I alla fall kom jag inte ihåg det, inte förrän jag såg dem.

På promenaden slinker jag in på en ödegård.

Överallt ligger bråte; det är jordbruksredskap, en harv eller två .., och där är traktordäck, trädgårdsmöbler i plast, där är en rostig hink och spadar utan skaft och där är spett och stora stänger!

När jag tar den här bilden tänker jag osökt på en rar bloggmadame i Borås.

På väggen mellan köket och vardagsrummet (ja, nu är vi hos min syster igen) hänger gamla fotografier.
Här är pappa och mina systrars mamma, den dagen hon inte längre var fröken Andersson, utan blev fru Nilsson.
Hon hette Gunhild. var uppvuxen i Risliden inte långt från Norsjö, och dog vid 33 års ålder av en hjärntumör.
Jag tycker alltid att min enda systerdotter påminner om sin biologiska mormor.
Även pappas storebror förlorade tidigt sin första fru som hette Anna, sedan gifte han om sig med hennes syster Beda. 

Väggarna i gästtaoan var tidigare helt vita. 
Nu har den ljuvligaste tapet kommit på plats och där finns såväl rödhakar som talgoxar!
En klocka på toan?
Ja, men hur praktiskt som helst för den som ska passa busstider! 

 Här syns alla småfåglarna!

På min systers kylskåpsdörr.

Och ännu mera. Inte svårt att gissa vem som satt upp just det urklippet.
Det är nog hon som är född 1941.

Vid tolvtiden svänger vi in på Ikea i Helsingborg och tar en fika innan vi sätter fart mot cd-hyllan Benno.
Kaffe med kanelbulle: 5 kronor! Det är ju inte klokt så billigt det är!

"Och kanelbullen var jättegod!" säger pv.

Alla män förärades - fars dag till ära - en gratis påse med chips.



Om detta säger pv så här ...


Dagens fönster ...

Hej!

När siestan var slut slog denna dam upp sina fönster precis ovanför det kafé där vi satt en eftermiddag i den lilla stan Biograd na Moru.

Hon hade full koll över trottoarlivet och hamnen.

Skön känsla.

Bert.

lördag 10 november 2012

Är den inte underbar, så säg ..!

Tittar in i lilla butiken alldeles vid Särdals Kvarn, inte långt från affären där jag just har handlat.
Jag har tänkt handla lite hälsa-på-presenter till min storasyster .., och upptäcker då de allra ljufvligaste tekoppar!

Det tar inte många minuter förrän en av dem har blivit min.

Koppen är precis lagom stor och på utsidan spankulerar små rödnäbbade fåglar omkring.

Jag älskar den!

Och det kan jag ju säga, att hos den här keramikern kan man lätt bli förälskad ...!

Liten påminnelse. Eller stor.


Bara att knäppa en bild och mejla den till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt i ett svep!

Ja, men vi tar ännu ett fönster ....!

Lördagsmorgon i Striberg. Rally sover gott. Virka spanar på småfåglar.
Igår snöade det så där "julaftonsmysigt" men igår är det varmare och all den fina snön blir till slask. :(

Jag dricker kaffe och fixar lite småjobb. Marcus är i garaget och mekar med nya rallybilen; en Volvo S60. Den har just fått bur insatt och nu börjar en massa pyssel med att måla, fixa dit inredning igen (inte mycket dock, en rallybil är ju nästan tom inuti), stolarna, bältena o.s.v.

Den här helgen är alla tre barnen här (jo jag räknar Madde som "min" nu efter så många år :-) ) och det är så mysigt. Igår kväll var det film och skratt och mys. Bästa sortens helg! Det tycker Max också, han avgudar dem. Alldeles särskilt Madde. Just nu ligger han hos/på henne och sover och är sååå nöjd.

Och senare idag kanske jag får en Skoda-nånting. Hurra! Jag älskar min Volvo, den är sååå rolig att göra, men den är så väldigt törstig.
Men nu först, mer kaffe och sockstickning en stund.
"Du har legat med många poeter ...?"

Efter P1:s Naturmorgon lyssnar jag - av bara farten -, till en intervju med den västerbottniske författaren Stig Larsson.

Intervjuare är en kvinna och av och till slår det mig att hon fnissar på det där flickaktiga viset, ja, som hade hon en Mästare framför sig.

En rockstjärna.

Det är väl ungefär då som jag byter kanal.


Ännu mera upphittat





Dagens fönster ...


Det ser ut som om bilden är kapad på vänstra sidan, men det är den inte.

Och nu är äppellådorna borta .., Eckes träskor står nedanför byrån och på dörrmattan står det HBK.



fredag 9 november 2012

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Monica i Lysekil.

Så här skriver hon:

Hej Elisabet!
 
Här kommer ett november-kvälls-fönster från Lysekil.
 
Just nu hör jag på detta på nätet - direktsänt från Oslo Konserthus!:
 
NRK P2, torsdag 8.11.2012 kl. 19.30

Musikk i P2 - Klassisk direkte

Oslo Filharmoniske Orkester og Kor. Sølvguttene. Dirigent: Marc Soustrot. Solister: Mari Eriksmoen, sopran. Gert Henning-Jensen, tenor. Johannes Weisser, baryton. Gloria, av Francis Poulenc. Carmina burana, av Carl Orff. Direkte fra Oslo konserthus. Programleder: Bodil Maroni Jensen.

Det var en väldigt bra konsert,
och det var bra ljud, och bra mottagningsförhållanden också i kväll!
Nu är det precis färdigt.
Många hälsningar från Monica i Lysekil!
Tack ....!


... fru Grå i Ystad, för det trevliga urklippet som kom med posten idag! 

Just precis så är det att vara kassörska!

På stranden ...


På ömse sidor om stranden låg  d r i v o r   med ilandfluten tång, ja, det var som en tjock ryamatta!

Och mitt i detta, en liten vit fjäder.

Upphittat ...


Den här listan vet jag vem den tillhör; en man i min ålder som alltid hälsar med orden "Hej Elisabet!"
Och jag blir alltid lika glad av den hälsningen.
Mannen har tidigare arbetat som kommunchef i Södermanland, men har sedan ett par år tillbaka återvänt till landet Halland.
En driven handstil, tycker jag.
Jag hade lätt kunnat gissa på arkitekt som hans yrke.
Och så tror jag att han är duktig på att teckna.

Ja, det här med juice, det är inte det lättaste att stava.

Kort och Koncist.

Snabbare än blixten ...

... är hon som är en lycklig groda.

Vips, bara .. hade jag en här-och-nu-bild i min inkorg!

"När handen är snabbare än tanken ...", skrev hon som förklaring.

Ni kan ju försöka lista ut vad madame Groda har för profession ....




Tv-tips ...! 

Vännen Dinah skriver i ett mejl att detta är sevärt.

Och tänkvärt.

På söndag är det dags igen ...!

I Porto såg det ut så här ...
Ja, ni kommer väl ihåg när vi för drygt en månad sedan visade våra här-och-nu-bilder och berättade lite om hur det såg ut, ja, mellan tolv och två en viss dag? Eller var det mellan elva och två?

Det var Gunnar i Jämtland som kom med idén och det är väl lika så gott att fortsätta på den inslagna vägen?

Så här såg det ut då.

Vännen Kent från Växjö chockade mig med sin första bild till bloggen någonsin - heja Kent! - och visade utsikten från ett fönster i Karlskrona, där herr Nilsson för dagen befann sig å arbetets vägnar.

Om exakt en månad från då .., då arbetar jag som bäst och har inte tid över att lägga in alla bilder, men .., nästa vecka är jag ledig onsdag, torsdag och fredag och då minsann ...! 

Då tänkte jag så här: på söndagar är ju dom flesta lediga (förra gången var det en vardag), ska vi säga så här att .., nu på söndag mellan tolv och två på dagen (då är det ännu ljust ute) så tar ni en bild från vad ni pysslar med och så mejlar ni den till bisse151@gmail.com och så gör jag som förra gången, lägger ut allt i ett svep.

Är ni med?

Varmt välkomna den som känner för det! 








Stilla morgon ...

Promenad ner till havet och små korvbitar i fickan (vilken utsökt muta!) och harry som springer av och an och hämtar en pinne som jag om och om igen kastar i havet!

Sjöfåglar på rad längre ut i vattnet.

Får som bräääääker.

Och vi möter My - en sjuårig bordercollie -.
Att möta en artfrände är roligt .., såväl My som harry lägger sig platt på marken, så där femtio meter från varandra .., alldeles platt .., och bara tittar .., och sen: full fart!

En mer väluppfostrad hund (som är en tik) än denna My, har jag aldrig träffat och till min stora glädje gör harry precis som jag säger och Mys husse, som vi har träffat många gånger tidigare, säger att .."ser man på .., det tar sig med harry!"
 
Nästan hemma blir jag stående alldeles stilla och jag kommer ihåg avslutningen på ett Efter-tre-program med Olle Stenholm. Han berättade om den lilla rödhaken som satt i en buske och sjöng så outsägligt vackert.
Tänk, det är nog tio, tolv år sedan jag satt i bilen och lyssnade till just detta .., och jag minns det ännu.




 Så här lät det.



Dagens fönster ...


... finns på innergården där jag bodde i Ystad.

Bilden är inte nytagen och jag hade nyss upptäckt att man kunde göra svarta ramar - ååå - så snyggt jag tyckte att det var!


torsdag 8 november 2012


Mitt i Naturen ....

Äntligen!

Som jag har önskat att få veta vad olika växter heter, ja, som visas i programmet!

Nu ..., fick man det!

Ungefär som i Antikrundan, när det plingar till och lite information om det man tittar på kommer upp som en liten skylt.

Perfekt!


Åtta till ett ....

Fronta-fronta-fronta!
Vissa dagar på jobbet är bättre än andra och idag var en sån.
Full fart!

Det var brödgräddning (underbara Anne-Marie i charken hade gräddat nästan allting, det var bara att köra in i hyllorna!) , ta emot och fylla in Östras brödleverans, ta sig an Arlas varor och så småningom även Wapnös (mejeri här i närheten), göra i ordning frukosten, prata med arbetskamrater runt ett fikabord (händer nästan aldrig, endast varannan torsdag), lösa av Lena i kassan (ägnade ett par minuter åt att massera hennes rygg och nacke ...), kolla till mejeriet igen och sist av allt hjälpa till med kolonialen som kom igår.
En stoooooor fyrkantig låda fylld med varor!

Jag hamnade bland saftflaskor och batterier och så småningom i hyllorna med hårschampo, tamponger och annat elände.

Slutade 13.00

Susade hemåt, tänkte att harry nog var pinknödig, men det var tyst när jag kom hem, men på hallgolvet låg till min förskräckelse tröstpriset till Monet - lamm-måttbandet - lite tilltufsad och rufsig, ajajaj .., och där var även husses ena toffel, numera utan häl.

Uppifrån och ner.
Nu kokar jag fisksoppa som ska bli middag .., i morgon är jag fri nästan hela dagen - arbetar från halv fyra till kvart över åtta - och sen är helgen helt och hållet ledig!

Gåsmiddag hos min syster i Skåne på lördagkväll .., mums, så smarrigt!

Och för andra dagen på rad har en man som presenterar sig som "Rudi" ringt och sagt sig arbeta för Windows ..., jag har god lust att säga fula ord till honom och det var inte långt ifrån att jag gjorde det också.

Jag frågade däremot om han trodde att jag var totalt dum i huvudet?
Nästa gång ska jag be att få hans telefonnummer, så jag kan ringa upp ,-)

Pip-pip-pip ....! 

Precis på pricken vet mina barn vad som får mammahjärtat att svämma över!

"Ingen får stå sååå länge och gosa med Fiéri, som Ebba", skriver AP.

Ett polishusfönster som kommer på mailen .., en mobilbild på Ebba 10 år som är i stallet hos AP och står med sitt huvud tätt-tätt intill Fiéri .., eller som idag: tretton sekunder av glädje.

Det var Äldsta Dottern som tagit fram sin Iphone och sen tänkte på mamma.

Å, så jag älskar dem - ungarna - !

(Däremot lär nog inte Ä.D. få någon Oscarsstatyett för filmkonsten ,-)