I lotteribyttan ....

... finns den här skaran.

Jag har väl inte glömt nån ...?

Jominsann, det hade jag: mossfolk!

Jag gör genast en lapp till dig också!

Och Eva på Frösön .., fort, en lapp till dig också ,-)

Så sakteliga ....

... flyttar jag på allvar in i det gula huset.

I två och ett halvt år har jag bott här, men inte förrän nu kom mina cd-skivor på plats.

Och på ena hyllplanet samsas fåret från Australien med den nästan enda bild jag har av min pappa och mig tillsammmans. Här står han och försöker locka ut mig i Skeppträskets kalla vatten.  Harry har lyckats med konststycket att bita sönder den fina lilla ramen, nu får jag försöka hitta en ny.

Och plötsligt trängs Bob Dylan och Jimi Hendrix med "Ljuva lovsånger" (just nu Elvis som sjunger som bäst ...) och "Dompan at the Savoy".

Ja, här finns även Julio Iglesias, Absolute Christmas, Peter Lemarc, Dinah Washington, Evert Taube,Totta Näslund och Josh Groban.

Lotteribyttan har råkat hamna på ett plan .., den ska - hopefully - komma till användning i kväll, om nu pv tycker sig hinna med lite dragning.

Och tavlorna på väggen ska hamna rätt också.

"Ja, jag slant med borren ..., det var därför avståndet blev fel", sa pv och log.

Här och nu ...

Frösön ..., ho-ho!

Kolla posten i morgon!
(Och evighetstejpen från Portugal, den hänger med!)

Klockan 10.20.
Förmiddagskaffe med god kaka, bakad av pv till kören igårkväll.
Fyra bitar blev över.
Nu är det bara tre kvar.
Och ni skulle bara veta hur underbar den nya koppen är!

Apropå det här med att hälsa ...

... eller att se varandra, så skickar Monica en länk från Svenska Dagbladet.

Men jag undrar jag .., om detta inte är ett storstadsfenomen?

anna of sweden som tillbringat flera år i USA, vittnade om samma sak på sin blogg; den här förvåningen när hon flyttade hem igen, detta över hur oartiga vi svenskar är .., hur vi liksom tränger oss fram i busskön osv och aldrig något "förlåt" eller "ursäkta mig".

Här, ute på landet, hälsar så gott som alla på varandra, det tycker jag.

Och likadant var det i Ystad.

Men den vänlige renhållningsarbetaren i London (bilden ), han hälsade glatt på alla.

 

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

DBIV för Gunnar i Jämtland ...

Hej.

Chilin hägrar...!

Bland de bästa stunderna som händer mig så länge Alsensjön är fri från is är att kunna paddla en sväng med kajaken. I går (13 november) kan kanske ha varit den sista turen för säsongen.
Isen håller på att lägga och nylagd kärnis är väldigt seg att forsera med kajaken ;-)

/gunnar/'


(Som synes har Gunnar inget hum om att det här handlar om det bästa förra veckan, men det må vara hänt. Han kanske inte heller använder Topz .... Och Gunnar, ett tag skrev jag DBFV - förra veckan - men jag gav upp, det får bli så här, men avser det bästa från veckan som gick.)

Livet ...

Lyssnar till P1 nu på morgonen.

En familj i Portugal berättar om sin livssituation.

Inga arbeten längre.

Inga pengar som kommer in på kontot.

Inget skyddsnät.

Familjen är i 40-årsåldern och nu töms tidigare besparingar i rask takt.

Oro - oro.

Ångest.
 
Själv har jag en stund tidigare legat i sängen och glatt mig åt dom nya gardinerna av spets.

Ja, vem har sagt att tillvaron är rättvis ...?

Ont i hjärtat får man.

Och här kan ni lyssna till dem.

"Fattiga i Portugal. Reportage av Alicia Petrén".

(Och ja, jag vet att detta inte drabbar enbart människor i Portugal, men nu var det detta jag lyssnade till).

DBIV för Ann i Göteborg ....

Hej!

Det bästa förra veckan hände allt på samma dag!

 

*Nya naglar

*Förhandsvisning av "Call girl" på riktiga biografen Draken på Järntorget.

 

Naglarna köpte jag via Groupon, där man kan få erbjudanden med kraftiga rabatter om allt möjligt där man bor. För några månader sedan kunde man köpa nya naglar och ett påfyllningsbesök med 70% rabatt. Svårt att motstå och jag tycker om vackra naglar. Det gör nåt för självkänslan. I fredags var det dags och jag är så nöjd med resultatet. Jag ville inte ha för långa klor för jag måste kunna sy och sticka med dem.

 

Filmen Call Girl var bra och lite spännande, men alldeles för lång för mig; 160 minuter. 

 

Skådespelarinsatserna var lysande, främst Pernilla August som bordellmamman och Simon J Berger som polismannen Sandberg, men även de unga kvinnorna som spelar de utnyttjade flickorna var bra.

 

Bäst var också miljöskildringarna av 70-talet. Där hade de verkligen lyckats!!

Helt klart en sevärd film i höstmörkret!

 

Ann.

Det här med Topz - så blev det - ...

Min forskning angående detta med hur Topz används, visar sig vara intressant.
(I alla fall för mig).

Det börjar med att jag beklagar mig över att dagens bomullspinnar nästan är befriade från själva bomullen och då vittnar Cruella i en kommentar om hur chockad hon blev när hennes lillasyster (en klok dam, tycker jag) efter badet i simhallen tog fram några Topz (väl inlindade i plast, jag tror att lillsyrran är Jungfru, dom brukar vara ganska noga med sånt ...), så där så att även Cruella skulle kunna pillra sig i öronen.

Vad var nu detta för fasoner?!

"Använder verkligen människor Topz numera?" skriver Cruella.

Jodå, gissa om vi använder dem!

Anne i Mantorp, Ulrika, Agnetha (vars läkare har sagt att inget mindre än en armbåges storlek får närma sig örats insida ....), Cecilia N, bettankax (där talar vi om en expert, hon vet t.om att Coops öronpinnar är de i särklass bästa!, tack för den upplysningen bettan!), Eva (sjuksköterska), Kattis (där skulle frånvaron av Topz helt klart förändra tillvaron för familjen - utan Topz - inga bekanta!), samt undertecknad ..., är flitiga användare av Topz.

Bert i Luleå använder den "endast för rengöring av ytterörat", men så går det som det går också.

Ja, och så Cruella då, som aldrig någonsin använder sig av såna här påfund. Hon bara skvalpar i lite vatten och sen är det bra med den saken.

Ja, nu vet ni.

Jag hoppas den här småskaliga studien publiceras i någon tidskrift, eller kanske rent av i TV.

Vänligen, Elisabet Nilsson.

Kassörska, tillika forskare.

Om amerikaner ...

På eftermiddagen har jag den här mannen i kassan.

Han har varit osynlig ett tag, men nu är han tydligen ledig.

"Hej Elisabet!" säger han vänligt.

Alltid så vänlig är han!

"Men är du ledig och hemma nu mitt i veckan ?" säger jag förvånat.

Jo, så är det.

Under valet i USA var han på plats där, nu har han kompledigt och passar på att handla.

Jag frågar hur han trivdes där borta?

Och framför allt: vad tycker han om amerikanarna .., är dom så där plastigt vänliga som många säger?

"Inte alls! Jag tycker att dom är genuint trevliga .., det är ju inte ens vi svenskar!" säger han.

Kanske menar han mot andra turister?

Och jag tänker på förra avsnittet i Allt för Sverige, där dom medverkande försökte stoppa på-språng-människor-i-Stockholm och nästan ingen ville stanna, jo, en tysk turist tog sig tid.

Är det så illa?

Och så några eftermiddagsfönster ...

... från södra Frankrike.

Så här skriver avsändaren:

Häromdagen, innan skyfallen slog till som idag, var vi i Cannes. 
Vi åt lunch vid Croisetten, den berömda strandpromenaden där alla kändisar också syns under filmfestivalen och tog en minipromenad i solskenet där. Jag tog flera bilder till dig av de vackra fönstren som vetter ut mot havet. De som bor här i den gamla viktorianska husen med havsutsikt har nog betalat en ordentlig slant! 
Monet.

Avdelningen självklarheter ...

Lyssnar till en repris av programmet Fråga Doktorn.

Programledaren till den inbjudna gästen, vars man under en tioårsperiod blev allt sämre i en demenssjukdom: "Skulle du ha uppskattat om du haft en närmare kontakt med din demente mans läkare, ja, om du hade kunnat tala med läkaren om dina problem ...?"

Gissa två gånger vad svaret blev.

Eller:

Programledaren: "Önskar du att du hade fått hjälp på ett tidigare stadium i din mans demenssjukdom, så där så du hade haft bättre kunskaper om sjukdomen?"

Svaret blev inte nej.

Och Dinah tipsar ...

Om en viktig film.

"Hedra din fader och din moder", heter den.

Dinah, som har en son, tänker på efterdyningarna om något händer henne.

Vem tar då hand om ...?

Bilden har jag lånat från SVT:s hemsida.

DBIV ....

Förra veckans vinnare i uppmuntringslotteriet blev Anne i Mantorp och här, i hennes kryddhylla, står förstapriset - en liten burk med chili - odlad av bloggaren Lilla B i Västmanland.

Den här veckan är förstapriset burken med den ill-ill-heta chilin!

Till dig som vill vara med .., allt är som vanligt .., bisse151@gmail.com och gärna bild till!

Dragning i morgon onsdagkväll.

Dagens fönster ...

... finns i ett ödehus i Skåne.

I Skåne finns gott om det jag skulle kalla "rat-hus" ..., antingen förfallna och övergivna, eller bebodda, men med allehanda bråte runt husknuten.

Alldeles tydligt blir det om man åker tåg genom landskapet, men samma fenomen finns även när man - åtminstone förr i världen - kom söderifrån och upp mot Stockholm .., då såg man genom kupéfönstret mängder med bakgårdar där allt som skulle döljas hade hamnat.

Ja, sånt finns i landet Halland också.
Garage fyllda med bråte, till exempel.

Det är tur att järnvägsspåret inte går just där.

DBIV för Cecilia N i Härnösand ...

Det må väl vara att jag fick rida en av mina favvohästar i fredags.
Förut hade jag henne ofta och vi kom bra överens.

Sen var det en annan i gruppen som hade henne mycket. Men från början kom bara mulna kommentarer om "kärring till häst".

När jag i fredags jublade efter ridningen och sa att "Visst äär hon fin!" så fick jag medhåll från "kärringmuttraren".

Men hon är lite divig. Jag hamnade genast i onåd när jag talade gott om en annan häst inför henne. Då ville hon inte ta ett steg till.

Bilden är från ett annat tillfälle när vi har skuttat till oss en liten rosett på klubbhoppning.

Cecilia

Nu testar jag och lägger in verifikationen. 

Ni som INTE kan kommentera, mejla mig gärna på bisse151@gmail.com, så jag får veta att det krånglar.

Ordverifikationen ...?

Monet berättar hon omöjligen kan kommentera hos mig, sedan jag lagt in ordverifikationen.

Hur är det med er andra?

Jag tar bort den tillfälligt och kollar hur det blir, men översköljs jag av lika mycket spam igen, då vet jag inte hur jag ska göra ....?

Berätta gärna!

Och har ni inget annat för er ...

... så tycker jag att ni ska läsa ett intressant inlägg som handlar om djur.

Om hästar, katter och kaniner.

Och om frihet.

Och själva livet.

Här är det.

Dagens i-landsproblem ....

Det kan väl inte vara bara jag som har märkt att öronpinnarna numera snart saknar bomull?

Och då har jag inte valt den billigaste sorten.

Ps. Ja, jag vet att man inte ska använda öronpinnar i öronen. Men det gör jag ändå. Ds.

cruella sa... 

 

Jag och min syster upptäckte den största skillnaden oss emellan när vi var på badhuset på uppväxtorten häromåret. Vi hade slängt ned lite badgrejer som vanligt, baddräkt, nån flaska schampo och handdukar. Och när vi var färdigsimmade och stod i omklädningsrummet tog min lillasyster helt allvarsamt fram fyra tops som hon virat in i gladpack. Två åt oss var. Jag stod som ett levande frågetecken.

 

Och det gör jag nu också. Nej, jag har inte upptäckt att topsen snart saknar bomull. Jag använder ALDRIG tops! Någon gång i ungdomsåren för att sudda ut ögonskugga med kanske, men nu har jag små kuddförsedda pinnar till det.

 

Vad gör man egentligen med tops? Seså, ni som kommenterar - topsbruket!