En slags stillsam lycka ...

Och det är ju rackarns att det ska vara så himla varmt ute.

En annan utställning ...

... som jag verkligen tänker besöka, den finns i Göteborg och det var Turtlan som berättade om den.

Ååå, så underbart!

Bilden tagen i Pakistan.

Alltså en dag när människor från hela världen tar en bild eller flera och så sammanställs ett antal av dessa .., det är ju ungefär som när vi berättar om här och nu klockan 12 - 14, fast i mastodontformat!

Rent omöjligt var det att få fatt i någon som kunde berätta hur länge utställningen pågår - jag kommer bara till en intendent på museet -, ja, ja, men det får jag kolla upp senare.

Men Gunnar visste.

Svenska hemligheter ...

Här är det också lite hemligt. Unga pojkar i Dikanäs. En av dem lär ha varit min morfar. En annan min "låtsasmorfar".

På Postmuseet i Stockholm finns en - i mitt tycke - helt underbart påhittig utställning som heter Svenska Hemligheter. Människor har uppmanats att skicka in vykort och berätta om just sina hemligheter och jag tycker att det är hur kul som helst!

När jag surfade runt på dejtingsidan, brevväxlade jag med en man från Lund.
Vi hade aldrig träffats och mannen var säkerligen sympatisk, men så berättade han om sin högsta önskan .,. jo, det var att vi skulle ligga i sängen tillsammans, jag skulle vila på hans arm och så skulle vi berätta ALLT för varandra; ja, alla hemligheter som vi burit med oss genom livet!

"Nä, det skulle jag aldrig göra och jag vet inte om jag skulle vilja veta alla andras hemligheter heller!" sa jag.

Då ville den där mannen inte längre vara med.
Ajöken, sa han.

Men se .., såna här hemligheter som människor berättar om anonymt .., jo, det tycker jag är häftigt.

Utställningen varar i precis ett år och öppnas nu den sjuttonde november.

Här kan du också ta dig en titt.

Ett vykort såg ut så här:

 

 

Ack, om man vore skapad annorlunda ...!

Aldrig någonsin att jag skulle rösta på SD, men tänk, att när Almqvist sitter i tv och försöker förklara sig, då tänker jag ...,"å, så hemskt .., arma människa så han har ställt till det för sig och stackars hans föräldrar!"

Ju mer uppläxad han blir av journalister, desto mer kommer den känslan över mig.

Den dyker däremot inte upp när hans partikamrat Kent Ekeroth kommer i bild.

(Och nej, ni behöver inte läxa upp mig .., jag tycker att det är helt förkastligt att uttrycka sig så som herrarna gjorde!)

Bilden togs när jag bodde i Ystad och tvärs över gatan satt den här skadade råkan och tog igen sig.
Jag visste inte vad jag skulle göra .., andra fåglar flög lite runt omkring den och hade väl tänkt få sig ett skrovmål. Då tipsade någon om "fågelhjälpen" och jag ringde till en vänlig herre som sa att han skulle komma ta hand om fågeln.
Det gjorde han också.
Jag kände mig så god, ja, nästan så att en liten gloria seglade där ovanför huvudet.
Om mannen tog med sig fågeln hem och spjälkade den skadade vingen?
Inte alls.
Han vred nacken av fågeln.
Och där stod jag och gapade.

Post på gång ...

Så är vinsterna i uppmuntringslotteriet förpackade och färdiga att skickas med den alltid så vänlige lantbrevbäraren (jag ska försöka få en bild av honom när han kommer!).

Jodå, han kom tuuuutande och parkerade utanför garaget, just som sotaren som kollat kaminröret och skorstenen gjorde sig klar att åka sin väg.

Harry visste inte till sig av glädje; två snälla människor som kom på gården .., åååå, så han skuttade och hoppade och i rena glädjeyran grävde han upp en potatis från landet och kastade den om och om igen upp i luften! 

Och det lilla paketet med det heta innehållet, fick åka iväg i den gula bilen.

Förstapriset - det var alltså en burk illhet chili - gick till mossfolk i Örebro, men hon är så omtänksam och generös, så hon skänker den vidare till den hett tråååånande Gunnar i Jämtland (men du Karin .. har du tur kanske det kommer en burk honung seglande till Närke ...,-) ja, det var då så vänligt så det var inte sant! 

Chilin, som ni säkerligen kan köpa av odlerskan, kom härifrån.

Tröstpriset, vitlöksskalsborttagaren (skänkt av Anitha i Bureå) går till Eva i Tyresö.

Portot för allt detta; det stod Anne i Mantorp för och tejpen, ja, det vet ni ju redan .., den är portugisisk.

Stoooort och varmt  t a c k   till er alla som är med och hjälper till i detta!! 

Dagens fönster ...

... finns på landet i Skåne.

En ödegård ..., där det bästa redan har varit.

Det är ungefär så där som man själv känner sig när man lämnat sängvärmen och vid sjutiden på morgonen möter sin egen spegelbild.

Just det.

Och här är vinnarna ....

Som ni ser har jag lagt till mossfolk och Eva på Frösön, ja, dom hade jag helt glömt bort.
Fyyyy, på mig!

Förstapriset är den lilla burken med illstark chili.
Jag har norpat några små, små bitar och lagt i köttfärssåsen .., det känns inte så starkt där, men jag råkade dutta med fingret mot läppen och dååå ..., kändes det.

Bra för den som behöver bli lite upphottad.



Pv hade just kommit hemcyklande från stan och hade brått .., han skulle fixa stegen på taket.
Därav utrustningen ..., men allt för bloggvännerna förstås ,-)

DBIV för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa under veckan var nog:

1.  Att min novell äntligen publicerades i Året Runt. Tror det är två år sedan jag skickade in den och redaktören köpte den på en gång. Efter det har det blivit tvärnej när jag skickat in något. Den här novellen är inget vidare i mina ögon, men redaktören tyckte tydligen något annat.

2. Mina pysselstunder. Jag gör decoupage för brinnande livet. Så roligt. Något jag lärde mig för en månad sen och blev såld. Servetter som man dekorerar allehanda prylar med. Just nu är det ljus och krukor som får sig en "ansiktslyftning". Allt med julens förtecken på.

Kram Eva

// Att texten hamnar så här, ja, det beror på madamen på Frösön ,-)

DBIV för mossfolk ....

 

Kom på att det ju är dags för en DBIV också!

Den här veckan har varit riktigt bra, så det är inte helt lätt att välja. 

En underbar bibliotekstur med förskolebarn, en riktigt lyckad vända i spårskogen, tripp till Linde och tripp till Karlskogaland. Och snön förstås!!!

Fast det bästa är, kom jag på, såklart att maken blivit helt frisk från lunginflammationen. 
Det har jag ingen bild på, så det får bli snöängeln istället :)

mossfolk

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Snabb "middag" på Burger King i Eskilstuna, på väg hem efter att ha hämtat nya rallybilen från företaget som satt in bur i den.

I fönstrets spegling, en älskad rallysnubbe. :-)

Så skrev Ulrika och bilden är inte purfärsk, men inte så värst gammal heller.

Två dagar, rättare sagt.

Tack snälla!

I lotteribyttan ....

... finns den här skaran.

Jag har väl inte glömt nån ...?

Jominsann, det hade jag: mossfolk!

Jag gör genast en lapp till dig också!

Och Eva på Frösön .., fort, en lapp till dig också ,-)

Så sakteliga ....

... flyttar jag på allvar in i det gula huset.

I två och ett halvt år har jag bott här, men inte förrän nu kom mina cd-skivor på plats.

Och på ena hyllplanet samsas fåret från Australien med den nästan enda bild jag har av min pappa och mig tillsammmans. Här står han och försöker locka ut mig i Skeppträskets kalla vatten.  Harry har lyckats med konststycket att bita sönder den fina lilla ramen, nu får jag försöka hitta en ny.

Och plötsligt trängs Bob Dylan och Jimi Hendrix med "Ljuva lovsånger" (just nu Elvis som sjunger som bäst ...) och "Dompan at the Savoy".

Ja, här finns även Julio Iglesias, Absolute Christmas, Peter Lemarc, Dinah Washington, Evert Taube,Totta Näslund och Josh Groban.

Lotteribyttan har råkat hamna på ett plan .., den ska - hopefully - komma till användning i kväll, om nu pv tycker sig hinna med lite dragning.

Och tavlorna på väggen ska hamna rätt också.

"Ja, jag slant med borren ..., det var därför avståndet blev fel", sa pv och log.

Här och nu ...

Frösön ..., ho-ho!

Kolla posten i morgon!
(Och evighetstejpen från Portugal, den hänger med!)

Klockan 10.20.
Förmiddagskaffe med god kaka, bakad av pv till kören igårkväll.
Fyra bitar blev över.
Nu är det bara tre kvar.
Och ni skulle bara veta hur underbar den nya koppen är!

Apropå det här med att hälsa ...

... eller att se varandra, så skickar Monica en länk från Svenska Dagbladet.

Men jag undrar jag .., om detta inte är ett storstadsfenomen?

anna of sweden som tillbringat flera år i USA, vittnade om samma sak på sin blogg; den här förvåningen när hon flyttade hem igen, detta över hur oartiga vi svenskar är .., hur vi liksom tränger oss fram i busskön osv och aldrig något "förlåt" eller "ursäkta mig".

Här, ute på landet, hälsar så gott som alla på varandra, det tycker jag.

Och likadant var det i Ystad.

Men den vänlige renhållningsarbetaren i London (bilden ), han hälsade glatt på alla.

 

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

DBIV för Gunnar i Jämtland ...

Hej.

Chilin hägrar...!

Bland de bästa stunderna som händer mig så länge Alsensjön är fri från is är att kunna paddla en sväng med kajaken. I går (13 november) kan kanske ha varit den sista turen för säsongen.
Isen håller på att lägga och nylagd kärnis är väldigt seg att forsera med kajaken ;-)

/gunnar/'


(Som synes har Gunnar inget hum om att det här handlar om det bästa förra veckan, men det må vara hänt. Han kanske inte heller använder Topz .... Och Gunnar, ett tag skrev jag DBFV - förra veckan - men jag gav upp, det får bli så här, men avser det bästa från veckan som gick.)

Livet ...

Lyssnar till P1 nu på morgonen.

En familj i Portugal berättar om sin livssituation.

Inga arbeten längre.

Inga pengar som kommer in på kontot.

Inget skyddsnät.

Familjen är i 40-årsåldern och nu töms tidigare besparingar i rask takt.

Oro - oro.

Ångest.
 
Själv har jag en stund tidigare legat i sängen och glatt mig åt dom nya gardinerna av spets.

Ja, vem har sagt att tillvaron är rättvis ...?

Ont i hjärtat får man.

Och här kan ni lyssna till dem.

"Fattiga i Portugal. Reportage av Alicia Petrén".

(Och ja, jag vet att detta inte drabbar enbart människor i Portugal, men nu var det detta jag lyssnade till).

DBIV för Ann i Göteborg ....

Hej!

Det bästa förra veckan hände allt på samma dag!

 

*Nya naglar

*Förhandsvisning av "Call girl" på riktiga biografen Draken på Järntorget.

 

Naglarna köpte jag via Groupon, där man kan få erbjudanden med kraftiga rabatter om allt möjligt där man bor. För några månader sedan kunde man köpa nya naglar och ett påfyllningsbesök med 70% rabatt. Svårt att motstå och jag tycker om vackra naglar. Det gör nåt för självkänslan. I fredags var det dags och jag är så nöjd med resultatet. Jag ville inte ha för långa klor för jag måste kunna sy och sticka med dem.

 

Filmen Call Girl var bra och lite spännande, men alldeles för lång för mig; 160 minuter. 

 

Skådespelarinsatserna var lysande, främst Pernilla August som bordellmamman och Simon J Berger som polismannen Sandberg, men även de unga kvinnorna som spelar de utnyttjade flickorna var bra.

 

Bäst var också miljöskildringarna av 70-talet. Där hade de verkligen lyckats!!

Helt klart en sevärd film i höstmörkret!

 

Ann.

Det här med Topz - så blev det - ...

Min forskning angående detta med hur Topz används, visar sig vara intressant.
(I alla fall för mig).

Det börjar med att jag beklagar mig över att dagens bomullspinnar nästan är befriade från själva bomullen och då vittnar Cruella i en kommentar om hur chockad hon blev när hennes lillasyster (en klok dam, tycker jag) efter badet i simhallen tog fram några Topz (väl inlindade i plast, jag tror att lillsyrran är Jungfru, dom brukar vara ganska noga med sånt ...), så där så att även Cruella skulle kunna pillra sig i öronen.

Vad var nu detta för fasoner?!

"Använder verkligen människor Topz numera?" skriver Cruella.

Jodå, gissa om vi använder dem!

Anne i Mantorp, Ulrika, Agnetha (vars läkare har sagt att inget mindre än en armbåges storlek får närma sig örats insida ....), Cecilia N, bettankax (där talar vi om en expert, hon vet t.om att Coops öronpinnar är de i särklass bästa!, tack för den upplysningen bettan!), Eva (sjuksköterska), Kattis (där skulle frånvaron av Topz helt klart förändra tillvaron för familjen - utan Topz - inga bekanta!), samt undertecknad ..., är flitiga användare av Topz.

Bert i Luleå använder den "endast för rengöring av ytterörat", men så går det som det går också.

Ja, och så Cruella då, som aldrig någonsin använder sig av såna här påfund. Hon bara skvalpar i lite vatten och sen är det bra med den saken.

Ja, nu vet ni.

Jag hoppas den här småskaliga studien publiceras i någon tidskrift, eller kanske rent av i TV.

Vänligen, Elisabet Nilsson.

Kassörska, tillika forskare.

Om amerikaner ...

På eftermiddagen har jag den här mannen i kassan.

Han har varit osynlig ett tag, men nu är han tydligen ledig.

"Hej Elisabet!" säger han vänligt.

Alltid så vänlig är han!

"Men är du ledig och hemma nu mitt i veckan ?" säger jag förvånat.

Jo, så är det.

Under valet i USA var han på plats där, nu har han kompledigt och passar på att handla.

Jag frågar hur han trivdes där borta?

Och framför allt: vad tycker han om amerikanarna .., är dom så där plastigt vänliga som många säger?

"Inte alls! Jag tycker att dom är genuint trevliga .., det är ju inte ens vi svenskar!" säger han.

Kanske menar han mot andra turister?

Och jag tänker på förra avsnittet i Allt för Sverige, där dom medverkande försökte stoppa på-språng-människor-i-Stockholm och nästan ingen ville stanna, jo, en tysk turist tog sig tid.

Är det så illa?