DBFV för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i förra veckan var igår, första dagen som jag kände att nu är jag skapligt pigg igen.
Magvärken hade avtagit och jag orkade ge mig ut. Inledde första advent med en fin mässa i stora kyrkan inne i Östersund.

Efter mässan åkte vi till skogsbrynet, där var det lugnt och tyst. Och kallt! Minus tolv grader och den varma chokladen värmde gott. Det blev en kort stund därute men det räckte för att få sig en portion stillhet och för att Otis skulle få springa av sig.

Kram till dig från Frösön!

DBFV för Kerstin i Skåne ....

Det bästa var helgen med den första snön och myskväll med adventsmys hos minstingen.

Kerstin.

DBFV för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Helt rätt så ska det heta DBFV :-)


Mitt DBFV blir ett bubbelpoolsbad på hotellet i Göteborg när M och jag åkte på en liten resa till Sveriges framsida.
Just det, jag är väldigt förtjust i att bubbelbada.

Vi låg där en lång stund i varsin hörna i det varma vattnet.
Startade bubblet och njöt men efter en stund så stängde vi av bubblet för det lät en hel del.

Det blev tyst och det enda som hördes var musiken från högtalarna uppe i taket på relaxavdelningen.
Sån där musik som jag kallar för "valmusik".
Mitt eget uttryck för sån musik man ofta hör på spa och relaxavdelningar. Lite meditativ musik. Hoppas ni förstår vad jag menar?

Där låg vi en lång stund och njöt.
Tysta båda två. Länge.
En stunds meditation i det varma vattnet.

Inga andra gäster kom under tiden. En söndagskväll på ett hotell kanske inte har så många gäster som ville bubbelbada till vår lycka.

Sen gick vi runt hörnet från hotellet och köpte varsin sallad på kvarterspizzerian.
Avrundade kvällen med salladerna och ett spännande avsnitt med A-gruppen.

 Ute var det regn och blåst denna söndagskväll.
En minnesvärd kväll.

Turtlan

DBFV för Barbro i Uppsala ...

Hej Elisabet

Det bästa nr 1 för mig har varit att ha dotter och barnbarn hemma .
Noelle är en snart 2 årig envis liten dam som älskar att sjunga.
Lite konfunderad blir hon när mormor sjunger Imse Vimse som inte alls låter så hemma i Oslo men det går bra att sjunga med ändå .

Lika kul som det är när de kommer lika jobbigt är det när de ska tillbaka.
Önskar vi bodde närmare.

Det bästa nr 2 är att jag vaknade i morse och marken var täckt av snö!

Kram från Babsan i Uppsala

DBFV för Eva från Tyresö ...

Att undervisa.

 

Det ringde en pappa och ville jag skulle coacha hans dotter.

Storebror som haft mig i skolan rekommenderade mig.

Flickan var här igår och det var så kul så jag kände det i kroppen hela kvällen.

Jag är nog gjord för att undervisa och det gör jag ju inte hela dagarna längre......

 

Det var verkligen stimulerande med flickan 15 år.

Hon har stora svårigheter, är  blyg och försiktig och det är trist i skolan då förstås.

En utmaning för mig..........att få henne att behålla självförtroendet  nu i betygshetsen.

Men allt bygger på relationer som det alltid gör i skolan.

Hon kommer igen om en vecka. Hoppas jag.

 

Illustration Elsa Beskow ur Tomtebobarnen

 

Hon är sista flickan i raden och det var Tomtefar som kom med henne.

DBFV för Anne i Mantorp ....

Hej!

Den här gången var det plättlätt att finna ut vad som var bäst. Det var förståss den färgglada
mjuka bänken i hallen som är rumpvänlig att sitta på när skor och stövlar ska på fötterna. Den
förra bänken brakade sönder när jag satt på den och kramade om yngsta barnbarnet och inte
gjorde det något för den var inte gjord för människor utan böcker och dessutom högst obekväm
att sitta på.

Anne i Mantorp

DBFV för Ann i Göteborg ....

Det var när mannen i mitt liv försökte laga min trilskande overlocksymaskin...och LYCKADES!

Det är många mekaniska delar i den som ska samverka och anledningen till att den går sönder är att jagf syr för fort, säger han.

Tro de’?

 

Kram Ann

Måndagsfönstret ...

Detta lok står på slutstationen  av järnvägen som japanerna byggde under andra världskriget för att sammanbinda Thailand med Burma, dödens järnväg. 

Så skriver herr Jonsson från Arvidsjaur, numera Thailand.

Glöm nu inte ...

DBFV (ja, det bästa i förra veckan ..., som Guy tyckte att det skulle vara ..).

Bilderna visar glimtar från tidigare DBIV ..., sånt som gjorde oss glada.

Emma som tilldelades blommor när hon hade tagits ut till flicklandslaget i fotboll .., Eva på Frösön som deltog på vintermarknaden ute på Rödön (tror jag det var ..).., Kerstin i Skåne och hennes underbart lockiga lilla barnbarn (visst blir man glad!) och Ulrika och rallymannen Marcus i Västmanland! 

Dragning i lotteriet på onsdagkväll.

Vill du vara med och berätta vad som gjorde ditt hjärta varmt under veckan som varit ...?

Mejla då till bisse151@gmail.com ..., och gäääärna bild till!

(Sex bidrag har redan kommit och kommer allt eftersom på sidan i morgonbitti ...).

Efteråt ...

Och pElle och harry skymtar också ...

 

... är han så glad och nöjd och konserten i kyrkan - som var fullsatt - ("jag såg Sonja och Gösta sitta på bänken längst fram men hann inte prata med dem!", säger han) hade gått bra. 

Nu står han i vardagsrummet iklädd det som var hans fars bröllopskostym från 40-talet och han är så fin, så fin ..., och tänk, han fixade att spela in under genrepet, precis som jag bad honom göra.

Så här lät det.

Ja, lika fint som detta som "Dr Böhlander" sände mig. 

"Jag får tårar i öronen när dom sjunger, tänk, dom är bara åtta år!" skrev hon.

Och solens strålar når in i vardagsrummet ...

Här och nu, akt 2.

Klockan är 10.35.

På ett bord ligger en nästan återuppstånden kattherre på sjutton - arton år ..., en vit, nystruken skjorta hänger på stolsryggen (konserten ikväll, ja .., och till detta bärs pv:s fars kostym från 40-talet) ..., på soffan Ektorp vilar en hund som heter harry och som har lämnat ett gosedjur på golvet ..., det brinner i kaminen och på väggen till höger om dörröppningen, spelar solstrålarna över fototavlor som värmer hjärtat.

Om drygt tre timmar åker en pensionatsvärd in till Halmstad för att sjunga in advent och hans sambo ger sig då av till affären för ett antal timmars arbetande.

Redan nu har hon bestämt sig för att ha brinnande marschaller utanför butiken.

Och i Bureå ser det ut så här ...

... berättar Anitha.

Kvällen innan var där endast ett tunt pudertäcke med snö.

Och titta nu!

 

Snacka om insnöad!!!

Fick kämpa länge innan jag lyckades få upp dörren så mycket att jag kunde
klämma mig ut! Tur att man är smal ;-)

Och inte har de hunnit skotta än, så man sitter där man sitter. Såg en
granne plumsa fram i snön... den nådde upp till över halva låren!
Vågar knappt tänka på hur vägarna syns. Och sonen som är i Sundsvall och ska
köra hem idag :-(

Kram!

Här och nu ...

Eld i underbara kaminen och sedan sätter sig han som påstår sig vara ateist vid pianot för att öva inför kvällens konsert i Nicolaikyrkan.

"Var glad, var glaaad, vaaaar glad i din Herre och Guuuud!" sjunger han.

Det sjungs även om Frälsaren och Den Heliga Natten.

Jo, jo.

Första-advents-fönstret ...

Sex grader kallt ute och bor man nära havet är vinden  i s k a l l.

Full fart runt fröautomaten, ja, t.om. herr Fasan har kommit hit igen och ekorrarna satt uppe i stora boken när pv gick på morgonpromenad med en yster harry.

Och pElle?

Jotack.

Han har tillbringat natten i vår säng - precis som vanligt - och inte är han i kanonform, men bra mycket piggare. Han har en sårskorpa på huvudet och jag misstänker att harry kan ha lekt alltför våldsamt med honom och det där med "lek", det är kanske harrys sätt att se på saken.

Hädanefter får dom vara åtskilda när vi är borta.

Nio liv eller kanske tio ...

Gulle-pElle.

Igårkväll tyckte jag att pElle var så ..., annorlunda.

Mest hela tiden låg han ihopkurad längst uppe på soffan och det gör han i vanliga fall också, men det var ändå nånting som inte stämde.

På kvällen satte jag mig intill honom och strök försiktigt över hans panna och då det lät som när man stryker över krossad cornflakes! Jag höll på att svimma!

Och hans högra öga var svullet och han var lite varm ..., bara sov och sov.

Så jag hämtade en kall bomullstuss - modell större - och baddade hans öga och pannan (då slutade det att låta så där hemskt) och så satt jag hos honom en stund och var snäll och sa mjuka och vänliga saker.

Han som annars spinner nästan på en gång när man rör honom, spann inte alls.

Det är sannerligen inte ofta som pElle  i n t e  sover hos mig på nätterna, men natten mot idag låg han kvar på soffan.

Jag var omåttligt orolig när jag gick ner i morse och jag tänkte att nu är nog pElles dagar tillända?

Och nej, jag har inte tänkt söka veterinärvård, för om man är sjutton eller arton år och inte verkar plågas, så får man somna in så där enligt naturens gång.

Fortfarande var han loj och slö, men ögat var bättre och jag kokade fisk och han hoppade upp på bänken och åt och gick sedan och lade sig igen.

Under eftermiddagen på jobbet har jag flera gånger undrat hur det har varit med honom?

Nästan tjugo år tillsammans - från det man var alldeles nyfödd - tills man är gammal kattherre, det är lång tid. Mycket har vi varit med om.
Mycket har HAN varit med om.

Men tänk, när jag kom hem ikväll satt pElle på köksstolen och för en stund sedan putsade han pälsen.

Det finns nästan inte ord för hur glad jag blev.

Fint främmande ...

I säkert två veckors tid - varje förmiddag - kommer två små ekorrar på besök.
Det är fröautomaten som lockar förstås.

En av dem, den ni ser på bilden, är en kavat liten krabat och klättrar genast upp och slår sig ner på grenen och har sedan stammen som ryggstöd och så sitter den där, lojt tillbakalutad, och kalasar på frön.

Det är väl bara en tv som fattas?

Kompisen håller sig nere på marken.

Och inne i huset, där står harry och skakar av lust att sätta fart efter såna här fräcka typer som kommer in på tomten precis som om dom hörde hemma här!

I förrgår var han bara någon ynka centimeter ifrån att nafsa en av dem i yviga svansen och jag skrek så högt i förfäran, så där så grannarna nog trodde att det var mord på gång.

Dagens fönster ...

Vilka underbara fönster som har kommit dom senaste dagarna!

Hänga-tvätt-balkongen från Frankrike med allt det vackra blå ..., lill-Karin som tittar ut genom husbilens fönster här i Halland och så det här - sååå vilsamt - från bygdegården i Järnboås.

Det var Ulrika som var framme med håven.

Vid tretiden ...

En vända i stan hinns också med under den lediga dagen.

Vi hittar parkering nedanför Scandic och då är detta utsikten .., i mitten skymtar Immanuelskyrkan där kören Västanvind övar och brukar framträda, ja, det är där pv är med, men på söndag ska han även sjunga i Nicolaikyrkan vid Stortorget, då med Kammarkören och ååå, så synd att jag arbetar!

Det blir - som vanligt - bara en tvärsväng i centrum.

Jag köper en krans att hänga på dörren; den allra enklaste modellen med enris och ett rött band och textpennor hittar jag på Bokia och pv köper gott vin, hämtar ut hjärtmedicinen och hittar sen en ursnygg vinterjacka med skinn/päls runt kapuschongen och när vi kommer hem och pv visar jackan, blir harry som tokig och vill nafsa i det lurviga, han tror väl att retstickan ekorren hamnat på jackan!

Nu är vi hemma.
Till middag blir det hemkokt risgrönsgröt och lite gott till.

Tända ljus överallt.
Sen väntar På Spåret och ... ja, Skavlan är kanske slut för den omgången?

Tankar framför tv:n och en fråga ...

Nånting som jag verkligen fascineras av - och tycker om - det är när människor känner sig säkra i sin yrkesroll.

Det kan vara allt från en skicklig skomakare .,. till den trettioåriga kvinnan som var gatsoperska i Malmö och vittnade om glädjen i att hålla rent .., eller supportpersonal i någon form som möter kunder med respekt och vänlighet.

Ja, helt enkelt: all sorts yrkesstolthet!
 

En som  i mina ögon verkligen har vuxit och nu är så avslappnad inom sitt gebit - tv-rutan -, det är SVT:s nyhetsuppläsare Hannes Nelander.

Honom gillar jag skarpt!
(Intressant artikel finns här.)

Nåt annat som inte bara fascinerar mig, utan rent av mig gör mig lycklig, är när jag tittar på Gokväll och "Gör om mig", där en man eller kvinna (oftast det senare) får en ny stil.

Igårkväll var det rent bingo!

Såååå fin hon blev, den 50-åriga Stina från Lidingö!!
(Och de båda förvandlingsdamerna i Gokväll är så himla rara och fina och Pekka Heino perfekt som programledare, tycker jag!)

Om ni spolar fram till 41.05 av programmet, så får ni se på förvandling!

En annan som  har axlat rollen som programledare/nyhetsuppläsare, är förre radioprataren Anders Holmberg, numera stationerad i Aktuellt.
Å, så nervös jag tyckte att han var i början .., men  igår kväll när han intervjuade/ifrågasatte Jimmie Åkesson visade han prov på nånting helt annat, tycker jag.

Sånt kan man tänka på när man sitter där i soffan Ektorp.

Och du som läser här .., har du några tv-favoriter?

Du får gärna dela med dig om du vill och har lust!