Här och nu från Bohuslän ...

För en stund sedan var det lätt snöfall, men nu kommer det stora flingor nervirvlande här i Lysekil.

 

Bilden genom fönstret tog jag när det var det lätta snöfallet.

 

Stjärnorna har plockats av och satts på fönstret efterhand som ett "gåvo-ljus" där de satt brann ned mot dem.

 

Ordnade julskinkan och satte granen i vatten i går.

Brukar inte klä den före 23.e, men skall i år göra det den 22.e - i dag.

 

Det är många som tar fram alla julsaker väldigt tidigt nu för tiden,

men från min barndom är jag van vid att julsakerna och granen togs fram tidigast på kvällen 23.e december.

Monica i Lysekil.

Spänning på högsta nivå ...

När familjen Ekorre nu börjar komma allesammans .,. fyra stycken var det nu på morgonen .., då tycker nog harry att det börjar gå för långt.

Och hit och dit skuttar dom och harry står i soffan och skakar av återhållen jaktlust.

Dagens fönster ...

Ja, det var det där fönstret där det hände saker ..., det som fanns i min lägenhet i Ystad.

"Glad advent ..." ?

Det säger man väl inte ..., men ja, ni förstår ändå.

Kväller ...

I morgon måste jag tvätta anoraken ...

Full fart i affären och där är många sommargäster som nu återvänt och förmodligen ska fira jul hos släkten och när jag kommer till kassa två och säger "varsågoda, det går bra här också!", så blir det kaos nästan och en äldre farbror bryter sig ur kön och tränger sig förbi övriga för att bli först.

Dagens standardfras från kunderna: "ja, det man inte har i huvudet, det får man ha i benen ...".
Jag undrar hur många gånger jag hörde just detta idag?

Det är mycket stress just nu.

I charkkylen står Janssons, prinskorvar och köttbullar till personalen - ja, lite skinka också, rökt julskinka, som jag aldrig vänjer mig vid - och mejeribeställningen blev väl någorlunda, den jag gjorde igår, förutom Wapnös standardmjölk som tog slut, nåja, det kan man väl överleva.

Hemma igen halv nio.

Hinner se slutet av På Spåret (blir lite oengagerat när man missat så mycket), sen herr Strömstedt i sitt program som jag verkligen tycker om - lagom lågmält och så mycket  m u s i k a n t g l ä d j e - ikväll med underbara Anna Ternheim .., och sen Rolling Stones i New Jersey ("if You looook to the leeeeft You can see New Jeeeersey", sa piloten på Lufthansaplanet, det var i december 1979 och vi hade i en månads tid besökt mamma i Argentina och var nu på väg hem igen efter ett stopp i New York och tänk .., jag glömmer aldrig den där pilotrösten och hur vi som satt på rätt sida av planet böjde oss fram och tittade ut över New Jersey) och Mick Jagger fyller sjuttio nästa år, men sprätter omkring som en ungdom på scenen, ja, herrekors!

En varg lär befinna sig här i trakten, ja, i Steninge eller Haverdal, kanske den tar vägen förbi Stensjö också?
Oj, så ensamt för den .., nästan så man får ont i magen bara man tänker tanken.

I morgon stundar ledig dag.
Härligt. Härligt.

Och hos er?

Det totala vansinnet ...

"Jag kan hjälpa dig!" säger pv, som redan är klar med sin gran.

Fram till halv tre är jag ledig, så vi skriver en jättelista och åker in till stan.
Letar parkering (hittar en direkt, bästa tänkbara plats, 1 meter från p-automaten!) och så delar vi på oss, för här ska köpas julklappar!

Egentligen tycker jag att det är komplett vansinne att byta pengar bara, men pv har redan köpt flera stycken till sin sambo och då kan jag ju inte låta bli, men åååå, vad det är svårt!

Jag tittar in på Intersport och vem möter jag i dörren där om inte pensionatsvärden och nej, där finns inget han längtar efter .., så vi fortsätter åt var sitt håll och så får man hoppas på det bästa.

På gågatan finns en liten butik som heter Udda, den   ä l s k a r   jag mer än allt annat och köper bums en vacker gästhandduk (senare, när vi kommer hem och jag visar den för pv säger han .., men det är ju samma mönster nästan som i din sommarkjol!) och små tvålar (perfekt till lotteriet!) och de allra vackraste pappersservetter (lotterivinst det med!) och en slags stjärna av pärlor och ståltråd står jag länge och funderar på att köpa, men var skulle vi ha den ...??, så det blir inget mera.

Det doftar så gott i den affären och expediten, som slår in varor på löpande band, ringer efter förstärkning ("ät du din frukost i lugn och ro, stressa inte!" säger hon till den som ska hjälpa henne), ty kön är låååång och alla har förstås bråttom.

Utanför Sparbanken ringlar kön likt en boaorm ute på trottoaren och en ung tjej säger till sin kille att dom kommer att missa bussen hem om det inte blir deras tur snart ., och plötsligt hörs ett klockspel och på torget står handlarna som säljer julgrupper med tomtar och änglar och där är stånden med kläder som alla är färggranna och har mycket mönster (min mamma skulle säkert ha älskat just allt detta ...).

Jag köper hyacinter och även en kruka med Tazetter.
"Men är det inte dom som luktar kattkiss när dom blommar ..?" säger jag tveksamt och då svarar torgmadamen att det är det inte alls, det är buxbom som har den odören och så hämtar hon en bukett med just dessa och låter mig känna ..,"visst är det så!" säger hon och jovisst, på pricken.

Alltså blir det ingen buxbom i det gula huset.

Sist av allt åker vi till Hemköp och handlar allt som står på listan - den som är lång som en tapetvåd -.
Kunder småpratar och frågar om jag är ledig idag ("nej, jag börjar klockan halv fyra", säger jag) och i ena kassan står chefen, i den andra Johanna P och nästan allt, förutom brunkål och spjäll, får vi med oss.

Sen hemåt.
Betalar alla räkningar .., dricker Zoegas kaffe och tar en macka .., och önskar att julen inte vore så himla kommersiell, men det är ju jag själv som druttar dit.

Och nu jobb.
Till åtta.

I morgon stundar ledig dag.

"Vad har du gjort ...!"

Så här är det.

Ibland, men sannerligen inte ofta, händer det att man - kanske av en händelse -, råkar lyssna till ett radioprogram som man - i alla fall efteråt - vet att man aldrig någonsin kommer att glömma.

Just så var det igårkväll.

Alldeles blick-stilla låg jag under duntäcket och kunde knappt andas .., det var som att sitta i en liten eka som lite vingligt driver fram mot ett stup ..., så där så man anar vad som ska hända, men vet inte säkert.

Det var det här programmet jag lyssnade till.

Titeln är "Vad har du gjort ...".

Så fasansfullt.

Så oändligt vackert.

Så ömsint.

Bland kommentarerna om programmet läser jag bland annat följande:

"Detta var bland det starkaste och mest gripande jag lyssnat på någonsin. Jag blev mycket berörd och gripen över såväl innehållet som sättet det framfördes på. Tack ännu en gång!"

Dagens fönster ...

... fanns - och finns säkerligen ännu -, i systerlandet Danmark, närmare bestämt i Helsingör.

Och tänk .., ännu består jorden!

Vi har alldeles nyss firat pv:s "å-nu-är-det-jullov!" med frukost och lång springrunda för harry.

Visst blir man glad av fönstret!

Soffprat vid femtiden ...

"Men du förstår Harry, nu är husse ledig i nästan tre veckor .., då kan vi ta lååånga cykelrundor och kanske kan vi ta rundan i hästhagen, där är inga hästar nu och husse har sovmorgon och ska inte stiga upp klockan fem som alla andra vardagmorgnar, nu ska vi sova länge, kanske matte tar dig en sväng när hon stiger upp ..., jaaa, du är fiiiiin du harry, du är faktiskt världens finaste hund ..., och kanske ska matte klippa klorna på dig också, du ska se att det blir bra ..och vet du, att på själva julafton, då kommer Alice hit, hon är en Jack Russel, henne har du ju träffat tidigare".

Säger han som är husse och nyss hemkommen från jobbet.

pElle bryr sig inte så värst i det där pratet.

Gunnars mamma finns inte mera ...

Tavlan målad av just Anna.

Det är underligt .., det är som om december är en månad när människor kallas hem.
Eller bort.

Gunvor - pv:s mamma -, min pappa, Ingelas pappa och var det inte hennes farmor också ..., och nu: Gunnars mamma: Anna.

Och Bert i Luleå .., förlorade han inte sin mamma kring jultiden, eller minns jag helt galet?

En enda gång har vi träffat Anna och det blev verkligen ett sånt fint möte, fyllt av glädje!

Glädje och förundran.

För hur förvånade blev vi inte när Anna, då nittiofyra år, plötsligt tog fram munspelet!

Så här lät det.

Och var det.

Ja, det var en alldeles underbar kväll.

Och glädjen över att vi fick träffa henne, finns kvar.

Dutt-dutt och gräddbeställning!

Jobb åtta till ett och det går för runt hela tiden.
Att varannan torsdag göra mejeribeställningen är tämligen knepigt (man får ingen riktig vana) .., och att då göra den just inför jul, då är det upplagt för lite oro.
Natten mot idag drömde jag om just detta; att jag blandat ihop beställningsblocken och nu skickat ordern för ett år tillbaka!
Och medan jag plockar upp alla varorna som kommit, ansluter chefen och hjälper till ..,och vi samspråkar om hur mycket Arla-grädde som ska tas hem; han tycker att jag har tagit i alldeles för lite och jag tycker precis tvärtom .., han hugger till nåt hemskt!

När ordern väl är godkänd och skickad (då håller man andan ...), ringer jag till den som är ordinarie mejeriansvarig och pratar med henne och hon ger chefen rätt och tack och lov .., så hinner jag skicka in och komplettera och dom som på fikat lyssnat till vårt grädd-gnabb, smajlar så häääär mycket och jag går ut i butiken och böjer mig fram och säger ..."ååå, högt ärade chef, jag hade nog fel, trots allt!"

Då ser han väldigt nöjd ut och ler lite plirigt.

Innan jag slutar för dagen säger jag tack och hej till alla i personalrummet; ja, skulle nu jorden gå under så ., och vid charkdisken står några kunder, jag säger hej till dom också och tackar för den här tiden och en kvinna skrattar och säger att "ja, jag väntar med julskinkan tills i morgon, man vill ju inte slösa i onödan ...".

Sen hemåt.

I bilen tänker jag på hur ofattbart bra jag trivs i den här affären!
Visst, allt är inte perfekt, men i det stora hela tycker jag så mycket om den.
Lagom liten eller stor .., många äldre som handlar och mängder med stamkunder!
Och frihet i jobbet.

När jag kommer hem ser jag på köksbordet julkortskuvertet som kom igår och gjorde mig så glad.
Finns det någon egenskap som verkligen är tilldragande och som gör mig glad, så är det filurhumor.
Inte det här att dra vitsar hela tiden, utan just det där filuriga.

Den som känner mig vet att jag i alla tider, i alla fall de senaste fyrtio åren, har duttat med överstrykningspennor på brev, paket, skrivpapper eller för den delen .., även schemalistor, ja, t.om. på butiksskyltarna! Fråga mig inte varför .., jo, jag tycker väl att det blir lite trevligare.

När jag då får ett julkort dekorerat med dutt-prickar på baksidan, då förstår jag ju att detta är skrivet av dels någon som känner mottagaren .., och dessutom är utrustad med humor.

Jodå.
Så är det.
Det visar sig vara från Kent i Småland!
Tack du snälle, rare!

Och nu är det jullov för pv som snart kommer hem .., och jag börjar inte arbeta förrän halv fyra i morgon.

Livet känns som bäst.

Dagens fönster ...

Ännu en bild från mitt fönster i Ystad.

Där är en ängel i trä - present från äldsta dottern -, där är fåret från Australien .., en pappershäst målad av Anja Notini och så Anders lilla plastgubbe som han så ofta lekte med.

Och här är vinnarna !! 


Stooort, stooort grattis till er båda!

Och snart dragning ...

Glädje då. "Dr Böhlander" får "det-gjorde-du-bra-kram" efter sin insats i stafettvasan.

... i DBFV och följande ligger och skvalpar i glasbyttan:

Cruella i Sthlm

Ann i Göteborg

Turtlan i Karlstad (sååå roligt att prata med dig igårkväll!)

Monet i Frankrike

Monica i Lysekil

Cecilia N i Härnösand

Eva på Frösön

Mossfolk i Örebro

och

Ulrika i Västmanland (håller vi tummarna för idag .. hon ligger på operationsbordet!)

DBFV för Cruella ....

Nu var det på vippen! Förra veckan bjöd bland annat på traditionellt julspel kombinerat med luciatåg i kyrkan där dottern konfirmerade sig.
Hon var ängeln Gabriel och läste den rätt så högstämda texten väldigt fint.

Och dagen efter hade nästan hela familjen plus en kompis biljetter till en riktigt traditionell föreställning: A Christmas Carol. Det är det brittiska amatörteatersällskapet i Stockholm som sätter upp denna klassiker varje
år.
Väldigt välspelad och rolig och sorglig. Och så alla vackra engelska julsånger. Det var härligt!

/Cruella

Och tänk ...

... att i detta vackra har man vuxit upp.

Här har man - på sextitalet - under friluftsdagar trampat slalombacken (det var före pistmaskinernas tid) .. här man suttit i skidstugan och druckit varm choklad och ätit leverpastejsmörgås med gurka och här föll min australiensyster och kraschade några ryggkotor och blev liggande i gipsvagga i tre månader.

Här har man gått i skola .., cyklat till Solviksbadet .., varit förälskad .., arbetat på Ica Nilahallen .., dansat på Malå Hotell när det varit personalfest .., brutit armen hemma i köket, nyckelbenet hos Magnussons, blivit hundbiten på badstranden .., och här, i Malå, har jag tillbringat totalt trettiotvå år av mitt liv.

Just vid pilen bodde vi.
Sjön bara ett stenkast nedanför huset.

 

Till Tankevågor:  jag letade på min blogg efter malåbilder och hittade väl tusen inlägg om just Malå .., men ingen bild så där riktigt bra. Här är en i sommarskrud. 

Malån är - enligt Wikipedia - tolv mil lång.

Det här är alltså landskapet Lappland, men Västerbottens län. 

Norrbottensgränsen ligger bara några mil bort bara.

 Och gammal bild från samhället. Udden där vi bodde vid klockan fyra på bilden och Tjamstanberget - då ännu inte avverkat - som en trollhatt i bakgrunden. 

Alla tre bilderna har jag - utan lov - norpat från nätet och jag har ingen aningen om vem som har tagit dem, ja, förutom den sista.

 

DBFV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag och min kollega Eva höll Öppet Hus i våra nya lokaler.

Vi var ganska stressade över det hela och vi hade förberett kvällen noga med bubbelvin, ost och valnötter.

Alla som kom skulle också få en gottepåse med sig hem och vi skulle också ha ett lotteri.

Gottepåsen bestod av ett litet prov på “Maria Åkerberg”, ekologisk hudvård, som Eva säljer och som jag absolut kan rekommendera. Från STORARTAT låg det ett bokmärke, so man trär över boksidan.

 

Eva lottade ut en massagebehandling, från STORARTAT var vinsten en valfri sjal eller ett smycke och från vår hyresgäst fr.o.m. 1 januari , Anneli kostrådgivare, lottades det ut, ja just det, en kostrådgivning.

Det kom många fler än vad vi vågat hoppas på, många hade med sig vackra blommor, godis och andra lyckönskningspresenter. Det var så roligt hela kvällen att vi alldeles glömde bort att ta bilder.

 

Jag sålde också lite roliga smycken och några linnekassar och flera kvinnor, som bor i området, upptäckte också att jag även hjälper till med ändringssömnad.

När kvällen var över och jag sparkat av mig mina nya klackskor kände jag att jag var dödstrött – men väldigt glad.

Det var en mycket lyckad kväll!

 

Ann.

Onsdagsfönstret ...

Varje december brukade jag arrangera som en liten djurpark .., eller som en liten "historia" eller kanske mer som ett levande fönster, så där så att när småbarnen på väg till eller från dagiset gick förbi min lägenhet, skulle det alltid ha hänt nånting i hörnfönstret.

Ibland tittade små kaniner ut ., eller tomtar eller änglar, ja, det fanns allt möjligt att variera sig med.

Det är det fönstret som syns på bilden.

Ja, det var i Ystad, förstås.

I morgon är det dragning ...! 

Någon fler som vill vara med ...?

Ni har chansen fram till klockan tio i morgonförmiddag.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så hinner jag lägga in det hela.

I morgon onsdag ...

... är det dags för vännen Ulrika i Västmanland att lägga sig på operationsbordet.

Åååå, så jag hoppas att allt går bra och att du - om inte alltför lång tid - kan skriva vad som var det bästa som hände den där dagen .., då du blev helt frisk!

Lycka till! säger vi i det gula huset.

(Bilden visar ovan nämnda madame under en resa till Danmark .., och på Öresundståget hittade hon tidningen Kupé och vad hon tyckte om Ernst, visar hon väl här .., men jag tycker om honom jag. Ulrika var en av de allra första bloggvännerna som jag träffade på riktigt, ja, hon var för övrigt en av de första som kommenterade på min förra blogg, den som började i september 2005.
Jag minns sååå väl när jag mötte henne vid tåget i Ystad .., hon var blyg och tillbakadragen, pratade knappt. Men oj ..., vilken resa hon har gjort! Och minst ett par gånger besökte hon Ystad .., det var bloggträff och vi åkte bil runt Österlen och tåg till Ven där vi hälsade på pv som hade kommit seglande dit.)

DBFV för Turtlan i Karlstad ...


Utan tvekan så blir mitt bidrag förra fredagskvällen och den traditionella kvällen strax före jul som vi kallar för "Vi går ut och äter men äter inte Julmat"
Vi träffas, pratar, äter och skrattar oss igenom kvällen.

Gamla tjejgänget samlades på en av stadens restauranger och spanade in menyn. När vi väl skulle beställa så har jag och kompis C valt exakt det samma från menyn utan att ha pratat om det.
De andra damerna har valt helt annorlunda än oss två.

Vi två satsar på en rödbets och chevrésallad med pinjenötter till förrätt. Sedan en fisksoppa till huvudrätt.
De andra valde pasta, hamburgare och dylikt. Ja sånt där mer vanligt.

- Vi två är väl "lite udda" i vår matsmak säger vi och ler.
- Nja, inte udda.. vi har smak sa vi!

Men Du sa jag till C. Vad skulle Du välja för glass om det fanns flera sorter att välja på frågar jag henne.

- Pistage svarar hon snabbt och bestämt.

Men herre je... svarar jag. Hur lika smak har vi?

Finsmakarlika enas vi om!
Just det! Pistage här med!

Tänk vad ett sånt litet samtal kan glädja och ge minnen!

Turtlan

(sen att hon valde cappuccino och jag vanligt kaffe behöver vi ju inte nämna.......)