Finfrämmande .....

Men skygg, så förfärligt.

Korvstoppning eller nån slags dressyr ...

När AP:s lilla Nelly är hos mattes storasyster "Dr Böhlander, då är hon som ett plåster efter sin låtsasmatte. Åååå, så hon tycker om henne!

Och när harry kommer till mörkaste Småland och träffar pv:s storebror, då kan jag lova er att glädjen blir lika stor.

Åååå, så han tycker om herr Göransson den äldre!

Ni kan ju gissa två gånger varför hundar blir så förtjusta i vissa människor.

Just det.

Glädjekällor ...

... finns det ju gott om här i livet.

Allt behöver inte vara märkvärdigt och för mig är ofta det enklaste det allra finaste.

En svartvit katt som spatserar bland en samling skator ...., åå,  den bilden gör mig glad.

Nu är det hopplöst att få ett bra foto på det här .., det är för mörkt inomhus och tänder jag lamporna blir det reflexer som tar över .., men det ordnar sig när ljuset återvänder.

Den här affischen köpte jag i Ljungby - det är Sven Ljungberg förstås - och jag tycker så oändligt mycket om den!

Länge stod jag och valde mellan två motiv - pv tyckte bättre om det andra, utsikt över Lagan - och jo, den var jättefin, men den gjorde mig absolut inte glad.

Men den här ...!

Och stor är den, så pass att jag måste svänga in på Ikea i Helsingborg och köpa ännu en ram!

Dagens fönster ...

... finns i en lagård i den lilla, lilla byn Fallnaveka, inte långt från Ljungby, allt uti landet Småland.

Ni vet, där det finns lingonröda tuvor och villande mo.

Tack Kristina!

Man kan fråga sig vad det är som gör att man faller pladask för ett program eller flera?

Med Kristina Kappelin och hennes program om detta med att vara europé, vet jag precis vad det är!

Jag tycker om hennes till synes alldeles äkta intresse för människor som hon träffar och intervjuar .., jag tycker om frågorna hon ställer och sättet hon ställer dem på .., jag tycker att hon är chosefri och behandlar människor artigt och vänligt.., och jag tycker oerhört mycket om musiken i programmen och själva fotot.

Allt samverkar.

Ja, jag tycker helt enkelt att det har varit en ren och skär fröjd att följa henne runt Europa!

Om ..... 

... vikten av goda dofter, skriver Ulf här.

Tänkvärt.

Väcker minnen.

En madame i Västergötland har minsann räknat örnar.

Och Joakim berättar hur man ska bete sig när man möter en flodhäst som vill ta kål på en.

Att det är tämligen förenat med livsfara att ge sig ut i den thailändska trafiken, det berättar Guy om.

Solveig, hon som är från Arjeplog och numera bor en bit inne i granskogen i Dalarna, hon har bytt mall och kommit till ett beslut.

Det har för övrigt även en västgötsk madame gjort. Tagit ett beslut.

Se där, lite läsvärt så här på kvällkvisten.

Så här är det ...

Någon i det gula huset har arbetat alldeles ovanligt mycket under nästan hela december, men nu är schemat som vanligt igen och det är som om en stor tyngd har lyfts från axlarna.

Den här veckan väntar tre lediga dagar på raken och ett besök i Helsingborg.

Ett äventyr i sig.

Men för någon annan har nästan tre veckors jullov tagit slut.

En slags ångest har sakta smugit sig in.

Lindat sig runt halsen likt en orm.

Nästlat sig in i hjärtat.

Jo ..., att kropp & själ hänger ihop, märks tydligt.

På fönsterbrädan ...

.... där borta i mörkaste Småland

 låg en död fluga.

Uppochner.

I mörkaste Småland ...

Ljungbergmuseet ligger alldeles bedårande vackert till, nära Lagan .., och själva museibyggnaden är så fin i sig själv och påminner lite - men bara lite - om Louisana i Danmark.
Det är kanske alla träden där utanför?

Pv och jaq själv är dom enda besökarna och bakom receptionsdisken sitter två kvinnor och pratar lågmält med varandra. När jag har betalat tio konstkort, en dvd-film om Sven Ljungberg, samt en affisch som gör hjärtat glatt, frågar jag de förvånade damerna om vänsterhänderna?

Jodå, så här blev det.

Till vänster ser ni Sandras hand. Hon är Vädur, uppvuxen som endabarn, kommer från Skåne, har vänster tumme upp, skulle gärna ta upp studierna i etnologi om hon skulle börja om och på den där skalan mellan 1 och 10 - hur man trivs med tillvaron just nu -, säger hon ..., "åtta."

Handen till höger tillhör Birgitta.
Hon är Vädur, ensambarn och skulle, om hon också finge börja om, satsa på att bli sjuksköterska och därefter vidareutbilda sig inom området tropiska sjukdomar! 
Jag bara gapar!
Det är inte ofta någon är så precis i tanken.
Och bortsett från julen och själva julfirandet ("många olika orsaker", säger hon leende), trivs hon bra med tillvaron. En åtta för henne också.
Vänster tumme upp, just det.

Tack och bock för vänligheten att så generöst svara på så tokiga frågor! säger jag.

Det var hos pv:s mamma som jag upptäckte Ljungbyfödde Sven Ljungbergs tavlor.
Många av dem (särskilt trycken), är i mina ögon helt ljuvliga!
Den här tyckte jag också om.

Men ännu mera tycker jag förstås om den här.
Kommer ni ihåg dom här plastgolven som fanns i så många hem förr?
Och hur dom ibland liksom bubblade upp sig på vissa ställen?

Och den här.
Titta på detaljerna!
Telefonen .., tofflorna .., den gröna duken.
Tapeten som är nött.
Katten.
U n d e r b a r!

Pv, född och uppvuxen i Ljungby, stod länge framför såna här motiv och det förstår jag .., här känner han förstås igen sig från tidigare år.

Har ni vägarna förbi Ljungy och är bara det minsta intresserad av konst: gör ett besök i museet!

Där utanför låg dimman tät, det var nästan trolsk stämning.

Sen till Fallnaveka, någon mil från Ljungby, och pv:s storebror och hans familj.
I ett rött Pettsonhus från 30-talet bor herr och fru Göransson och just i helgen fanns där även dottern Kajsa (som slog pv i Vasaloppet) och hennes pojkvän Emil.
Inom loppet av en sekund kände harry och Mylta igen varandra och sen var det full fart absolut hela tiden! 

Vi gick på lång skogspromenad, harry hittade och började jaga vad vi tror är en hare och min pappa skulle ha varit omåttligt stolt över drevskallet.
Det var inte vi.
Efter en tämligen lång stund kom först Mylta och sedan harry tillbaka. Mylta med tungan hängandes utanför munnen .., harry pigg på nya äventyr.

Och ännu syns spåren efter stormen Gudrun, den som slog ut så otroligt mycket skog just i Ljungby med omnejd.

Uppe i tv-rummet tittade vi på Tour de Ski, ja, det var nog mera pv och hans sambo som tittade.
I granen hängde en förvånad tomtegubbe.

 Fina, fina Mylta (som har så len päls!) vilade ut under rumsbordet.

Och vi bjöds på underbart goda semlor (hembakade), diskuterade miljö, amerikaners sätt att vara, bensinpris, statsskulder, norska sköterskelöner, vad som är viktigt här i livet .., vi pratade även om Excelark .., årskrönikor, Mette Marit, vår Kung, centerpartiet, hundar, katter, den goda maten och framför allt byttan med kryddad creme fraiche .., och hur man får semlorna så luftiga .., heltid eller deltid .., och så visade storebror Göransson sin egen "dosett".

"Elisabet, titta här..,  jag har tagit fyra tabletter och du ser .., fyra överstrukna siffror på papperet, då vet jag precis!" säger han som i hela sitt liv har arbetat som ingenjör .., tillbringat ett par år i Tanzania ("ja du .., där levde jag nästan på risgrönsgröt!" berättar han leende)  och varit så oerhört påhittig när det gäller att spara energi åt kommuner och företag.

Och som vanligt: den som orkade läsa ända hit ..., ni borde tilldelas tapperhetsmedalj! 

       

Söndagsfönstret ...

Såja, då är vi hemma igen och av Efit-deltagandet blev ingenting .., jag får nog se till att vara hemma eller åtminstone se till så att jag kommer åt bilderna på ett bättre sätt.

Men här är fönstret!

På väg till pv:s storebror med familj, stannar vi till i Ljungby och tittar in här.

Det var där fönstret fångades!

Nej, jag får testa Efit när jag är på hemmaplan och allt fungerar.

Förlåt Micke !

Klockan tolv ....

Tankar vi bilen.
Men hur får jag in bilden, tro?

Tack Bert!

Jag testar appen nu ,-)

Första gången för mig ....

Ja, sååå många gånger som jag har tänkt vara med i EFIT (Ett Foto i Timmen) och jag hade garanterat glömt det, om inte mossfolk sms:at nu på morgonen! Tack!

Andra, som har bättre minne, hittar du här. 

Vid kvart över åtta har pv rastat harry och nu är det dags att få fyr i kaminen.
En grad varmt ute .., på köksbordet sitter två katter och väntar på frukost.

Vid niotiden läser pv dagstidningen.
På sidan 11 får vi veta att en arbetsgrupp inom Centerpartiet föreslår rätt till månggifte, samt fri invandring.
SD gnuggar nog händerna av förtjusning.

 
Vid tiotiden hör jag hur pv duschar i badrummet.
Han tar lååång tid på sig.
Själv duschar jag alltid jättesnabbt.

Vid elvasnåret vattnar jag blommorna och konstaterar att den åtta år gamla orkidén snart börjar att blomma. Som ett litet mirakel är det. Och nu bär det av till Småland och då återstår det att se hur det är ställt med internetuppkopplingen i det lilla röda Pettsonhuset någon mil från Ljungby.

Nej, det fungerar inte för mig att lägga in bilder från smålänningens dator.
Jag kommer helt enkelt inte åt dem ...., varför vet jag inte?
Det får bli en sammanfattning i morgon när vi kommit hem

Världens bästa present ...

... kom med posten idag.

Tack pv!

Här och Nu ...

I princip hela jullovet  har pv tagit hand om rastningen av harry.
Flera gånger per dag har den ene cyklat och den fyrbente sprungit till lilla hamnen och hem igen.
Ibland har harry fått följa med till Västergård där det köpts ägg.
Ibland till Guds gröna ängar.

Men idag tog jag mig samman.
Ner till havet .., slängde i en tung pinne som sjönk och harry stod där och funderade en stund, ja, innan han försvann under ytan och kom springande upp på land med fångsten!
Svansen rakt upp!

Själv gick jag till vattenbrynet .., kupade händerna och sköljde saltvattnet över ansiktet.
Fortfarande känner jag doften.

Det har blåst rejält dom senaste dagarna och på grässlänten låg lite samlat skräp.
Sånt som flutit i land.
Jag bidrog med en tom spritflaska, en gul och en blå ballong som tappat luften .., ännu ett rep och en liten tom plastbytta ..., allt upphittat på stranden.

På väg hem hörde jag fågelkvitter som lät ...., annorlunda.

Har man inget annat för sig ...

Från äldsta dottern har anlänt ett flertal sms där hon tycker att mamma borde titta på dokumentären om den norska kronprinsessan Mette Marit.

Alldeles lyrisk har hon - dottern - varit ., nästan så att hon önskat byta kungahus.
(Läs: hon vill byta!)

Mellan varven har det kommit inlägg från lillasyster AP och jag har smajlat stort när jag läst döttrarnas synpunkter.

Nu har jag själv tittat på del 1 och funderar på att emigrera till Norge.

Att byta ut vår sure kung mot Harald (tack Bente!) .., ja, det kan jag minsann tänka mig.

Och en kronprinsessa som - liksom övertecknad - har Torgny Lindgren som favoritförfattare, det passar mig utmärkt!

Akkurat!

(Jag vet varför jag är irriterad .., när Silvia i Året med kungaparet pratar om Kungen som "Ers Majestät", det är ju så urbota fånigt så det blir pinsamt.)

Punka ute i bushen ...

Och lejon i närheten.

Jag hade kissat på mig.

Fredagsfönstret ...

Falköping C.

Fredag 4/1-13 kl 07:09:20

Plåtat från övervåningen på tåg 160.

Sista arbetsdagen på årets första vecka.

 Och den som varit med här ett tag, anar nog vem som tog fram håven.

Just det.

Hon som tar så fantastiska fågel, - och insektsbilder!

Eller som här, när hon mötte lilla skogssorken!

Det där programmet .... 

... om munkarna i Tibet, dom som bodde uppe i himlen nästan.

Det sänds - om jag har förstått det rätt -, ikväll (fredag) klockan 18.00 i kanalen Axess.