tisdag 8 januari 2013

DBFV ......

Som ni väl har upptäckt, så har vi kommit lite i otakt när det gäller dom där hjärtevärmande ögonblicken - eller ögonblicket -.

Hur har ni det med såna ...?

Från och med i morgon är jag ledig tre dagar framöver och har all tid i världen, så vi kan ju säga så här .., att om ni vill dela med er av den där stunden (eller stunderna), så har ni fram till fredag vid tretiden att mejla era rader/bilder till mig.

"Ja, men från när skulle det vara då ...?" tänker nu Vän av Ordning.

Tja, från förra dragningen .., nån vecka tillbaka, så viktigt är det inte, det är inte sträckan i sig som är det väsentliga.

Förstapriset är en liten bok av Jonas Gardell.

Småttigheter som blir stora ...



Med stigande ålder lär man känna sig själv och somliga lär sig inte förrän en hel massa år har gått och då är det ju så dags.

Men länge har jag vetat att det enkla, det är det som går rakt in i mitt hjärta.

Att till exempel sitta vid ett köksbord och småprata, precis som mammas farbror August längst till vänster på bilden - fotot är taget i August och Hannas kök i Dikanäs - och nu bjuder han vännerna Bror Bodefors och Fritz Karlsson på jordgubbar med grädde och nog tycks mannen i mitten aningen förlägen?

Det där enkla tänker jag på när jag nu på förmiddagen har ett ärende till Falkenbergs Sparbank i Getinge.

Bankkontoret är litet och pyttigt och där inne sitter människor som jag känner igen från affären .., det hejas lite och bankdamen är rar och vänlig och har ett varmt leende.

När jag åker därifrån tänker jag återigen på det där med enkelheten.

Och hur oändligt mycket den betyder.

Hur glad jag blir av den!


// Bilden kommer från Vilhelmina kommuns fotoarkiv och Erik Lindahl skriver att "jordgubbarna var säkert odlade av farbror Fritz som var den ende i byn som odlade jordgubbar och han vaktade dem väldigt noga!"
Baklänges ...

"Den 26-årige mannen har nu häktats för grovt rån i sin frånvaro", säger tv-reportern.

Förmiddag i landet Halland ...


Gråväder.
Talgoxepjut.
Ekorrbesök.

Dagens fönster ...

... finns i Nora och den som fångade dem alla, det var den här madamen.

måndag 7 januari 2013

Hur gick det ...?


... frågar jag pv efter denna den första arbetsdagen efter jullovet.

"Jotack, det var möten och möten och ännu flera möten .... och natten till idag drömde jag att jag skulle dela ut prov och helt plötsligt upptäckte jag att jag glömt kläderna hemma, men jag fortsatte att arbeta, proven skulle ju göras .., men det var hemskt förargligt ...!" säger han leende.

Det är vid middagen vi pratar om det där .., när han bjuder på gravad lax med dillstuvad potatis till.

Och jag berättar om min dag, där inte så mycket hänt.
Det mesta har varit som vanligt.

En man som skickade ett viktigt brev till Thailand ..., lite Ikeaprat med arbetskamraten .., sånt.

En alldeles vanlig arbetsdag var det.

I morgon börjar jag två, han ska upp klockan fem och sover redan.

Därefter stundar tre lediga dagar för mig och sen jobbhelg.

Jag  ä l s k a r   oregelbundna arbetstider och skulle aldrig i livet vilja ha ett åtta - till - femjobb.

Tänk, sån tur att man kan välja.

När bara en timme återstår ...


.... går jag ner till havet och stranden.

Harry springer lite hit och dit .., hittar en pinne .., själv plockar jag ilandfluten plast och lägger i den där högen som redan finns uppe vid livbojen.

Överallt finns spår av liv.


Och ännu är där drivor av tång .., och där är en stock och ett turkosfärgat rep.

Jag ser totalt fem svanar och vet att det ena paret har förlorat sin fjolårsunge till havsörnen.
Nu simmar föräldrarna ensamma, en bit bort.

Slår mig ner på en sten.
Väter ansiktet med havsvatten.

Tänker att känslan är densamma som hemma vid Malån .., med doft av Kung Karls Spira och sälg och rasslet från asparna i backen.

Och småfiskarna som simmade i stim - omöjliga att fånga -.



Om hur man blir en nästan-man ...

... och vikten av att rätt tända en tändsticka .., och om ögonblickets betydelse.

Ja, det kan man läsa om just här.

Finfrämmande .....


Men skygg, så förfärligt.

Korvstoppning eller nån slags dressyr ...


När AP:s lilla Nelly är hos mattes storasyster "Dr Böhlander, då är hon som ett plåster efter sin låtsasmatte. Åååå, så hon tycker om henne!

Och när harry kommer till mörkaste Småland och träffar pv:s storebror, då kan jag lova er att glädjen blir lika stor.

Åååå, så han tycker om herr Göransson den äldre!

Ni kan ju gissa två gånger varför hundar blir så förtjusta i vissa människor.

Just det.

Glädjekällor ...


... finns det ju gott om här i livet.

Allt behöver inte vara märkvärdigt och för mig är ofta det enklaste det allra finaste.

En svartvit katt som spatserar bland en samling skator ...., åå,  den bilden gör mig glad.

Nu är det hopplöst att få ett bra foto på det här .., det är för mörkt inomhus och tänder jag lamporna blir det reflexer som tar över .., men det ordnar sig när ljuset återvänder.

Den här affischen köpte jag i Ljungby - det är Sven Ljungberg förstås - och jag tycker så oändligt mycket om den!

Länge stod jag och valde mellan två motiv - pv tyckte bättre om det andra, utsikt över Lagan - och jo, den var jättefin, men den gjorde mig absolut inte glad.

Men den här ...!

Och stor är den, så pass att jag måste svänga in på Ikea i Helsingborg och köpa ännu en ram!

Dagens fönster ...


... finns i en lagård i den lilla, lilla byn Fallnaveka, inte långt från Ljungby, allt uti landet Småland.

Ni vet, där det finns lingonröda tuvor och villande mo.

söndag 6 januari 2013

Tack Kristina!


Man kan fråga sig vad det är som gör att man faller pladask för ett program eller flera?

Med Kristina Kappelin och hennes program om detta med att vara europé, vet jag precis vad det är!

Jag tycker om hennes till synes alldeles äkta intresse för människor som hon träffar och intervjuar .., jag tycker om frågorna hon ställer och sättet hon ställer dem på .., jag tycker att hon är chosefri och behandlar människor artigt och vänligt.., och jag tycker oerhört mycket om musiken i programmen och själva fotot.

Allt samverkar.

Ja, jag tycker helt enkelt att det har varit en ren och skär fröjd att följa henne runt Europa!


Om ..... 

... vikten av goda dofter, skriver Ulf här.

Tänkvärt.

Väcker minnen.

En madame i Västergötland har minsann räknat örnar.

Och Joakim berättar hur man ska bete sig när man möter en flodhäst som vill ta kål på en.

Att det är tämligen förenat med livsfara att ge sig ut i den thailändska trafiken, det berättar Guy om.

Solveig, hon som är från Arjeplog och numera bor en bit inne i granskogen i Dalarna, hon har bytt mall och kommit till ett beslut.

Det har för övrigt även en västgötsk madame gjort. Tagit ett beslut.

Se där, lite läsvärt så här på kvällkvisten.


Så här är det ...



Någon i det gula huset har arbetat alldeles ovanligt mycket under nästan hela december, men nu är schemat som vanligt igen och det är som om en stor tyngd har lyfts från axlarna.

Den här veckan väntar tre lediga dagar på raken och ett besök i Helsingborg.

Ett äventyr i sig.

Men för någon annan har nästan tre veckors jullov tagit slut.

En slags ångest har sakta smugit sig in.

Lindat sig runt halsen likt en orm.

Nästlat sig in i hjärtat.

Jo ..., att kropp & själ hänger ihop, märks tydligt.






På fönsterbrädan ...


.... där borta i mörkaste Småland

 låg en död fluga.

Uppochner.

I mörkaste Småland ...


Ljungbergmuseet ligger alldeles bedårande vackert till, nära Lagan .., och själva museibyggnaden är så fin i sig själv och påminner lite - men bara lite - om Louisana i Danmark.
Det är kanske alla träden där utanför?

Pv och jaq själv är dom enda besökarna och bakom receptionsdisken sitter två kvinnor och pratar lågmält med varandra. När jag har betalat tio konstkort, en dvd-film om Sven Ljungberg, samt en affisch som gör hjärtat glatt, frågar jag de förvånade damerna om vänsterhänderna?

Jodå, så här blev det.

Till vänster ser ni Sandras hand. Hon är Vädur, uppvuxen som endabarn, kommer från Skåne, har vänster tumme upp, skulle gärna ta upp studierna i etnologi om hon skulle börja om och på den där skalan mellan 1 och 10 - hur man trivs med tillvaron just nu -, säger hon ..., "åtta."

Handen till höger tillhör Birgitta.
Hon är Vädur, ensambarn och skulle, om hon också finge börja om, satsa på att bli sjuksköterska och därefter vidareutbilda sig inom området tropiska sjukdomar
Jag bara gapar!
Det är inte ofta någon är så precis i tanken.
Och bortsett från julen och själva julfirandet ("många olika orsaker", säger hon leende), trivs hon bra med tillvaron. En åtta för henne också.
Vänster tumme upp, just det.

Tack och bock för vänligheten att så generöst svara på så tokiga frågor! säger jag.


Det var hos pv:s mamma som jag upptäckte Ljungbyfödde Sven Ljungbergs tavlor.
Många av dem (särskilt trycken), är i mina ögon helt ljuvliga!
Den här tyckte jag också om.


Men ännu mera tycker jag förstås om den här.
Kommer ni ihåg dom här plastgolven som fanns i så många hem förr?
Och hur dom ibland liksom bubblade upp sig på vissa ställen?


Och den här.
Titta på detaljerna!
Telefonen .., tofflorna .., den gröna duken.
Tapeten som är nött.
Katten.
U n d e r b a r!


Pv, född och uppvuxen i Ljungby, stod länge framför såna här motiv och det förstår jag .., här känner han förstås igen sig från tidigare år.

Har ni vägarna förbi Ljungy och är bara det minsta intresserad av konst: gör ett besök i museet!


Där utanför låg dimman tät, det var nästan trolsk stämning.


Sen till Fallnaveka, någon mil från Ljungby, och pv:s storebror och hans familj.
I ett rött Pettsonhus från 30-talet bor herr och fru Göransson och just i helgen fanns där även dottern Kajsa (som slog pv i Vasaloppet) och hennes pojkvän Emil.
Inom loppet av en sekund kände harry och Mylta igen varandra och sen var det full fart absolut hela tiden! 


Vi gick på lång skogspromenad, harry hittade och började jaga vad vi tror är en hare och min pappa skulle ha varit omåttligt stolt över drevskallet.
Det var inte vi.
Efter en tämligen lång stund kom först Mylta och sedan harry tillbaka. Mylta med tungan hängandes utanför munnen .., harry pigg på nya äventyr.

Och ännu syns spåren efter stormen Gudrun, den som slog ut så otroligt mycket skog just i Ljungby med omnejd.


Uppe i tv-rummet tittade vi på Tour de Ski, ja, det var nog mera pv och hans sambo som tittade.
I granen hängde en förvånad tomtegubbe.


 Fina, fina Mylta (som har så len päls!) vilade ut under rumsbordet.


Och vi bjöds på underbart goda semlor (hembakade), diskuterade miljö, amerikaners sätt att vara, bensinpris, statsskulder, norska sköterskelöner, vad som är viktigt här i livet .., vi pratade även om Excelark .., årskrönikor, Mette Marit, vår Kung, centerpartiet, hundar, katter, den goda maten och framför allt byttan med kryddad creme fraiche .., och hur man får semlorna så luftiga .., heltid eller deltid .., och så visade storebror Göransson sin egen "dosett".

"Elisabet, titta här..,  jag har tagit fyra tabletter och du ser .., fyra överstrukna siffror på papperet, då vet jag precis!" säger han som i hela sitt liv har arbetat som ingenjör .., tillbringat ett par år i Tanzania ("ja du .., där levde jag nästan på risgrönsgröt!" berättar han leende)  och varit så oerhört påhittig när det gäller att spara energi åt kommuner och företag.


Och som vanligt: den som orkade läsa ända hit ..., ni borde tilldelas tapperhetsmedalj! 



       








Söndagsfönstret ...

Såja, då är vi hemma igen och av Efit-deltagandet blev ingenting .., jag får nog se till att vara hemma eller åtminstone se till så att jag kommer åt bilderna på ett bättre sätt.

Men här är fönstret!

På väg till pv:s storebror med familj, stannar vi till i Ljungby och tittar in här.

Det var där fönstret fångades!

lördag 5 januari 2013

Nej, jag får testa Efit när jag är på hemmaplan och allt fungerar.

Förlåt Micke !

Klockan tolv ....

Tankar vi bilen.
Men hur får jag in bilden, tro?