Jag säger bara en sak ...

T a c k !!!

Med posten har kommit böcker, ännu mera böcker,  porto till lotteriet, hjärtformade örhängen, ett  filurigt kort från en påhittig madame i Ystad .., en inköpslista .., pengar till porto ..., underbara fotografier och målningar på kort ..., Anthon Berg choklad .., ja, det finns inte ord för hur vänliga människor är!!

Så jag säger det igen:  från hjärtat  t a c k!

"Är han verkligen inte farlig ...?" frågar hon ..

I snart tre års tid har jag bott i landet Halland och idag var andra gången som jag pratade med kvinnan som bor i det första huset på vänster sida när man svänger in på lilla vägen där vi bor.
Nu kommer hon stavgående med en äldre väninna och precis som vanligt när harry ser sånt som stavar, lägger han sig platt på marken och vägrar att gå en enda millimeter.

Det är ett för mig ovant beteende; inte en enda av våra hundar har någonsin uppfört sig så här, men ser man vallhundar i aktion, så ligger dom ju så där platt ner mot marken.

"Å, han är underbar för den som är hundrädd!" säger kvinnan leende.

Och hon berättar om sin hundrädsla .., och hur orolig hon är att någon lös hund ska komma springande mot henne och jag tänker att det måste vara alldeles förfärligt.

Väninnan visar sig komma från Sundsvall, ja, från början alltså.
Nu bor hon på Vitabergsvägen bara en bit härifrån.
Hon är också hundrädd.

Snön ligger kvar.
Överallt syns spår av liv.
Harry går med noooosen i backen mest hela tiden.

Ett stort sällskap sjöfåglar kommer farande just ovanför vattenytan ..., flaxet hörs tydligt.
Tre vita svanar simmar för sig själva en bit ute vid halvön.

Hemma igen.
Nu skivar jag ännu flera äpplen och lägger ut .., och det blir full fart på serveringen!
Jag står vid söderfönstret och har sigge nilsson i famnen .., småpratar lite med honom .., visar honom fåglarna och säger "aj,aj .., man får inte ens drömma om att norpa sig en liten fågel till middag!"

sigges svans går av och an.

Jag tror inte att han håller med sin matte.

Och så en lista ...

Upphittad på Citygross av Anne i Mantorp och så fick den lilla listan susa iväg med posten från Östergötland till landet Halland!

Vilket äventyr!

Tack Anne!

(Jag gissar att den som skrivit lappen är en kvinna på drygt trettio .., hon har ordning och reda -, bor i villa (kamin-rent ...) .., är inte rädd för att gå upp i vikt .., ska baka och frysa in (frysetiketter) .., tycker om ost och säkert var detta en del av julhandlingen?)

Sextonde januari ...

Och allt medan koltrastarna kalasar på skivade skruttäpplen, håller solen  n ä s t a n  på att svinga sig över kullen.

Snart kommer solfångarna att göra nytta.

Och ledig dag är det bästa som finns och jag plockar bort, vattnar blommor, tittar på dom dirigerande kändisarna  (tv:n står på lite för sig själv och var gång jag passerar vardagsrummet tänker jag att Lars Ohly måste vara den allra mest sympatiske partiledaren  - eller före detta -) ..., och jag slänger tvätt i maskinen .., tittar hela tiden efter pv:s nyckelknippa .., ringer polisens hittegodsavdelning och får prata med "Elisabet" och då är vi två elisabettor, men inga nycklar finns i upphittadelådan ..., planerar lite inför sthlms-resan ..., längtar efter en vanlig skurkäpp (finns inte såna längre!!) ..., upptäcker sigge nilsson som ligger på sängen i Gunnars Rum .., gosar lite .., stryker honom över huvudet, säger att han är en fin katt.

"En fiiin katt, är du sigge ...", säger jag.

Och nu är klockan 11.31 och solen har åter gömt sig bakom kullen.

Ulrika sa... 

 Blå himmel, snö, -11 grader här i Striberg. Jag försov mig i morse och missade sjukgymnastbesöket. *suck* 

 

Men eftersom jag sov så länge så är jag i alla fall superpigg och jobbar så tangenterna glöder.

 

Max och Grålle sover tätt tillsammans i soffan. Rally och Virka rejsar runt som galningar. Jagar varandra, brottas en stund, jagar igen.

 

Grannen snett mittemot skottar. Hans lilla trebenta hund skuttar omkring, busig av snön som yr i luften av skottandet.

 

Marcus är ända nere i Vimmerby och jobbar. Längtar efter honom.

 

Det skramlar till i kattluckan - Vivvi kommer inskuttande.

 

Och nu ska jag göra mig en smoothie.

 

Det skramlar till i kattluckan - Vivvi kommer inskuttande.

 

Och nu ska jag göra mig en smoothie. 

 

(Härmed är det bevisat att Ulrika är mer enjängd än undertecknad! Smoothies varenda dag! hälsar Bettan ..,.-)

Lediga-dags-fönstret ...

... finns på innergården i Ystad, ja, där jag en gång bodde.

Sju år av mitt liv.

Sju viktiga år.

Detta ....

... är vad jag ska ägna morgondagen åt.

Bara så ni vet.

Jag ska ligga raklång på soffan Ektorp, titta på Gomorron-tv .., läsa DN från första till sista sidan .., skriva brev och svara på mail .., göra lunch och middag .. och eftersom jag blir utan bil, blir det ingen resa in till stan ..., utan jag är strandad här hemma, men det ska jag väl klara av också?

Dessutom ska jag tända ljus och elda i kaminen .., duscha länge och varmt .., kalasa lite på chokladen som kom med posten .., dammsuga, plocka bort lite .., och börja längta till stockholmsresan.

Det ska bli   u n d e r b a r t!

Lyckligast i världen ....

Det blir man när telefonen ringer och så säger en röst .."är det Elisabet?", med betoning på iii:et i Elisabet.

Jag säger att det är det.

Då börjar plötsligt en klass med sexåringar att sjunga ja-må-hon-leva och jag står i lilla rummet här och tårarna strömmar nerför kinden ..., som en liten bäck blir det .., och dom hurrar och har sig.

Vem hittade nu på detta?

Jo, Tankevågor i Sthlm, hon som är "fröken" till dom där raringarna!!

T a c k  snälla, rara, underbara!

Och fort gick det ....!

Igår.

 

Idag.

Får jag välja, föredrar jag "igår".

Bra i Veckan för Eva i Tyresö ....

//  Alldeles underbart var mailet från Eva i Tyresö, för att inte tala om bilden! 

Jag kan inte hålla mig .., förresten har Eva som rubrik skrivet "Bra i Veckan" och eftersom hjärtat tar glädjeskutt när man läser sånt här (och man minns sina egna småttingar och känslan när dom plötsligt klarade av saker ...), så lägger jag in den nu.

Håll till godo! 

Så här skriver Eva: 

"En rolig sak i veckan var att barnbarnet lillKarin räckte upp till vattnet på min toa.

Hon stod på tå och blaskade en stund och torkade sig sedan på handduken.

Hon kunde själv utan pall eller vuxen!

Vilket framsteg!

Hon gjorde det lycklig om och om igen.

Kram från Eva i Tyresö"

Dagens fönster ....

... är ett av mina favoritfönster alla kategorier. 

Bilden togs av en norsk bloggvän - Maria, tror jag att hon hette - (och heter säkerligen så ännu) och bildtexten löd "Bror i hytte".

Ser ni hur fotografens lillebror står och tittar ut genom fönstret och där utanför - i mitten av bilden -, hukar någon ..., kanske rensas det ogräs eller nåt sånt?

DBFIV ...

Ni kommer väl ihåg att tänka på hjärtevärmarstunderna den här veckan!
Heeeela veckan har ni på er .., stopp söndagkväll eller natt.
Dragning nästa onsdag, om Gösta ställer upp som vanligt.
Tänk, så mycket glädje vi fått vara med om!
Här är bara några få bilder.
Kommer ni ihåg ...?
Och tack snälla rara Turtlan och Anne i Mantorp för portobidrag!
Här ska skickas vinster, minsann!

 

Fyrtiofyra minuter ...

... meddelar Runkeeperdamen i min Iphone att jag har promenerat och visserligen är snittiden per kilometer lägre än igår, men det beror förstås på att jag flera gånger stannar till och tar fram kameran.
Telefondamen pratar engelska, eller en slags amerikanska.
"Fårtifååår minits".
När jag sen ska ta en bild på själva beviset i telefonen, den uppmätta sträckan och tiden, råkar jag i stället sudda bort alltsammans.

Och vi - harry och jag själv - går längs havet med solen i ryggen och det är överjordiskt vackert.
Jag räknar till tio vita svanar som ligger vid - eller en bit ifrån - strandkanten, just där bäcken mynnar ut i öppna havet.

Borta vid hamnen upptäcker jag en kvarglömd liten sandal.

Under natten har det frusit till.
Tidigare vattenpölar är nu täckta av is och grässtrån och små stenar ligger inkapslade i allt det genomskinliga.

Jag tänker att det ser ut som diamanter.

En bit upp mot hästhagen, inte långt från bryggan där pv har sin båt, ligger resterna av den slagna svanungen. Överallt vitt dun! Vita små fjädrar!

Jag plockar ihop lite av det vita som får vila i min kappficka.
Var gång jag sedan tar upp kameran, sitter ett litet dun på min hand.

Här är några av svanarna. En bit därifrån simmar flera fjolårsungar .., lite längre bort ser jag gräsänder och en stor gås av något slag. Ännu inga ejdrar.

Tack och adjö!

Idag åkte gipsen all världens väg!
Kan man anta att Emma, snart sexton år, är lycklig?

Svar: det kan man nog.

Och tänk .., på lördag får jag krama om henne!

Vecka 3 ...

 

Ny vecka, ny giv.

Nya kort på handen.

Ett tunt lager snö har fallit under natten och harry har fullt sjå med att läsa av alla dofter.

Dessutom går vi en ny runda; rakt ner mot havet, sen vänster förbi husen som har fri utsikt över horisonten (ett av dem, det finaste, har nyligen sålts för 8 miljoner kronor, berättar en kvinna som tydligen har full koll på tillvaron ...) .., sen upp längs en slingrig liten stig som visar sig vara glashal (harry kanar bakåt och jag går vid sidan om).

Knotiga och vindpinade tallar hukar längs stigen.

Inte en enda människa möter vi, jo, en äldre dam som bor på toppen av den platå som liksom finns här ovanför oss. Hon har just parkerat sin bil och jag vet att hon är lite drygt åttio år.

"Hej du .., jaha, du är ute och går med harry ..?" säger kvinnan och jag hör att hon inte är riktigt säker på vem jag är. 

Jo, harry känner hon igen .., men hur hör vi ihop?

"Ja, nu är det morgonpromenaden ...", säger jag lite försiktigt .., jag känner igen hennes tvekan och finurliga sätt att maskera den (precis så var mamma i början) men så, plötsligt faller allt på plats! 

"Å, så dum jag är .., det är ju du som ÄR harrys matte!" säger hon leende.

Och sen blir det nerförsbacke och jag ser hamnkaptenen komma körande i sin vita pickup - vink-vink - och harry upptäcker tre ekorrar vid fröautomaten, men är i koppel och får stränga order att inte ens tänka   t a n k e n ..., men det gör han nog ändå.

Nu är vi hemma.

Eva i Tyresö läste om våra nya rullgardiner och undrar om vi vill ha mörkt när vi sover?

Nej, vi följer med ljuset, helt och hållet. 

Däremot har pv satt upp två vita rullgardiner som skydd för alltför skarpt vårljus ..., helt omöjligt är det att titta på tv ibland och att fixa med bilder vid datorn.

Jag  ä l s k a r  saker som är funktionella och dom här relativt billiga Ikearullvarianterna, dom fungerar jättebra!

Måndagsfönstret ...

Från Västmanland, tänker ni nu.
Fel.

Från Halland.
Bara några kilometer härifrån.

Söndagkväll ...

Först tar jag en lång promenad - eller lång och lång, knappt fyra kilometer - härifrån och till Steninge.
Solen i ansiktet hela tiden.
Bilar passerar, nån som hälsar, men jag ser inget i solljuset .., vinkar lite med högerhanden men har ingen aning om vem jag hälsat på.

I Steninge, i mitten av byn, bor Stig som har lagård.
Stig har nåt krångel med ryggen och går böjd i nittio graders vinkel; jag fattar inte hur han orkar!
Det var av av honom vi köpte ensillagebalen i fjol .., nu ligger dom där på parad, nästan som sockerbitar.

Sommartid ser man hans kor på marken nere vid havet.
Var gång jag kommer körande med moppen, känner jag doften.
Och mitt emot Stig bor min arbetskamrat Lena som jag tycker sååå mycket om.

Att sten skeppats ut från såväl Steninge som Stensjö, är inte svårt att förstå.
Överallt ser man gärsgårdar av just sten. 
Och små röda hus med vackra fönster ...

Och större sommarhus.
Ett enda ett av dem har spärrat av infarten; det är Fabrikör Johansson som här har ännu en villa med utsikt över havet.

Närbild av muren.

Och efter en timmes promenad kommer pv och hämtar upp mig och så får jag skjuts till affären, där han tar cykeln och harry med sig på motionsrunda tillbaka till Stensjö.

Själv gör jag semlor (inte alls lika fina som charkpersonalens och jag förklarar för kunderna att dom får ha förbarmande .., det är inte lätt att veta hur hårt vispad grädden ska vara för att det ska bli perfekt i den jättelika spritsen .. men man lär sig väl allt eftersom ...) och allt det andra som ska göras och när jag kommer hem är jag intill döden trött och har ont i knäna .., ligger på soffan Ektorp och spelar frågequizz mot Rexxie och Hedgrenskan och nån som kallar sig Carl Philip.

Pv har monterat ännu en rullgardin.
Halleluja.

Ungefär så har den här söndagen varit.
Och hyacinterna doftar överjordiskt gott.

En saknad krabat ....

Och jag looog så mungiporna möttes i nacken!
Tänk, vad humor betyder mycket här i världen.
Inslaget börjar vid 1:26.

Nu vet vi vad ni gör ......

Det var väl det jag trodde.
En behaglig tillvaro som väntar ..., ligga i badet hela dagarna ,-)

När det tar slut ...

Och medan pv är ute med harry på morgonrunda, tar jag mig en titt hos bloggvännerna.

Läser om Monicas bror som inte längre finns - som helt plötsligt bara dör -.

Jag tittar på bilden av honom och hans mamma där dom sitter vid ett matbord, en vacker man fylld av liv och en slags energi som strålar rakt ut genom bilden.

Och så oändligt klokt och fint har Monica skrivit.

Så  o ä n d l i g t.

"Och...att den dagen man dör, då kanske det snöar, man vaknar precis som vanligt, glad för den sköna sängen bäddad med fina lakan, sträcker på sig, går upp, tar en dusch, äter frukost, bläddrar snabbt i tidning, borstar tänder, väljer kläder efter att ha tittat ut och försökt bedöma rätt behov, dagen är sedan fylld av aktiviteter,  middag planeras till kvällen och mitt i en mening sekundsnabbt är det slut. Dödstyst. Undersökning. Nästa nattvila är på bårhuset. Livet är outgrundligt och döden likaså. Och bara ett är säkert, det andetag vi tog nyss. Nästa kan utebli. Ni kan väl hjärt-och lungräddning? Det viktigaste i den?"

Finns där något mer tänkvärt, egentligen?
Ja, om själva livet, menar jag.

Söndagsfönstret ....

... kommer från en liten idyllisk stad och den som fångade fönstret, det är en madame som är vansinnigt duktig på frågequizzen, så där så att när pv spelade mot henne igår, så hojtade han till mig .., "fort, säg nåt du tror att hon inte är så bra på!"

"Testa sport!" sa jag.

Då looooog pensionatsvärden filurigt och fick - en stund senare - höja armen i segergest!