Generna, kanske ...?

Nästan högsommarvärme.

Jag halvligger i en trädgårdsstol av trä.

Fågelkvitter.

Staren som siiiirlar från grannens körsbärsträd.

Harry på golvet intill mig.

Då ser jag det .., jag har händerna vinklade uppåt ..., så där som ville jag sola armens undersida.

Exakt så satt min mamma när hon solade.

Exakt så höll hon fingrarna .


Det var vad jag tänkte på.

Dagens fönster ...

... finns i Slöinge, i det lilla bageriet som heter Solhaga.

Där var jag på morgonen och köpte färskt - och ännu ljummet - bröd till hedgrenskan och mig själv.

Idag strålar solen.

Mycket bättre öppettider blir det i sommar.
Bagarna kommer att få fullt upp.
Själv har jag bara lagt in om två veckors semester; jag måste ha varit komplett galen (eller väldigt utvilad ...) den där dagen när det skulle kryssas i på semesterschemat! 

Idag är harry en helt annan hund! 

Han är glad och har inte längre öronen vikta nästan till ryggen .., svansen är upprätt och även om han inte springer och skuttar, så är han glad och när han hittar en pinne nere vid bäcken, får den följa med hem.

Liiite stel i bakpartiet är han .., men det ska förhoppningsvis bli bra.

Mera från sjukstugan: hedgrenskans ryggskott har tackat för sig - stor glädje ! - och nu har hon tagit sikte på Halmstad och därefter stundar hemresa.

Mycket prat har det blivit, många Alvedon eller Panodil och massor med timmar med sitta-i-solen-på-altanen.

På bilden ska den skånska madamen till att brygga kaffe.

"Det här är den konstigaste kaffebryggaren jag någonsin har sett!" säger hon.

Och själv ska jag räfsa i slänten.

Solen flöööödar! 

Det lär ska bli upp mot femton grader varmt idag - i natt var det minusgrader -!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var nog den här trudelutten. 

 

Den ingav hopp och gav en ny dimension till Winston Churchills ord:

“Never, never, never give up!” 

 

Ann / STORARTAT

På morgonen ...

Bilden har jag lånat från leverantören.

... kom leveransen med det efterlängtade växthuset.

Vi hade redan innan dess flyttat bilarna - grannens, hedgrens och vår - och så backade chauffören upp på den inte alltför breda grusvägen och jag var fylld av beundran!

Chauffören visade sig vara dansk; uppvuxen i Roskilde på Själland .., och han var storvuxen och grov, hade långt hår och en rosa sjalett runt huvudet.
Händerna var stora, för att inte säga kolossala.

En trevlig prick visade det sig vara .., född 1964 .., bodde numera i Landskrona (sedan 80-talet) och påstod sig trivas med sitt ändå ganska tunga jobb, ja, förutom att det kunde vara åtskilligt stressigt med en chef som mellan varven ringer och frågar om han håller leveranstiderna.

Värst var det när han hade tjugo uterum i lastutrymmet .., dååå var det tungt!

"Men nu ska jag bara arbeta nåt år till .., sen flyttar jag till Florida där några goda vänner och jag själv har köpt fastigheter .., ja, vi ska ha en träningsanläggning för motorcrossförare ..., det ska bli hur bra som helst!" säger sjalettmannen som ser ut som ett vildvuxet troll och för övrigt själv har ägnat sig åt just motorcross.

Innan han tackar för sig ska jag signera på en sån här grej som liknar en bärbar telefon, fast större.
Så jag skriver mitt namn med en liten pinne till penna och avslutar med "trevlig chaufför".

Och nu håller pensionatsvärden på att inspektera leveransen.

Jag hör hur han slipar en kniv.

Efteråt ...

Så här är det: på morgonen tar sig harry inte ner från sängen.
När han går nerför trappan lyfter han liksom hela bakpartiet.
Går försiktig, försiktigt.
Nästan smyger.

Kommer upp till mig och ligger vid mina fötter.
Blir kvar uppe när jag går ner och efter en halvtimme hör jag hur han gnyr; nej, han kan inte ta sig ner.
Lägger sig på golvet och när han ska stiga upp, liksom håller inte bakdelen ihop.
Går ut på gräsmattan .., ligger nästan en timme i gräset.

Nästan samma sak har jag varit med en gång tidigare, då med vår labrador.
Jag minns tydligt hur det slutade.

Så jag ringer Halmstad djursjukhus och får tid kvart i tre.

Liiite piggare är harry, men inte mycket.

I väntrummet sitter andra mattar och hussar.
En storvuxen man i Hells-Angels-jacka kommer ut från ett behandlingsrum och håller ett tomt koppel i ena handen, intill honom står en kvinna och gråter.

Harry nosar på en ursöt liten tik av blandrasmodell .., viftar lite på svansen.
Matte blir glad.

Sen är det vår tur och det visar sig att harry har feber och kanske är detta sviterna av Borelia, det tas prover och strääääcks på ben som är så muskulösa så dom nästan inte går att sträcka alls ..., och han får en spruta och han är så snäll och go och veterinären säger ..."men ååå, vilken underbar hund!" och då vill jag förstås säga att jag älskar henne.

Efteråt, när jag ska betala dom två tusen kronorna, har jag en kvinna framför mig.
Hon ska ta farväl av sin lilla pudel.
"Vill du vara med ...?" frågar den unga kvinnan i receptionen.
"Ja, jag vill vara med ända till slutet ...", svarar kvinnan och klappar om sin hund.

Det är inte långt ifrån att man börjar gråta.

Och nu är vi hemma.

Harry har fått smärtstillande och är ute på gräsmattan och tycks glad och lycklig och matten är precis likadan.

Om några dagar får vi besked vad det kan vara.

Morgonrapport från landet Halland. 


1. hedgrenskan vaknar och har ryggskott

2. harry kan knappt gå - tid på Slöinge Djursjukhus 14.45 -.

3. matte har ont i magen av oro

(Och nej, vi fattar  i n g e n t i n g   av vad som har hänt harry! Tar sig inte ner från soffan eller sängen ..., lyfter liksom hela bakdelen i luften.)

Dagens fönster ...

.... finns även idag i Kopparberg

Flera fönster på raken, till och med!

Håvhållerska var västmanländskan.

Efit ... ett foto i timmen.

Nu ska jag försöka vara med, även om jag missade dom första timmarna.
Fler deltagare hittar man här.

Klockan 7.30 
Dusch i badrummet.
Fönstret öppet och nog grönskar det lite där ute.

Klockan 8.30
Inspektion av klematisen, den som i fjol fullkomligt vällde ut från husknuten.
I år har någon varit och kalasat på den .., ajabaja .., men jag skymtar en knopp!
K a n s k e.
K a n s k e.

Klockan 9.30
Tar fram rabarber som ska bli till paj, när skånefrämmandet kommer senare idag.

Vid halv 11 ...
Katten pElle som har bidat sin tid i frysboxen (den ute på altanen), ska i dagarna få komma i jorden.
Kanske ikväll.
Gropen är uppgrävd .., och på marken växer drivor av scilla och här och där syns en vitsippa.
Det kommer att bli fint.
Lilla pElle ...

Vid halv tolv ...
Då tänker jag på det där med Feng Shui.
Ja, alltså .., jag bara  t ä n k e r  på det.

Kring halv ett ...
Tar jag moppen och susar iväg till Haverdal för att handla.
I papperskassen hamnar mycket, mycket mera än vad som ursprungligen stod på listan!
När jag åker hemåt ser jag att skogen översvämmas av vitsippor.
Och det är inte långt ifrån att jag fryser ihjäl.

Halv två ...
Ordnar jag med min lilla vrå på altanen.
Kryddväxter och vackra stenar.
Jag blandar Åbergs fina plantjord med sand - uppgrävd från tomten -.
Det märks alldeles tydligt att den gräsmatta som vi går på, en gång var havsbotten.
Tanken svindlar.
Tänk, att fiskar har simmat omkring just här!

Kring halv tre ...
Dyker sigge nilsson upp och han jaaaamar ihärdigt, så där så vi ska förstå att han är hungrig!
På arbetsbänken står ett litet fat med kokt fisk.
Därmed är det slutjamat.
 

Halv fyra ...
Pv har kommit hem från vår-sjungandet i Simlångsdalen.
Vi planterar buskar ..., dricker kaffe och kalasar på var sin kanelbulle ..., och sedan tar grävandet för växthuset vid.
Till vänster om pv skymtar harry och sigge nilsson, som för övrigt just har ätit upp en mus.
sigge, alltså.

Vid halvfemtiden ...
Då kommer grannen och meddelar att han har sett hur kajorna kryper ner i vår skorsten - det där nätet till trots -, som pv har satt fast.
Så pv klättrar upp och tar sig en titt.
Jodå!
Där finns fem ägg.
"Du får bestämma Elisabet ...", säger han.
Ja, ja.
Vem har hjärta att ta död på mammaglädjen för fru Kaja?
Äggen får vara kvar.
Skorstenen får bli ett slags fågel-BB.

Vid halv sex har hedgrenskan har kommit.
Grillen är i gång.
Och efter en stund dyker även Hilda & Patrik upp.

Halv sju ...
Å, premiär för grillat .., och till efterrätt blir det rabarberpaj (med jordgubbar i också).
Till detta Siaglass, modell vanilj.
Om det var gott?
Jo, det kan jag lova er.

Kring halv åtta har vi gått in, dukat av och plockat bort.
Solen har försvunnit från tomten och det blir kyligt.
Tomatplantorna tas in.
Och pv eldar i kaminen.

Halv nio.
Inte ett dugg bryr sig hedgrenskan i vem som vinner - Barcelona eller Bayern München -, så hon tar helt sonika en bok med sig, går upp till "sitt rum" och gör kväll.
Det har även harry gjort - kväll, alltså -.
Han är dödens trött efter att ha hållit koll på främmandet och gått på långpromenad ner till hamnen tillsammans med Hilda och Patrik.

Halv tio. 
Då är mörkret nästan kompakt.
Jag riktar kameran mot havet till.
Till vänster i bilden speglar sig cd-hyllorna, där det numera inte råder perfekt ordning. 
(Läs: sedan tre år tillbaka ..).
Och nu gör jag hedgrenskan sällskap och går i säng.
Tack för idag och tack alla som har tittat in!

Från Jämtland ...

... kom igår med posten ett alldeles underbart kuvert.

Slutadressen var "Landet Halland".

I kuvertet fanns, förutom ett vackert kort, en olivtvål från Grekland, inhandlad av Eva under resan till Rhodos häromåret.

Det får bli ett av priserna i nästa veckas lotteri.

Tack snälla! säger jag.

(Och lycklig resa nu Eva ! säger jag. I övermorgon bär det av!)

Dagens fönster ...

Å, vilket häftigt fönster .., det är nästan som en akvarell, eller illustrationen till en skräckfilm och ändå så vackert!

Fönstret finns i gruvmuseet i Kopparberg och då förstår ni nog .., just det, det var Ulrika som stod där redo med håven.

Hedgren, Tony, Ruta Ett, Eva i Tyresö och Ingela minns Valborgs ...

 

 

Anonym sa...

Tack för en bild av dina minnen av Valborg.
Själv minns jag några år som barn när mormor och morfar hade ett hus alldeles nere vid havet, tomten gick ända ner till stranden. Och vart man såg, åt väster eller öster, så var det brasa vid brasa och vi barn sprang runt och det var himmelriket på jorden när vi till slut skapat vår egna lilla eld.
Sen blev jag själv mamma och vi bodde bara ett stenkast från havet och varje år samlades vi grannar där med alla barnen och njöt av att fira in våren. Och precis som då, för längesen, upprepades historien när våra telningar (under de vuxnas överinseende - vilket inte var fallet då på sextiotalet när allt var så tryggt...) fixade till egna små bål.
Och jag kan inte, säger inte, minnas en Valborg när jag inte frusit så jag hackat tänder. Ja, om vi bortser från de lyckliga åren i barndomen då man en gång om året. till priset av ögon som sved i flera dagar efteråt, fick leka med elden hur mycket man ville.
Hedgren

30 april 2013 11:36

Tony sa...

Det var intressant, jag och kollegan snackade om valborg idag och jag sade att när jag var grabb på 60-talet så det var manskör, eld och fyrverkerier på valborg. Han ifrågasatte fyrverkerier och jag blev tveksam om jag kanske minns fel. Tydligen gjorde jag inte det.

30 april 2013 12:08  

 

Ruta Ett sa...

För mig kommer Valborg ALLTID att vara förknippat med när jag var student i Lund och man hälsade in våren i Lundagård. Magnolian stod i full blom och det var mösspåtagning, tal till våren av studentkårens ordförande och spex på kvällen och fest förstås. På första maj åts det sillfrukost på ärevördiga restaurangen (som jag inte kan komma ihåg namnet på)mitt emot stationen - länge...
En lycklig tid...

30 april 2013 13:32

Eva i Tyresö sa...

jo i Norrköping var det sång eld och fyrverkeri.
Pappa o jag gick till Folkparken. (Mamma o Karin hemma-Karin var för liten)
Då var det korv eller glass som gällde. Jag skulle så innerligt gärna velat ha båda sakerna-men NEJ aldrig . Jag valde glass och körsången o vårtalet varade i evighet! Till sist eld och fyrverkeri och hem igen till mamma o Karin som sov. Det var en segdragen kväll.....

30 april 2013 18:04

Ingela sa...

Vi har samma minnesbilder. Jag minns precis hur pappa luktade när han kom hem efter fyrverkeriet, vi andra var alltid hemma före, antar att brandmännen hade en del städning efteråt. Numera är det inte man ur huse längre. Under några år var det rent bedrövligt med filk vid brasan men jag tror att det har vänt lite. Min familj har under många år varit på Svedjans majbrasa men i år får jag ingen med mej. Tycker det är trist, brasan kan väl vara men det är ju roligt att träffa folk. Men man kan inte dra nån med sej med våld.

30 april 2013 20:40

Om Vilma ...

I affären eller ute på trottoaren eller i väntrummet .., där kan man möta alla möjliga människor och man tittar sig omkring och tänker kanske inte mera på vilka livsöden som ryms just där.

Till synes helt vanliga människor.

Så kan det till exempel bli att man tittar in på hemtidningens familjesida och råkar läsa om Vilma från Skellefteå och man tänker att jaha, just det, men så råkar man läsa lite mera och det är då det händer igen ., den där känslan att varje människas liv kunde bli en film!

För Vilmas del blev det en bok.

Vill ni veta mera?

Klicka då här och läs om Vilma Enqvist.

Upphittat .... del 2.

 

Upphittat ...

 

Valborgsmässoafton ...

Där stod vi, med ryggen mot husen i bildens mitt och tittade på fyrverkeriet.

... eller förmiddag, är förstås mer relevant.

Grått och mulet.

Jag tar harry med mig och går lillrundan .., ner till havet .., går en bit mot hamnen och sen upp för åsen .., förbi Fabrikör Johanssons hus där jag ännu - inte en enda gång - har skådat en levande människa, förutom byggjobbarna som för länge sedan har tackat för sig.

Huset står där alldeles tomt bara.

Det är kyligt ute, trots vinterkappa och rosa halsduk.

Jag hör lärkor och starar, men ser inga svalor.

Och ikväll är det Valborgsmässoafton.

För mig är det Malå och sång av manskören framför kommunalhuset .., Fred Holmlund, Carl-Olof, Ingelas pappa och många andra och senare på kvällen fyrverkeri och hundratals människor som stod där på torget eller med ryggen mot Lundgrens Bageri eller Sigges El .., och ohhhhhade och klappade händerna när det blev extra vackert.
Ingelas pappa var brandman och en av dem som var på kommunalhusets tak och skickade iväg raketer.
Allt avslutades med vattenfallet och då ohhhades det mest av allt.

Majbrasa fanns i Tjamstanbacken och en period nere i Sjöparken och i min barndom hade vi på Udden en egen - mindre brasa -, nedanför Domänverket, inte långt från brandmannen Fritz Hedströms hus.

Och valborgs var också grannpojken Bosse som hade smällare - häxpipor och andra varianter -, och vi sprang över leriga vägar och det var långt ifrån alltid att snön hade försvunnit och sjön hade absolut inte gått upp, inte på flera veckor än!

Nu, är det annorlunda.
Nu bor jag i landet Halland och ska arbeta från två till åtta och sen lär det vara fotboll på tv och kanske ost och vin som tillbehör och i morgon kommer hedgrenskan och tre lediga dagar väntar.

Som bäst.

Dagens fönster ...

Visst är det vackert, ett av de franska fönstren till restaurangen La Source - Källan - som vi besökte för första gången i lördags sedan vi flyttade hit? Bara ett par kilometer från oss och med härligt läge, underbart god mat och fantastisk service. Provence när det är som bäst, även när det regnar!

 

Kram från Monet

Igår mamma, idag Nathalie ...

Idag fyller min systerdotterdotter Nathalie 29 år.

Ett faktum är att jag älskar henne precis lika mycket som vore hon mitt eget barn. 

Hon är världens i särklass lugnaste människa ..., hon är helt klart längst i den nilssonska familjen ..., hon är suveränt duktig på att teckna .., och är precis lika enjängd som sin mammas moster när det gäller kläder.

Och så delade hon min kärlek till våra katter, då, när hon var yngre och hälsade på ute på landet i Skåne.

Det kanske hon gör ännu, fast vi ses så sällan.

Grattis på födelsedagen Nathalie!

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

 

"Oj, nu vill jag verkligen vinna första eller andra priset...!

Jo, det var lite häftigt härom dagen när katten Vira för första gången upptäckte att hönsen och tuppen gick fritt utanför hönsburen.

Efter att ha stirrat och smygit på dom i minst en timmes tid bestämde hon sig för att det var okey med att dom gick fria ute på gården.

Med svansen i topp gick hon fram till närmaste höna och hälsade välkommna till "Familjen  Pettson i Vaplan".

Det var en häftig upplevelse att se....!

Gunnar."

Det bästa för Cecilia N ....

Jag träffade en gammal kursare förra söndagen. VI hade inte setts på drygt åtta år och hade tappat kontakten.

Men så såg jag en randig tröja och tänkte att månne det där kan vara hon? Och en stund senare såg jag att det var hon! Och hon såg mig, men just då kunde vi inte hälsa och prata utan fick tåla oss en timme. 

 Och jag blev så glad att tårarna bara rann ..

Bilden från Stensjö .., men får gälla ändå.

Det måste ha varit ikväll.
Efter att ha sett sändningarna från hoppningen i Göteborg igårkväll så förstod jag att jag måste åka ut till ridskolan. Jag har inte varit där sen nyårsdagen.
Så ikväll åkte jag ut.

Där har jag två favorithästar. Den som stod närmast dörren gick jag in till.
Vi har känt varandra sen slutet av förra årtusendet. Hon nosade på mig och slickade mina händer och blåste i mitt öra. Å vad jag kände mig välkomnad.

När jag klappat om henne gick jag vidare. Min andra favorit står längst in i stallgången.
När jag kom så jag såg henne så stod hon och tittade på mig.
De andra hästarna emellan oss tog ingen notis om mig.

Hon var oborstad så jag tog mig för att borsta och rykta henne.
Hon avbröt mig ofta för att jag skulle smeka henne i ansiktet som hon tycker är så skönt.

Där var de och de hade inget begrepp om tid.
Bara att jag var välkommen och att jag var deras.

Cecilia/

Och så ett kvällsfönster ...

En bild från sommarstugan.
Brasan från öppna spisen och ljuset ovanför som speglar sig i fönstret.
Utanför hänger fotogenlamporna på verandan.
Myskväll :-)

Kram från Kerstin i Dalarna