 |
| Där stod vi, med ryggen mot husen i bildens mitt och tittade på fyrverkeriet. |
Grått och mulet.
Jag tar harry med mig och går lillrundan .., ner till havet .., går en bit mot hamnen och sen upp för åsen .., förbi Fabrikör Johanssons hus där jag ännu - inte en enda gång - har skådat en levande människa, förutom byggjobbarna som för länge sedan har tackat för sig.
Huset står där alldeles tomt bara.
Det är kyligt ute, trots vinterkappa och rosa halsduk.
Jag hör lärkor och starar, men ser inga svalor.
Och ikväll är det Valborgsmässoafton.
För mig är det Malå och sång av manskören framför kommunalhuset .., Fred Holmlund, Carl-Olof, Ingelas pappa och många andra och senare på kvällen fyrverkeri och hundratals människor som stod där på torget eller med ryggen mot Lundgrens Bageri eller Sigges El .., och ohhhhhade och klappade händerna när det blev extra vackert.
Ingelas pappa var brandman och en av dem som var på kommunalhusets tak och skickade iväg raketer.
Allt avslutades med vattenfallet och då ohhhades det mest av allt.
Majbrasa fanns i Tjamstanbacken och en period nere i Sjöparken och i min barndom hade vi på Udden en egen - mindre brasa -, nedanför Domänverket, inte långt från brandmannen Fritz Hedströms hus.
Och valborgs var också grannpojken Bosse som hade smällare - häxpipor och andra varianter -, och vi sprang över leriga vägar och det var långt ifrån alltid att snön hade försvunnit och sjön hade absolut inte gått upp, inte på flera veckor än!
Nu, är det annorlunda.
Nu bor jag i landet Halland och ska arbeta från två till åtta och sen lär det vara fotboll på tv och kanske ost och vin som tillbehör och i morgon kommer hedgrenskan och tre lediga dagar väntar.
Som bäst.
5 kommentarer:
Tack för en bild av dina minnen av Valborg.
Själv minns jag några år som barn när mormor och morfar hade ett hus alldeles nere vid havet, tomten gick ända ner till stranden. Och vart man såg, åt väster eller öster, så var det brasa vid brasa och vi barn sprang runt och det var himmelriket på jorden när vi till slut skapat vår egna lilla eld.
Sen blev jag själv mamma och vi bodde bara ett stenkast från havet och varje år samlades vi grannar där med alla barnen och njöt av att fira in våren. Och precis som då, för längesen, upprepades historien när våra telningar (under de vuxnas överinseende - vilket inte var fallet då på sextiotalet när allt var så tryggt...) fixade till egna små bål.
Och jag kan inte, säger inte, minnas en Valborg när jag inte frusit så jag hackat tänder. Ja, om vi bortser från de lyckliga åren i barndomen då man en gång om året. till priset av ögon som sved i flera dagar efteråt, fick leka med elden hur mycket man ville.
Hedgren
Det var intressant, jag och kollegan snackade om valborg idag och jag sade att när jag var grabb på 60-talet så det var manskör, eld och fyrverkerier på valborg. Han ifrågasatte fyrverkerier och jag blev tveksam om jag kanske minns fel. Tydligen gjorde jag inte det.
För mig kommer Valborg ALLTID att vara förknippat med när jag var student i Lund och man hälsade in våren i Lundagård. Magnolian stod i full blom och det var mösspåtagning, tal till våren av studentkårens ordförande och spex på kvällen och fest förstås. På första maj åts det sillfrukost på ärevördiga restaurangen (som jag inte kan komma ihåg namnet på)mitt emot stationen - länge...
En lycklig tid...
jo i Norrköping var det sång eld och fyrverkeri.
Pappa o jag gick till Folkparken. (Mamma o Karin hemma-Karin var för liten)
Då var det korv eller glass som gällde. Jag skulle så innerligt gärna velat ha båda sakerna-men NEJ aldrig . Jag valde glass och körsången o vårtalet varade i evighet! Till sist eld och fyrverkeri och hem igen till mamma o Karin som sov. Det var en segdragen kväll.....
Vi har samma minnesbilder. Jag minns precis hur pappa luktade när han kom hem efter fyrverkeriet, vi andra var alltid hemma före, antar att brandmännen hade en del städning efteråt. Numera är det inte man ur huse längre. Under några år var det rent bedrövligt med filk vid brasan men jag tror att det har vänt lite. Min familj har under många år varit på Svedjans majbrasa men i år får jag ingen med mej. Tycker det är trist, brasan kan väl vara men det är ju roligt att träffa folk. Men man kan inte dra nån med sej med våld.
Skicka en kommentar