Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

I frysen fanns ett sommarminne kvar som vi kalasade på i helgen som var.

Tre vuxna och tre yngre runt matbordet. Fniss och härliga kommenterar när de tre yngre skulle få ut det ätbara ur de små röda djuren.

Speciellt när "bajssträngen" i kräftstjärten skulle tas bort....

Uuuhhh bläää lät det rätt som det var.

Men sen åt de gladeligen upp kräftstjärten. Gott, gott!

Hälsningar Turtlan.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Älskade, fina, goa, knasiga katter! :-)

Fika med Henke. Kolla tårtan de hade gjort på konditoriet vi besökte - visst är den söt?!

Solsken! Och jag har fixat vad jag tror kan bli Drömjobbet!

Folkrace i Karlstad (NGK Master 2013) tillsammans med Henke och Stoffe. 

Varmt och soligt, massor med folk, folkrace, härlig stämning. Underbar dag! 

Och sen på det, middag hemma hos Cilla & Mats tillsammans med Henke och Cillas barn. 

 

Jag minns inte när jag senast skrattade så mycket! :-)

Det bästa för Eva i Tyresö ...

 

Det bästa i veckan är nog läxorna och läxläsningen.

 

Den här veckan var det tre elever.....på olika sätt. Med olika behov.

 

1) Det är Erik som siktar högt och är oerhört envis och uthållig Han orkar flera timmar!   klass 7 barnbarn

 

2)  Det är en femtonårig flicka som är syster till en elev i skolan som haft mig!

Han rekommenderade henne att komma till mig.

Hon har svårt och hennes självförtroende har fått en rejäl inbuktning. Av betygen bl.a.

Hon kommer en gång i veckan och kämpar på,

men orken räcker inte riktigt för mycket ligger ovan hennes förmåga och då gäller det att syssla med självkänslan.......

 

3) Mera sällan är det mitt andra barnbarn som kommer med läsläxan och lite matte. 

Han är 14 år ,har autism och går i särskoleklass. 

Då gäller det att passa på medan han är ÖPPEN för inlärning.

Det brukar vara en kort stund....minuter....

Tyvärr kan JAG inte öppna den dörren utan han måste ha öppnat den själv!

 

Oj vilken inlevelseförmåga man måste ha.

 

Som tur är kommer de inte samtidigt alla tre.(Men ettan och tvåan går bra ihop)

Efter dessa läxpass är jag trött  ---- men lycklig.

 

Bilden visar ett läxpass med Erik i aug.2013

 

 

Mitt eget bästa ...

I stallet i Tvååker fanns ett badkar, men utan vatten. Vilket elände för lilla Nelly

En gång i ett annat liv, det var i början på 80-talet, satt hela familjen - den som fanns då - vid ett bord på en enkel restaurant i landet Grekland.

Inte långt ifrån oss - vid ett långbord - satt en grekisk familj, ja, dom var säkert tolv, tretton stycken, minst .., och där fanns en ingift finska med hennes kritvithårige lille son och hela tiden gick lillkillen mellan sin farmor och farfar och det var släktingar hit och dit och han fick ömsom lugg och ömsom pussar och jag tänkte att åååå, tänk att få ha det så .., tänk, att få ha en stor familj omkring sig, vilken outsäglig glädje!

Ungefär så var det förra lördagkvällen.
Då satt båda döttrarna vid matbordet och där var Sonja och Gösta och pv .., och jag kände mig så oändligt rik! Och AP var själaglad över att hästen nu skulle få komma hem och ja, allt var bara värme.

Ja, ja ... man kan väl krafsa lite då, eller bara stå stilla och vara vacker.

Att ha två hundar i huset kändes också bra.
Tant Nelly, som inte är så där förfärligt social utan mest av allt vill gräva i vattenbaljor, hon sprang omkring och viftade på sin lilla svans och det värmde också.

Kaijas hand.

På lördagseftermiddagen kom min före detta svägerska Kaija på besök. 
Det var nog tjugofem år sedan sist och det blev ett par timmar med mycket prat och skratt kring köksbordet. Efteråt, när Kaija hade åkt hem, kom ett sms farande genom rymden och när äldsta dottern läste upp det, ja, då ville mitt hjärta sprängas!
Om du läser här Kaija, så  t a c k!

Härligt var också besöket på Fotografiska och att på kvällen få borsta Emmas hår och att få sitta på sängen i Emils rum och titta på när han spelade nånting som jag inte fattade vad det handlade om och att bli bjuden på god mat och dricka gott vin .., allt värmde hjärtat!

Det bästa för annannan i Portugal ...

Foto: madamen i Porto, förmodar jag. Klicka gärna på bilden.

Den här veckan måste jag ju bara vara med - oslagbart bäst var förstås:
http://annannan.wordpress.com/2013/10/13/gladjen-i-att-inte-vara-som-alla-andra/

Om det fortfarande är badtemperatur på lördag och inte hällregnar så lutar jag åt att göra om det.

Tack för att du håller igång oss med detta fina tema!

Idag fick jag veta ....

... att en man ur bekantskapskretsen från tiden i Lycksele, inte längre är i livet.

Jämnårig med mig.

Och för några minuter sedan kom ett mail från en verkligt god vän (också jämnårig) som berättade att hon hade drabbats av en stroke och nu var döv på ena örat.

Själv ska jag strax åka till sjukhuset - målpunkt D -, och diskutera värkbrutna knän.

Det känns som om man sakta men säkert puttas längre fram i kön och så är det ju också.

Nåja.

Kaffet är gott, det har slutat att duggregna .., och jag är ledig även i morgon.

Hullerombullerlivet.

Just så.

Idag ...

Det finns fler utbrytare; såna som inte vill hålla sig inom ramarna.
Ett litet gröngult löv, till exempel.

Och några vackra strån som gärna vill se vad som döljer sig där bakom planket.
Ahaaaa .., var det på det viset?
Där finns ju ett gult hus och en liten ek .., det är alltså därifrån allt fågelkvittret kommer .., och titta, där är en rabatt med kattmynta och utblommade rosor och där är stäppsalvia och kärleksört!

Och nere vid vägen blommar ännu några tappra klematis.

Hos grannen ser det ut så här.

Och snart ska den gamla och ståtliga björken, den vars stam skymtar till vänster, falla till marken.

Den som vill bli lite upphettad ....

Här finns chansen!

Fröken Krasse ...

.... är en enveten madame.

Inte på några villkors vis vill hon gå i samlad tropp .., absolut inte bo i växthuset bland tomater och gurkor.

Nej, hon ska nödvändigtvis slingra sig ut genom en liten springa och så blommar hon så fint, så fint där ute i det fria.

Jag blir glad var gång jag ser henne!

Dagens fönster ...

.... kommer från Wadköping och det var Ulrika som höll i håven.

Tre minuter och fyrtiosju sekunder ...

Det är vad det tar .., att förflytta sig hemöver.

(Och titta på tankeordet uppe till höger på hennes sida. Å, så jag tycker om det!)

Här finns också något läsvärt.

Och har ni inte redan läst Svens analys om det här med skjortkragar, så har ni något att se fram emot!
 

Det bästa ....

Så var det dags igen för det där som gjorde hjärtat extravarmt!

Den här omgångens priser kommer från Eva på Frösön (som inhandlat dom fina armbanden i Edinburgh i Skottland) och ett livräddande pris har Turtlan i Karlstad bidragit med; nämligen en liten ficklampa, perfekt att ha när man går ut om kvällarna!

Tack till er båda!

Ett tröst-tröstpris finns också - det glömde jag ju -!
Påsarna med röda prickar har redan försvunnit - (en till Monet i Frankrike, en behöll jag själv - tack Birgitta Palm - Andersson i Västmanland!), men fyra finns kvar och nu tar vi påse nummer tre. Bara att välja för den som får tredjepriset.

Och ni vet ju alla hur det går till ..,  mejla bara den där glädjen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Förra veckans priser (boken till Margareta i Huddinge, chilin till Monet och dvd-filmen till Eva i Tyresö) kommer med posten! Nu, när jag är hemma, ska jag ordna med ivägskickning.

"Köpte du inget annat ...?"

... frågade jag pv när han återvände efter besöket på Rusta.

Jag minns inte vad han svarade, men nu, när jag tömmer bilen, upptäcker jag somriga stolsdynor.

Ojdå.

Ja, men det blir nog skönt för rumpan att vila på.

Dagens fönster ...

.... finns på Fotografiska museet i Stockholm.

Där fanns flera fönster och utsikten var lika hänförande var man än satt.
Och där var soffor att vila benen i .., och sittgrupper lite här och där.

På väg ner till entréplanet mötte jag ett sällskap .., och jag hörde en kvinna säga att "ni förstår, vi har haft Sveriges Television här idag .., ja, det handlade om ...", fast allt sades på engelska och en av gästerna som fick veta detta, det var en färgad kvinna iklädd afrikansk utstyrsel och det var så vackert, så vackert, så vackert, ja, hela hon var en skönhet!

Den kvinnan var nog den allra största behållningen på museet.

Bortaplan ...

Och jag tar bussen från Upplands Väsby (vilket inte är tvärgjort .., för att köpa biljett måste jag först registrera mig och jag tänker på alla turister, detta måste ju vara hur knepigt som helst för dem!) till Rotebro, därefter pendeltåg till Stockholms Central.

På tåget sitter jag och tänker på mannen från Vitryssland, han som också väntade på bussen i Väsby .., och jag frågade vad han arbetade med och var han kom ifrån och mannen, som hade nån slags arbetsväska intill sig (slipdamm över hela väskan ... ), såg bekymrad ut och berättade om den 4-årige sonen som var sjuk och att familjen bor söder om Stockholm och mannen, som visade sig heta
Alexander, arbetar för brinnande livet för att sonen ska få medicin som inte finns i Minsk.

"Men det är dyrt i Sverige .., väldigt dyrt", sa mannen.

Allt det tänkte jag på.
Hur olika våra liv är.
Där sitter jag på ett tåg på väg till ett museum och Alexander från Minsk kämpar för ett drägligt liv.

Att promenera från Centralen till Fotografiska museet är förstås lätt som en plätt för den som har friska knän, men för den som  i n t e  har det, förvandlas sträckan till ett mindre helvete.

Redan nedanför slottet får jag problem ..., och innan jag når Slussen vill jag bara gråta .., och jag googlar fram en bild på museet för att se hur långt jag har kvar .., jo, där är det, på andra sidan .., och jag går med myr-steg och när jag väl är framme, tar jag mig knappt upp för trappan till entrén. 

Underbara bilder sitter inramade på väggarna .., och jag vankar omkring i min vita anorak och känner mig utanför, ty nästan alla andra är helt svartklädda, och än mer påtagligt blir det när jag besöker bistron två trappor upp och äter en chevré/rödbetshistoria, då ser jag nästan enbart svartklädda damer och herrar.

Utsikten över vattnet och Djurgården på andra sidan, är fantastisk, på gränsen till magnifik!

Avskalat. 

Enkelt.

Så oerhört raffinerat.

I foajén kan man köpa vykort - åtta kort för hundra kronor - och jag står en stund och grunnar på vilka jag ska välja .., och jag ler när jag tänker på till vem jag kan tänkas skicka respektive kort.

Bilden till höger är min solklara favorit.
Jag blir varm i hjärtat av den!

På väg tillbaka till tåget blir det överdjävulskt ont i båda knäna och vid Kornhamnstorg slår jag mig ner på en betongsugga och bara pustar ut.

Detta är vad jag ser.
Promenerar vidare i sakta mak.



Centralstationen.
Väntar på ett avgående tåg.
Runt omkring mig sitter andra som väntar och alla fibblar med sina mobiler.
Jag tittar på alla som passerar .., alla som går precis som man ska .., ja, det är som när man är gravid och bara ser andra gravida .., eller när man ska byta bil och då plötsligt bara ser andra bilar av ett visst märke. Nu ser jag bara människor som går med studsande steg.

På tåget på väg hem hamnar jag mitt emot en man från Tyskland; från Köln.
Han är fotbollsdomare i lägre divisioner och nu ska han, tillsammans med andra tyska vänner, titta på matchen Sverige - Tyskland, men allra mest är han intresserad av arenor, ja, han ska åka ut till Väsby och titta på en match på en fotbollsplan som heter Vilunda,  bara för att se själva planen ..., och vi pratar om den kommande matchen och när jag kliver av i Rotebro, ger han mig handen och säger att vi kanske ses på Friends Arena och kvinnan som suttit intill honom, hon leeeeer så varmt och allt känns bra.

Halv elva på kvällen kommer pv och harry. 

Och nu är det tisdag och matchdag och jag har gjort Emil sällskap till Folktandvården, belägen tvärs över gatan (det mest ombonade väntrum jag någonsin suttit i .., med levande ljus och stillsam musik från Lugna Favoriter ...) och efter en stund kommer en glad Emil ut, ett enda litet hål som inte ens behövdes åtgärdas.

Efteråt.
Emil på väg hem ..., och nu har pv skjutsat honom till skolan.
Emma är sjuk och jag kan alltså ägna mig åt vård-av-barnbarn idag.

I eftermiddag/kväll åker vi till Solna för match och så tidig uppstigning och iväg söderut igen, då pv har sin  första lektion vid halv två.

Det blir stressigt, men själv är jag ju ledig såväl torsdag som fredag, så det ska väl gå bra.

Dagens fönster ...

... finns i ett stall i Halland, inte långt från Varberg.

På väg hem ....




Nej, jag upphör aldrig att förundras över det här med hästar.

Hon som är liten och pyttig, hon hanterar 600 kg häst som ingenting.

Själv håller jag mig på behörigt avstånd.





Och underbara lilla Nelly, 9 år, hon springer ut och in i stallet och är inte rädd för nånting
Men allra roligast är det förstås när mattes syster busar med henne.

Dagens fönster och i Jönköping blev det fika ...

Först hämtning av häst i Tvååker och därefter raka spåret norröver.  Eller mot nordöst.
Vi passerade Borås och jag tänkte på en madame som tycker om rostiga saker ..., och chauffören körde lugnt och försiktigt och hästen stod fint i släpet.
Allt gick bra.

I Södertälje pratade vi om Göran Rosenbergs bok som jag tyckte så mycket om och AP sa att den skulle hon läsa.

Sen färja över till Ekerö och en hästmatte som nästan gick sönder av glädje över att vara hemma med damen i släpen och hästmattens storasyster och jag själv blev hämtade av mågen och så iväg längs nybyggda vägar (byggs det ALLTID i Stockholm??!!) och jag hade aldrig hittat själv; vägar dras hit och dit och det som förra gången var knepigt, visar sig nu vara om möjligt än knepigare (kring Kista och det stora bankhuset).

Och så framme.

Det blev god middag .., massage av Emmas rygg och hennes krånglande lår (som inte tillät deltagande i matcherna på Irland) och så godnatt-godnatt och nu har det varit morgon - och är morgon - och jag har druckit kaffe och suttit på Emils säng och sett när han spelar ett tv-spel där han mest är bandit och kör som en galning och jag säger ..."men det är ju inte klokt, det här kan säkert påverka mer osäkra ungdomar eller dom som är höga på nåt .., ja, att göra just så här ..." och Emil ler lite mjukt och tänker nog att mormor är som hon är .., kanske tänker han som Anders när han var liten och jag sa att "man ska inte sikta på människor!" och han log ännu mera och sa ...., "men mamma, det är ju bara på låtsas, det är en vattenpistol!"

Ungefär så.

Ikväll ansluter pv och harry.
Imorgonkväll blir det fotboll på Friends Arena.

Och detta får också bli Dagens Fönster.
Jag har nämligen fått låna familjens Mac dator och den känns så knepig, så jag har fullt sjå att fixa till ett inlägg.

Dagens fönster ...

En vacker kyrka alldeles vid torget i Varberg .., och där finns dessa fönster, dolda bakom luckor.

En helg i bilder ...

Café Mignon i Varberg tillsammans med äldsta dottern och en före detta arbetskamrat till henne.
Ett underbart café där det hela tiden var full fart, även om det inte syns på bilden.
Och där utanför .., stadens torg med handlare av alla de slag .., där säljs färska ägg, potatis, stickade sockar och mössor .., trattkantareller .., grönsaker .., blommor .., ja, precis allting nästan!
Varberg är en alldeles   U N D E R B A R   stad!

Hemma igen får vi trivsamt besök av Kaija.

Hon var under en tid i livet min svägerska, men så händer det som så ofta händer vid skilsmässor - man tappar bort varandra -. 

Kanske är det tjugofem år sedan vi sågs, men nu hämtar vi henne i Stora Skipås och hon är sig precis lik .., glad och slagfärdig och rolig och varm och go! 

Jungfru är hon .., storasyster .., säger att livet just nu är på en 9:a (av 10) .., arbetar som koordinator för stafettläkare (dvs placerar ut dem), men skulle, om hon finge börja om från noll, vilja arbeta som barnläkare.

Kaija har delvis finskt påbrå, förstår finska om det gäller livet, men inte mera.

Hon har höger tumme upp.

En av kvällarna. 

I soffan sitter två systrar .., den äldre pillar (efter önskemål) på lillasysterns arm. 

Nelly har som vanligt ställt in sig hos moster som ofta ger henne små matbitar. 

I smyyyyg.

Lördagkväll kommer ett sms från mina barns pappa.

"Fråga pv om han kan tänka sig att vi (dom två, alltså) seglar till Tyskland nästa sommar ...?" skriver han.

En stund senare hittar jag detta på bildskärmen.

Resrutten.

Den eventuella.

Jominsann, pv har kollat.

Blommor från Kaija.

Och kyrkklockeklang i Varberg ...

Och helgen bjuder även på middag tillsammans med Sonja och Gösta.

Det blir lottdragning och räkgryta och "ja, men vi åker inte hem förrän vi har träffat din andra dotter ...", säger herrskapet, så dom blir kvar och just som räkgrytan ställs fram eller lite senare, dyker AP upp. 

Hon har under hela dagen varit i Tvååker och har ridit i vild galopp och säger att detta var en av hennes livs bästa dagar, så roligt och spännande var det! 

Mycket prat blir det.

Och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden.