Café Mignon i Varberg tillsammans med äldsta dottern och en före detta arbetskamrat till henne.
Ett underbart café där det hela tiden var full fart, även om det inte syns på bilden.
Och där utanför .., stadens torg med handlare av alla de slag .., där säljs färska ägg, potatis, stickade sockar och mössor .., trattkantareller .., grönsaker .., blommor .., ja, precis allting nästan!
Varberg är en alldeles U N D E R B A R stad!
Hemma igen får vi trivsamt besök av Kaija.
Hon var under en tid i livet min svägerska, men så händer det som så ofta händer vid skilsmässor - man tappar bort varandra -.
Kanske är det tjugofem år sedan vi sågs, men nu hämtar vi henne i Stora Skipås och hon är sig precis lik .., glad och slagfärdig och rolig och varm och go!
Jungfru är hon .., storasyster .., säger att livet just nu är på en 9:a (av 10) .., arbetar som koordinator för stafettläkare (dvs placerar ut dem), men skulle, om hon finge börja om från noll, vilja arbeta som barnläkare.
Kaija har delvis finskt påbrå, förstår finska om det gäller livet, men inte mera.
Hon har höger tumme upp.
En av kvällarna.
I soffan sitter två systrar .., den äldre pillar (efter önskemål) på lillasysterns arm.
Nelly har som vanligt ställt in sig hos moster som ofta ger henne små matbitar.
I smyyyyg.
Lördagkväll kommer ett sms från mina barns pappa.
"Fråga pv om han kan tänka sig att vi (dom två, alltså) seglar till Tyskland nästa sommar ...?" skriver han.
En stund senare hittar jag detta på bildskärmen.
Resrutten.
Den eventuella.
Jominsann, pv har kollat.
 |
| Blommor från Kaija. |
Och kyrkklockeklang i Varberg ...
Och helgen bjuder även på middag tillsammans med Sonja och Gösta.
Det blir lottdragning och räkgryta och "ja, men vi åker inte hem förrän vi har träffat din andra dotter ...", säger herrskapet, så dom blir kvar och just som räkgrytan ställs fram eller lite senare, dyker AP upp.
Hon har under hela dagen varit i Tvååker och har ridit i vild galopp och säger att detta var en av hennes livs bästa dagar, så roligt och spännande var det!
Mycket prat blir det.
Och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden.
5 kommentarer:
Så fint! :)
Kattis: jag loooog så här mycket åt din finurliga kommentar om att du inte orkade ....,-)
Pinsamt nog fattade jag ju inte poängen på en gång! Kram på dig!
Det är verkligen sånt som gör en lycklig!
Nämen... Kan det vara så att dottern din besöker Stall Haväng i Tvååker?
Jessica: absolut!
Dubbelörn: ingen aning vad det heter, men jag känner inte igen namnet. Jo, det gör jag förstås, men inte som namn på stallet ...,-)
Skicka en kommentar