Den första lediga dagen av tre ...

... vid åttatiden på morgonen .., ser jag två ekorrar som sitter och äter frukost vid den lilla eken.

Nedfallna solrosfrön - eller bara skalen av dem - är tydligen hur smarrigt som helst.

Och det blir sedvanlig promenad ner till stranden.

Lågvatten nåt så otroligt! Säkerligen tio meter mer strand än för några dagar sedan!

 

Harry springer av och an ..., jag räknar till fem svanar, varav en är en fjolårsunge.
Ungen simmar lite för sig själv, de övriga två paren en därifrån.

Och överallt finns spår i sanden.
Det är väl så det är med våra liv också.
Här och var lämnar vi avtryck .., en del djupare .., en del syns inte alls.
Och när jag tar bilden tänker jag på människor som satt djupa avtryck i det som blev mitt liv.
Medmänniskor som gått med en kortare eller längre sträcka längs den där vägen ..., andra som försvunnit åt ett annat håll .., eller fortfarande finns kvar, om än kanske en bit ifrån.
Det är vad jag tänker på.

Och allt kan hon om fjärilar!

Vid halvtretiden hämtar jag Bella, 4 år, på dagis.
"Ååå, så hon har väntat!", säger fröknarna leende .., och det har minsann jag också gjort.
Så vi åker hemåt .., har saftkalas i köket .., en grannfru tittar in och sitter med oss .., jag läser fyra sagor -, grannfrun får också lyssna och bäst är Gittan och gråvargarna, den läser vi två gånger - och Bella gosar med Harry och önskar att sigge nilsson skulle vara lite mer kärvänlig, men sigge är motsträvig och vill bara komma loss. Fast liiiite spinner han allt.

Och så sitter vi vid köksbordet och ritar lite.
"Det där blå på papperet, det är regndroppar som kommer från himlen!" förklarar Bella.

Och så här ser teckningen ut som hon har med sig från dagis!

Visst förstår ni att det här blev en så otroligt fin dag!

Nr 22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla!

Det var väl någon gång på 80-talet - bokrea, om jag inte missminner mig -, som jag under ett besök på Burwalls Bok & Pappershandel i Malå fick ögonen på den lilla boken med titeln "Liten by i Bretagne".
Och detta var nu lååångt före Bodil Malmstens storsäljare som ju också handlade om livet i Bretagne.

Hur det nu var så föll jag  p l a d a s k  för den här boken.
Författare är Harrit Hjorth och om henne visste jag rakt ingenting, men å, så jag läste och drömde om att en gång komma till Frankrike och just Bretagne (så blev det också - många år senare, vi hyrde en fiskarstuga vid en vik av Atlanten och den något ålderstigne hyresvärden, tillika ägaren av huset, tog mig vid avresan avsides, gav mig en avknipsad ros och sa ..."Madame, yourrrr eyes arrre iceblue like dö skaj .., but youuur hearrrt is verry hot!," det var inte kattskit, vill jag lova ,-).

Nå, men vad var det som gjorde att jag tyckte (och ännu tycker) så mycket om den här boken?

Jo, det är det här vardagliga berättandet .., man lär känna människorna i den lilla byn .., och författarinnan har en oändlig värme i sättet hon beskriver livet

Och så är det förstås, hennes vackra illustrationer!

Ja, just så är det ju.

Den här boken har följt mig genom årens lopp och  när det var dags för ensamsegling på livets stora ocean, då fick den följa mig till lilla ettan i Ystad och senare även till landet Halland.

Kaffefläckar pryder omslaget .., men å, så jag tycker om den!

Något år efter att boken blivit min, bestämde jag mig för att kontakta Harriet Hjorth och berätta hur mycket den här boken hade kommit att betyda för mig .., ja, det här var innan Google var var mans tillgång.

Jag satt vid telefonen och tog sats .., ringde förlaget, förklarade hur det nu var och frågade om jag kunde få författarens adress?
Det kunde jag inte.
Hon hade varit död i flera år.
Så  t o m t  det blev!

Kan man läsa bloggar i himlen, så säger jag det nu .., tack Harriet Hjorth för all glädje du har skänkt mig!

Onsdagsfönstret ...

 

Hej,

 

En vacker fönsterbild som födelsedagspresent  från en balkong med havsutsikt mot Medelhavet hos en väninna.

 Hon bor i Six Fours les Plages/Sanary sur mer och i förra veckan hade vi bokcirkelmöte där. I strålande vårväder. 

 

Idag - sextonde januari -, regnar det dock igen i Provence och är gråväder och dimma så det är lite av vinter hos oss också!

 

Kram från

Monet

 

//Tack snälla Monica! säger jag från ett snöigt Halland.

Ett mitt-på-dagen-fönster ...

Köksfönstret speglar sig i Stiggens vackra ögon.
Ute är det sol och blå himmel.

Så skriver Ulrika och eftersom det är ett härochnufönster, så får det komma in prick nu.

(För många, många år sedan när jag hade börjat med dagens fönster och lagt in ett liknande som det här, fick jag ett uppläxningsmejl/kommentar från Vän av Ordning - det var nog en man - som ansåg att detta var då rent bedrövligt, skulle det där kallas fönster! Om Vän av Ordning fortfarande läser här, så ta ett lugnande piller. Det var väl inte du, Rexxie? Ja, jag tänker på fjädrarna på Facebook-målningen idag ,-).

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Ja, nu är jag ingen high-fivare direkt .., det känns så dumt när jag ska göra saker som andra gör och jag inte har riktig koll på det .., men nånting som i alla gör mig väldigt glad, ja, rent av lycklig, det är kaffemuggen som inhandlades i Skärhamn för flera somrar sedan.

Hur kan tycka så mycket om en liten mugg, med små fiskar som dekor?

Ja, säg det. 

Men så är det.

Och så har den vit insida, det är viktigt .., då syns det starka kaffet riktigt bra.

Morgondagens tema är att vi ska visa en favoritbok från bokhyllan.  Eller från bordet. 

Kallt här, varmt där ....

Lilla Stensjö igår.

Brev från  min syster i Australien.

"I fredags kväll efter 5 dagars värmebölja med som varmast 46C,
då Adelaide var världens varmaste stad, så började det blåsa och
temperaturen sjönk kraftigt.  Jag öppnade alla fönster och hettan i
huset blåste ut på nolltid.  Ungefär samtidigt som jag gick i säng
så kom åskan.  Det blixtrade och small något oerhört i ca en halvtimme.
det kändes som om hela huset skakade och jag var livrädd för ett
nytt blixtnedslag. Efteråt kom ett otroligt störtregn, ytterst välbehövligt,
och sen ett nytt åskväder, men då var jag inte lika rädd för då var ju
allt blött åtminstone.

Och fr.o.m. i lördags så har vi haft underbart väder igen - sol från en
klarblå himmel och ca 30C, vilket faktiskt känns riktigt svalt.
Konstigt nog verkar trädgården ha klarat värmeböljan ganska bra
och ingenting har dött.  Jag har städat efter stormen och plockat
bort vissna blad etc, så nu är det riktigt fint igen. Sophia kan gå på
promenader och spela boll igen och inte bara gå omkring ock flämta
och sukta efter glass.
Nu har även jag läst Ove-boken, som jag tyckte var jättetrevlig.  jag kände
igen många män i Ove.  Annars händer det ingenting här.  Dessutom är det
semestertider och urdåligt på tv om man inte gillar cricket."

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Äntligen!!!! har jag ett veckans bästa. Det låter ju inte klokt, men nu har värmen börjat återkomma

i min lägenhet. Hela hösten och vintern har varit minst sagt sval och jag har kallnat mer och mer och

vartefter har jag ringt efter gubbar som förhoppningsvis kan ordna problemet med värmen. Idag, efter

att jag pratat med högsta chefen för bolaget som äger min lägenhet, då kom en man som kunde det här

med värme. Och det låter ju inte heller klokt, men han bara vred på några kranar och vips så flödade

värmen in i elementen.

 

Ja besserwissrar finns det gott om, men män som kan vrida på rätt kranar är sällsynta och så otroligt

uppskattade.

 

För mig är det stor lycka att slippa gå med raggsockar och lager på lager av värmande plagg. Nu kan

livet inne hos mig återgå till det normala. Halleluja, som du brukar säg Elisabet.

 

Kram/Anne i Mantorp

 

// Anne, du hade trivts tillsammans med pv! Han eldar i kaminen, så där som trodde han att vi bor på en ångbåt  ..., och jag nästan försmäktar i hettan! Igår, när jag var hemma till halv tre, upptäckte jag att det var sexton grader varmt i köket .., och jag bara njöt! Men så hade jag sticketröjan på mig också.

Tisdagsfönstret ...

Ännu ett födelsedagsfönster, nu från Kattis.

Och oj, så man kan börja längta efter sommar när man tittar på den bilden!

Tack Kattis!

Bästa kören ...

Ja,  ni vet ju alla hur mycket personalen på mammas gruppboende i Ystad kom att betyda för mig.

Dom blev som en familj.

På bilden saknas Ingrid, det var hon som ledde den eminenta kören ....

Ofta bjöd dom på kaffe .., jag satt i allrummet med mamma och det blev småprat och skratt.

När mamma dog, den där tidiga lördagen i april, fanns dom där som stöd.

Och när jag samma dag, några timmar senare eller om det var på kvällen, vände åter till Ejdern, rusade in på mammas rum, slängde mig på den då tomma sängen där avtrycket av henne ännu fanns kvar och grät nåt så hejdlöst .., fanns dom också kvar.
Eva-Lena satt lugnt och stilla i fåtöljen, inte långt från sängen, hon sa inte ett ljud, men hon fanns där.

Det händer när jag besöker Ystad, att jag inte går till kyrkogården - till minneslunden -.
Där hittar jag aldrig mamma.

Men in på Ejdern försöker jag alltid att titta in.
Lite småprat så där.
Och där finns mamma.

På min födelsedag hade jag ett meddelande på mobilsvararen.

Jag stod vid bilen, på väg till jobbet för att bjuda på fika, när följande hördes ...



Det var då tårarna kom.

Och om någon från Ejdern läser det här, så säger jag bara: I love You! 

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Ett frostigt fönster från Jämtland ..., skriver Gunnar.

Tack snälla! säger jag.

Måndagsglädje ...

Kanske är man världens barnsligaste människa ?
Sextio år och blir överlycklig över ett litet kuvert med bokmärken.
Dom kommer från Eva i Tyresö och på ett litet linjerat ark som följer med, berättar hon om dessa bokmärken som jag sedan sätter inom glas och ram.

Så här skriver hon:

"Vilket av dessa bokmärken talar till dig? Hade du bokmärken? I Halmstad hette det stycken.
Du ser att en del är moderna och en del är väl förbjunda?
Vi bytte ständigt bokmärken!
Jag minns att mamma sa att hakarna måste klippas bort. De är fula!!
Den skadade nallen fanns på min tid - varför -?
Så även brevbäraren som ser så ung ut.
Gammalmodiga märken sades vara värdefullast."

Mera glädje!
Ett tyghjärta i blått och grön och en en liten terrier (Milou) i plast - från Kävlinge och Malmö -!
Och Kapten Haddock med bara en arm - var hittade jag honom -?
Snäckorna plockades på stranden i Ugglarp.
Det lilla värmeljuset doftar vanilj.

I fönstret mot havet till, dinglar två änglar.
En kommer från Skåne (med glas från Palestina) och en från Dalarna.
Där står också en fyrstänglad orkidé som blev till oändlig glädje.

Jag höll på att glömma nånting viktig: solen som nu - äntligen - orkar svinga sig över kullen!
Här står jag vid köksfönstret och tittar ut.
Vid vedhögen har jag lagt mängder med skivade äpplen - det är till fåglarna -.
Vedtraven som ännu inte är kluven, blir till fina sittplatser för småfåglarna .., även ekorrar brukar skutta omkring där uppe.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Ja, det kan jag säga på en gång, att jag - som aldrig i hela mitt liv har velat vara med i någon film eller ens på bild - (det händer nån gång när jag drabbas av övermod att jag smäller till och fångar den där bloggmadamen med min Iphone), ja, det finns inte på kartan att jag ens under pistolhot skulle spela huvudrollen i en film. 

Aldrig.

Så tråkig är jag.

Just det.
 

Tur att man kan ändra sig ...

Nu vet jag: hon heter Hiba Daniel. Tack Dinah!

Ibland blir man nästan aningen förskräckt över sina egna tankar.

Allt börjar med en nattradiopraterska som kommer från Norge och pratar i expressfart!
I vanliga fall har jag inga problem med norska, men nattetid - och när jag inte har något kroppsspråk att titta på -, då blir det plötsligt svårt, ja, det blir så krångligt så jag ofta helt enkelt slår av radion (till pv:s glädje, han vill ha tyst i sängkammaren!).

Nu har jag väl någorlunda vant mig, men bara någorlunda ..., och jag tycker själv att detta att lyssna till norska borde väl vara en självklarhet, jag får helt enkelt vänja mig.

Sen kom en ny förmåga i Gomorron Sverige; det är kvinnan ni ser på bilden, hon som sitter intill Micke Leijnegard.
Då fick jag problem igen, men av ett annat slag.
Å, jag tyckte att hon var så fruktansvärt stel...,  och programmet - som tidigare var rätt lättsamt så där på morgonkvisten - (får jag välja, vill jag inte ha Agenda eller Debatt till morgonkaffet) förvandlades till nånting helt annat.
Ibland bytte jag kanal.

Och jag hade förfärligt dåligt samvete .., vilken slags människa var jag egentligen, som irriterade mig på såna småsaker!?

Men det är väl förstås som när jag var ny på Hemköp och skulle hantera affärens postärenden  ..., det tar tid att bli varm i kläderna och känna sig avslappnad! Så är det förstås. Självklart!

Nu ..., tycker jag så alldeles oerhört mycket om den kvinnliga programledaren vars namn jag inte hittar (jag har skrivit och frågat SVT) och hon fixar sin del i ledarskapet hur galant som helst!

Varför var jag så snabb att döma?
Och jag skäms över hur småaktig jag var, då i början!

Snart - när jag vet kvinnans namn - ska hon få ett brev av mig.

Dagens fönster ...

Klart du ska få ett fönster av mig till din födelsedag!

Här kommer ett graffitifönster från Bockabyn - ett f.d. militärt övningsområde (mitt ute i skogen)  utanför Borås, där man byggde upp en "stad" för att soldaterna skulle kunna öva "krig i stad".

Numera används den som paintballområde, och det måste väl vara perfekt för utövarna att kunna smyga omkring där bland husen.

En del kända och okända graffitimålare har varit där också och skapat massvis med figurer och mönster.

Massa Grattiskramar från mig och maken!
♥♥♥

afBabs

//Tack snälla, rara Barbro! säger jag.

Och så ett kvällsfönster från Paris ...

Liten balkong utanför rummet och många pariserfönster att beskåda.

Kram från lundafarmor.

//Tack du rara Agneta! säger jag.Och den här bilden påminner om en målning av Isaac Grünewald; en kvinna som sitter på en balkong och syr .. jag har den själv, tyvärr inte i original ,-)

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Dagen idag var helt klart veckans bästa med ett underbart vackert vinterväder.
Jag tog med mig kameran och vi åkte upp till Stocketitt på Frösön (det café vi besökte när ni var här). Där var det igenbommat men vi vandrade runt där och kameran arbetade på högvarv.

 Därefter åkte vi till stugan och tittade till. Vår lilla stiga låg inbäddad i snö och det såg så mysigt ut, mindre mysigt var det att komma in och se all muslort som låg lite här och var.
Storstädning väntar till våren.

Dagen avslutades med kaffe hos svärföräldrarna.
När vi skulle åka hem låg det ett rosaskimmer över nejden.

En härligt uppfriskande dag.

Kram Eva

Nr 19. Kolla, här är ett fynd jag gjorde en gång! 

Ja, jag behöver väl inte säga så mycket mera.

Världens snällaste pv.

Det bästa fyndet i livets loppis.

Nittonde januari ...

Söndagsfönstret ...

.... kommer från skåneland.

Så här skriver hon:

Här ser du vårt fönster och delar av våra hästar som går ute alltid.
Kanske något för dig

Kram Christel kottenliv

Det allra bästa för Ulrika ...

Den här veckan har jag fått umgås med två av mina allra bästa vänner, varav den ena bor i Finland!

Mikaela var i Sverige - och just i mina trakter - med jobbet och lyckades göra sig fri en kväll så att vi kunde ses. Amanda kom från Uppsala och så for vi till Hällefors och hade en härlig kväll tillsammans med Mikaela. Underbart!

Amanda stannade till fredag eftermiddag, och vi hann sticka och prata och ha roligt OCH träffa Mikaela en gång till - Mikaela och hennes grupp kom nämligen på studiebesök på jobbet. Kul!! :-)

Och så har Max varit här och det var så roligt! 

Roliga promenader med snöbusande, glad hund - det mår man bra av. :-)

Hälsningar Ulrika.

// Hur glad blir man inte när någon skickar in Det Bästa utan att man ens annonserat om det! 

Vilka priser det blir den här gången, det får vi se .., kanske en liten burk av pv:s marmelad .., ja, jag återkommer med den saken. (vinsten). 

Och alla ni andra får gärna tänka till om vad som gjorde er lite extra varma inombords!

Varmt välkomna med era bidrag!