Dagens fönster ...

... finns i Skåne, närmare bestämt i Malmö .., och visar Andréegatans innergård.

Jag blir nästan varm i hjärtat när jag ser bilden - eller husen - som i mångt och mycket påminner om Regementsgatan i Ystad där jag bodde.

Sonen tog bilden

Gladpost ...

Med posten kommer ett paket innehållande mängder av brev och kasettband, vilka min mamma skickat till en hemifrånväninna boendes i Hägersten, ja, detta under åren som mamma tillbringade i Sydamerika.

Det är väninnans dotter Gunnel som via Facebook (ära vare FB!) har hittat mig och berättat om vad hon nu hittat efter sin mammas död och är jag möjligen intresserad av att ta hand om allt detta?

Ni kan ju gissa vad svaret blev!

Nu har jag suttit i vardagsrummet och lyssnat på det allra första kasettbandet, det gula som syns på bilden. Det är inspelat på hösten 1985 och jag sitter mest och ler hela tiden och jag förundras över att mamma har kvar så mycket av sin Dikanäsdialeket, det har jag ALDRIG tidigare tänkt på!

Nu fortsätter lyssnandet!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och ja, just det .., fönstret ska bytas ut - tillsammans med ett antal andra - och pv tycker att jag ska ägna dom lediga dagarna åt att hitta fönster som passar huset.

Det är inte det enklaste ska jag säga.

Och det hela ska ske i sommar.

Georgdagen ...

Den tjugotredje april fyllde en av mina lekkamrater år.
Hon hette - och heter säkert ännu - Eva-Lena.
Fräknig, spikrakt hår och enda barnet.
Och fyller såklart år nu också.

Hennes mamma var en mästare på att sticka, virka eller sy Barbiekläder och ingen Barbiedocka var finare än Eva-Lenas.

Om somrarna fick jag följa hela familjen (som var liten, den bestod bara av Margareta, Arvid och dottern - min lekkamrat -) till Näsudden till deras sommarstuga och så åkte vi motorbåt ut på sjön och fiskade eller hade picknick på stranden .., jag lärde mig att doppa knäckebröd med ost och marmelad i kaffe.

Sedan säkert fyrtio år tillbaka har jag helt tappat kontakten med den forna lekkamraten och Margareta, som arbetade på biblioteket och var en sån härlig granne, överlevde sin make med många, många år, men nu är även hon borta.

Livet går vidare.
På bilden syns sal 1 och min medkompis - inte patient - harry nilsson.
Han är verkligen min bäste vän dom här dagarna i huset.

På fönsterbrädan i tvättstugan (som ännu är precis som den ska, ordning råder ... heja!) trängs fyra tomatplantor och en gurkplanta.
Lycka.

Och under plommonträdet växer familjen styvmorsviol och pv klipper runt hela sällskapet, precis som fotografen Åke Burwall hemma i Malå gjorde .., fast med blåklockorna. Han sparade också på småblommorna.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Bilden togs vid kvart i sju. Morgonsol över Eckes lillstuga.

När klockan är fem går reveljen .., då är det dags för pv att lämna bingen!
Själv ligger jag kvar under det blommiga täcket ..., fönstret står på glänt och småfåglarna kvittrar som galna!
Det är väl det här med våren, förstås.

Att vara sjukskriven under lång tid känns märkligt.

Kan man inte köra bil eller moped, blir man mer eller mindre bunden till hemmet.
Mest mer.
Så här sitter jag om dagarna.
Särskilt spännande blir inte tillvaron .., det är korta eller lite längre promenader ..., en titt i postlådan .., besök i växthuset ..., och man tackar sin lyckliga stjärna för friherrinnan som kommer med dels en bok, dels en packe lättläsa tidningar, såna som har mängder av recept och korsord!

Och så tittas det på tv.

Det är nyheter kors och tvärs och västnytt (som aldrig lyckas parera övergången till eller ifrån den ordinarie kanalen, så det blir mörkt i rutan ett tag ...) och det är det vanliga förstås .., elände och mera elände och jag låg i sängen och tänkte på bråket i Norrköping som blev så våldsamt .., tänk, bara tänk tanken .., att det hade skett här på Ejdervägen, att våra grannar Gun och Göran skulle ha blivit osams med sina släktingar och att jag hade vaknat och upptäckt att två män dödats och låg utsträckta på gräsmattan och äldre och yngre släktingar skulle ha fäktats med knivar .., ja, han lillkillen som inte kunde säga harry med r, utan "hajjy!", tänk, om allt det hade hänt här!

När sånt här händer, då är jag helt förvissad om att en hel svärm med stekta sparvar flyger rakt in i gapet på SD, som säkerligen sitter och gnuggar händerna av förtjusning.

Jag vet ju hur jag skäms när svenska ungdomar svinar ner och lever rövare på skidresor till Alperna - i alla fall var det så tidigare -, hur ska då inte landsmän till den här hetlevrade släkten skämmas?
Det är vad jag tror.

Och nu blir det påtår.

Klockan 11.02 ...

Första dagen helt alena hemmavid.
Ja, frånsett harry och sigge, förstås.

Tillvaron som sjukskriven blir annorlunda.
Många tider att hålla reda på .., piller hit och dit och promenader och gymnastik.
Samordning.
Resam eller pv?

I Norrköping har det totala vansinnet brutit ut och i ett kylrum ligger två döda män.
Man kan bara undra vad som får människor att så tappa fattningen?

Hur jag än försöker tänka tillbaka, så minns jag inte ens tillstymmelsen av ett mord i min barndom?
Det borde rimligen ha funnits, men jag kan inte komma ihåg nåt sånt.

Och hemma har Skellefteå AIK vunnit guld och där har väl också det totala vansinnet utbrutit .., Ulf Bergström på malåsidan berättar att i dagens hemtidning bestod de 24 först sidorna enbart av hockey.

Ja, ja.

Men solen flödar, spireorna är på väg att slå ut .., körsbärsträden likaså och nu ska jag ta mig samman och gå på promenad i allt detta vårliga vackra.

Dagens fönster ...

 

Hej Elisabet,

 

Här är en fönsterbild på vårt grannhus i nedåtgående solljus igår kväll. 

 

Vi har sådana ljus- och klimatförhållanden här i Provence att jag ofta på kvällarna tänker på Edith Södergrans dikt - "Dagen svalnar mot kvällen....."

 

Kram från Monet

Annandagen ...

Soligt, men inte som igår, bara så där lagom ljuvligt varmt i luften.
Pensionatsvärden dammsuger, vaskar golven och hänger ut tvätt - han borde få medalj -!

På eftermiddagen blir det födelsedagskalas i Bäckagård.
Hilda har fyllt 26 och där är många av hennes väninnor - rara töser allesammans -, och där är hennes mamma som jag tycker så mycket om .., Hildas svärföräldrar och så vi själva då.

Mycket prat blir det.
Födelsedagsbarnet har klippt sig och är vackrare än någonsin.

Så sitter vi där och bjuds på vegankakor (jättegoda!) och smörgåstårta på veganvis och pv känner några av töserna - antingen har han haft dom själva eller deras syskon i skolan - och jag blir hysteriskt trött så där pang bara ..., somnar nästan i bilen på väg hem och faller ihop som en tom påse på sängen i sal 1 ..., orkar knappt titta på hockey ..., håller pv i handen, den som alltid är varm.

Denna helt ofattbara trötthet som kommer som ett skott och fäller en till marken.

Inte vet jag varför bilden har en siffra .., jag har väl använt den till nånting för att visa, men det får ni ta.

Och nu blommar pingstliljorna.

Imorgon är det arbetsdags för herrn i huset och harry och hans matte ska klara sig själva, men det är inga problem, det går bra. Jag skulle vilja skriva ett brev till herr ortopedläkaren och berätta om hur bra det är mellan varven .., hur lätt jag då går med kryckorna och vilken skillnad det är mot för det andra knäet, ja, hur det var då.

Läkaren heter Kristofer Torle.

Nån dag ska ha få det där brevet.

På frukostbrickan ...

Intressanta tankar om hur man uttalar ett visst ord ..., hittar man här.

Och i Norrbotten tänker Bert på doftminnen. Skutta dit och bidra du också!

Den skånska madamen i Portugal, hon rekomenderar en länk att lyssna till.
I alla fall om man tycker om katter. Och hundar också, säkert.
Jag ska ta mig an den - länken - idag.

En annan madame - sköldpadda - har varit på utflykt!

Alltid titt, - och läsvärt - här -!

I Buenos Aires har jag varit .., två gånger, till och med och det var min nästan första riktiga utlandsresa. Mamma hade åkt buss och tåg från norra Argentina och så följdes vi åt norrut igen, på en tågresa som går utanpå allt jag någonsin upplevt när det gäller äventyr.
Inte minns jag så mycket av den här stora huvudstaden .., jag kommer ihåg att vi var på Cirkus .., och bankkontor där k-pistbeväpnade vakter stod skjutklara uppe i en slags torn i banklokalerna .., men annars är det som blankt därifrån. Kanske var jag alldeles för trött för att intrycken skulle fastna på riktigt?
Inte minns jag om vi tittade på någon gatukonst, heller?

Och så är det ju det där .., vilken musik man lyssnar till.
Här i Stockholm.

Och i Dublin. 
Där var det nog fler leenden.

Dagens fönster ...

"Hej, här kommer en fönsterbild från Borkan där vi firar påsk.

Idag så ska vi åka över snöklädda fjäll till syster Maria i Fatmomakke där vi ska äta tillsammans med en stor tjock släkt.

Hälsningar från kusinen Barbro."

Idag ...

Det är kanske 400 meter ner till havet, men oj, så långt det känns när man tar kryckorna och ger sig iväg! Flera micropauser blir det .., och sista biten går jag barfota i gräset.
Ännu syns ingen Trift.
Inga ormar heller, för den delen.
Parkeringen, som vintertid är helt tom, är nu nästan fullbelagd.

Många sitter på klipphällar och har med sig fikakorg .., andra ligger på stranden .., eller sitter i solstolar .., där är större och mindre sällskap och inte långt från oss sitter en kvinna i 30-årsåldern och hennes lille pojke, som kanske är två?

Bäst det är råkar lillkillen sprätta iväg sand som hamnar i pastasalladen, den med "extra mycket ost" och sedan börjar en evighetslång harang där pojken får veta att han nu har fördärvat precis allting .., "vi som skulle haaaaa så myyyysigt, titta nu vad du har gjort ..., nu får vi sand i maten, okej ..?" säger mamman om och om och om igen.

Pojken gråter.

"Du MÅSTE lära dig att lyssna på pappa och mamma, usch, vad du har fördärvat den här dagen Filip!" fortsätter mamman.

Jag sitter i den rosa solstolen och tittar ut över havet och tänker att kanske var jag själv just så där ..., kanske minns man helt enkelt inte .., men att världen går under för lite sand i pastasalladen, har jag svårt att förstå.

En mormor och ett banrbarn kommer springande och tar sig ett dopp .., sen kommer mamman också; hon är vidjeslank och kastar sig framåt i vattnet som är iskallt.
Jo, jag vet.
Jag har känt med tårna och pv har tagit ett rekordtidigt topp ...., jag hade kunnat ge mycket för att få göra honom sällskap!

Men här sitter jag och sprätter med tårna i sanden.
(Nu Monet, nu kom den första tåbilden!)

Det är varmt och ljuvligt skönt och min limegröna linneklänning är fullkomligt översållad med rapsbaggar!

Tungt blir det på hemvägen, många pausar, men hem kommer jag och nu har solen tackat för sig och pv tittar på Sagan om Ringen - han tycks omåttligt uppslukad -, och på köksbordet står en liten vas med de allra vackraste vitsippor.

Livet känns bra.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bild: Eva Henriksson

Det bästa är solen och stillheten.
Vi har suttit på en stock och sett folk passera i vattenbrynet. Pensionärer med stavar och lite udda kläder, löparungdomar med tighta innekläder och musik i öronen,
Hundägare med lösa glada hundar eller kopplade hundar som vill ut i vattnet?
Barnvagnar och cyklar kommer lite senare och småbarn som öser och gräver.
Mycket underhållande är det. Likt en fransk film!
Vilsamt.  
Från Eva i Tyresö men nu i Haverdal!

Dagens fönster ....

Det kan vara för att det var en solfläck där ögonblicket innan som katten M lade sig tillrätta i fönstret, men jag föredrar att tänka att hon kände på sig att jag talade med dig om husdjur på bloggen!

Hälsn
annannan (människa) och M (katt)

// Elisabet säger: en underbar liten betraktelse över en brasiliansk hängmatta, det kan man läsa om här.  Och katten är ju bara ljuvlig!

En lista från Göteborg ...

Vilken vansinnigt vacker handstil! tänker bloggmadamen.

 

Hej!

 

Du är den enda som jag känner som har en vurm för inköpslistor. 

Nu vet jag inte om du delar in dem i klasser efter färg, handstil, skrynkelkoefficient eller nåt annat. Men idag får du min brandgula, släta, ännu oanvända med min handstil skrivna inköpslista inför gåsamiddagen i kväll.

Jag ser att jag skrivit lite på skånska “äpple” heter ju “äpplen” i plural på rikssvenska och “sviskon” heter i denna stan “katrinplommon”. Kavringen är inte till sillmackor utan till den skånska äpplekakan.
 

Man steker smulor i smör och varvar sedan kavring, smör, äpplen och socker i en form. (ingen diabetikermat, men idag gör jag ett undantag) Mums filibabba!
 

Ha det så skönt på sal 1 och hälsa PV och alla djuren både ute och inomhus.

Kram Ann

Dagens fönster och lite till ...

Påskaftonens morgon.
Från sin utsiktsplats tittar harry ut över den lilla del av världen som är hans och plötsligt upptäcker han två inkräktare på grannens tomt, två rådjur som i godan ro mumsar på den frodiga gräsmattan.

Upprörande!!

Hade nu harry varit lös och ledig, hade han i en rasande fart jagat iväg dem från tomten, det är vad han gör .., han nöjer sig med att få dem ur synhåll, men nu är det ju inte lös och ledig som gäller, utan han får vackert stå där och spana.

Här är en bild på sal 1 a i det gula huset.
Som sängbord används pianolocket och det fungerar hur bra som helst.
Där står två böcker, en om odling och en om kvinnor i väglöst land.
Där finns också min plånbok, stödstrumpan, LdB, ett betalkort och kanske nånting annat.
Avocadoplantan längst till vänster i fönstret, den höll på att gå hädan i somras, men återvände till livet när den placerades i skuggan på altanen. Nu växer den hejvilt!

Det första pv gör när han stiger upp om morgnarna, är att elda i kaminen.
För mig är det verkligen en slags kärlekshandling .., ååå, sicken glädje att få slå sig ned på sängkanten och känna värmen mot alltid så frusna tår!

Harry nooooosar på mitt vänstra knä .., noooos-noooos-nooooos ..., vet att där har hänt nånting. 
Ja, det doftar väl blod, förstås, eller sår?

Harry ..., denne kompis som alltid vill ha oss samlade .., som - när pv redan är nere i köket -, ideligen springer upp och kollar så att matte också är på väg .., och som nu går sååå försiktigt efter mig i trappan. 

Den där glädjen till ett husdjur .., tänk, vad den fyller hjärtat! 
 
 

I affärens entré ....

.... upptäcker jag den här lappen.
Blir glad.

Och så handlar vi lite inför morgondagen och en hel del småprat blir det också.

Rara, vänliga kunder.

Snällord som lägger sig som bomull runt hjärtat.

Dessförinnan middag på Göstas Café i Steninge .., mängder med gäster (alla obekanta nästan) .., havet där utanför och ett stilla eftermiddagsregn som övergår i solsken.

Sist av allt tittar jag in på Trädgårdscompaniet och köper två stora Riddarsporrar, vilka pv får den äran att plantera i rabatten.

Tack och lov stannar han och pratar ...

.
Långfredag.
Det fanns en tid i livet när man inte fick göra nånting alls på den dagen, i alla fall inget som kunde framkalla glädje. Sorgemusik på radion ..., elände och mera elände.

Nu är det andra tider.

Först frukost utan morgontidning (då prenumeranterna verkligen skulle ha tid att läsa alla sidorna, då har journalisterna tagit ledigt ...) och pv sitter med sin Ipad intill sig och spelar Ruzzle och quiz, Ipaden är uppkopplad till kontakten vid diskbänken, ja, det ser ut som en navelsträng till herrn i huset och jag tackar för mig, tar kryckorna och går ut på promenad.

Träffar hästen i hagen (det är en unghingst, därför får han gå ensam .., två ston huserar i den andra hagen ..) .., småpratar lite .., upptäcker miljoner snigelbarn på grusvägen .., tar paus .., möter en man som bor inte långt härifrån och han parkerar bilen, hissar ner rutan och så blir det en längre paus och vi pratar om allt möjligt, mest om operationen förstås och jag känner mig återigen som en papegoja.

Någon annan kör förbi och tutar glatt.
Jag vinkar tillbaka.

Nästan hemma kommer Ingegerd ut ..., hon bor nere i slänten liksom, i ett relativt nybyggt och flådigt hus som bättre hade passat i Hollywood, men andra tycker tvärtom och huvudsaken är ju att hon och maken trivs och Ingegerd är så snäll, så snäll .., en bra stund står vi och surrar - mest om påsken, men så allt det andra förstås - och se där, där kommer pv i sin fina lumberjacka och harry är yster vid åsynen av matte ...- "han har legat vid dörren och gnytt sedan du gick ..." -, säger han som är husse ..., och sen den allra sista biten hemåt och uppför grässlänten där mossan växer tjock och fin och sist av allt dusch och nu blir det bokläsning - jag ska ta mig an den vackra boken som Eva i Tyresö kom med -, den handlar om kvinnors liv i väglöst land uppe i Norrbotten, då, för hundra år sedan.

Dagens fönster ...

... finns i Edsbergs kyrka utanför Fjugesta, skriver hon med håven, nämligen Ulrika.

Vänskap ...

Bästa vänner är dom, harry och hans husse.
Och nu, när den senare har påsklov, leker livet för harry.

Då blir det cykeltrundor flera gånger om dagen och glädjen vet nästan inga gränser.

Efteråt vankas lite småprat-gos-ömhet i soffhörnet.

En sån vill jag ha! 

Arbetskamraten - hon som numera är friherrinna och gör vad som faller henne in om dagarna - kommer på besök. Med sig har hon min favorit - hennes underbart goda lavendelkaka med smak av lime - och så är hon iklädd "målarrocken"/konstnärsrocken från Gudrun Sjödén, ja, inköpt för flera år sedan.

Det ska jag säga er .., att en sådan ska jag försöka få fatt i!

Färgen är helt ljuvlig ..., och så len bomull och stora fickor .., avskuren ovanför bysten och slits i sidorna!

Det hade lika gärna kunnat stå "Elisabet" på den.