måndag 5 maj 2014

Det bästa ....


Jaha, alla rara vänner ..., så var det dags igen!

Nog har ni väl nånting som gjorde era hjärtan alldeles extra-varma eller så kanske det var som i GP, nånting som kändes extra  v i k t i g t  ..., som har hänt?

Vill ni vara med?

Veckans vinster är en en bok av Anna Jansson (jag läste förresten en artikel i GP om hennes son, som har arbetat som maskinskötare på en båt) och så en disktrasa i form av en norrlandsparlör.

Båda vinsterna kommer från ellem i Skellefteå -  t a c k  snälla, rara -!

Disktrasan är förstapriset.

Varmt välkomna nu - om ni har lust och vill -!
Mejla bara in glädjen/viktigheten till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.
Ett foto i timmen .....
(vilket väl är det vanliga här hos mig .....,-)

Det är alltid hos Kattis som jag upptäcker att ahaaa, det är Efit idag!
Så blev det nu också.
Andra, som kanske varit mer alerta,  hittar ni här.

Förra gången orkade jag inte hänga med till slutet, men nu känner jag mig piggare och gör ett nytt försökDen något enjängda tillvaron får ni ha överseende med, men idag tänker jag faktiskt köra bil.
Å, sicken lycka!


Kring 8-tiden brygger jag mig dagens första kopp kaffe.
Zoegas skånerost är mums för en madame från Västerbotten.


Vid 9-tiden upptäcker jag dom där provrören som gömt sig under ett deklarationspapper.
För en tid sedan fick jag ett brev från Karolinska i Sthlm .., jag var slumpvis uttagen i ett forskningpsrojekt angående tarmcancer och nu är vi en hel drös med människor som helst ska lämna bajsprov i två rör och skicka iväg och så är vi med i forskningen.
Om jag säger som så .., så är jag glad att jag är kassörska och inte forskare.
I alla fall inte den här sortens forskare.
Och jag har ännu inte bestämt mig för att vara med.


Vid 10.00 har jag blivit varm i hjärtat av sidan 12 i söndagens GP, den där man frågar fem olika personer vad som varit viktigast i veckan för dem. I love it!


Vid 11.00 ....
På Instagram skriver jag så här: "Förökar Stäppsalvia. Vattnar. Pysslar om. Lyssnar till grannens outtröttliga robotgräsklippare. Räddar en humla undan Döden."


Vid 12.00-tiden tar jag siesta, kombinerat med träning.
Pressa-pressa-pressa knäet mot underlaget! 
Det är det svåraste av allt.
Om man inte sköter träningen, kan man bli patient på ortopeden, där nån slags apparat draaaaar ut muskeln. Det har jag ingen särskild att uppleva.


Klockan 13.00 piiiip .... tar jag mig en tallrik med havregrynsgröt (fiberhavre .., jo, jo) och till detta lite björnbärssylt och mjölk. Det är inte långt ifrån att man blir lycklig av sånt.


Klockan 14.00 tar friherrinnan med mig på en picknick, egentligen rakt ovanför Steninge.
Bilden gör inte naturen rättvisa - det gör den ju aldrig -.
Tänk er en lund med ekar .., vitsippor, backsippor .., blommande hägg och ja, och så en skymt av havet. Tänk er kaffe i termos och salami/ostmacka.


Klockan 15.00 .., bläddrar Lena i en flora från 1959.

d

Klockan 16.00 har jag bytt kamera och stigit in i den vackraste trädgård jag i hela mitt liv besökt.
Huset (eller husen) är gamla och naturfärgade (målade med järnvitriol) och överallt finns små rum och överallt vimlar det av Förgätmigej, gullvivor, tulpaner ..., rosenkvitten .., och längre fram på sommaren: rosor!  Här bor ett äldre par - kunder i affären -, hon är textilkonstnär och han författare, båda i åttioårsåldern.


Klockan 17.00 sitter jag hemma vid datorn och tittar på bilderna, som förstås inte alls gör det hela rättvisa. Ni kan ju fortsätta att tänka .., tänk er buxbomhäckar och upphöjda rabatter kantade av skifferstenar ..., så där lagom vildvuxet.


Klockan 18.00 tänker jag på nallebjörnarna som satt så prydligt i författarens arbetsrum.


Klockan 19.00 har jag diskat undan middagen och säger till pv att nu får han elda i pannan; jag håller på att frysa ihjäl! Och så berättar jag om Herr Författaren i det där vidunderligt vackra och konstnärliga huset, fast här står han utanför och beklagar sig över nitiska grävlingar vilka grävt upp mängder med hål på gräsmattan.


Vid 20.00-tiden ligger jag på soffan Ektorp och övar mig att känna igen olika ugglors läten.
Det går väl si-så-där.
Men berguven fixar jag.


Vid 21.00 ....., då tänker jag på textilkonstnärinnan som vi hälsade på idag.
Jag tänker på hur fantastiskt det är, detta att man framför sig i kassan kan ha människor som bär på de allra mest filuriga levnadsöden och särskilt gäller det många av alla dom som är äldre.
På väggen hänger några av hennes alster. Själva ateljén är ljuvlig.


Och slutligen,  just innan klockan är 22.00 ...., så sitter jag och tittar på bilderna från dagens besök i det gamla huset, det som var så vackert.
Taket, tänk er .., det bestod av  s k i f f e r p l a t t o r  lagda omlott!
Sten!
Och därmed tackar jag för mig för den här Efitomgången och tack Micke som fixade länken och tack till er som har tittat in och hälsat på.
Dagens fönster ...


Från annannan i Portugal - skånska Anna - kom igårkväll tre fönster.
Om det här skriver hon så här: "Det värmländska fönstret är det jag vaknar och ser när jag sover över hos mina gudföräldrar på Värmlandsnäs."

annannan

// Och så här skriver hon om hur det känns när hon blir cynisk.

söndag 4 maj 2014

Kanske är det så ...?


Dom senaste veckorna har jag varit så gräsligt trött.
Ibland har jag lagt mig på sängen i sal 1 och sovit en timme eller två, till och med tre, fast det bara varit eftermiddag.

Idag däremot, har jag klarat hela dagen!
Ja, nästan hela.

Först hade kören Västanvind konsert i ett äldreboende inne i centrala Halmstad och det var så roligt att se så många människor och mycket glädje var det också och pv stod där med sina läsglasögon och sjöng med inlevelse och jag tänkte att jag tycker så mycket om honom.

Längst till vänster i kören, eller näst längst till vänster, står en mörkhårig kvinna i 40-årsåldern.
Hela tiden när hon sjunger så ler hon med hela ansiktet, ja, hon är som en mental doppvärmare; som ett element!

Lagom till kaffet med finska pinnen, gick jag fram till henne och sa precis vad jag kände.
Tänk, om en sån människa hade arbetat inom vården! Vilken lycka för patienterna!


Efteråt åkte vi till Harplinge, inte långt från Haverdal, och tittade på släkten Göranssons nytillskott, nämligen småpojkarna Elliot och Alfred, två veckor gamla. 
Gossarnas pappa heter Roger och är född i England och därifrån hade nu farfar och farmor kommit för att hjälpa till och där satt vi i vardagsrummet och på bilden håller jag i lille Alfred och maken till stillsamma småttingar har jag väl aldrig skådat! 

Jag var arton år när jag fick mitt första barn, här är mamman och pappan långt mycket äldre, men oj, så mycket trygghet och naturlig självkänsla som seglar omkring och kanske är det därför att allt bara flyter på? 
Det var helt enkelt underbart att vara där! 


Och här sitter mamma Maria med lille Elliot och där är pv, pappa Roger (javisst, jag pratar bara engelska med dem! sa han leende, - vilken gåva - att bli tvåspråkig så där per automatik) och där är också Alice, deras Jack Russel. 


Sist av allt blev det ett besök på Göstas Café i Steninge, där vi åt middag. 
En äldre man - kund i affären och kommer alltid till min kassa - satt vid ett bord och jag gick fram och hälsade och det var så roligt att se honom! 

Och sen var jag pigg i det närmaste hela kvällen! 

Sonen ringde och pratade lääänge och det blev mycket skratt och jag sneglade på partiledardebatten och tänkte att jag är en sån som nästan alltid kan hålla med den som sist hade ordet; nästan alla har nåt vettigt säga. Mest förtroendeingivande - i mina ögon -, är Jonas Sjöstedt.

Ja, det blev en sån bra dag det här.

Det vartanken slog mig .., jag tror helt enkelt att jag har varit dödligt uttråkad på att gå hemma och inte kunna göra så värst mycket, ja, även om vädret varit så fint och jag blivit solbränd och allt .., ååå, vad jag saknar detta att träffa andra människor! 

Det är nog därför jag har varit så trött.
Jo, det är vad jag tror.
Det bästa och vinnarna ....

I senaste dragningen blev det tre vinnare och det var Eva på Frösön som vann smörkniven som inhandlades i Sälen (vi har en likadan som jag bara älskar!, så leeeen och fin!) och min affärskollega Jessica på Ica i Västerås, hon får en påse små, små Leanderklockefrön - gåva från Solveig i Dalarna -.

Lotha som pillrar med örhängen ...

Förstapriset var örhängen, förfärdigade av Lotha, dotter till min kusin Barbro, ni vet, mellansystern.Vinnare blev ingen annan än Lothas mamma och då loooog vi så här mycket.

Det är Lotha som syns på bilden och det var hon som hade gjort örhängena som gick till Monet i Frankrike för ett tag sedan.

Tack till er alla; ni som bidrog med glädjen och ni som stod för vinsterna!



En dag att minnas ....


Det finns dagar som man minns mer än andra; igår var en sådan dag.

Härlig frukost .., och sen många timmar ute i det gröna .., plantering av blommor och så det vanliga: ajöss med all ork vid tretiden och ishavskyla inombords, men så är det ju.

Pv påminde om en Duracellkanin; allt hann han med!
Jag hade nämligen funderat på en träbänk i växthuset, så där direkt till höger, så krukorna kommer upp lite, så jag frågade om han kunde tänka sig att snickra ihop en dylik av gamla brädor (kom ihåg att jag betalade 200 kronor för en liten fyrkantig träbytta på loppis!) och till min stora förvåning satte han igång nästan genast och bänken blev kanonbra!
Ja, inget för Gröna Rum kanske, men betalar man villigt ett par hundralappar för det som ser gammalt och utnött ut, så blev det här perfekt.

Då ..., tänkte jag att det ju hade varit ännu bättre med två bänkar ,-)
Den andra gjorde han igår ("ja,  nu när du ändå har cirkelsågen framme, så ...?")  och ni anar inte så fint det blev!
Flera gånger gick jag in och slog mig ner på stolen .., bara satt där och njöt.

Eckes plantor ...

Mitt i alltsammans kom Ecke på besök (han är nästan blind och man får vara på helspänn så han inte snavar över sladdar, krattor och pinnar som harry dragit hem ...) och han hade med sig fyra tomatplantor och talade om hur vi på bästa sätt skulle förfara med gåvorna.

Sen fortsatte pv av bara farten .., han rensade nog bort 1 miljon  maskrosor .., klöv ved (ja, med vedklyven), såväl till oss som till Ecke, jag gjorde grekisk sallad till lunch och pv stekte upp korv och potatis till middag.

Klockan 21.00 däckade vi.
Någon mådde illa (pv) och jag frös och sa att "om du hör nånting som dunsar till i natt, så är det mina fötter som har ramlat av och fallit på golvet ...".


Vaknar 03.00 ... (nu är det nutid) tar ett blått piller .., lyssnar till Tiomilasändningen från skogarna kring Eksjö, tar en bild av ljuset utanför .., lyssnar till småfåglar och innan pillret gjort verkan, ja, då kryper jag nära, nära pv ..., upptäcker att fötterna inte längre är iskalla och ligger vaken i tre timmar och tänker varma tankar om nattpratarna i radio, ja, om sportradion också.

Idag strålar solen - precis som igår - och nu har den idoge pensionatsvärden satt två vetedegar och senare blir det konsert på ett äldreboende (så roligt! jag ska följa med ...) och kanske ett besök hos Gösta och Sonjas dotter som blivit mamma till två små pojkar, Alfred och Elliot.

Stor, stor glädje och tacksamhet!


Söndagsfönstret ...


Hej,

Här kommer ett fönster från min systers hästgård i Ranarp utanför Båstad. 

Kall men solig morgon med utsikt över den nyanlagda ridbanan. 

Roligt och lite annorlunda att vara i Sverige en kort minut!
 

Kryapåsig-kramar frånMonet

lördag 3 maj 2014

Dagens fönster ...


Här får du ett fönster som jag tog när vi var på Lantzarote i vintras.

Vet att jag tänkte på dig när jag såg och fota det men minnet är väl lika rörigt som fönstret och därför får du det först nu.

Inne i den lilla butiken fanns allt möjligt som man inte behövde, trots detta följde lite ödlor med oss hem i resväskan :)

Kram Christel

// ... som också insett att nu var det dags att ta fram fönsterhåven! hälsar bloggmadamen.

fredag 2 maj 2014

Och här är vinnarna - tre stycken -!




Tack alla rara bloggvänner - med eller utan blogg - som så generöst har delat med er av er glädje!

Och tack för att ni är så tålmodiga.

Det här med orken efter operationen, har det varit si och så med.
Mest så.

Det går bra på förmiddagarna, men sen vid tre, då åker proppen ur och det med besked!

Nåja, det går säkert framåt.

Tack också till mitt kusinbarn Lotha som stod för förstapriset - fina örhängen - och till Solveig i Dalarna som vill fröa av sig lite och har gjort det med besked.
Det bästa för Eva i Tyresö ...


Kolmårdens djurpark igår.
Det var det bästa.
Alla skötte sig så fint inget tjat o bråk.
Fina upplevelser bland djuren och bra gemenskap
mellan barnen. Avbrott med mackor och pommes frites!!!!
Då sken solen en stund annars var vi minsann påpälsade.
Linbana delfinshow (jättefin) och rovfågelsvisning.
Men allra bäst blev de två tivoligrejorna. Alla fick åka utan kö hur mycket de ville.
Här syns treåriga Karin med morfar och lilla Märta framför  .
Vilken glädje!
Fribiljetter fick dottern av en läkare. 2400 kr hade allt kostat för sex vuxna annars.
Kram Eva i Tyresö
Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej!

Det bästa för mig hände förra veckan (gills det?).
(Elisabet säger: det spelar ingen roll när det var .., det är själva glädjen det handlar om).
Jag och vår yngsta, ja så Otis förstås, åkte på en roadtrip i Jämtland. Vi tänkte oss inte åka så långt men det blev nog 30 mil under dagen. Vad vi inte tänkte på när vi gav oss iväg ut i "obygden" var att vägarna är under alla kritik den här tiden på året (värre än vanligt). Smala och leriga grusvägar där man kan köra ca 40 km/timmen. Vår tur tog därför lång tid och det blev kväller innan vi kom hem igen.

Vi såg många renar och ett antal tjädrar. Här och var fanns det mycket snö kvar. Solen strålade på oss hela dagen och allt var så makalöst vackert.

Kram Eva
Det bästa med ....

.... bloggeriet, det är att man kan gå tillbaka och kolla lite.

Eller mycket.

Så det gör jag.

Jag öppnar fliken från december 2010 när jag hade fått protesen till mitt högra knä och där läser jag detta. 

Sen känns det bra.

Jaha, ja.

Då går det över.
Andra maj i landet Halland ...


Vaknar fem .., somnar om .., vaknar sex - då tar pv harry på cykelrunda till hamnen och tillbaka -, sen kommer han upp och lägger sig för att vila igen .., vi ligger och pratar till vid sju ..., lyssnar till P1 och den sympatiske programledaren som ställer bra frågor (det handlar om Ukraina) och sen .., händer det som väl aldrig har hänt mig på tjugo år .., jag somnar om!

Plötsligt ringer telefonen!
Det är Äldsta Dottern och jag tänker att nä, jag orkar inte svara så här tidigt, men det visar sig att klockan är halv tio och intill mig sover pv så gott och jag får titta två gånger på klockradions display och på mobilen, jodå.

"Men mamma! Ni brukar ju vara klockrena att ringa till hur tidigt som helst, menar du att ni låg och sov!?" utbrister hon häpet.

Jo, så var det.

Och jag har drömt de mest otroliga drömmar (utan piller) och har svårt att ta mig in i Verkligheten igen.

Nåväl.

Sen tar vi bilen och kör till Ullarp och handlar ägg.
Utanför lagården står den  här hönsburen med dvärghöns ..., två små tuppar och deras damer.
Det ser lite torftigt ut och jag har lust att fylla på med maskrosor, men dom har väl bara inte fått frukost ännu?

På väg från bondgården .., genom en öppen bilruta  hörs smålammen brääääka.

Och så hemöver.
Det är isande kyligt om bara fötter .., termometern i bilen visar på 9 grader ..., men i solskenet hemma på altanen är det hur som haver varmare än i köket och nu ska jag slå mig där ute och bara njuta en stund.

Senare ikväll blir det dragning, bara så ni vet.







Det bästa för mellansystern ...


Hej, det bästa som hänt är att vi sjösatt lillbåten, kört upp den till Killingsnäs och för första gången i år varit till stugan på Malmön.

Här kommer ett båtfönster från igår.

Fredagsfönstret ...


Idag ska ni få lite variation i fönstervisandet; det har - av naturliga orsaker - blivit väldigt mycket norpande av fönster från den allra, allra närmaste omgivningen.

En som insåg detta, att nu var det ändå dags att variera, det var i alla fall Ulrika, numera i Närke.

torsdag 1 maj 2014

Det bästa för Bloggblad i Söderköping ...


Det bästa i veckan var helt klart att för första gången mata ett lamm… jag som är uppvuxen i asfalten har bara erfarenhet av familjen får i färdigberett skick, fårskinnsväst, ullstrumpor etc. 

Vilken känsla det var när den lille rackaren sög tag i nappflaskan och åt med kraft. Sen var han kaxig och buffade på mig, som om han hade haft stora horn och varit en riktig bagge. Han sträckte fram nosen som om han bad om att bli klappad, sen drog han sig snabbt bakåt, tog sats och buffade till handen rejält.

Jag vet inte hur många gånger vi gäster avbröt oss och tittade ut till lammen på altanen under kvällen… tur att jag inte behöver städa den altanen sen…

Marianne
Dagens fönster ...


... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle - och alldeles intill en liten bäck och en hästhage  -.

Ni känner nog er hemma snart i det här rummet.

Tror jag.
Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej på er där nere och krya på dig bästa Elisabeth, snart är du på banan igen det är jag säker på!
 
Det bästa för mig alla kategorier är att jag efter många år av väntan blivit farmor, vilken lycka att se de fina föräldrarna, som fått en liten Sigge. 
 
Sedan har jag varit i Undersåker i min dotter och hennes familjs fritidshus under påsken och där har jag mina 2 andra barnbarn som är stora nu och jättefina ungdomar. 
 
Det är en härlig känsla när man ser att ens barn mår bra och lyckats här i livet.
Idag har vi snö i Gävle, men den töar nog snart bort!
 
GLAD VÅR önskar jag alla i Sveriges lång land! 
 
Hälsn Lena i Gävle
Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Och tänk, att pv:s brorsdotter bor nästan-granne med Gunnar!

Hej, hej...

Det bästa på länge för min del var när Kajsa och Emil hämtade min gamla Opel-84 för en vecka sen.
Dom blev jätteglada över att få en sån fin bil.
Visserligen går den bara på tre cylindrar, men den startade snäll i alla fall.

Men jag blev nog minst lika glad att bli av med den.

Gunnar.

onsdag 30 april 2014

Brev från Bolivia ...


Brevet skrevs den 1 oktober 1984 och mottagare var mammas goda vän Gertrud i Sthlm.

Mamma hade då - när hon skulle putsa fönster - dråsat rakt genom en ranglig pall och hamnade på sjukhus i staden Tarija.
Så här skriver hon, bland annat.


"Kära Gertrud!

Så ligger jag här på sjukhuset i Tarija. Gick åstad och bröt sönder vänster knä ordentligt - tre frakturer - den 20/9. Sedan dess har jag legat med gips upp till grenen efter operationen.
Även om ett benbrott verkligen inte är något att rekommendera, så har det faktiskt varit intressant att se hur den bolivianska sjukvården fungerar på riktigt.

Tvåmiljonertjugotusen peso kostade operationen. Den officiella kursen är 5000 peso per dollar. Därtill 20 000 peso per dag för vården. Skillnaden är givetvis oerhört stor jämfört med svenska förhållanden. Varje patient får betala för alla blodprover, mediciner och behandlingar och det är för mig en fullkomlig gåta hur alla dessa människor som inte har någon lön klarar sina sjukhusräkningar!
Missionen hjälper givetvis väldigt många, men omöjligt alla.

Sedan är det rysligt tungarbetat.
Den dag jag blev inlagd - klockan 14.00 på dagen - sade de män som sköter om att skaffa patienter på bårar till och från röntgen, att de var totalt slut på! Jag var nummer 21 som de kånkade på! Två lastbilar hade samma dag störtat utför några av alla dessa KUSLIGA stup som är utmed bergväggen där vägen slingrar sig fram. Åtta döda och elva svårt skadade!
De enda skyddsräcken som finns utmed stupen är alla dessa kors som talar om hur många som dött varje gång.
Men som du förstår, så är det helt obeskrivligt sköna vyer man upplever efter den vägen!

Som jag skrivit så har jag haft besök från Malå, nämligen missionspastorns son Daniel och så min dotterdotter Maria, dom var här över sommarlovet. Därmed ska väl ingen hemlängtan infinna sig innan april -86 så jag räknar med hemresa.
Det var sååå roligt att få ha "familjeliv" under några veckor!

Ha det så gott! Hälsningar i mängd - Ann-Gerd."