Tack snälla, rara Jessica!
torsdag 28 augusti 2014
onsdag 27 augusti 2014
Dagen efter ...
Och jag tänker på hur oändligt trött jag var igår .., hur jag sms:ade till en av arbetskamraterna och undrade om hon kunde ta dom sista timmarna, det var som om den där sorgen över att Gösta inte längre var kvar i livet, ja, som om den tömde kropp och själ på precis varenda liten gnutta kraft.
Men arbetskamraten visar sig vara bortrest och jag jobbar på tillsammans med Lina och det är mycket att göra och plötsligt - som från ingenstans -, kommer orken tillbaka och jag hör mig mig själv skratta och en äldre dam kramar om och hälsar välkommen tillbaka efter sjukskrivningen och åskan kommer och går, det blir mörkt och ljust igen och hur det nu än är, så tar dagen slut.
Senare på kvällen, efter halv tio när jag kommit hem, sitter vi i vardagsrummet och pratar om Gösta.
Om allt det vi kommer ihåg och det där man tyckte så mycket om.
Sen blir det ny dag och redan från morgonen strålar solen från en klarblå himmel.
Jag öppnar växthusfönstren och dörrarna .., går på ensampromenad ner till havet och sitter länge på en sten och tittar ut över havet och jag ser säkert femton sädesärlor flaxa omkring på den ilandflutna tången i jakt på insekter.
Norrifrån kommer ett stooort fågelsträck i v-formation.
Och jag tänker på hur skört livet är.
Och hur mycket människor betyder, oavsett ålder.
Och hur oändligt stort tomrummet kan bli.
Så hemåt igen.
I ena handen har jag en liten bukett med ännu rosafärgad trift .., jag plockar in luktärer, lavendel och blå isop och gör ännu en bukett .., jag telefonpratar med underbara lugna och alltid så trygga Sonja som berättar vad Gösta skrivit i Vita Arkivet och jag ler och tårarna rinner och jag tänker .., å, du underbare, filurige Gösta!
"När är det ni åker till London Elisabet .., jaha, den elfte, men då ska vi försöka ordna så att ni kan vara med ...", säger Sonja.
Och nu är det mitt-på-dagen och hundarna är less på att vara inne och snart kommer Eva och hennes Långe Man och det blir kaffe och sen vankas jobb till nio och imorgon förmiddagspass och man får vara tacksam för den tid man fått tillsammans och nu ser jag en fjäril som flyger här utanför .., jag ser inte själva fjärilen, men skuggan som flaxar fram och tillbaka över den vita rullgardinen.
Ungefär så.
 |
| Allt det bruna är ilandfluten tång. |
Och jag tänker på hur oändligt trött jag var igår .., hur jag sms:ade till en av arbetskamraterna och undrade om hon kunde ta dom sista timmarna, det var som om den där sorgen över att Gösta inte längre var kvar i livet, ja, som om den tömde kropp och själ på precis varenda liten gnutta kraft.
Men arbetskamraten visar sig vara bortrest och jag jobbar på tillsammans med Lina och det är mycket att göra och plötsligt - som från ingenstans -, kommer orken tillbaka och jag hör mig mig själv skratta och en äldre dam kramar om och hälsar välkommen tillbaka efter sjukskrivningen och åskan kommer och går, det blir mörkt och ljust igen och hur det nu än är, så tar dagen slut.
Senare på kvällen, efter halv tio när jag kommit hem, sitter vi i vardagsrummet och pratar om Gösta.
Om allt det vi kommer ihåg och det där man tyckte så mycket om.
Sen blir det ny dag och redan från morgonen strålar solen från en klarblå himmel.
Jag öppnar växthusfönstren och dörrarna .., går på ensampromenad ner till havet och sitter länge på en sten och tittar ut över havet och jag ser säkert femton sädesärlor flaxa omkring på den ilandflutna tången i jakt på insekter.
Norrifrån kommer ett stooort fågelsträck i v-formation.
Och jag tänker på hur skört livet är.
Och hur mycket människor betyder, oavsett ålder.
Och hur oändligt stort tomrummet kan bli.
Så hemåt igen.
 |
| Som ni ser matchar läppstiftet blommorna ... |
I ena handen har jag en liten bukett med ännu rosafärgad trift .., jag plockar in luktärer, lavendel och blå isop och gör ännu en bukett .., jag telefonpratar med underbara lugna och alltid så trygga Sonja som berättar vad Gösta skrivit i Vita Arkivet och jag ler och tårarna rinner och jag tänker .., å, du underbare, filurige Gösta!
"När är det ni åker till London Elisabet .., jaha, den elfte, men då ska vi försöka ordna så att ni kan vara med ...", säger Sonja.
Och nu är det mitt-på-dagen och hundarna är less på att vara inne och snart kommer Eva och hennes Långe Man och det blir kaffe och sen vankas jobb till nio och imorgon förmiddagspass och man får vara tacksam för den tid man fått tillsammans och nu ser jag en fjäril som flyger här utanför .., jag ser inte själva fjärilen, men skuggan som flaxar fram och tillbaka över den vita rullgardinen.
Ungefär så.
Det bästa för friherrinnan i Steninge ....
Det bästa denna veckan, eller kanske i vår och sommar: jag har läst några böcker.
Ett par av dem har jag blivit väldigt varm i hjärtat av.
Den första boken handlar om Gatukatten Bob.
Detta är en verklighetshistoria, om hur en katt kan hjälpa en ensam person med svåra drogproblem.
Det bästa denna veckan, eller kanske i vår och sommar: jag har läst några böcker.
Ett par av dem har jag blivit väldigt varm i hjärtat av.
Den första boken handlar om Gatukatten Bob.
Författaren heter James Bowen.
Den andra har titteln "Mitt liv med Bob"Detta är en verklighetshistoria, om hur en katt kan hjälpa en ensam person med svåra drogproblem.
Läs dem så förstår Ni vad jag menar.
Friherrinnan
tisdag 26 augusti 2014
Och så ....
.... letar man förtvivlat efter baddräkten men hittar den inte, man tar den gamla - den med den lösa resåren som pv kommenterade den där första sommaren när vi var i Skärhamn och badade intill Akvarellmuséet -, men jag struntar i att halva rumpan kanske syns, ty på stranden, som är närapå dränkt i tång, är det bara friherrinnan och jag själv.
Det är bråttom, jag ska snart iväg till jobbet, så vi går raka spåret ut på piren och det är såphalt och man tackar sin skapare - eller i alla fall någon kommunanställd- som låtit räcket sitta kvar .., och vattnet är svalt, kanske sexton grader, möjligen sjutton, men troligtvis inte.
En kort stund bara i vattnet.
Sen dricker vi kaffe som F har med sig och var sin liten bit av hennes hembakta lavendelkaka slinker också ner och sen hemåt igen. Duscha, tvätta håret, få det torrt, fisksoppelunch .., och nu promenad med hundarna och därefter iväg till affären.
Helst av allt hade jag velat ligga raklång på stranden och inte gjort nånting.
.... letar man förtvivlat efter baddräkten men hittar den inte, man tar den gamla - den med den lösa resåren som pv kommenterade den där första sommaren när vi var i Skärhamn och badade intill Akvarellmuséet -, men jag struntar i att halva rumpan kanske syns, ty på stranden, som är närapå dränkt i tång, är det bara friherrinnan och jag själv.
Det är bråttom, jag ska snart iväg till jobbet, så vi går raka spåret ut på piren och det är såphalt och man tackar sin skapare - eller i alla fall någon kommunanställd- som låtit räcket sitta kvar .., och vattnet är svalt, kanske sexton grader, möjligen sjutton, men troligtvis inte.
En kort stund bara i vattnet.
Sen dricker vi kaffe som F har med sig och var sin liten bit av hennes hembakta lavendelkaka slinker också ner och sen hemåt igen. Duscha, tvätta håret, få det torrt, fisksoppelunch .., och nu promenad med hundarna och därefter iväg till affären.
Helst av allt hade jag velat ligga raklång på stranden och inte gjort nånting.
Efteråt ...
Vad gör man?
Man gör ingenting.
Man plockar upp nedfallen frukt .., klipper ner vissna tomatplantor .., gråter .. sätter sig på stentrappan och tänker att fy, så tungt det kommer att bli att arbeta ikväll .., man ropar på hundarna .., pratar med en rar vän och får ett vänligt mejl .., man gråter ännu mera .., tänker på allt som varit och det som man hade önskat skulle bli .., (Gösta skulle ju sitta vid min sida om pv och jag skulle gifta oss! nu blir det inte av ...) man får ett telefonsamtal från friherrinnan som undrar om vi inte ska ta ett snabbdopp i Steninge innan jag börjar arbeta och jag säger ja.
Ungefär så.
Vad gör man?
Man gör ingenting.
Man plockar upp nedfallen frukt .., klipper ner vissna tomatplantor .., gråter .. sätter sig på stentrappan och tänker att fy, så tungt det kommer att bli att arbeta ikväll .., man ropar på hundarna .., pratar med en rar vän och får ett vänligt mejl .., man gråter ännu mera .., tänker på allt som varit och det som man hade önskat skulle bli .., (Gösta skulle ju sitta vid min sida om pv och jag skulle gifta oss! nu blir det inte av ...) man får ett telefonsamtal från friherrinnan som undrar om vi inte ska ta ett snabbdopp i Steninge innan jag börjar arbeta och jag säger ja.
Ungefär så.
När allt är över ...
Det blir en morgon fylld med tårar det här.
Tack du goe, rare, underbare, filurige, envise, härlige, omtänksamme Notarius Publicus för allt du har kommit att betyda för oss alla.
S o m jag tyckte om dig, Gösta Pehrson!
Pv och morbror Gösta på sängen i Halmstad.
Trötta efter maten.
Eller kanske i väntan på.
Och vid båtmotorn.
Det blir en morgon fylld med tårar det här.
Tack du goe, rare, underbare, filurige, envise, härlige, omtänksamme Notarius Publicus för allt du har kommit att betyda för oss alla.
S o m jag tyckte om dig, Gösta Pehrson!
Pv och morbror Gösta på sängen i Halmstad.
Trötta efter maten.
Eller kanske i väntan på.
Och vid båtmotorn.
Det bästa ....
Hur är det vänner .., vill ni vara med på ännu en omgång av det som värmde våra hjärtan så där lite mer än vanligt? Eller i alla fall värmde hjärtat.
Den här veckans vinster är först och främst en liten,m liten ask med lock - helt underbar är den - och jag har, fram tills nu, förvarat mina minneskort i den.
När jag googlar på myrtle .., så får jag upp myrten!
Ja, så kanske det är.
Den som stod för den här vinsten, det är Monet i Frankrike, men just nu i Sverige.
Tack snälla!
I asken ligger andrapriset som får bli en hemlig vinst tills dess att det är dragning.
Så mycket kan jag säga att det är i alla fall nånting som gör mig otroligt glad och varm i hjärtat.
Det är sigge som sponsrar.
Såja, nu vet ni och nu är det bara att försöka fånga lite glädje i flykten, sen mejlar ni den - om ni vill och har lust - till bisse151@gmail.com, så blir det som vanligt.
Alla varmt välkomna!
Hur är det vänner .., vill ni vara med på ännu en omgång av det som värmde våra hjärtan så där lite mer än vanligt? Eller i alla fall värmde hjärtat.
Den här veckans vinster är först och främst en liten,m liten ask med lock - helt underbar är den - och jag har, fram tills nu, förvarat mina minneskort i den.
När jag googlar på myrtle .., så får jag upp myrten!
Ja, så kanske det är.
Den som stod för den här vinsten, det är Monet i Frankrike, men just nu i Sverige.
Tack snälla!
I asken ligger andrapriset som får bli en hemlig vinst tills dess att det är dragning.
Så mycket kan jag säga att det är i alla fall nånting som gör mig otroligt glad och varm i hjärtat.
Det är sigge som sponsrar.
Såja, nu vet ni och nu är det bara att försöka fånga lite glädje i flykten, sen mejlar ni den - om ni vill och har lust - till bisse151@gmail.com, så blir det som vanligt.
Alla varmt välkomna!
måndag 25 augusti 2014
Bakom slöjan ...
Under flera timmar per dag leker hundarna för sig själva ute på gräsmattan.
Molly har en liten metallbricka med sitt namn och mitt mobilnummer ingraverat på plåten och den brickan - eller skramlet från den - gör att man hela tiden hör var hon håller hus.
Ibland kommer dom in och kollar vad matte pysslar med.
Men Molly tycker att spetsgardinen är lite läskig .., så hon står utanför en stund och väntar helst på att någon (läs: matte ...) ska komma och bereda väg för damen.
För övrigt gör vi minsta möjliga.
Efter en helvetisk kväll och natt med alldeles omåttliga smärtor i benen, tackade all energi för sig och gav sig av. Jag tog på mig anoraken som till tröst .., ungefär som den där gången när jag hade räckt upp handen i Filadelfia och ville bli frälst och sen ångrade mig - då gick jag också omkring med en anorak under en hel helg, som till skydd på nåt konstigt vis.
Ungefär så är det idag.
Men så piggnar man till och kokar en fisksoppa som lätt som en plätt räcker till åttioen personer och man tänker att man a l d r i g någonsin i livet lär sig!
Det där med att vara måttlig .., är den en gåva som ges till särskilt utvalda människor, tro?
Och snart kommer pv hem och sen stundar tre dagars arbete och på söndag är det inventering.
På min lott faller frimärken och annat postaktigt.
Under flera timmar per dag leker hundarna för sig själva ute på gräsmattan.
Molly har en liten metallbricka med sitt namn och mitt mobilnummer ingraverat på plåten och den brickan - eller skramlet från den - gör att man hela tiden hör var hon håller hus.
Ibland kommer dom in och kollar vad matte pysslar med.
Men Molly tycker att spetsgardinen är lite läskig .., så hon står utanför en stund och väntar helst på att någon (läs: matte ...) ska komma och bereda väg för damen.
För övrigt gör vi minsta möjliga.
Efter en helvetisk kväll och natt med alldeles omåttliga smärtor i benen, tackade all energi för sig och gav sig av. Jag tog på mig anoraken som till tröst .., ungefär som den där gången när jag hade räckt upp handen i Filadelfia och ville bli frälst och sen ångrade mig - då gick jag också omkring med en anorak under en hel helg, som till skydd på nåt konstigt vis.
Ungefär så är det idag.
Men så piggnar man till och kokar en fisksoppa som lätt som en plätt räcker till åttioen personer och man tänker att man a l d r i g någonsin i livet lär sig!
Det där med att vara måttlig .., är den en gåva som ges till särskilt utvalda människor, tro?
Och snart kommer pv hem och sen stundar tre dagars arbete och på söndag är det inventering.
På min lott faller frimärken och annat postaktigt.
I skolsalen ...
Någon gång i oktober 2012, när vännen Guy ännu var i Thailand, kom vi på tanken att
vi kanske kunde hjälpa Em - en thailändsk pojke med små möjligheter till utbildning - på traven.
Så .., jag slängde ut en fråga här på bloggen och det blev ett gäng som hakade på!
På våren 2013 började Em på en fordonsmekanisk utbildning och idag hade han själv mejlat två bilder, en av dem är den ni ser här.
Hur underbart är det inte att på ett rent praktiskt sätt kunna hjälpa en mindre lyckligt lottad människa till en - förhoppningsvis - bättre framtid?
Varmt, varmt tack till er som hoppade på tåget och troget hänger kvar!
Och stoooort tack till Guy som numera inte längre bor i Thailand och har lämnat över bokföringsgrejset till pv - tack för att du ställde upp på detta med Em, Guy -, utan din medverkan hade det aldrig gått vägen.
Någon gång i oktober 2012, när vännen Guy ännu var i Thailand, kom vi på tanken att
vi kanske kunde hjälpa Em - en thailändsk pojke med små möjligheter till utbildning - på traven.
Så .., jag slängde ut en fråga här på bloggen och det blev ett gäng som hakade på!
På våren 2013 började Em på en fordonsmekanisk utbildning och idag hade han själv mejlat två bilder, en av dem är den ni ser här.
Hur underbart är det inte att på ett rent praktiskt sätt kunna hjälpa en mindre lyckligt lottad människa till en - förhoppningsvis - bättre framtid?
Varmt, varmt tack till er som hoppade på tåget och troget hänger kvar!
Och stoooort tack till Guy som numera inte längre bor i Thailand och har lämnat över bokföringsgrejset till pv - tack för att du ställde upp på detta med Em, Guy -, utan din medverkan hade det aldrig gått vägen.
På frukostbrickan ...
Å, Annika Bryn har varit på semester i Grekland och skriver så där så att det känns
precis som om att man gick i hennes fotspår.
Härlig läsning!
Å, Annika Bryn har varit på semester i Grekland och skriver så där så att det känns
precis som om att man gick i hennes fotspår.
Härlig läsning!
söndag 24 augusti 2014
Apropå illustrationer ...
Dagens Nyheter idag, söndag.
Här är ännu en illustratör som går raka spåret in i mitt hjärta!
Gunilla Hagström / Form Nation är skaparen.
Det handlar om topless.
Dagens Nyheter idag, söndag.
Här är ännu en illustratör som går raka spåret in i mitt hjärta!
Gunilla Hagström / Form Nation är skaparen.
Det handlar om topless.
Och här är vinnarna!
Pv får för en kort stund släppa målarpenseln, blir inropad och tilldelas rollen som NP.
Stackars Gösta ligger på sjukhus och honom önskar vi god bättring!
Kram på dig Gösta!
Och här är vinsterna. Förstapriset är boken.
De allra mest underbara höns och en liten igelkott ..., är ett annat pris.
Dom här pytttesmå figurerna hittade Eva från Tyresö på loppis igår och ååå, så jag hade hoppats vinna hönsen.
Det gjorde jag i n t e.
Så vänligt och generöst av er!
Tack också till Lena i Gävle, det är hon som står för portot.
Se där .., jag bara vidarebefordrar er glädje!
Ps. Vinsterna postas idag söndag, om ni INTE får dem .,. så hojta! Annars kanske ni tror att jag glömt att skicka dem. Ds.
Pv får för en kort stund släppa målarpenseln, blir inropad och tilldelas rollen som NP.
Stackars Gösta ligger på sjukhus och honom önskar vi god bättring!
Kram på dig Gösta!
 | ||
| Annas pajer .. tack Eva från Tyresö! |
Och här är vinsterna. Förstapriset är boken.
 | |||||
De allra mest underbara höns och en liten igelkott ..., är ett annat pris.
Dom här pytttesmå figurerna hittade Eva från Tyresö på loppis igår och ååå, så jag hade hoppats vinna hönsen.
Det gjorde jag i n t e.
 |
| En lavendeltvål från Frankrike - tack friherrinnan -! |
Så vänligt och generöst av er!
 |
| Med pv:s padda går det nu på fem minuter max att posta filmen till Youtube! Underbart. |
Tack också till Lena i Gävle, det är hon som står för portot.
Se där .., jag bara vidarebefordrar er glädje!
Ps. Vinsterna postas idag söndag, om ni INTE får dem .,. så hojta! Annars kanske ni tror att jag glömt att skicka dem. Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)