Idag blir det dragning ...

Och här är vinsterna.
Två kort, vinnaren väljer först.
Tredjepriset är dom fina domherrarna och dom är inte mina Ann i Göteborg ,-)

Vad handlade glädjen om?

Jo, till exempel så hade Anne i Mantorps städerska Rut tillfrisknat och kommit på benen och nu var Annes hem skinkande blankt och fint ..,  dessutom önskade Anne att det skulle bli många bloggvänner att skvalpa omkring med i glasbyttan och nog blev hon bönhörd nog!

Friherrinnans tacksamhet ...

Tack alla som delat med er av all möjlig glädje .., många återseendets-glädje har det varit (Guy hade åkt till Luleå och tagit emot Wipharat och höstmörktet förvandlades till ljus!) .., Chrille hade kommit på besök till Ulrika ..., Jenny hade besökt Kreta och även haft en slapparhelg och tittat på film ..., Lena i Gävle har varit på spa-resa till Pärnu i Estland.

Hos Gunnar hade duvhöken försökt norpa sig en höna, men misslyckats - stor glädje över att det gick så bra -! .., ellem gladdes åt det fina höstvädret ..,  eva på frösöns mamma hade fått komma hem från sjukhuset och samma Eva hade fångat hösten så där vidunderligt på bild ...,  friherrinnan hade krockat med ett rådjur just utanför Getinge, men klarade såväl sig som bilen - rådjuret däremot mötte döden -,.  Kattis och pv njöt av lovdagar ..., den storartade madamen i Göteborg hade varit på mässa och där träffat en före detta elev - stor glädje och ännu ett återseende ! -, och mitt eget bästa .., ja, kanske mötet med kvinnan som i kassan hade köpt en hjärtformad gravdekoration, hon skulle lägga den på sonens grav, han som inte ens blev ett år .., och fick namnet Nils.

"Då får du hälsa till lille Nils ...", sa jag när hon var klar att gå och kvinnan log så varmt och tog min hand i sin. Bara ett kort, kort ögonblick.

En mikrostund av närhet blev det.

Söndagsfönstret ...

... kommer susande genom rymden .., startar i Jämtland, snirklar sig in genom ett öppet sovrumsfönstrer i landet Halland och landar i min dator.

Så vackert!

Hur jag än försöker komma på var det är, så får jag inte ihop det.
Hos dig, Gunnar?

Men varifrån ...?
Mot baksidan?

Ulrikas fotoutmaning ..

Idag är rubriken händer.
Och här hittar du andra som är med.

En vänsterhand som tillhör ...

I hela mitt liv har jag fascinerats av händer, kanske mest beroende på att jag inte tycker så värst mycket om mina egna. Dom är kraftiga .., och har med åren blivit rynkiga. Torra.

Mycket kanske beror på mitt yrke .., jag använder händerna hela tiden .., trycker på tangenter och lyfter tungt. En gång i livet var dom starka, det är dom inte längre. Höger hand, eller handled, har brutits två gånger.

Under många, många år samlade jag på händer.
Var gång jag åkte tåg, eller mötte människor där det fanns tid över för samtal, försökte jag fånga en vänsterhand. Det blev till slut nästan fyrahundra händer.

Alla händerna finns samlade i min blogg som heter Min vänstra hand.

Och bilden längst upp, den första i det här inlägget, den vackraste handen av dem alla, tillhör en kvinna som är med i Ulrikas bloggutmaning, nämligen lifelivingitnow. (Instagram).

Min egen. Skrovlig och rynkig. Jag hade önskat att den skulle vara feminin. Det är den inte.

Och min egen.
Ringen har plockats av .., mina händer svullnar ofta.
Ja, det leder väl troligen till en för-tidig-död.

Göstas händer. Nu är Gösta inte längre i livet.

Såja. Det blev fyra bilder med händer, men Ulrika är generös och skriver "en eller flera bilder".
Tack snälla!

I morgon är temat "Vardagslyx".

Mitt eget bästa ...

Ja, det var inte ditt lamm, fru Tacka ..., men ändå.

"Kan du hämta lammet i eftermiddag ...?" frågar kunden som alltid ser så snäll ut.

Tjugoen kilo, styckad och klar, till ett pris av fyrtio kronor kilot.
Ett lamm som gått ute och betat hela våren och sommaren och med sin mamma i närheten, ja, tills nu.
Ett bra liv ändå, tröstar jag mig med.
Ett värdigt liv.

Nu har vi paketerat och paketerat och skrapat och malt till färs  - fast i omvänd ordning -, och stekt nån slags spjäll i ugn med färsk salvia, timjan, vitlök, olivolja, salt och smör och inget mera .., och det blev överjordiskt gott, närapå svimningsläge.

Pv som är mer hälsosam av sig, äter inte det feta där all smak sitter.
Det gör jag.

Och faktiskt tycker jag att det är verkligen så, att det enklaste är alltid det godaste.

Ska man fixa ännu en utmaning ...?

Jo, jag testar.
Såg den hos Kattis som hittat den hos den här alltid så läsvärda madamen.

En bild för varje rubrik och dag.

Den första är .."kolla! så här ser det ut utomhus idag!"

Nu ska jag ta bilden.

Vad då, ute .., ? tänker ni kanske.

Ja, men vi har haft astronomiskt mycket att göra i affären idag, lägg därtill att brandlarmet gick och ingen begrep vad som egentligen hänt och inga kunder ville gå ut, det skulle ju spelas på Lotto och hästar minsann ..., så alldeles totalt slut på riktar jag kameran ut mot den f.d. inglasade altanen (den är i och för sig fortfarande inglasad) som i stort sett ska rivas, fönster ska bytas det ska bli nytt golv och nya väggar och förhoppnings blir det ett bra vardagsrum (vi får väl ha rutschkana ner) när det en gång blir klart .., måhända lagom till den första pensionsutbetalningen .., och ja, ni ser väl att solen lyser ute och det är milda vindar .., tretton grader varmt faktiskt.

Ja, nu vet ni.

Det bästa för Guy i Arvidsjaur ...

Det bästa i veckan, och för den delen i år, var när jag kunde hämta Wipharat på Kallax flygplats.

Hon gör höstmörkret ljust.

 

Guy.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det här var också bra. Titta, så ambitiöst .., 3-dimensionella spindlar!

Det bästa denna vecka var att jag klarade både mig och bilen i måndags när jag krockade med ett rådjur. Det var bara framför mig i mörkret. Tur att det inte var en människa.

/Elisabet tillägger: förr om åren brukade friherrinnan ha på sig en häxhatt och måla naglarna så här blå, när det var Halloween och hon satt i kassan. Tala om uppskattat, särskilt bland småttingarn!

Men nu lite trevligare. 

Idag är det ju Halloween så när mörkret hade börjat inställa sig knackade det på dörren, utanför stod det ett gäng tjejer och undrade om jag ville ha bus eller godis, ja, ni får gissa vad jag tog.

 

 

 

Att plocka in en bukett rödklöver när november närmar sig, det är också det bästa!

Friherrinnan

Dagens fönster ...

... tillägnas dagens födelsedagsbarn, nämligen Annika i Kävlinge.

Det var också hon som fångade alla dessa fönster under ett besök i .., jag tror att det var Hamburg, den stad där hon har vuxit upp och det är nog ett par år sedan bilden togs.

Stort grattis på din dag, Annika.

Trettio bilder i november  ...

Ulrika har satt samman en lista, en utmaning som heter duga.
En bild per dag under ett visst tema.
Det första ämnet är glädje.

Bilden ska helst vara nytagen, men jag åker tidigt, tidigt till jobbet och hinner inte med, så det får bli en från-sommaren-bild, en som verkligen påminner mig om vad glädje kan vara.

Så här var det: äldsta dottern med familj kom på besök efter Gothia-Cup-veckan och med sig hade dom en annan familj - goda vänner från Upplands Väsby -, man, hustru och två barn.

Det var två soliga dagar eller tre .., och en av dagarna ägnades åt krabbfiske nere i lilla hamnen och det tog ju ett par timmar och var omåttligt spännande! Sist av allt blev det krabb-race .., det vill säga, krabborna lades på rad uppe på hällen och så gällde det .., vilken av krabborna skulle nu bli först i vattnet igen?

Efteråt såg det ut så här. 

Jag bad dem hoppa .., men se det blev synnerligen icke-koordinerat. 

Och vem som vann .., ja, det har jag ingen aning om.

Men ååå, sicken dag .., fylld med,  just det ..,  g l ä d j e! 

Här kommer du till Ulrikas sida och kan på så vis se de övrigas glädjebilder.

 

Och det bästa för Kattis i Närke .....

Bild: Kattis ....

Det bästa i veckan, det har varit två dagars lov och ledighet.

//Kattis

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Det bästa denna vecka är helt enkelt det fina höstvädret!

Förra helgens regn och värme tog effektivt bort all snö och is. 

Sen dess har det varit soligt och varmt. 

Har mera känts som vår än slutet av oktober. 

Och jag tog ut cykeln igen och har njutit av att cykla till jobbet några dagar.

ellem

Och Gunnar trånar efter domherrarna ...

Det bästa denna vecka var att hela hönsfamijen överlevde duvhökens anfall från skyn.
Fjädrar tuppar och höns flög omkring men alla  sju klarade sig.

/gunnar i vaplan i jämtland /       www.kustvagen.blogspot.com

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Ljusglimtar för mig:

Tid med Chrille. Prat, filmmys, skratt, matlagning.

Mika har lärt sig sticka!

Och så har jag virkat en liten filt till katterna, la den i fönstret och det tog bara en minut så låg Michelin där. Sedan dess har alla katterna legat där i omgångar.

// Elisabet säger: varför inte haka på Ulrikas fotoutmaning som börjar i morgon?
Jo, men det är väl en bra idé!

Ett här-och-nu-fönster passar Ulrika på att skicka med också.
Jag har i alla fall lärt mig att den vita heter Stig.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Lånad bild från Pärnus turistsida.

Hej på er därnere i Södern, här i Gävle har vi haft en härlig höstdag idag,
några minusgrader med sol.

Det har hänt mig så många fina upplevelser under hösten, tio dagars sparesa till Pärnu, helt fantastiskt (det var en kombinerad golf, - och sparesa, så maken var också nöjd). Jag spelar inte golf, så jag fick ägna mig åt andra aktiviteter, så härligt med lite utflykter runt om i Pärnu.

Väl hemma därifrån åkte jag och en väninna upp till Undersåker (1 mil från Åre) till min dotters fritidshus och gick många härliga fjällturer.

Det var för trettiofem år sedan jag och min väninna började åka till fjällen en vecka varje höst.
Vi bestämde då att inga karlar och ungar fick följa med och så har det blivit, både i Dalafjällen och nu senaste åren Jämtlandsfjällen.

Det bästa av allt är mitt senaste barnbarn som var så efterlängtad, lille Sigge 6 månader, som bor nära oss i Furuvik, han är så gullig, söt och glad!

Kram till er från Lena i Gävle.

Här ligger Pärnu .., tala om att man blir sugen på att åka dit!
Titta här bara ...

Och det bästa för Anne i Mantorp ...

På väg till Sthlm stannade vi till i Mantorp och fångade Annes händer ...

Hej på er i det gula huset!

 

Nu så är korken ur och jag önskar delta även denna vecka i det mest fantastiska lotteriet i Sverige. Det är en ära att ha möjlighet att delta.

 

Så här är mitt allra bästa: Min Rut (städerska) har varit krasslig länge och nu blivit åtgärdad på sjukhus. Det var en stor operation som har utfallit till belåtenhet för Rut. Så nu har hon äntligen varit hos mig i veckan och gjort så fint, så fint som bara hon kan. Det är lycka för mig att få hjälp med städningen.

 

 

Hemma hos Anne som är en bokslukerska av RANG!

 

 

En liten sak till som var bra. Att jag äntligen lyckats hitta småsaker till lotteriet som postas när jag köpt lämpligt emballage. (Kan dröja några dagar.)

 

Hoppas jag får många kamrater att skvalpa runt med i byttan.

 

Kram på er/Anne i Mantorp

 

// Sååå härligt Anne att korken flög ur! Och ingen behöver känna att "ååå, jag har inte bidragit med vinster ...!" för att vara med. Det här är ju ett på-skoj-lotteri bara.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var:

1. Att mamma fick komma hem från sjukhuset igår.

2. Promenaden idag. Jag och Otis promenerade uppe på Frösöberget. Vacker utsikt och friska vindar. Bilderna visar utsikten mot fjällen och på andra sidan berget är en vy över bron mellan Östersund och Frösön.

Kram Eva


//Vilka bilder!!!! säger jag bara. 

En fredag i oktober ...

Det är den sista dagen i oktober .., och pv har höstlov och tycks inte tänka det minsta lilla på vare sig matte A eller B eller att rätta prov eller fixa omprov .., inte tänker han på vattenledningen heller - men däremot på rullskidåkning -, nej, han kurar i soffan Ektorp tillsammans med en alldeles omåttligt avslappnad harry som sover så gott, så där så man ser den översta tandraden .., och vid pv:s fötter ligger sigge nilsson som nu har tagit högerhörnan i soffan som sin.
Jo, jo. Hur ska det gå när lilla nelly kommer efter jul?

På tv rullar ett program som handlar om slottet där Downtown Abbey spelas in.
I England.
Eftersom vi inte gör nånting annat, tittar vi på hela programmet.
Det visar sig vara riktigt intressant.
Så annorlunda liv vi människor lever!

Harry tittar upp när jag ska ta en bild .., aldrig mår han så gott som när han får vara nära husse.

På bordet intill datorn ligger resterna av gårdagens frisering.
Underbart kändes det i morse .., detta att ha förlorat så mycket hår!
Jag vet att frisörsaxar kan kosta multum .., flera tusen kronor .., men hos Salong Göransson där går det bra med Ikeavarianten, nån slags tygsax.

Tjopp, tjopp, bara!

Dagens fönster ....

... fångades av fönsterfångerskan av rang .., madamen i Dalarna.

Ulrika, förstås.

På agendan ...

Ikväll var det en höjdarkväll i Gokväll!

Ja, det blev många ord av samma märke, men det får ni ta.

Först en stilig man som skulle göras om och det var inte bara det att han såg synnerligen sympatisk ut, han var riktigt grann och än stiligare blev han när allt var klart.

Men det var inte det bästa; nej, det var i stället ett helt fantastiskt reportage om hur det går till när ett svenskt företag bygger upp ett callcenter långt hemifrån.

Nu gällde det Färdtjänst och Senegal!

Så imponerad jag blev!!
Vilka begåvningar!
Nästa veckan, jag tror det är på torsdag, visas programmet i sin helhet.
(Torsdag .., då arbetar jag dag .., heja!)

Här kan ni se en liten snutt bara, detta är alltså dag 3 i svenskutbildningen, som till råga på allt är på skånska!

Hallå Dakar!

Svensk dokumentär från 2014. När ett svenskt företag som tar emot färdtjänstsamtal öppnar ett callcenter i Senegal börjar jakten på lokala språksnillen. 650 unga senegaleser söker företagets svenskkurs i hopp om att få ett jobb. De har sju månader på sig att lära sig flytande svenska och bara de allra bästa kommer att klara det stora slutprovet. Det finns nu en blågul bubbla i Dakar som upptäckt Josef Fares "Jalla Jalla" och sjunger med i Peps Perssons låtar. 

En humoristisk dokumentär av Magdalena och Marcus Rosen. 

Senare ikväll, nämligen klockan 20.00 kommer nästa pärla.
Ett program som har den upplyftande titeln Livet efter döden och handlar om hur tillvaron förändras för en kvinna som blir änka. Jag har sett trailern och log mest hela tiden.

Efteråt ...

.... svänger vi av ner mot havet till, kör längs Båtsmannens Väg och jag säger till pv att där har jag nog aldrig varit - det är inte klokt -, i fyra år har jag bott här, fortfarande finns det så mycket som jag missat!

Gamla hus med halmtak trycker nära havet .., stenmurar runt omkring .., vi ser en katt som slinker in genom en grind .., en kvinna som räfsar löv och hälsar med ena handen .., sen ut på kustvägen och i Steninge svänger pv höger och vi kommer in på ytterligare nya områden .., ååå, där är ju flera kunder från affären .., och en liten tös på kanske fyra år, hon står vid sidan av vägen och vinkar och vinkar och det gör jag med och känner mig som mamma .., så irriterad jag var på henne när jag var tonåring och hon alltid vinkade till alla småttingar längs vägen - nu gör jag precis likadant -.

Sen hemåt.

Under en längre tid har jag otrivts alldeles våldsamt med mitt långa hår som dessutom har tappat all styrfart. Nu får jag nog! Just nu!

Väl inne i huset säger jag till pv att ta fram kökssaxen och så sätter jag mig ner vid bordet och ber honom kapa   m i n s t   en decimteter, gärna två .., och han är inte nödbedd .., greppar håret ungefär som en hästsvans och jag säger .."nej, så kan du inte göra ...!", men det kan han (och så gjorde jag ju själv för några månader sedan!) och jag hör hur det "tjaskar" till när han klipper och så visar han mig.

Jodå.
En rejäl bit är borta.

Och jag minns hemma i Malå, i det som kallades för "buffén" i vardagsrummet, där, i en låda, där hade mamma sparat en mörkblond lock som var min .., den låg i en liten plastpåse som var igenknuten och det hände ofta att jag drog ut lådan och tittade på den lilla locken.
Den var sträv .., som ... som tagel, nästan.

Ungefär så känns det här håret också.