Dagens fönster ...

Bäst att skynda på med snöfyllda fönsterbilder, innan det är vår på riktigt!

Det här bidraget kommer från Ulrika.

Rapport 3 .....

Planering inför den allra första stafettvasan.Projektledaren skriver lista.

En ljuvlig dag!
Planterat blommor i olika krukor .., inhandlat en övermåttan ljuvlig Rosmarin som doftar så gott så man nästan dånar - den får stå på köksbänken nattetid - ..,. gått på promenader med hundarna förstås .., tvärtittat in och druckit kaffe hos friherrinnan ..., pratat Vasalopp med pv som i natt övernattar hos brorsonen i Småland ..., arbetat hårt med två proppfyllda postburar innehållande hur många paket som helst från Bredbandsbolaget .., och tack och lov för kunder som kommer snabbt och hämtar ut sina varor .., hyllorna  b å g n a d e  av alla paketen.

Ute på lagret, knappandes på sin laptop, står fina, goa, rara Christine när jag kommer till jobbet.
Det är hon som servar pocketstället .., byter ut och tar in böcker. '
Christine fanns även i Ystad och vi träffades ofta när hon kom och fixade med samma saker på Ica Supermarket och glädjen när jag upptäckte henne även i landet Halland, ja, på Hemköp, visste nästan inga gränser!

Då, var jag alldeles ny i affären och kände mig bortkommen och vilsen och all yrkesstolthet som jag tidigare känt, ååå, den var ju som bortblåst! Att då se någon som vet att man ändå kan en hel del .. , det betydde så mycket!
Nu är det annorlunda.
Nu känner jag mig helt trygg i jobbrollen och om detta - att byta arbetsplats och hur man kommer att trivas -, (Christine har nu ett helt annat distrikt än tidigare) står vi och pratar om ute på lagret, den där kvarten innan jag ska ställa mig vid kassan.
Visst ser man hur fin och varm hon är!

En annan resa.

Kommer hem halv nio .., går ut med hundarna i kolsvarta mörkret .., ont i gamla knäet .., fixar kaffe ..., på familjechatten pågår prat mellan stora, - och lillasyster .., prat om väder och packning inför resan till Ghana .., och jag ringer sonen och hör att han har njutit av en solig dag i Malmö - vilken livsnjutare den pojken är ! - och från dottern långt borta kommer ett sms där hon undrar om vi inte ska hyra i stugan i Sälen nästa år .., nog borde vi väl ändå ...?

Just så är det.

Mitt eget bästa ...

Och Rosenripsen som jag bara älskar, har knoppar! Den doftar så gott!

En hel förmiddag eller kanske mera en halv dag, fylld med glädje!
Inköp av påskliljor i kruka, pärlhyacinter, små penséer - mer som violer -, två murgrönor och fyra säckar plantjord .., en sväng förbi friherrinnan som minsann fixat ett Instagramkonto alldeles själv
(shejken2) och var glad därför .., och kaffe och lite småprat.

Sen hemåt och några timmar av plantering, hundpromenader .., lunch .., glädjen i att höra att tofsviporna kommit .., och nu, snart jobb.

Jag har eldat och förberett för kvällen så att där ska finnas varmvatten - såväl till dusch som till värme i elementen - ..., jo, men det känns bra.

Ja, vad ska det stå på din ...?

Underbara vännen Dinah länkar till den här sidan.

Läs och bli glad!

Inget för den med knäproteser ...



Tack och lov.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle.

Små pelargoniesticklingar har tagit sig och slipper - i det här fönstret - den värsta hettan från pigga solstrålar. Orkidéen har blommat nonstop sedan januari förra året och i det lilla glaset finns snödroppar och timjan.

Det tycks bli en fin dag det här.
Och i morgon kommer pv hem till oss på kullen.

Den där pensionatsvärden ...

... han som varit sjukskriven hela december och en bit in i januari .., han fixade verkligen Vasaloppet.

Efter dryga nio timmar kom han i mål (Gunnar i Jämtland har skickat bilden och ringat in den idoge smålänningen ...) och på telefon ikväll berättade skidåkaren hur kämpigt det var.

"Helt klart det värsta loppet, rent spårmässigt ....", sa han.

För övrigt mådde han prima.

Hans storebror Tommy kom på 10719:e plats.

Thomas/pv själv på 8246:e plats.

Och Tommys son Anton på 7527:e plats.

Bra gjort herrar Göransson!

Rapport igen ...

Det är som vanligt, timmarna på jobbet bara svischar iväg!
Vi delar upp kassatiden lite, J och jag själv.
Han har ansvaret för kolonial och tar den biten .., gör fint i hyllorna .., fixar med detta ständiga evighetsbyte av etiketter .., och själv tar jag mig an mejeriet, sorterar juicer efter datum (i kylen), ordnar med brödvagnen .., rapporter Bingolotter som inte blivit sålda .., kollar med posten - inget som ska returneras  - ., och så kassan igen.

Vid stängning tar jag en titt i skåpet och funderar var eldsjäls-bingolotterna som jag returnerade tagit vägen? Letar överallt .., inte en enda bunt hittar jag och jag känner kallsvetten komma! (Min småskolefröken Hedvig står just då bakom mig och säger att om jag inte hittar lotterna, ja, då blir det inte roligt ...!)
Går tillbaka till kassan .., drar i lådor .., tittar i sopsäcken (men jag VET att jag lade dem på därför avsett ställe, men ibland  t r o r  man sig veta och ändå visar det sig att man inte alls gjort så).

Ringer till Johanna.
Jo, hon tycks ha sett buntarna idag, men är inte hundra.
Då säger J att M har ju varit där och ordnat med nåt på kontoret på morgonen .., kanske hon ..?
Ringer till M, men kommer bara till telefonsvararen.,

På hemvägen tänker jag att ja, ja .,. i värsta fall får jag väl göra en avbetalningsplan för dom där bingolotterna som försvunnit ., räknar ut att det borde bli en tre, fyra tusen kronor i alla fall och jag är illröd om kinderna och funderar på det där gruppboendet igen.

Just som jag passerar Steninge, plingar det till i min mobil.,
Jag kör in på en parkeringsficka och kollar telefonen .,. det är från M som jag försökt få fatt i .., hon har - av sin syster - hört vad jag undrat om och vill bara tala om att jo, hon har verkligen varit på kontoret på morgonen och tagit sig an några uppgifter och dom där lottbuntarna, dom ligger inlåsta i tryggt förvar ..,"du hade lagt in dem så fint Bettan, allt var okej, det är jag som flyttat dem!"

Det är som om en betongklump på minst ett ton lossnat från mina axlar!

Sen åker jag hemåt (min småskolefröken tycks förvånad .., jaså, hade inte Elisabet gjort fel ändå ....?), jag hör hundarna bli som galna av glädje .., släpper ut dem och harry rusar rakt ut i mörka kvällen och jag tänker att det är bara det som fattas, att han sticker, men  j u s t  som jag sätter mig i bilen för att ge mig av på spaningsrunda, ja, då står han där utanför bilen och viftar så glatt på svansen.

Nu känns allt bra.

Upphittat ...

I kundkorgen.

"Vi säger till pappa att vi köpte fel bara ..." 

Dom är fem stycken och storebror sköter uppackandet från vagnen.

"Var har du köpt jordnötter ..! Det kommer pappa aldrig att godkänna!" säger en av töserna.

"Det är lugnt, vi säger bara att den råkade hamna i vagnen av misstag .., det kommer han att köpa ...", svarar storebror.

Inköpslistan lämnas kvar på bandet när syskonen sagt hej och önskat en trevlig lördagkväll.

Rapport ....

Fem timmar på jobbet igår och full syra hela tiden!
Sommarhusgäster på helgbesök .., och så alla andra och jag står i kassan i flera timmar innan det blir tid för mejeri och frukt och allt det andra.
Det är tungt och slitigt.

Trevliga kunder.

Pratar med en kvinna vars man i säkert två års tid har gått på kryckor och varit sjukskriven och just därför har jag aldrig sett henne; det är kanske han som sköter inköpen?
Så det blir lite surr om detta och jag får veta att hon är jurist och trivs bra med sitt arbete.

"Men om du skulle tvingas att byta ...?" säger jag.

Då vet hon precis! Då skulle hon bli båtbyggare!

Ååå, det är så fascinerande detta vad människor bär på för drömmar!

Och en annan kund, en man i femtioårsåldern kanske .., arbetar inom Saab, ja, flygdelen .., med radar och sånt .,. trivs bra han också, ingenjör, alltså.

Jag frågar om hans pappa också var ingenjör, nej, han var lärare och mamman tandläkare och då pratar vi om detta att akademisk utbildning ofta går i arv och jag berättar om skoltiden i Malå på 60-talet och detta att jag inte hörde talas om en enda som hade funderingar på att läsa i Umeå på universitetet., det fanns liksom inte med i bilden och gjorde det det, så hörde jag aldrig talas om det.

Numera arbetar jag med Mattias bror Joakim på helgkvällarna och vi har ännu inte trimmat in tillsammansrutinerna och kanske är det därför som jag är mer trött än vanligt när jag kommer hem?

Men först svänger jag förbi hos friherrinnan som så alldeles oerhört omtänksamt har fixat middagsmat åt mig .., bara att hämta .., den allra godaste köttfärspaj man kan tänka sig!
Vilken underbar vän hon ändå är!

Går i säng med en bok i handen, läser inte en endaste sida .., somnar genast och sover hela natten rakt av. Harry ligger på husses sida .., huvudet på husses kudde och Nelly kurar vid mina fötter.
Eld i pannan så här ska bli varmvatten.

Och nu väntan på Vasaloppet i SVT.

Pv har nummer 8245 om någon vill följa honom i spåren. 

Söndagsfönstret ...

Hej! 

Tänkte bidra med en fönsterbild från Härnösand. 

Som du ser har fönstrets ägare en magnifik utsikt över stad och vatten!

Hälsningar Torun. 

//Tack snälla, rara Torun!

Nånting för Rexxie ...

.... att studera, menar jag.

Minns jag inte fel räknade han ut ålderssnittet (vilket ju iofs inte är svårt) på patienterna.

Ska studera detta närmare när jag kommer hem ikväll.

Det hade varit intressant att se en liknande sammanställning med diagnoser då, tjugo år tillbaka.

Eller trettio?

Vad har tillkommit?

Vad har fallit bort?

Slut i rutan ...

Eller i alla fall på tre dagars ljuvlig ledighet.
Och jag tar hundarna på låååång promenad, då ju pv befinner sig i trakten av Sälen och vallar skidor som bäst .., ja, nu ska såväl harry som nelly vara nöjda och ligga och sova gott medan jag arbetar.

Vi tar rundan ner mot havet till.

Ser flera ejderhanar ..., såååå vackra, så vackra!

Och nere i lilla hamnen simmar herr och fru Svan med sin ättelägg, men han är en bit borta.

Den som har god syn, kanske skymtar honom - fjolårsungen - mellan pv:s båt och svanparet,.

Hela tiden hör jag lärkan ....

Går genom hästhagen .., upp mot sommarhusområdet, det som ligger längs kanten av hagen och ner mot havet till. Men här har jag svängt av rakt mot öster ...., och upptäcker en tomt närapå översållad av snöklockor! Som ett litet hav är det!

Det var det här jag saknade under tiden i Malå!
Har man en gång fått smak på det här med en långsam vår med vitsippor och vintergäck .., ja, då kanske man alltid när en längtan tillbaka till just detta. I alla fall var det vad som hände mig.
Fem år i Kungsängen utanför Stockholm satte spår i hjärtat.

Någon gång ska jag köpa mig en riktigt bra kamera med objektiv som fångar närbilder bättre.
Så länge får ni ta det som det blir.
Och jag tänker .., vem kom på att dutta dit dom där ljuvliga gröna prickarna?
Visst är dom fina!

Det är nästan ofattbart så vackert det är!

Innan vi svänger in på grusvägen mellan åkrarna, blir det en lång promenad längs kustvägen.
Vi möter nog ett tjugotal bilar .., det slår mig att nästan alla är vita och dom som är svarta, dom håller inte ut lika mycket. Underligt. Man borde verkligen forska om just detta.

Sista biten - på grusvägen -, får Nelly springa lös igen och nu tar hon täten .., vet att vi snart är hemma och väl inne i huset letar jag genast fram starka Alvedon .., anar att det kan bli ont i knäet innan passet är tillända.

En trevlig lördagkväll önskar jag er alla!

Favoriten ...

Läser och förundras.

Ett fönster från Jämtland ...

Förra helgen tillbringade Äldsta Dottern i Åre, tillsammans med goda vänner.
En rar madame som då fyllde fyrtio, skulle firas.
Någon av kvällarna blev det skotertur upp på fjället till en stuga .., och det var då bilden togs.

För några år sedan blev jag bjuden till London av Äldsta Dottern och med på resan fanns den då något yngre jubilaren, samt hennes mamma och vi bodde alla på samma hotell.

Vårt rum var till stor belåtenhet, men jubilarens rum stank av röklukt och så var deras duschdraperi äckligt och liksom försökte smita åt runt kroppen på den som duschade.

Om detta pratade vi en hel del och jag hade - helt ärligt - aldrig i hela mitt liv skänkt något duschdraperi ens den minsta lilla tanke.

Men nu ..., flera år efteråt gör jag just detta.

Och var gång jag slänger draperiet i maskinen, då tänker jag på den rara jubilaren och hennes filosoferande om vad ett duschdraperi kan få vara med om.

Skickade henne ett meddelande på mobilen: "tvättar draperiet och tänker på dig".

Och tack Maria för fönsterbilden!
(Bara några dagar kvar nu, innan hon susar iväg till lillasyster i Ghana).

Dag 3 ...

Tröttnar på att ingenting göra - eller tröttnar på att inte få se nånting annat än vardagsrummet -, så jag tar bilen och kör lite på måfå söderut. Inte långt. Först till Haverdal .., håller mig på höjden, på det som i folkmun kallas för Skallen .., med svindelutsikt mot bukten, men hela tiden när jag försöker hitta en bra fotoplats, har jag hus i vägen. Hus, eller träd.

Kör vidare ., svänger in vid Annies Gård .., vägen är extremt smal och slingrig .., passerar hästgårdar och lagårdar .., mitt emot en åker ser jag den mest underbara björkdunge - modell större -, parkerar bilen och tar några bilder .., sen vidare mot Harplinge där pv:s kusin Maria bor med sina tvillingpojkar och där bor även min före detta arbetskamrat Mattias, han - klippan i butiken - som nu är en i personalstyrkan på Hemköp i Halmstad.

Stannar till vid kyrkogården, där jag aldrig tidigare varit.

Det visar sig vara en otroligt välskött kyrkogård och jag strosar omkring i någon timmes tid .., förundras över mossbelupna gravstenar och jag tänker att allt är så annorlunda mot för hemma .., här  är var och varannan lantbrukare. Inga gruv, - eller skogsarbetare så långt ögat når och såklart är det bara männens titlar som finns på stenarna.

Många är saknade.

Och den ena vackra namnteckningen efter den andra ser jag ....

Drivna namteckningar.
Jag fantiserar och undrar vad dessa människor har arbetat med?
Siv ...., kanske satt hon på kontor och skrev ut fakturor ..?

Den 11:e september 1970 flöt en okänd man iland på stranden i Haverdal.
Nu ligger denne man på kyrkogården i Harplinge.
Vem var han ...?
Vad hände?

En enda verkligt annorlunda gravsten ser jag.
Den här.
Erkki Hälinen.

Och pv som brukar reta mig lite och säga att mer underliga namn än dom hemma i Västerbottens inland (mina systrars morbror som hette Oliver t.ex, och det uttalades som oliver som man äter .., och så alla Eufrosyna, Evalda, Hildedrott, Serudia .., och i Sorsele hemma fanns en kvinna som hette Binni Naftalia Damaris Lundström ....), ja, det kan väl omöjligen finnas, säger han .., men ser man på ..., här finns också namn som inte går av för hackor.
Paridon Hansson t.ex ..., och där finns även en Paridon Karlsson, född 1877.

Och herr Snorre Norrgren .., måhända hade han västerbottniskt påbrå?

En liten duva håller utsikt över sina närmaste.

Stora och små ....

Och jag bestämmer mig för att återvända om en månad ungefär.
En gång i månaden .., för att se skillnaden.

På väg hem stannar jag till vid Börjes Bageri i Harplinge och köper ett stenugnsbakat bröd.
Det är då jag ser skylten som sitter vid kassan.

Så här ser den ut.

Dagens fönster ...

"Det här är ett av mina absoluta franska favoritfönster. 
Det finns på en charmig vingård i närheten av oss och i verkligheten är hela byggnaden fylld med fönster och dörrar i denna absolut ljuvliga blå färg. 
Bilden togs i söndags då vi åt lunch med goda vänner där på "Mormors och Farmors dag".

Så skriver Monet och jag tackar tackar och bockar för ett vackert fönster.

Nelly ....

Bäst av allt ....

Tar bilen och kör till bageriet i Slöinge för att köpa baguette med parmaskinka och cheddarost, ja, som lunch till friherrinnan och mig själv.

Ett äldre par från Björketorp (vid Borås, om jag förstått det hela rätt ...) tvekar mellan semlor eller nånting annat smarrigt. Expediten är ett under av vänlighet .., ååå, så jag tycker om henne!

Lite småprat blir det .., paret från Björketorp har stuga i Varberg och åker nu omkring lite på måfå .., vi pratar om bageriet som är så trivsamt och kvinnan säger att ..."tänk, att sitta där under äppelträdet i sommar och dricka kaffe ...".

Efteråt kör jag till Haverdal och tankar.
Mätaren blinkar oroväckande ..,den är nu på nedersta strecket .., blink-blink-blink .., och jag kör sakta för att spara på dropparna och när jag kommer fram visar mätaren att jag hade kunnat köra i ytterligare ynka fem kilometer, sen har det varit finito med bensin.
Pust.

Så till friherrinnan som har ställt fram utemöblerna.
Vi sitter i lä, vid garaget.
Sparvar kvittrar ..., solen värmer våra ansikten.

När jag, någon timme senare, kommer hem, upptäcker jag att sommarhusgrannarna har kommit!
Vilken glädje!
Jag knackar på dörren och hälsar välkommen ..., och tänker att harry kommer att bli överlycklig när han upptäcker den så innerligt älskade Göran.