Mitt eget bästa ..., mejeriet och Gustav.

Jo, men nånting som verkligen var det bästa, det var ute-på-lagret-samtalet med Bodil som ju är den som skriver och planerar våra scheman, om det här med mejerijobbet i sommar.

Egentligen var det redan bestämt vem som skulle ansvara för detta, men så kom annat i vägen (ett annat jobb, kan man uttrycka det ...) och nu var frågan .., på vems lott skulle detta falla .., att under ett antal sommarveckor ansvara för beställning från Dagab (ostar, sill etc) och Arla/Wapnö och så att ta hand om allt detta.
Mest av allt tänkte jag på hur mitt eländesknä skulle se ut efter dom veckorna?

Men det löste sig.

"Bettan .., jag har tänkt precis samma sak ..., nej, det går inte!" sa Bodil och log.

Jag hade ett i-värsta-fall-om-det-inte-löser-sig-scenario .., och det sa jag också, att då tar jag det.
Då får det bära eller brista.

Nu behöver jag inte ens tänka tanken!

Annat som var bra.

Postens nya frimärken gjorde verkligen mitt hjärta glatt!
Titta, det är ju som små noveller!

Emmelie Golabiewski.

Och så "lånade" jag ju den här bilden av hon som gjort själva frimärkena,
Eller "gjort", designat dem, kanske.
Rent bedrövligt tycker jag att det är att posten - på sin egen sida där nya frimärken visas - inte berättar vem som är illustratör eller gravör. Vilken otrolig nonchalans!

Nåväl, när jag skrev inlägget om dom här underbara frimärkena, lånade jag alltså bilden från nätet. Visserligen skrev jag vem som var fotograf, men det hjälper ju föga.
Så jag letade upp den jag trodde var upphovsmannen till bilden, gick in på facebook och skrev följande:

"Hej Gustav! Alldeles utan lov lånade jag från nätet din bild av Emmelie - frimärksformgivaren - och lade ut den på min blogg. Visserligen skrev jag att det var du som var fotograf, men jag har ju ändå gjort det utan lov ,-) Är det okej, eller ska jag ta bort bilden? undrar Elisabet i Halland."

 

Och fick svar: 

"Det gjorde du säkert helt rätt i. Jag bjuder på den!

Gustav."

 

Då blev jag också glad!

Det bästa för Helena/Cruella i Sthlm ...

... i en vecka full av både jobb och trevligheter var gårdagens konsert i Berwaldhallen med KTH:s Akademiska Kapell under ledning av Gunnar Julin som av utstrålning och engagemang att döma nog har världens roligaste jobb.

 "We Come on Peace" var kvällens överskrift och det rörde sig alltså om musik från science fiction- och spelvärlden. Underbart!

Tre fönster från Hedemora ...

Å, Dalarna .., med sina vackra hus och lika vackra fönster!

Tack Ulrika!

En inköpslista från Frösön ....

"Så här kan det se ut när jag skriver matlista till maken. Han kollar aldrig datum och tyvärr är det ibland väldigt korta datum. Kram från snöjämtland."

Mitt i naturen ....

Står man vid västerfönstret i vardagsrummet kan man beundra alla småfåglar som kommer på visit.
I vinter är det inte långt ifrån att dom har ätit oss ur huset.
Sju säckar á 20 kg har det gått åt ..., och det är inte slut ännu.
Somliga matgäster har förfärligt brått och tror sig inte om att sitta stilla.
Om fotografer bryr dom sig föga.
Eller rättare sagt: inte alls.

Det är tur att vi bloggare har Marie (Mian) att fråga.
"Grönsiska ...", svarar hon bums när jag inte har koll.

Men att detta är en Blåmes .., torde jag väl ändå kunna säga?

Den artonde april ...

... fyller fine Gunnar i Jämtland sjuttio år.

Nej, han vill inte ha några presenter, men gärna ett bidrag, så där så vi kan hjälpas åt att stoppa tjuvjakten på utsatta djur .., tigrar, lejon och noshörningar, till exempel.

Gunnar har satt upp ett mål på 3000 kronor.

Vill ni vara med?

Då är det bara att klicka in sig här. 

Även 20 kr är ett bidrag.

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Det bästa i veckan var Greklandsresan  --filmen som du skrev om.....

Så välgörande och glädjande.

 

Vilken underbar grek som lyckades genomföra detta!

Honom skulle man belöna!!!!

Att det finns sådana människor!!!!!

Kram från Eva i Tyresö

Tio veckor kvar ...

Bettankax: sån glädje jag har av överstrykningspennorna!

Så sitter jag här och skriver ner det viktiga, vecka för vecka.
Upptäcker att jag lovat hoppa in för någon annan ganska ofta .., och kanske inte sett helheten.
Nåja .., det blir bra när lönen kommer.

Vecka 17 blir det besök i Hässleholm på ortopeden klockan  7:50 på morgonen!
Ett tandhygienistbesök klockan 7.00 en morgon i juni .., kan det vara nåt ...?
Tio veckor kvar tills dess .., å, jag längtar inte! 
Och Postansvarigträff på Eurostop i Halmstad den 4:e juni.

Räknat ner har jag alltid gjort.
Den här listan - här ovanför - satt på mitt skåp på Ica Supermarket i Ystad. 

Tassen tillhörde katten Boll och fanns i ett rödmålat hus långt inne i skogen i Småland.
Dit åkte jag och träffade en fåraherde som inte kunde dölja besvikelsen över att främmandet prompt ville sova i eget rum .., jag fick ideliga sms från Helene - minns ni bloggerskan Helene som dog i cancer ..-,  som då var rejält dålig ..., och dagen därpå bet jag sönder en tand och tog tåget tillbaka till Ystad.

Någon fåraherdinna blev jag aldrig.

"Mormor, du ska gifta dig med en man från Norge som heter Fredrik  ...".

Det var då när Emma skulle göra sin mormor sällskap till Kreta.
Då ....,. var hon 9 år.
I helgen firar hon sin 18-årsdag.

Jo, så är det.
Tiden bara susar iväg!

Man kan ju tänka sig ...

... hur det ska kännas för herr Lubitz föräldrar och kanske syskon .., om det nu är på det viset, att han  - alldeles medvetet -,. har låst ute sin pilotkollega och dragit med sig alla rakt in i döden.

Vilken fasa för pilotens anhöriga!

Att gå och handla och möta allas blickar .., att ha förlorat ett älskat barn och veta att denne har orsakat sån ofattbar sorg och smärta hos andra anhöriga. Andra pappor och mammor. Och syskon.
Och fastrar och mostrar. Och kusiner och skolkamrater.

Om det vore ens egen son eller dotter ...., ååå, man får ont i magen bara vid tanken.

Dagens fönster ...

Två tuppar har tillkommit ..., och en ligger avsvimmad mot fönsterbrädan.

Mitt eget bästa ...

Mitt eget bästa är egentligen flera saker.

Det är ... att krypa ner under täcket och ha överdjävulskt ont i sitt gamla protesknä och så lägger pv sin varma, varma hand mot min rygg och det blir som medicin .., kanske så där så man slappnar av?

Det är också att arbeta förmiddag - en dag varannan vecka -, ta hand om sin mejeribeställning, fylla på och göra fint ., att baka bröd och ..., vid tiotiden, fika tillsammans med friherrinnan som just då kommer och handlar.

Och det är att drömma så verkligt så man tror att det är sant .., att man är au pair åt någon som heter som Torbjörn Blom och är så vänlig och säger att jag kan använda familjens pool om jag vill och det vill jag.

Att ha fina arbetskamrater - vilken glädje -! Här Annikas hand.

Det är också att passera butikens foajé och där möta ett äldre par som hejar och där kvinnan leende säger ..."jaha, här har vi hon den glada .." och det just som man börjar tappa fjädern och tänker att det ska bli skönt att komma hem och man tänker också att en anställning på Dramaten kanske vore nåt?
Alla med serviceyrken vet förstås precis.

Och så att komma hem och elda i vedpannan och veta att jo, men nu fixar jag det där med eldningen .., det är inga problem alls och all gratisveden som pv hämtat från en byggcontainer, den går åt minsann och elementen blir varma och här, där jag sitter och skriver, hör jag knastret från pannan.
Det är nånting oerhört primitivt med själva eldandet ..., en slags trygghet.
Av att elda blir man själsligen jordad.

Det bästa är också att var morgon när jag går ut i det oerhört sexiga nattlinnet från Cellbes .., mötas av kvittrande småfåglar som inte bryr sig ett skvatt i hur mat-mor ser ut .., nej, dom sitter lugnt kvar på grenarna när jag fyller på solrosfrön och just då - i det ögonblicket - känner jag mig som den rikaste människan på jorden.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

På friherrinnans bord .., det var kring jul ...

 
Hej!

Kan inte komma på vad som är bäst den här veckan, mer än att det är hembakade kakor som är vinst och det är ju det bästa jag vet att snaska på.

Så nu hoppas jag att jag har kvalificerat mig till atty få ligga i lotterbibyttan bland anbdra sugna.

Kram.

Anne i Mantorp.


//Självklart Anne!

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Ljuspärlor från senaste veckan: älskade fyrfota familjemedlemmar, och en geocachingtur som förde oss till ännu en spännande och vacker plats: en kvarnruin vid Solvarboravinen.

Kram,

Ulrika

Tre dagar kvar ....

... sen är det stopp!

Det är friherrinnan som bakat tre sorters kakor, dom nere till höger är med även den här gången, men sen var det skurna chokladbröd och citronbröd i stället för dom här på bilden.

Sugen på något gott till kaffet?
Mejla då det som gjorde dig lite varmare i hjärtat än normalt, till bisse151@gmail.com, så är du med i utlottningen!

Dagens fönster ...

Under besöket i Hedemora, blev det full fångst i fönsterhåven, ja, för Ulrika.
Här är ett av dem.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Mitt bästa den här veckan var vår 30-åriga bröllopsdag den 23:e!

Att komma hem trött och finna det här! (Inga fler detaljer avslöjas om firandet )

Sönerna tyckte att vi gjort det lysande genom alla år och ska ta oss med ut på stjärnkrog i stan när alla är hemma samtidigt efter påsk.

 

 

Nåt annat som kan konkurrera på titeln “Mitt bästa” är beskedet om att körens konsert den 12 maj kommer att hållas i Konserthuset! DET var roligt att höra!

Sarah Dawn Finer på scenen med oss och 1200 i salongen kommer att kännas fantastiskt! 

Biljetterna släpps på torsdag.

 

Jag har sjungit där förut med min förra kör och allt är underbart med den lokalen; akustiken, utrymmet, ljuset, alla i publiken ser och här bra!

Tjohooo!

 

Kram
Ann

 Det bästa - veckans vinst - ....



Ja,  veckans vinst är inte den här madamen, utan hennes smakrika alster.

Om vinsten berättar hon själv.

Den som vill ha en chans på hennes goda småkakor lagom till påsk, mejlar in sitt det bästa och så är man med i utlottningen.

Varmt välkomna!

Hon har samma namn som min f.d. svägerska ...

Hon står i omklädningsrummet just när jag ska börja mitt pass och hon är kort i rocken, påminner lite om en tunnare variant av Gudrun Sjödén och har ett soligt och varmt leende.
På en gång tänker jag att "ååå, henne kommer jag att tycka om!"

Nu ska hon, som tidigare arbetat inom helt andra områden - bland annat som socionom och inom vården -, bli den som skivar pålägg, gör bufféer och allt möjligt annat som hör till charkavdelningen!

Mellan varven, när jag är på väg till fikarummet eller till mejerikylen, genar jag via charken och frågar henne hur det känns.

Jo, bra ..., säger hon leende.
Men ååå, så mycket nytt att ta in!

Själv kamperar jag med Elin som planerar för fullt för sin studentexamen och vi övar lite på det här med inrikes och utrikes rek - hur det hela går till - och så lite annat som har med posten att göra och jag blir stående en stund och beundrar dom nya frimärkena som nu har kommit  - inrikes, sjukronors - som är så otroligt vackra, ja, har jag någonsin sett så härliga, rent av livsbejakande, frimärken!?

Formgivare är Emmelie Golabiewski och så här ser hon ut.
Det är inte jag som har tagit bilden, jag har lånat den från nätet.
Fotografen heter Gustav Mårtensson.

Och så hemåt vid kvart över åtta.
Hinner knappt ur bilen, så har jag ett sms från Felicia som vill byta arbetspass med mig.
Egentligen har jag ledig helg, nu är frågan om jag kan tänka mig att arbeta söndag, ett långt pass?
Inte den minsta lust har jag, men tänker på pengarna (hundra procent precis hela tiden på söndagar) och det finurliga bytet - jag är ledig onsdag-torsdag-fredag, tar hon min tisdag så ..., ja, fyra dagar på raken!) och efter en stunds funderande (Ghana .., visum .., vaccination ...) säger jag ja.

Får ett rart svar där hon skriver "då gör jag brödvagnen på måndag, bara för att du ...", ååå,heja, då behöver vi inte köra sten-sax-eller-påse!

Och sen ramlar jag ihop i loppisfåtöljen .., får - för någon minut - sigge i famnen .., går i säng .., har mer än vanligt ont i det svullna högerknäet - pv håller sin ena hand mot min rygg - och det är bättre än all medicin.

Vaknar till starens försiktiga flöjtande.
Och ledig dag.

Men etthundrafem .......?

Idag skulle min pappa ha fyllt 105 år.
Och om en dryg månad hade mamma blivit 94.

Det vill säga, om inte om - det där lilla ordet som förändrar allt -, hade varit.

Och i Luleå ..., där bor en man som är en hejare på att skriva och måla.
Det är Sven!

Han fyller sextio år idag!
Grattis, grattis!

Idag ...

Långpromenad med harry .., glädjen över staren som kommit och nu sitter på tv-antennen och flöjtar försiktigt - ja, lite trevande -, så här i början.

Och hasselhängen .., blåsippor bland prassliga löv .., bofink och gröngöling .., en tupp som gal .., en öde tennisbana i väntan på sommargäster ..., doft av jord ...., och ett möte med en glatt vinkande medmänniska.

Snart jobb.

Två till åtta.

I morgon stundar ledig dag.